Lite ledsen blev jag...

Idag var det en lite konstig dag.
Vi vaknade i vanlig ordning, sent. Och åt en hejdundrande frukost. :-) Jag älskar att äta långa frukostar, till när vi är "alla" här.

Sen gick jag ut och började röja och städa. Det har varit allmänt skräpigt på hela tomten, för att vi fixat och donat lite i varje hörn.
Men nu städade jag av baksidan, ställde upp allt löst i hyllor och krattade av.

Sen var det dags för stora barnen att åka hem så jag körde dem till tåget.
På vägen hem, blev jag riktigt ledsen. Det är alltid tungt när man haft dem hemma ett tag och dom åker.
Stora dottern har ju varit en vecka och att få ha stora sonen i tre dagar är ovanligt.
Det blev sååå tomt!
När jag kom hem, la jag mig i hängmattan och tillät mig att faktiskt vara låg ett tag.

 Jag njöt av solen som tittade fram genom löven. Sen kom Minime och la sig hos mig och började tramsa, så det gick inte att vara ledsen...:-)

 Vår granne, som hjälpt oss massor i sommar, fyller år idag.
Redan i början av veckan bestämde vi att han skulle få en redig present i år, så vi slog in det män här i kvarteret helst vill ha.....

 Minime grävde fram det glittrigaste pappret hon kunde hitta och så slog vi bindsnöre runt och satte fast en blomma! Hur Ernstig som helst!

 Vi gick över och sjöng en stump och fikade.
Det är verkligen underbart ur härliga grannar vi har häromkring. Att just alla här i "dalen" är så härliga människor som man genuint gillar!
(Vi döpte om själva området idag, efter att vi grävt och hittat så otroligt mycket lera till "Clay Valley" :-) )
Och det sticker lite i vissa ögon att vi har så bra sammanhållning. *skakar på huvudet*

När vi kom hem igen, hängde regnet i luften och jag passade på att vattna hela trädgården. Och nu växer det!
Det syns var jag lagt mycket kobajs i våras! :-)
Tex den här alpklematisen! Den växer över alla breddar! Och en annan klematis som står på samma ställe har gått bananans.
Flamnentanz som knappt vuxit på flera år, nu plötsligt växer den så att det knakar!

 Jag får ett problem här och kommer att behöva flytta bort någon växt i höst... och klippa ner massor.
För ett tag sen petade jag även ner en murgröna i hörnet som nu växer jättemycket!
Det känns som minst en växt för mycket i det här hörnet...
Nåja, det är ett bra "problem"..

Vid pergolan växer det mest på en sida. Jag måste köpa hem mer gödning och lägga på andra sidan som är torrare.
Men det har vuxit mycket bättre än jag vågat hoppas på, men tanke på hur torrt det är på den här delen av trädgården.

Det lämnade kvar en konstig känsla av att sommaren är slut, när stora barnen åkte och när vi satt och fikade pratade vi om att grannarna beta av sista veckan nu.
Det blir jättemärkligt att "alla" nu snart åker hemåt. (Som tur är kommer en annan granne ut för att ha sina sista veckor. )
Vi har ju två hela veckor kvar och det är tre innan skolan börjar. Och sommaren är ju inte slut då heller.
September brukar kunna vara otroligt fin. Och - vi har kvarterets kräftskiva kvar! :-)

Jag gick och funderade idag medans jag städade på hur det kommer att kännas sen.. När det är dags att flytta.
För ett par år sedan bestämde sig en bekant att flytta till det hus dom hade i Spanien för gott.
Dom sålde av allt dom hade här, sålde sina andelar i de bolag de var delägare i och drog.
Jag frågade hur det kändes, liksom i magen att göra det och han sa att det slog honom först när han bokade biljetterna och inte bokade någon retur.
Det hade dom ju gjort i massor med år när dom åkt fram och tillbaks på lov osv.
Men nu bokade dom bara varsin biljett och inget "hem" igen. Då först blev det på riktigt.
Och även om vi inte gör en så stor förändring som dem, så kan jag tänka mig att känslan blir nästan den samma.
När hösten kommer och det är dags att förbereda trädgården (och växthuset! Yeye!) för vintern och ställa in möbler osv.
Men bli kvar! Så konstigt det kommer att vara.
Nu blir ju vår ut- flytt väldigt sakta men säkert under många år.. Och radhuset kommer att vara kvar så länge barnen behöver bo i det.

Tanken slog mig också att vi inte är så många år bort nu heller med att behöva anpassa oss till skolan.
Snart, är barnen så stora att skollov inte är så viktiga.
Vi behöver inte vara lediga precis när dom är. Eller vi kan ha en semester vecka trots att dom börjat skolan.
Nu är man ju så låst vid vissa veckor.
Jag träffade en person häromdagen som sparat all sin semster till veckan innan skolan börjar, för då är alla resor billiga och det är inget folk någonstans. Men det är ju varmt och fint! :-)

Jag har ju inte på 24 år kunnat göra något som inte varit påverkat av barn på ett eller annat sätt.
Plötsligt börjar jag skönja ett liv som ser lite annorlunda ut.
Och det går fort!
Barnen blir verkligen stora nu på alla sätt vilket är spännande på flera sätt.
Många tycker att det är lite konstigt att jag nu är som en yrvaken höna, jag har ju haft barn i den här åldern tidigare, men - då kom det ju nya små.
Nu kommer det förhoppningsvis barnbarn, när mina små är i tonåren, men det är ju inte samma sak.

Härligt är det.