Nu blommar det!

Nu blommar det i alla hörn!
Så vackert!
Men torrt. Galet torrt. Igår hade vi ganska mulet hela dagen, vilket inte var så dumt, för då kunde jag vattna. Det gör jag aldrig på dagtid i vanliga fall utan vattnar sent på kvällen.
Men igår hann jag runt hela trädgården vilket var bra plus att jag sen lät gräsmattan få lite vatten på vissa bitar.
Det har varit så rörigt senaste veckorna att jag inte ens tittat på gräset. :-)
Men igår städade jag bort alla brädlappar som legat och krattade av allt så att det nu är så fint det går.
Vi har ju en stor jordhög på en del och en grävd grop på en annan! :-)
Men det går framåt.
Jag är liite frustrerad över att inte svaret på rivningslovet kommit än. Det är semester, det vet jag, men ändå.
Vi vet ju att vi kommer att få lovet, jag skulle bli väldigt snopen annars, men vi vill ändå inte påbörja rivet innan vi har ok.
Det finns folk i området som tror att dom är allmänna ordningspoliser, vilket gör att man vill ha allt i ordning.
Ibland blir man bara så trött på folk som inte har något liv.

Nåja, det blommar!
Så vackert överallt.

Honungsrosen i björken är helt galen. Så mycket som den blommar nu har den aldrig gjort förut.
Den fick en hel del kogödsel i våras som gjort susen plus att jag tror att den fick det ljus den behövde när björken gick av.

 Den är vacker i sin enkelhet och doftar fantastiskt!

Den här rosen har gått helt bananas. Jag mins tyvärr inte namnet på den, men som den blommar!
Synd att jag inte mins, för jag skulle vilja ha den på fler ställen.

Vi har byggt mer spaljé längs vägen som ska fyllas med grönt.
Tyvärr har vi en stor tall som både står tokigt till och som tar all vätska från allt annat. Det blir även väldigt mörkt under, så inget växer.

Vi har fått ok på att fälla den (som sagt, det finns knäppa människor även här, så vi har fått ok från ordföranden i föreningen att fälla den, trots att den står på vår tomt!) och det kommer vi att göra till våren.
Sen kan jag sätta växter där. Innan är det ingen idé.

Runt terrassen blommar det väldigt bra och min Flamentanz som varit väldigt seg länge, har tagit sig och både växer och blommar!
Även här har jag lagt på en hel del kogödsel som verkar ha gjort susen.
Jag måste lägga på mer i höst.

En del av trädgården är lite för torr fortfarande och växterna där är väldigt taniga. Där måste jag fläska på med gödsel i höst.

Idag var vi tvungna att åka till stan en sväng. Lilleman ville klippa sig och vi hade några ärenden att göra, plus att det var mer än dags att tömma postlådan.
Stora dottern var också tvungen att åka in på jobbet en sväng och tanken var att vi skulle samåka alla, men vi sov så otroligt länge och sen blev vi sittande för att titta på presskonferensen om "regeringskrisen"...så halva dagen hade gått kände vi när vi väl var klara att gå ut.
Så, vi pep iväg på vårt och stora dottern fick ta andra bilen och åka själv, eftersom att hon hade en specifik tid att passa.
Och jäklar vad effektiva vi var!
Vi åt lunch, klippte son, hämtade paket, fyllde på vatten, tömde låda, plockade lite grejer ur garaget och sen åkte vi igen, det hela tog typ en timme.
Vi ville verkligen inte vara där länge än nödvändigt.
Det är så varmt och kvavt. Luften är liksom full av damm.

Vi skyndade oss hit igen och axlarna ramlar ner direkt.
Tyvärr, var det ju dags för att betala alla räkningar... inte så kul. Man borde få ha en betalfri månad såhär på sommaren! ;-)

Vi har målat klart och maken städat förrådet och garaget. Han har det riktigt fint nu. :-)

Efter middagen gick vi ner till havet som låg helt spegelblankt. Det är så ovanligt, när det är hav, för det blåser nästan alltid och guppar lite.
Men inte idag.

Det är magiskt vackert.
Man blir väldigt ödmjuk när man står där på bryggan och inser att vi bor här!
Så privilegierade vi är.

Det känns så bra, att vi nu verkligen har en plan. Vad som ska fixas och i vilken ordning.
I 10 år ska vi fixa. Går det fortare är ju det kul, men 10 år är realistiskt för att vi inte ska jobba ihjäl oss och för att inte behöva ta jättestora lån.

Jag har ju ett visst behov av "stan" och att det händer grejer, men det blir mindre och mindre ju äldre jag blir.
Nu blir jag irriterad när det är trångt och rörigt.. Mitt behov av tystnad och lugn blir större och större och jag tror att det hänger ihop med åldern.
Just nu behöver vi ju bo som vi gör i radhuset för barnens skull. Hade vi inte de små, då bodde nog maken och jag här redan.

Idag slog det mig, att det KAN hända att jag liksom glömmer att börja jobba igen! :-)
Plötsligt ringer någon och efterlyser mig och jag bara "jaha? skulle jag jobba??"
Utan problem skulle vi kunna fortsätta som nu i flera, flera veckor till. Jag är SÅ bortkopplad att det inte är klokt.
Tur att jag gjorde mycket planering innan jag gick började denna semesterperiod. Jag kommer att vara helt nollad.
Samtidigt så vet jag ju att när hösten väl kommer, så går jag in i det med gott mod. Men just nu känns det avlägset.
Det gäller att njuta av varje minut veckorna som är kvar!