Skitdagar.

Idag har jag jobbat hemma.
Jag kände det när jag vaknade i morse att jag inte ska var bland folk idag. Jag hade huvudvärk och mådde som en överkörd räv. Typ.

Det är mycket nu. Som tar energi på många sätt.
När det har lättat på jobbet och känns som att det är ganska skön period nu innan julledighet, ja då drar det igång privat.
(Kanske tur att allt inte händer på en gång..)

För att göra en lång historia kort, så har vi känt sen dag 1 minime började skolan att det är en lite spännande klass.
Men, under 6 års så funkade det ändå. Huvudpedagogen var helt ny och vi var flera som undrade om hon var helt lämplig.
Men, man måste ju ge folk en chans. Plus att hon gick på mammaledighet och då tänkte vi att hon nog inte kommer tillbaks.
Under sommaren gjordes det lite organisationsförändringar, men så fick vi höra att hon kommer tillbaks och vi var nog flera som tänkte "suck".
Och man kan konstatera att vi inte fått något större förtroende för henne under hösten.
Vi har också förstått att det är jäkligt rörigt i klassen. Flera barn har vissa utmaningar och många har starka personligheter.
Under hösten har det hänt grejer lite då och då.
Jag har hållit mig kall och lugn. Jag har varit med förr och vet att det kan ta tid att få ordning i en klass.
Vi har pratat med bitr.rektor vid föräldraföreningsmöten och blivit uppmanade att hålla oss borta.
Så, det har vi gjort.
Men senaste veckan har det hänt lite andra grejer. Grövre.
Minime har plötsligt börjat berätta om upplevda saker. Saker som gjorde att jag bara fick nog och kontaktade ledningen.
Vi tog också beslut att ställa henne i kö till den skola där Lilleman ska gå i höst.
Sen berättade jag för några andra föräldrar att jag kontaktat skolan och är orolig. Och det var som att öppna en dammlucka!
Jag hade semester igår och var iväg och köpte julklappar. Under hela dagen pratade jag med flera föräldrar, fick mess, mail och chatt ifrån flera.
Och alla berättade hårresande saker, som barnen berättat om och saker som hänt.
Mitt i det ringde en pedagog och berättade att Minime varit inblandad i ett jättedumt bus.
Och då gick luften verkligen ur mig.
Buset förstod jag att många var inblandade i, men också att den "ledare" som brukar vara just ledare var inblandad.
När vi pratade med Minime under kvällen så ville hon inte riktigt gå med på att hon förstått att det inte var bra, men det vet vi ju att hon gjorde.
Sen fick jag höra i morse ifrån en mamma att de som var med inte hämtade någon vuxen eller sa ifrån för att dom blev hotade.
Tjing.
Tydligen har det hänt tidigare.
Minime har nämnt det vid några tillfällen men jag har inte tagit det så allvarligt utan bara sagt att hon inte ska lyssna.
Vad kan dessa små skitungar göra, liksom?
Men det är klart att kompisarna blir rädda när dom får grova hot om dom skvallrar.
Skitungar! :-(
Så man kan säga att skiten har träffat fläkten med råge!
Vi är en handfull föräldrar som nu skrivit mail till rektorn och beskrivit läget och vad vi anser behöver hända.
Så här kan vi inte fortsätta!
Vi har ställt minime i kö till två andra skolor, för säkerhetsskull. För jag undrar om man kan fixa till det här?
Det behövs så drastiska åtgärder som jag tvivlar på att skolledningen vill ta.
Jag är skitarg!
På typ alla! och tycker så synd om dessa barn som inte får någon trygghet, bevisligen, så att dom måste leva rövaren i skolan.
Samtidigt blir man ju helt matt när ens egna barn inte mår bra.
När det bara är rörigt. Man blir trött och matt. Att vara arg tar energi!
Samtidigt som jag bara skulle vilja gråta åt hela jävla röran. Med det hjälper ju inte.
Usch.
Det är så viktigt att barnen är trygga på dagarna! har det bra och har kul!
Dom har långa dagar. Att ha långa dagar på ett ställe som inte är tryggt det får ju hjärtat att gå sönder.
Man känner sig som en usel förälder som låtit det gå så långt!
Men samtidigt, hur ska vi kunna veta allt som händer?
Vi har inte blivit informerade ett skit. Man har lagt locket på och klarar nu inte av att reda ut skiten.
Tur att det snart är jullov, så att vi får vila lite.
Jag skulle kunna sova i tre dygn på raken!

Sen är jag skitbesviken på mig själv. För att jag tagit ett klantigt beslut, som inte har med skolan att göra allt.
Det är rent personligt.
Jag borde ha vetat bättre än att gå på ett säljsnack som lät bra. Jag tänkte inte hela vägen.
Men det är ju så att när jag blir stressad och upprörd inuti, vilket jag var igår, då blir jag tokextern.
Jag tar in info utifrån och kan inte sortera det.
Orkar inte stå emot. Tar dumma beslut och är en säljares dröm!
idag. Nu. Hade jag sagt "tack men nejtack" Jag hade inte ens tänkt att "jo men det kan väl vara bra? Då kan vi gör si eller så med den och ha den som backupp osv osv.."
Sen är det ju som vanligt när man börjar läsa det finstilta så är det alltid dyrare än vad som sägs.
Det är klockrent säljsnack.
Klockrent!
Men, nu är det ju bara att bita i det sura.
Det är absolut ingen katastrof på något sätt alls. Men det är irriterande. Surt.
Jag känner mig dum och klantig.
Och har lärt mig en läxa på att inget ska köpas spontant. Inte när jag är stressad och ledsen redan.
Det blir så dumt.
Och den värsta känslan som finns är när man känner sig dum och lurad.
Det gör mig ledsen.
Vilket jag sällan är. Det mesta löser sig och det mesta går att ordna. Men nu blev det för mycket på en gång.

Så man kan säg att jag har haft ett par riktiga skitdagar. Bottennapp.
Nu måste jag bottna i den känslan och sen släppa den.
Bli sådär stark som jag är. Se lösningarna. Vara proaktiv och gå i fronten för vår kamp.
Nu jävlar!

I kväll ska vi fira både Maken och nobel.
I morgon är det ett snortidigt morgonevent för mig och Luciafirande för övrig familjen.
Och jag ska försöka spotta upp mig och sluta sura.
Men just nu är det svårt.
För jag är så trött.
Jag skulle vilja kunna endera backa bandet eller snabbspola lite.
NU är inte kul.