Rivstart på semestern!

Vilken vecka! Rivstart på semestern kan man säga..(Min start var bättre än makens om man säger så! :-))
I tisdags fick maken ta bort stygnen i handen. Efterlängtat!
När man har så här många stygn drar, sliter och kliar  det, hur bra man än sköter det och hur still man än är.

Han fick som tur var åka till närmsta vårdcentral för att plocka bort dem och vi firade både det och att stygnen var väck med att gå ner till hamnen och äta.
Gott!!

När vi kom hem, frågade ett par grannar om vi ville med och åka båt på kvällen. Vår båt! :-)
Vi har den hos en fodervärd numer. ;-)
Eftersom att vi inte hinner med den och inte haft den ute på ca 4 år, så har en yngre granne fått använda den, bara han petade ut den i sjön och sköter om den.
Och nu åkte vi bara med! Skönt!
Vi blev 7 pers i vår båt och 3 i en annan och så pep vi iväg. Det var en riktigt fin kväll.

Vi åt gott och lyssnade på livemusik, tjattrade och hade skoj.
Barnen, som är de minsta på området har verkligen blivit "allas" barn nu och även dom hade skoj.

På hemvägen låg havet spegelblankt och det blev lite "race". Minime stod upp i båten och skrek "fortare, fortare VI ska vinna!" :-)
Hem från hamnen fick dom åka på flak efter en fyrhjuling vilket ju var hur kul som helst!

Vi har ju fortsatt med grävandet och fixandet. Flera träd togs ner, igen.
Usch! Det kommer så galet mycket ris!
En granne tittade förbi och såg att det var oss lite övermäktigt, just för att maken inte kan jobba som vanligt. (Han har ännu inte fullt "pincettgrepp" och saknar lite känsel i tumme och ovansida av handen)
Vips, så stod hon på trappan med sin man och sa "vi kan också dra ris!" :-)
Och det gick ju rätt mycket fortare när vi var några stycken.  Samtidigt som vi tjattrade och hade trevligt.
Nu är brasan enormt stor igen! Men när den legat ett par dagar och torkat, ska lilleman få sätta på sig stövlar och hoppa ner den lite.

Maken passade på när vi ändå har grävaren här och fixade till marken där en container ska stå. Vi behöver mer plats att lägga virke och annat nu när vi ska bygga så mycket och en container som går att plocka isär och flytta när vi är klara är perfekt!
Vips, så dök det upp grannar även till det projektet, så maken kunde stå bredvid och titta på!

När det var middagsdags, tömde vi kyl och frys och bjöd alla på mat som var här och hjälpte till.
En spontanmiddag för 12 personer "bara sådär". :-)

Och känslan är ju underbar, när vi bar ut stolar på gräsmattan (altanen går ju inte att använda pga måleriet) och alla åt och tjattrade. Det är obeskrivligt härligt.
Ung som gammal är med och alla har lika skoj!
En granntant fiskade med sig Minime för att gå och hälsa på lite hundar och Lilleman pep iväg hem till en annan granne där man har katt och en kille i hans ålder var på besök.
Senare på kvällen dök mannen i familjen upp och undrade var Minime var och fiskade henne med sig på fyrhjulingen hem och så fick vi gå och hämta dem senare på kvällen.
Det är med en special känsla i magen man kryper till sängs efter en sådan dag!

I morse vaknade jag av ett ovant ljud. Ah! Leverans av grus!
Vi vaknar ju lagom till att andra tar lunch! ;-)
Härligt att byta ut all lera mot grus!

Vi hann knappt vinka till den leveransen så kom nästa! Containern!
Den las bokstavligen i en hög, "bara" att sätta ihop. Vilket inte var det lättaste.
Väggar och golv var tunga som sjutton.

Men, vad händer?
Jo, återigen, vips så är det tre granngubbar på plats som kan hjälpa till och sätta ihop den.
Maken stod bredvid och tittade på, idag igen! Man blir ju verkligen rörd av att alla hjälper till hela tiden.
Utan att ens tveka!
Under tiden man höll på med det kom en grannfru och frågade om hon fick ta med sig Minime när hon skulle handla och det gick ju bra.
Hon har verkligen blivit allas kjelgris! :-)
Målaren som är här bollar runt med henne och grävmaskinisten har henne under armen titt som tätt och hon får åka med och gräva och ha sig.

Igår när vi grävde bort lite jord för att kunna lägga plattor under containern, så kommer närmsta grannen och frågar om dom kan få jorden som grävts bort.
Självklart, sa jag. Är det något vi har, så är det jord och det var ju bara att lägga det en halvmeter längre bort så låg det på deras tomt.

Grävmaskinisten petade över ett par skopor där dom behövde det idag.
Grannfrun dök upp och frågade honom om han trodde att maskinen skulle orka gräva upp ett par stubbar som står illa till precis på tomtgränsen och visst kunde han det!

Vips, så låg fyra stora stubbar med rötter på ett bilflak bara att åka i väg med! De stubbar som hon försökt flytta på i flera år! :-)

Det blev så snyggt och nu kommer vi att kunna sätta någon form av häck där.

Det lustiga är att under tiden vi gräver och fixar, kan vi samtidigt hjälpa grannarna bredvid!
Det vimlar av folk här varje dag och jag servar med kaffe och lunch.
Idag blev vi 7 till middag! :-)
Och det är så härligt!

Häromdagen när vi satt här ute och en av fruarna till gubbarna som hjälper till frågade vad planen var och jag berättade att vi ska flytta ut, säger hon "Hm...då ska jag nog prata med P om det jag med, för jag vill också bo här!"
Dom behöver också väntar på att barnen ska klara sig själva, sen kan dom rent teoretiskt bo här.
Vi har väckt tanken hos flera grannar, att man faktiskt kan bo här och pendla.
Och kanske tom gå i pension lite tidigare än om man bor i stan.
När vi var iväg häromkvällen hittade vi den perfekta skylten, där det i stället för "lekande barn" stod "lekande pensionärer" :-)

Känslan av att vi nu har startat vårt projekt är obeskrivligt!