När man bor på solsidan..

Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är, att vi flyttat till andra sidan berget!
För, nu ÄR det kallt på morgnarna.
Rim på taken på husen nedanför och bara en 3-4 grader på baksidan. På skuggsidan...
Men, eftersom solen går upp lite till vänster om vår dörr och våra hus ligger högt upp, så klappar den så fint med sina strålar på oss, redan tidigt på morgonen.
När de som står på skuggsidan skrapar rutor, så smälter solen på vår sida.

I morse kändes det lite extra mysigt att åka förbi vårt gamla hus och konstatera att där var det både skugga, kallt och frost!
Och hos oss sken solen! ;-)
Det är verkligen solsidan.
Höstblommorna jag planterade har torkat bort!
Det är sådan skillnad mot gamla huset, där vi den här tiden hade sol en stund på eftermiddagen.

Vantar blev det idag, i alla fall.
Blingeliblingvantar! :-)

Och halsduk. Och jag frös som fan. ;-)
Jag hade ett möte lite norröver vid 10 rycket och hörde på trafiknyheterna att det var galet långa köer, så jag pep iväg redan vid 9.
Och visst. Det var segt, men rullade, så jag blev naturligtvis för tidig...
På vägen hem, var det helt galet mycket trafik, norröver. Det måste ha hänt något större, för fyra filer var smetfulla och tvärstopp.
Trafiken är helt galen. Tur att jag sällan behöver vara ute hos kund tidigt. De flesta kunder vill hinna beta av lite mail och sätta folk i jobb innan vi glider in.
Mötet gick rätt fort och jag hann äta lunch hemma.
Och meera kaffe. Det går mycket kaffe när jag har mycket att läsa in mig på.

Men, det är så sjukt kul att ha det jobb jag och vi har.
Vi träffar så mycket folk. Folk man aldrig skulle träffa annars. Vi får dela så många livsöden och vi lär oss så galet mycket.
Varje dag.
Underbart!
Sen är det ett äventyr, rätt ofta.
För, det är inte alltid vi är välkomna. Alla vill inte ha hjälp. Alla vill inte vara med eller delta.
Ibland blir det väldigt tydligt.
Vi som numera är ganska duktiga på att läsa av kroppsspråk, språkmönster och "vibbar" kan känna det oerhört tydligt, om vi är välkomna eller inte.
Ibland kan man skära luften med kniv när vi kliver in i ett möte.
Någon, har bestämt att det måste till en förändring av något slag. Eller, man anser inte att det finns några problem, men det ska dokumenteras, att man gör en massa bra.
Hur som, finns det alltid någon som inte är lika förtjust i det. Som vet att det kommer att bli förändring av någon slag.
Och är det någon som skrämmer, så är det förändring.
Ibland, har någon i organisationen fått hela projektet i knät och ska bara fixa det och ringer oss med panik i rösten.
Man vill ha hjälp, men kul tycker man inte att det är.
I vissa fall, kliver vi in i rena rama tuppfighten. Där det blir jättetydligt vid mötet, att man slåss om makten.
Att det finns informella ledare, som leder de som är utsedda ledare.
Och som förstår, att vi förstår hur det ligger till.
Ibland, träffar vi på höga chefer, som är livrädda. Som inte vill vara på den position dom har. Alls.
Ibland, vill dom inte ens vara i rummet när mötet börjar.

Och det är det som är så spännande! Att man kan känna, i luften, att det ligger en massa under ytan.
Att man går som på svag is.
Det är utmanande, spännande och helt underbart! :-)
Man vet att det kommer att hända grejer, men inte vad, hur eller när.
Man får bara hänga med. :-)
Ingen dag är den andra lik.

I morgon är det fredag, igen! Veckan bara försvann!
Jag ska pallra mig in till kontoret, för att fakturera! :-) DET är kul!
Sen ska vi möblera om lite.
Jag har en lunchdate och sen blir det tidig hämtning av barn, hoppas jag.
Och så försöker vi oss på det här med landet igen.
En elektriker har varit ute och det var mer fel än min avgrävda sladd!
Nu ska det bli ordning på torpet! :-)