Vad hände?

Ah, måndag.
Det är lite mysigt med måndagar ändå. Trots att många hatar dom.
Men, man är liksom ingång, bara måndagen tuggat en stund.

Jag hade funderingar på att träna direkt på morgonen, men hade inte riktigt ro.
Ett par mail behövde gå iväg och jag kände att jag behövde få lite ordning på arbetsgången. Just nu, precis i projektstarten, så behöver jag få saker i rätt ordning för att bli effektiv.
Så jag sköt på träningen tills i morgon! ;-)

Men jag unnade mig en god frukost! Det är så skönt att ta den när man lämnat av barnen och precis slagit upp locket på burken.
Mmmmm..

Och, fördelen med hemmakontor är att man kan ha tofflor på sig! :-)
Varmt och skönt om fossingarna.

Jag är inte helt ensam på kontoret. Jag har min arga pippi med mig, som sitter och blänger på mig om jag fuskar...

 Och en galet blommande orkidé! :-)

 Efter att ha skrivit så att fingrarna blev varma fram till lunch, pallrade jag mig ut i kylan.
(Ok, det är inte kallt. Det bara känns så! ;-))
Jag har tagit fram stora stickade halsduken. Det är höst! :-)
Och lite varmare stövlar.

Vi avtackade vår sista anställda i våra gamla bolag idag. Nu finns det inget kvar av det vi pysslade med förut. Finito.
Det är en spännande framtid han går till mötes, helt klart!
Han fick en flaska whisky...

...Och lite blommor.
Han kommer inte att jobba så jättelångt ifrån oss, så vi kommer garanterat att ses igen. :-)

Eftermiddagen gick åt till lite möten och tjatter med de som sitter kvar på kontoret.
Jag skulle inte stanna så länge, var tanken, men vi blev försenade både till lunchen och till mötet efter, vilket sen fortsatte under eftermiddagen.
Så, vips hade den dagen gått!
Det märks att det blir mörkt snabbt nu på kvällarna.
Snart är vi där.
När det är mörkt när vi hämtar på dagis och skola.

Vi går i in i vårt födelsedagsmaraton nu. Först ut är vår 17 åring.
Tänk att hon är 17!
Vad fasen hände????
Hon var ju 12 nyss.
Nåja, sen är det blivande 7 åring, en 5 åring och så en 40 åring på slutet.
Men, det är ganska mysigt ändå, när det är höst och mörkt. Att vi får fira lite! ;-)
17 åringen gör inte så mycket väsen av sig.
Lite tårta och mys. Och många paket! ;-)
Men, sen kommer småttisarna.
Och där ska det ju inte bara vara kalas, utan massor med kompisar och volym högt över gränsen.
*suck*
7 åringen är redan bokad. På ett lekland.
Smidigt. och dyrt! Så hela klassen går inte.
Man får välja ut lite de som han leker med mest och som bor häromkring.
Det är lite skönt att han inte blivit bjuden på alla kompisars kalas.(han är ju en av de sista på året att fylla..)
Då slipper man ha dåligt samvete att man inte bjuder alla.
Minime har som tur är inte lika många på sin dagisavdelning, så där blir det alla.
Och lekland, ändå.

Maken har vi inte bestämt än hur han ska göra.
Det ÄR kul med fest. Men, vi känner inte att huset är festklart.
Och vi vet inte om vi orkar riktigt. Eller, rättare sagt jag. För ska det bli fest, så lär det bli jag som är projektledare. Där också.
Vi får se.
Bara ett par få av hans kompisar som fyller 40 i år har haft fest. Så vi behöver inte känna att vi borde bjuda tillbaks där heller. ;-)
Jag hade varit mer sugen på fest om han inte fyllt år i mitten av december! ;-)

Nåja, vi har ett tag att fundera.
Det ÄR faktiskt inte oktober. Än! ;-)

Jag kunde inte hålla mig när jag gick förbi torget idag. Höstblommorna jag planterade för inte så länge sedan är det sorgligaste man sett på länge!
Så, jag uppdaterade det lite.
Det blev raskt bättre.

 Nu är det dags att gå ut och tända alla lyktor! :-)

Latare än latast.

Lat söndag! Oerhört lat.

