Sidor

måndag 16 december 2013

Kan man få önska?

Ah, vilken dag!
Frustration är inte min grej. Den som uppstår, när man inte kan "genomföra" utan måste vänta in och förlita sig till andras goda vilja.
Direkt efter att jag skjutas Lilleman till skolan i morse började ringracet.
Att få tag på någon som kunde hjälpa oss med vaxpropparna.
Och se det var inte lätt!
Barn, vill ingen röra! Tråkigt att hon har ont, ja, men ojojoj vad knepigt att göra något åt det.
Vc ställde sig väldigt avvaktande. "näe, sånt gör vi inte". Nähe? Men vem gör då?
Ja inte visste hon jag pratade med inte.
Men, hon gav oss en läkartid om ett par dagar, inte för att hon trodde att han skulle kunna hjälpa oss, men han kunde skriva en remiss!
Men tack! Fint. Och när den remissen valsat runt så får vi en tid för åtgärd 2014 då, eller?

Min tanke, var ju, att för att få hennes infektion att läka, så bör örat vara rent och "lufta" som det ska.
Nu droppar vi ju cortison i ett geggigt öra.
Det kan inte vara bra.
Och jo, det kunde ju sköterskan hålla med om.
Sen kom hon på "ring distriktssköterskan! Dom tar hand om lite olika problem dom..."
Mjaha, sagt och gjort.
Och då funkar det så här hos oss, att man ringer den man vill prata med, lämnar telefonnummer och så ringer personerna upp.
Vilket kan ta allt ifrån 20 minuter till ett par timmar.
Första samtalet väntade jag 30 minuter på. Sen ringde jag distriktssköterskan och fick återuppringstid 2,5 timme senare.
Under tiden, chansade jag på plan B och ringde till Vårdcentralen som ligger nästgårds, i samma kommun.
Och väntade på återuppringning nästan en timme.
Se, där, skulle dom ha tagit emot oss idag..OM vi hade varit listade där!
Fan.
Så, tipset från sköterskan var att om det visar sig att lillstrumpan har lätt för att få vax och örontrassel, så ska vi lista oss där.
Gissa OM vi ska!
Sen ringde då distriktsköterskan. Och hon var tveksam, iom att Minime har ont i ett öra. Det kanske var lika bra att vänta, för det är ju inte skönt att spola/ skölja heller.
Och det håller jag med om, men jag tror inte att det är bra att låta det vara och kleta cortison på det, som sagt.
Hon bad att få återkomma och skulle konferera med sina kollegor.
En stund senare ringde hon upp. "Du, jag gick och pratade med en läkare och han tycker också att vaxet ska bort, så dyk upp här i morgon eftermiddag så suger han ut det!"
Sedärja!
Den där som inte gick att göra på tiden som inte fanns, gick ju att fixa!
Det krävs bara lite vilja och problemlösning! :-)
Och då vet jag det! Det är distriktskötersorna som är biljetten!
Dom får ta hand om en massa olika problem, är nästan lika utbildade som läkare och får ta egna beslut!

Så, dit gick hela förmiddagen och lite till!
Sen, roade jag mig med det här....
Minime var ju hemma, så jag fick läsa ungefär två meningar i taget....

Hon är jättepigg idag, förutom att hon har lite ont i ett öra om man pillar i det.
Men hon har frågat säkert femtio gånger idag om hon fick åka till dagis.
Så, i morgon får hon gå dit.
Sen är det skönt att jag kan ställa om mina planer på onsdagen om det behövs, så att hon kan var hemma om hon skulle få ont eller så.
Men hon är tålig, så jag tror inte det.

Vi passade på att hämta Lilleman tidigt och åkte för att köpa gran.
Det blev ju plast inne, men en riktig ute.
Vi har ingen "naturlig" växt på baksidan som vi kan dekorera och något som lyser upp måste vi ha.
Det är så bäcksvar nu.
Vi drog iväg dit vi brukar. Och jösses vad många granar dom hade! I drivor bokstavligen.
Jag undrade i mitt still sinne hur de ska få alla sålda. Men det är ju nästan en vecka kvar...

 Vi valde en hyfsat stor, men ur den billigare änden. Den ska ju ändå stå ute.
Maken svor en stund över det ljusnät jag köpt, för det trasslar ju så inibängen. Men det är ju så fint när det väl är det ska vara! :-)
Det är så gulligt när man kikar ut nu! :-)

Men jag skulle gärna få lite snö! Det är så mörkt, blött, trist och skitigt!
Lillemans jacka och överdragsbyxor åker i tvätten varje dag! Varje dag!
Minime blir inte lika smutsig, vilket jag tror hänger ihop med att deras lekplats är konstgräs.
Lillemans skolgård är ren och skär sand, lera och riktigt gräs.
En lerpöl med andra ord!
Och det är läskigt när man är ute och åker bil. För har folk inte reflexer så syns dom inte!

Kan man önska ett yvigt snöfall på fredag eftermiddag???
Då infinner sig Julkänslan på riktigt! ;-)

*drömmer*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar