Livet...

Det är fredag.
Jag har packat en liten väska, sminkat mig och fyllt kylen.
Det är dags att åka på en av mina härliga pumaträffar. Träffar med mina vänner, som jag uppskattar så högt!
Som jag behöver träffa, vill träffa och blir en bättre människa av.
Men den här gången är det lite schizofrent.
Jag känner mig lite splittrad.
Egentligen skulle jag behöva ha helgen med min älskade man.
För att vi är inne i en process, som borde få ta tid....

Men, nu måste vi pausa den processen.

Jag har haft en helt galen vecka.
Jag vill skriva om den. Men för en gångs skull, så kan jag inte.
Orden är slut!
Jag, som älskar att skriva, behöver skriva, måste skriva för att inte bli galen. Kan inte.
Nu.
Jag vet inte var jag ska börja..
Hur förklarar man saker, som ramlat ner på rätt plats....efter 40 år?

Min tanke idag, är. Va fan! Tänk om jag hade fått veta, det jag vet nu, för 20 år sedan!
Var hade jag varit idag?

Samtidigt, pågår det en massa runtomkring mig, så naturligtvis påverkar mig. Men inte som det hade gjort för ett halvår sedan.
Och inte som det hade gjort så sent som i måndags!

Jag får se. Kanske skriver jag om det, så småningom när det smält.
Eller så gör jag aldrig det.
Men jag har haft fantastiska tre dagar och ser fram emot de tre dagar som är kvar.
Och även på nästa process, som jag kommer att göra allt min makt för att få vara med om..

Livet är fan gott!
På riktigt!