Att vara på slutspurten.

Nu känns det verkligen som att vi är på slutspurten.
Kroppen anar, att ledighet är på väg.
Jag är konstant trött, vilket iofs kan hänga ihop lite grand, med att jag inte kommer mig i säng på kvällarna...
Men, det är så mörkt, blött och smutsigt.
Idag sken iofs solen en stund mitt på dagen, vilket inte är vanligt..
Men, det känns som att det är mörkt dygnet runt.

Jag längtar till julledigheten. Eller -barnen är lediga. Och vi ska inte ut till några kunder, men vi kommer att behöva jobba lite ändå.
Vi sätter ju jämt strukturer och rutiner hos andra, så vi hinner inte riktigt med våra egna! ;-)
Så, över jul blir det revision och återkoppling på våra egna grejer.

Jag brukar tycka att november och december är jättejobbiga och långa, som en uppförsbacke till nyår, som jag älskar!
Men, i år har det inte känts så.
November gick jättefort!

Morgonen idag började i lugn takt.
Mitt första möte var kl elva, så jag drog på mig fuljeansen när jag lämnade barnen.
Jag passade på att leta upp fröken för att höra hur morgondagen skulle bli.  Informationen har inte varit helt klockren i år hur ettagluttarna ska fira Lucia.
Det visade sig att dom inte ska fira, utan de fick titta på genrepet igår som treorna hade.
Vilket var bra för det innebär att lilleman kan hänga med på Mimimes firande.
Han berättade igår att fröken sagt att man fick gå på syskonens firande om man ville, men det vågade inte jag lita på så jag dubbelkollade.
Nåja, summan av det blir att även han kan följa med och kika på lillasyster. Det är sista gången vi firar lucia på dagis! Härligt men samtidigt konstigt.... En era är över!
Väl hemma drog jag igång mailen och ser att mitt möte blivit inställt. "Jaha, lugnt till efter lunch då" tänkte jag. Men se det tyckte inte maken. "Bra, då kan du hänga på till mitt 9 möte! Och lunchmötet!"
Där står jag i fuljeansen och fläckig tröja. Långa benet före och hopp i dräkten!

Och det är lite lattjo.  För inte mer än ett år sedan,  hade omställningen varit jobbig.  Jag hade allt planerat, alltid och ändrade planer var inget jag gjorde "bara sådär". Det var också en av mina "issues" jag jobbade med på min senaste kurs. Att bli mer flexibel. 
Vilket är nödvändigt, för planerna ändras hela tiden numer.

Så, dagen bara försvann idag med!
Eftermiddagsmötet var jätte bra och spännande. Vi  vände hemåt strax innan 16 och jag smet in hemma för att dra iväg ett par mail och byta kläder.
När jag gjort det plockade jag fram bilnycklar och telefonen och ser då att dagis ringt.
Va fasen, tänkte jag, har hon blivit sjuk nu???
Tills jag kom på, att dagis stängde 16 idag! Då var klockan 16:25!

Fan!

DÅ blev det långa benet före kan jag lova.
Som tur var, hade dom en vikarie på en avdelning som var ute på gården med Minime och gungade.
Det är inte första gången jag glömmer det!
Pinsamt!

Jaja, jag lär inte vara varken första eller sista föräldern som glömmer! ;-)

Och tänk, när vi återgår till jobbet i januari, så är vi inne på sista terminen på dagis!

Det är stort!

Att vi snart är ute ur "dagisgegget" som jag kallar det! ;-)

Inget ont om dagis (ja jag vet, förskolan!) vi har världens bästa och världens bästa pedagoger, utan det är mer ett samlingsord för småbarnsåren.

Vi är på slutspurten även där! :-)