Vi vaknade av att små fötter kom tassande och la sig i pappas säng...sen kom ett par fötter till.
Sen låg vi i en hög och tittade på TV en stund.
Det är speciellt skönt, när man vet att det är lite kallt om tårna innan man fått igång en brasa.. :-)

Sen blev det en lång och långsam frukost.
Och sen hände det inte så jätte mycket mer!
Maken, som sin vana troget, får huvudvärk när han ska vara mer ledig än vanligt, däckade i migrän.
Eller, han kom aldrig upp liksom...
Jag satt och tittade på vedhögen och tänkte "tja, den lär ligga kvar om två veckor också"...Sen hände det inte mer med den högen.

Jag plockade lite i ett par kartonger vi kört ut ifrån förrådet.
Konstaterade att det mesta är skräp.
Och jag funderade en stund på vad fasen vi ska göra av allt som fortfarande står på lager.
Usch.
Det måste köras hem nu och plockas igenom. Jag får ta ett par kartonger varje gång jag är på kontoret.
Jag vet att det står mängder med julsaker, som vore bra att plocka igenom innan jag tycker att jag vill ha julgrejer och åker och köper...det vi redan har! ;-)

Nåja. Jag plockade igenom en låda böcker, som jag bestämde inte ens ska plockas upp, utan läggas direkt i bryggbiblioteket.
Och då slog mig tanken!
Lilleman har läsveckor nu i skolan och de flesta barnböcker har vi ännu inte släpat hem. Så jag tassade iväg ner till biblioteket för att se om det fortfarande var öppet.
Och det var det!
Så, en hel hög med böcker lånades hem!
Nu har vi att läsa ett tag.

Sen kände jag att vi bara satt av tiden, när det ändå inte blev något utejobb.
Så vi packade ihop oss och åkte hem.
Jag hann peta i en tvättmaskin och plocka lite här hemma innan det är dags för simskola.

I gamla huset hade vi galet mycket fotografier överallt. Nu har jag hittat en kartong i taget och konstaterar att nu kan vi inte hänga upp fler.
Så, jag måste packa om och ställa undan.
Jag gör inget annat känner jag, än plockar och plockar och plockar och plockar om igen.
I fredags hittade jag en hel kartong kokböcker.
Vilket resulterade i att jag fick möblera om i mina hyllor i köket!
Och så håller jag på...;-)

Undras om jag är helt klar med hur jag vill ha det i huset, innan vi ska flytta igen!
Jag har ju 12 år på mig, så det borde gå! ;-)

Goda Grannar.

Vi pep iväg ut till landet igår, så snart vi bara kunde. Det är alltid skönt att komma ut innan det blir mörkt och att man hinner få lite värme i huset innan det är läggdags.
Minime, som somnade 18:15 på torsdagskvällen och sov tills jag väckte henne kl 7 i fredags morse, somnade inte på vägen ut, som hon annars brukar göra. :-)

 

Maken, hade inte sovit riktigt lika många timmar som Minime. Han hade sovit ungefär 10 timmar mindre, så han var rätt krokig när vi väl satte oss med varsitt glas vin.

Han har alltid ett snortidigt frukostmöte på fredagarna och det är inte helt bra. Veckorna är fullmatade och allt extra sälj och minglande görs ju framåt kvällskvisten, som han deltar i.

Mest för att han är vår säljförmåga och för att vi inte kan vara borta båda på kvällarna. 
Vi måste fundera på hur vi ska lösa det framöver, för det är ohållbart som det är nu.
Han går in i helgen med sömnbrist hela tiden.

 

Nåja, vi handlade mat på vägen ut och det blev pasta, köttfärssås och kantareller. Mums
Kantareller är gott!

Allt blir gott med pesto och dolmio! ;-)

Sen kroknade vi i säng.
I morse vaknade vi till bara ett par graders värme och lite smådugg.
Vi paltade på oss och gick ut för att ta itu med det träd vi fått donerat av grannen.
De tog ner 10 björkar på sensommaren. Det blir otroligt mycket ved av 9 björkar, blev dom varse!
Så, vi donerades ett träd mot att vi forslade bort det.
Det var inte så långt, eftersom trädet vält precis in på tomtgränsen. Man kan säga att roten stod på grannens tomt och björkens topp la sig mot taket på vårt vedskjul! :-)

Grannen själv dök upp i morse och hjälpte till, vilket nog var bra. Han hade mycket bättre motorsåg än va vi har.
Det har jag fått höra ett antal gånger idag, så jag vet precis vad maken ska få i 40 årspresent! ;-)
Efter att Maken och grannen P sågat och sågat, släpade jag ris och började klyva ved.
En stund in kom regnet!
Bara att dra på sig regnjackan.

