Härlig familjedag!

Helg.
Lugn. Jag har landat och kravlat mig upp ur självömkans hålet! ;-)
Det är sällan jag blir riktigt deppig. Det krävs en hel del. Oftast blir jag förbannad och sen går det över.
Men den här veckan har varit tung.
Det går liksom så rakt in i hjärtat när barnen inte mår bra och det suger energi att inte kunna ta kontrollen.
Plus att jag nu samlat en massa information som jag behöver, men som har gjort mig om möjligt ännu mer arg och ledsen.
Det var ett par dagars ältande, vilket behövdes för att få mer på fötterna, men vi peppade ju inte varandra direkt. ;-)

Nåja, jag jobbade hemma på torsdagen, just för att jag var så under isen. Så skönt att kunna göra det ibland.
Jag hade dessutom en grej som krävde hela min koncentration så det var skönt att sitta hemma och inte bli störd.
Just den grejen var så skönt konkret att pyssla med när det var rörigt i huvudet. Så handfast.
Det är så skönt när man liksom loggar in och sen gör saker systematiskt, en sak i taget, en information i taget tills man får en bekräftelse.
Så skönt!
Under dagen hade jag nobelsändningarna i bakgrunden. Jag älskar nobel!
Både priserna och allt man lär sig av att lyssna på all info, men sen älskar jag ju även själva festen efteråt.
Alla fina klänningar och smycken! :-)
Vi körde middagen på datorn när vi åt middag! :-)

 Sen, gjorde jag slag i saken och fyllde i en flyttansökan för Minime. För att vara på den säkra sidan.
Det är långa köer till alla kommunens skolor, så det gäller att stå i flyttkö länge innan man känner att det är dags.
Nu  köar hon till två andra skolor, som utväg om det inte ordnar upp sig.

 Jag gick och la mig strax efter 20 på kvällen! Helt jäkla slut. Trots att den mesta av huvudvärken släppte efter att jag fått en akuttid till naprapaten.
Men, den långa natten gjorde att jag var uppe med tuppen på fredag morgon.
Alla skulle vara på plats 7:30! Barnen med storasyster och farmor för luciafirande och jag på jobbet!
Och vi var alla ute genom dörren ett par minuter innan! :-)

När jag klev in på mitt rum lagom till lunch blev jag jätteglad!
Min nya telefon hade kommit! Yey!
När jag började för ett år sen fick jag en begagnad Iphone. Usch! Jag som inte gillar frukttelefoner alls.
Men jag tänkte att jag vänjer mig väl. Och alla verkar köra Iphone. Trots att man helst inte ska ha äppeldator!
Lite märkligt.
Efter ett tag såg jag att vissa hade Samsung telefoner och frågade om det och fick höra att man fick ju välja!
VA!
Nåja, som tur var så började min telefon bråka här under hösten. Sms kunde komma fram dagen därpå!
Så min chef uppmanade mig att beställa en ny och sa Ok till en Samsung!
Ren och skär lycka!
Det blev en S6 flat. Privat har ja en 6 edge. Så bra telefon!

 Nu har jag hoppat igång den nya och gjort alla inställningar (nåja, inte jag, maken! :-D )
Så skönt det ska bli!
Nu har jag vissa appar på den privata, som är just privata och allt jag behöver på jobbtelefonen.
Tidigare har jag varit tvungen att använda min privata en hel del, för att vissa saker inte funkat.
Nu kan jag lägga min privata i handväskan på jobbet! :-)