 När halva trädet var väck fixade jag lite lunch till oss.
Under tiden vi käkade och drack kaffe, dök solen upp!
Jätte varmt och skönt!
Jag satte mig med näsan i solen en stund och fick tom lite färg!
(dvs jag är nu "svedd" på kinderna)

Sen blev det mer sågasågasåga och klyva klyva.
Det som händer här på landet, när man är ute och fixar är att grannarna kommer för att se vad man pysslar med! :-)
Jag har garvat idag så att tårarna runnit!
Vilka härliga grannar vi har här ute!
(Ja, det har vi hemma i radhuset också, faktiskt!)

Vi är ju "nya" i alla bemärkelser. Alla andra här ute är endera uppvuxna här, eller flyttat hit för en massa år sedan.
Alla är bekanta sen länge, eller tom släktingar.
Men, vi har blivit mottagna med öppna armar och välkomnade i gemenskapen.
Det är jätte kul!
Här där vi bor, är det som en fyrkant, där fyra tomter möts i mitten, bakom vårt hus, liksom.
Och alla tre grannarna är suveräna och skitroliga! :-)

Det är skönt att veta, att alla nästan alltid är här, om något skulle hända.
Man är aldrig ensam, trots att det känns så när man kliver ut på terrassen såhär på hösten.
Det är bäcksvart, stjärnklart och knäpptyst.
Men, det lyser här och var mellan träden och det finns hjälp runt hörnet om det skulle behövas.
Det känns tryggt.

Det blir löjligt mycket ved av en björk!
Jiises!

 Det doftar underbart gott! :-)
Nysågade vedklabbar, doftar nåt alldeles speciellt.

Det var prefekt väder! Om man satt still, blev det kallt, men det var perfekt jobbväder.
Och klyva ved, är så avslappnande.
Man står där med en hög, som ska bli en större hög. Man behöver inte tänka, man bara gör.
Tömmer huvudet och vilar!

Jag tog inte med mig några datorer ut denna gång heller. Skulle vila ifrån det.
Men, se, vi hittade en gammal dator i en garderob!
(Vi har varit i branschen tidigare och tom haft butik, så det står lite datorer och tv ite här och var.)
Maken tyckte att jag skulle pröva dra igång den.

Så, nu sitter jag här och bloggar! Trots att jag inte skulle! ;-)
Det är inte lika lätt att koppla bort jobb den här helgen, känner jag.
Jag är för mycket "I" just nu.
Men, i morse skrev jag en "att göra lista" till måndagen, sen försökte jag lägga den åt sidan och inte tänka på den mer.

Nu ska jag njuta av den varma brasan och att vi fått en massa gjort idag, samtidigt som vi haft jätte kul under tiden!

När man bor på solsidan..

Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är, att vi flyttat till andra sidan berget!
För, nu ÄR det kallt på morgnarna.
Rim på taken på husen nedanför och bara en 3-4 grader på baksidan. På skuggsidan...
Men, eftersom solen går upp lite till vänster om vår dörr och våra hus ligger högt upp, så klappar den så fint med sina strålar på oss, redan tidigt på morgonen.
När de som står på skuggsidan skrapar rutor, så smälter solen på vår sida.

I morse kändes det lite extra mysigt att åka förbi vårt gamla hus och konstatera att där var det både skugga, kallt och frost!
Och hos oss sken solen! ;-)
Det är verkligen solsidan.
Höstblommorna jag planterade har torkat bort!
Det är sådan skillnad mot gamla huset, där vi den här tiden hade sol en stund på eftermiddagen.

Vantar blev det idag, i alla fall.
Blingeliblingvantar! :-)

Och halsduk. Och jag frös som fan. ;-)
Jag hade ett möte lite norröver vid 10 rycket och hörde på trafiknyheterna att det var galet långa köer, så jag pep iväg redan vid 9.
Och visst. Det var segt, men rullade, så jag blev naturligtvis för tidig...
På vägen hem, var det helt galet mycket trafik, norröver. Det måste ha hänt något större, för fyra filer var smetfulla och tvärstopp.
Trafiken är helt galen. Tur att jag sällan behöver vara ute hos kund tidigt. De flesta kunder vill hinna beta av lite mail och sätta folk i jobb innan vi glider in.
Mötet gick rätt fort och jag hann äta lunch hemma.
Och meera kaffe. Det går mycket kaffe när jag har mycket att läsa in mig på.

Men, det är så sjukt kul att ha det jobb jag och vi har.
Vi träffar så mycket folk. Folk man aldrig skulle träffa annars. Vi får dela så många livsöden och vi lär oss så galet mycket.
Varje dag.
Underbart!
Sen är det ett äventyr, rätt ofta.
För, det är inte alltid vi är välkomna. Alla vill inte ha hjälp. Alla vill inte vara med eller delta.
Ibland blir det väldigt tydligt.
Vi som numera är ganska duktiga på att läsa av kroppsspråk, språkmönster och "vibbar" kan känna det oerhört tydligt, om vi är välkomna eller inte.
Ibland kan man skära luften med kniv när vi kliver in i ett möte.
Någon, har bestämt att det måste till en förändring av något slag. Eller, man anser inte att det finns några problem, men det ska dokumenteras, att man gör en massa bra.
Hur som, finns det alltid någon som inte är lika förtjust i det. Som vet att det kommer att bli förändring av någon slag.
Och är det någon som skrämmer, så är det förändring.
Ibland, har någon i organisationen fått hela projektet i knät och ska bara fixa det och ringer oss med panik i rösten.
Man vill ha hjälp, men kul tycker man inte att det är.
I vissa fall, kliver vi in i rena rama tuppfighten. Där det blir jättetydligt vid mötet, att man slåss om makten.
Att det finns informella ledare, som leder de som är utsedda ledare.
Och som förstår, att vi förstår hur det ligger till.
Ibland, träffar vi på höga chefer, som är livrädda. Som inte vill vara på den position dom har. Alls.
Ibland, vill dom inte ens vara i rummet när mötet börjar.

Och det är det som är så spännande! Att man kan känna, i luften, att det ligger en massa under ytan.
Att man går som på svag is.
Det är utmanande, spännande och helt underbart! :-)
Man vet att det kommer att hända grejer, men inte vad, hur eller när.
Man får bara hänga med. :-)
Ingen dag är den andra lik.

I morgon är det fredag, igen! Veckan bara försvann!
Jag ska pallra mig in till kontoret, för att fakturera! :-) DET är kul!
Sen ska vi möblera om lite.
Jag har en lunchdate och sen blir det tidig hämtning av barn, hoppas jag.
Och så försöker vi oss på det här med landet igen.
En elektriker har varit ute och det var mer fel än min avgrävda sladd!
Nu ska det bli ordning på torpet! :-)

Det gäller att ta ut glädjen i förskott, jag har hört.

Isch, nu är det kallt på morgnarna!
Jag kikade på telefonen i morse, hur det stod till med vädret och såg +19 grader och sol!
Det lät ju najs!
Ända tills jag uppdaterade funktionen och den visade mer realistiska grader. +3 och molnigt!
Så, nu finns det ingen återvändo, bara att inse det.
Inte ens mitt på dagen blir det speciellt varmt, även om solen visar sig.
Mitt på dagen såg det ut som snömoln på himlen!

Jag tog en sväng till centrum på lunchen och sprang på dessa godingar, som gör hösten mer dräglig..och varm! ;-)
Fingervantar med "blingbling" :-) Man kan aldrig få för mycket blingbling!
Ett par till mig och ett par till stora dottern.
Det är lite coolt att vi kan samsas om kläder numer..;-)

Direkt på morgonen var vi iväg på kvartsamtal med Lilleman. Man kan inte annat än bli imponerad över hur mycket dom hinner med på dom ändå ganska få skoltimmarna.
Vi fick med oss "målkartan" hem, med det som barnen ska ha uppnått när dom går i trean.
Kan vara kul att hålla lite koll på att han ligger där han ska.
Plus att det är kul att se exakt vad det är dom ska kunna.
Lilleman kan det han ska och lite till.