Nåja, det blev helg till slut!
Jag hämtade barnen tidigt och träffade på rektorn i korridoren. Hon hade svart på mitt mail under dagen, men jag kände inte att det vare något svar egentligen.
Det var mer bara en bekräftelse på det jag skrivit.
Nu bad hon att vi skulle sätta oss ett tag vilket vi gjorde. Jag berättade precis hur jag upplevde situationen och hur Minime upplever det.
Sånt som inte går att "ta på" eller är en incident. Men som liksom sätter kulturen i klassen.
Alla barn kan inte behöver lida för att vissa barn har jättestora behov. Eller för att personalgruppen inte har jobbat ihop sig. Eller för att ledaren är svag.
Har man en stor grupp barn som är mer eller mindre stökiga, då kan man inte ha en rädd lärare!
Och man måste ha en lärare som kan möta oroliga föräldrar och åtminstone se oss i ögonen!
INTE svara "jag passar på den frågan" när en orolig förälder ställer den.
Det är sjukt!
Mycket förstod rektorn men hon höll ju inte med om en del. Och det är ju en fin linje mellan vad hon kan berätta och vad som är sekretess.
Jag försökte verkligen förklara att VI struntar i vilka barn som gör vad (alla vet vilka barn det är som inte kan vara med på lektionerna, i matsalen eller vid samlingen. ) och vi behöver inte anklaga några föräldrar.
Men vi vill ha information om vad som görs. Vilka insatser görs? När? Och hur påverkar det alla barn?
Hur pratar man med barnen och hur kan vi vara stöd i det?
Vad ska vi prata med våra barn om?
Ha en dialog med oss föräldrar för sjutton gubbar!
Man pratar ju alltid om att föräldrar behöver vara delaktiga och att alla numer är så frånvarande.
Men här blir vi ombedda att INTE vara närvarande.
Helt det omvända.
Och jag vägrar! Det är mitt barns arbetsmiljö och hon är i detta kaos långa dagar. Jag tänker lägga mig i!
Jag kommer att vara som en fluga på skit nu. Fråga och fråga och fråga.
Det kändes ändå bättre efter samtalet och jag vet ju att många andra föräldrar har tvärruttnat också och kommer att vara "på" dom också.
Men det ska bli skönt med jullov!

I morse sov vi länge. Så skönt!
Och att se solen när vi kom ner i vardagsrummet! Najs!
Sen såg ju alla fönster för jäkliga ut, men men..

 Vi svirade om och åkte iväg för att reda ut mitt klantiga beslut jag tog häromdagen.
Ren och skär ångest!
Jag hade en lösning på det! :-) Jag skickade maken för att se hur tokigt det var! ;-)
Det visade sig att det inte var så galet som vi först trott men ändå onödigt.
Men, med lite justering så är det helt ok.
Skönt.
Sen kommer jag ju att få leva med att få gliringar ett tag. Jag sa till honom idag att en bit in i januari så kommer jag att kunna skratta åt det och det är ok att reta mig.
Men nu känner jag mig för dum!

Sen åkte vi till svärmor på födelsedagsmiddag. Maken fyllde år i torsdags och önskade sig en middag av henne.
Jättemysigt!
Tyvärr var halva familjen sjuka, så bara en kusin dök upp.
Men vi fick med oss alla barn inklusive svärdottern vilket var toppenmysigt!
Familjen känns så "hel" nu.
Hon är en supergo människa och det märks att hon är jätteförtjust i sonen. Sånt värmer en mammas hjärta.
Sen känns sonen så otroligt lugn tillsammans med henne. Dom är som hand i handske.
Fantastiskt härligt!
Mina döttrar passade på att dekorera lite peppisar..

 Sen åt vi en jättegod middag med efterrätt.

Barnen  sjöng julvisor (mest Minime) och vi spelade lite julmusik.
Man börjar få lite julkänsla ändå.

En riktigt härlig dag blev det som har lagt sig som bomull runt mitt hjärta!
Som jag behövde en sådan här dag. Det är som snabbladdning av ett batteri!
Jag har känt mig låg, ledsen och dränerad.
Men efter en dag med alla mina kära, så är jag på gång igen!
Det betyder så mycket! DE betyder så mycket.

I morgon blir det en städ och tvättdag. Barnen fick lite julpyssel idag som vi ska göra i morgon.

Och jag har lovat att om dom städar sina rum och hjälper mig att städa vardagsrummet, som dom stökat ner i, så ska vi leta fram julgranen också! :-)
Kanske, åker vi och köper pepparkaksdeg med och fixar lite.
En vecka kvar till jul och det känns som att det börjar ordna upp sig!