Minime sitter med varje gång vi gör läxor och är jätteintresserad av bokstäver. Så, hennes läsande är inte långt borta heller.
Hon går i samma fotspår som de större syskonen.
Bokmalar hela högen! ;-)
Räkna kan hon riktigt bra och på senaste föräldramötet på skolan fick vi fina tips om hur man kan få in räkning (och läsning..) i vardagen utan att barnen ens tänker på det.
Bara att räkna gafflar när man dukar till middagen är ju matte! :-)

Resten av dagen har jag plöjt genom en kvalitetsmanual, en personalhandbok och en företagspresentation.
Phjuu.. allt ska bli enhetligt när jag är klar.
Och det blir det! ;-)
Det som företaget gör, är helt jäkla obegripligt. För mig. Men miljö och kvalitetscertifierade kommer dom att bli! ;-)
Det är så kul att dra igång nya projekt, där det redan finns en massa att bita i.
Även om uppdragsgivaren sa "näe, vi har inte speciellt mycket dokumenterat". Det hade dom visst, visade det sig.
Om man kommer ut till en kund som inte har något alls, så är det också kul, men på ett annat vis.
Där börjar man liksom möblera ett helt tomt rum.
Det tar tid, men är jätte kul.
Och hos kunder där man redan har ganska mycket, men det är spretigt och rörigt, där är det som att städa en garderob.
Slänga sånt som inte är aktuellt, lappa och stoppa sådant som går att använda, köper lite nytt och så viker man och hänger allt fint.
:-)

Vi passade på att fira lite idag med.
Att vi fått en ny kund idag, att jag drar igång ett nytt projekt, att jag petat iväg en offert som blir fantastiskt kul om vi får igenom den.
Och sen firade vi lite allmänt, i förväg. För sådant som komma ska, om vi får bestämma! ;-)
Sen skålade vi för att vi helt enkelt är så jäkla bra! ;-)
Det måste man göra ibland när man är sin egen chef!

Våra säljcykler är så galet långa, att vi måste fira i förväg om det alls ska bli av! ;-)
För, när kunden väl kommer till skott, efter typ ett halvår, då drar det igång med dunder och brak..
Då hinner man inte hinka Asti inte! ;-)
(just den delen av att ta ut glädjen i förskott, den har jag tagit till mig big time! :-D )

När barnen hämtades gick båda i taket. Vi hade nämligen grävt fram ett par kartonger med böcker och film, som stått på lager sen januari.
Minime var helt otroligt lycklig! :-)
Och jag...för det ÄR inte kul att läsa samma bok 5152145ggr. För att man bara har en!
Nu kan vi variera oss lite grand, igen! ;-)

Stora dottern meddelade lyckligt att hon var lite rik idag.
Hon har nämligen, äntligen fått lön för sommarens jobb!
Tur att hon inte hade behövt dem för mat, då hade hon svultit ihjäl!
Jobbade gjorde hon nämligen strax efter midsommar! Och fick lön i september!
Dåligt, verkligen.
Och, hon har tjatat, för att få sina pengar. Till slut tipsade jag om att hota med mamma. Om hon gjort det vet jag inte, men lön fick hon som sagt idag.
Och jag har fostrat ansvarsfulla barn! *skitstolt*
För 2/3 satte hon in på sparkontot och resten ska hon leva för under hösten! :-)

Det är lite märkligt det där hur man tror att man kan behandla unga.
Stora sonen fick inte tillbaks sin deposition på rummet han hyrde under våren. Tanten han bott hos skyllde på allt möjligt löjligt.
Till slut meddelade han henne, en fredag, att om pengarna inte fanns på kontot på måndag, så skulle jag kontakta henne.
Och vips, plötsligt fanns pengarna! ;-)
Men det är ju sorgligt. Att man inte tror att ungdomarna pratar med sina föräldrar!
Är det något jag hamrat in i mina tonåringar så är det just det.
Det spelar ingen roll, vad dom gjort, hur dumt det än blivit eller hur dom än trasslat in sig.
Hem, till mig, kan dom alltid komma, så ordnar vi upp det.
Det enda jag begär tillbaks är att dom är ärliga.
Men hem, kan dom alltid komma.

Nåja, det har varit en otroligt bra dag, på alla vis.
Man borde dricka lite Asti, varje onsdag! :-D

Hur positiv kan man vara, då?

Då och då, poppar det upp diskussioner (jag älskar diskussioner! :-) ) om positivet och negativism.
Vissa irriterar sig på någon som alltid är neggo och någon på att vissa alltid är så "jäääkla possitiva".
Jag kan tänka mig att båda är irriterande beroende på hur man själv fungerar.
För hur man är, är ju högst personligt.
Det ligger mycket i en persons språkmönster, hur man tenderar att vara.
Hur man reagerar på olika saker. Hur man kommunicerar och hur man tar emot det som kommuniceras.

Jag, hävdar bestämt att jag är en positiv person och har alltid gjort. Maken, säger bestämt att jag är negativ.
Jag säger då att jag är realistiskt! ;-)
Det hela bottnar i att jag är en "från" person.
Jag ÄR positiv, men allt jag gör, gör jag för att undvika saker. Tex att bli överraskad eller besviken.
Så, jag förbereder mig för att det inte ska bli fel.
Då, uppfattas man oftast som lite negativ.
För, att man hela tiden tar med dåliga saker i beräkningen, liksom. Saker som kan gå fel.
Det är inte för inte, jag jobbar med kvalitetssäkring, riskbedömningar och avvikelsehantering! :-)

Motsatsen till "från" är alltså "till" person.
Den personen tänker bara på att uppnå saker, att den inte ens tänker tanken på att någon kan gå fel under tiden.
Man ser målet framför sig och gör det man ska och tar eventuella fel när dom kommer.
Och, får jag förklarat för mig "då gläder man sig i förväg och bekymrar sig över det som går fel NÄR det gör det och inte i förväg".
Och det förstår jag absolut! Jag önskar av hela mitt hjärta, att jag skulle kunna ta ut en massa glädje i förväg!
Jag tränar på det! ;-)
En från person, tänker på att INTE göra fel och gläder sig ju när det gått bra, över att det inte gick dåligt, liksom! ;-)

Det var helt underbart, när jag var på senaste kursen och en annan av deltagarna förklarar hur han fungerar.
"Jag förväntar mig ingenting av någon eller något, för jag blir jämt besviken om jag gör det. Så jag utgår ifrån att det är skit, eller att folk inte gör det dom ska och så blir jag sååå glad, när det blir bättre än jag trott!"
:-)
Jag knatade fram till honom och gav honom en "high five"
Äntligen någon som förklarade precis hur jag tänker!
Så skönt, att vi är fler! ;-)

Det är samtidigt min värsta känsla, den jag inte vill vara i. Besvikelse.
(Jag har grävt i orsaken till det och vet, varför just besvikelse är så tung känsla hos mig. Men den orsaken är privat.)
Och jag blir tyvärr, rätt ofta besviken. Mest på folk.
Som inte gör det dom "ska". (Jag är också en "regel" person. Finns en regel, så följer man det. Punkt! ;-) )
Folk som inte uppfyller det man lovat.
Folk som ger sig ut för att vara något, som man sen upptäcker att dom inte är.
Folk, som är "stora, tuffa och kompetenta" och sen visar sig vara små och fega.

Sen blir jag ju besviken, på jobb som inte fungerar, eller "saker" och händelser. Det kan jag bli grymt besviken på.
Dock, inte om jag verkligen förberett mig och gjort mitt bästa. Går det inte då, så är det fine.
Men, om jag vet med mig att det gått fort och fel, eller jag inte fått all info osv och så blir det fel.
Då är jag inte kul att ha att göra med! ;-)
Men då är det mer frustration än besvikelse.

Hmm...nu kom jag av mig lite, känner jag.
Men, det jag ursprungligen tänkte på var att det här med positivt tänkande, eller att man är negativ inte är så enkelt, alltid.
Man kan upplevas som "för jäkla positiv" om man är en sådan person som kommer igen fort, efter ett nederlag.
Och man kan upplevas som negativ, om man stannar i den känslan lite längre innan man går vidare.
Det är alltså hur en person tenderar att vara och reagera..
Men vad eller hur en person ÄR, ska man vara försiktigt med att bestämma..

Äntligen på plats!

En bra tisdag har jag haft, hittills.
Det blev min första hela jobba hemifrån dag, på flera veckor. Jag har sjukt mycket text att plöja igenom och göra nåt bra av, vilket jag inte riktigt hunnit med idag, dock.
Direkt på morgonen, drog vi på oss skorna och tog en timmes PW.
Ett säljmötes PW rättare sagt. Beslut togs på gående fot! ;-)

Sen hem och ta tag i en del av surdegen jag brottas med. Den har fått ligga till sig lite.
Det är mitt beslut, men jag har bollat med maken..
Nu funderade vi framåt och bakåt. Långsiktigt och kortsiktigt. Vad blir bäst?
Maken ringde och fick lite nyttig info.
Vi funderade lite till.
Sen, bestämde jag mig. Och ringde ett samtal som blev ett akutbesök och ett bokat besök. :-)
Så var det klart.
Det blev en kortsiktigt lösning just nu. Så att vi får tid att tänka lite till och göra det mer långsiktigt sen.
Men, det blir bra.
Nu blir det precis vad jag behöver.
Jag får mer strukturer och ordning, vilket ger mig arbetsro.
Det kommer att bli jättebra.

Vi tog en vända upp på kontoret och hämtade hem en skärm och min moustrapper.
Jag får ont i axlarna direkt om jag använder vanlig mus till datorn.
Tanken var att min stationära dator med dubbelskärmar skulle flyttas hem, men av praktiska skäl så går inte det nu.
Men, en extra skärm till min bärbara jobbburk och löst tangentbord med trapper funkar ju alldeles utmärkt!
Så, nu är mitt hemmakontor komplett! :-)
Nu kan jag producera text! ;-)
Ungefär en halvdag i veckan blir det att sitta på det andra kontoret vilket det kommer att funka bra.
Det är ändå skönt, att ha allt kundrelaterat på ett ställe.

Det är lite märkligt med hösten. Jag får ett jättebehov av att boa in mig!
På med mjukisbrallor och fårskinnstofflor så snart jag fått hem barnen! :-)
Ligga i en hög i soffan och läsa böcker.

Maken garvar åt mig som drar på mig "jobbkläder" på morgonen även när jag inte ska ut till kund och sen drar om till mjukiskläder på kvällen.
Men, jag kommer inte in i jobbzonen annars! ;-)
Så, nu ser jag verkligen fram emot vad framtiden har att ge.
Jag är rustad! :-D

Businessnaglarna är på!

Så är veckan igång.
Lite irriterande att jag ännu inte flyttat över allt ifrån kontoret än.
Men det återstår lite praktikaliteter. Jag hoppas kunna ha allt på plats från 1 oktober.
Lagom tills det blir kallt! ;-)

I morse var det ingen sommarvärme. Båda barnen tog vantar och mössa utan knot! :-)
Jag gick all in igår kväll!
Tände ljus i mina små hus!
Såå söta!

 Det blev lite julkänsla, men jag njuter för fulla muggar!

Jag kommer att bli storkonsument av ljus, nu när jag ska jobba hemifrån mest.

Åh....

Idag, var det äntligen dags. Lunchen tillbringades på salong Tingeling!
Äntligen!
Tiden jag hade direkt efter semestern fick jag dessvärre avboka. Men, nu är jag på banan igen.
Det betyder så mycket för mig att ha snygga naglar!
Idag blev det vita och lite glittriga. Och korta.

Praktiskt men snyggt! :-)

Jag har hunnit beta av min långa måndagslista, men sparat två surdegar tills i morgon.
Det är sällan jag sparar på surdegar, men den här är lite extra sur! ;-)
Samtidigt är det en deg, som jag kommer att må så jäklar bra av att bli av med. Delegera bort!
Jag måste, för att den tar sån energi.
Den tar tom energi när jag ska bli av med den!
Galet!
Jag jobbar ständigt med att bli bättre på att känna inåt. Vad JAG vill.
Jag är en "extern" person, som tar feedback utifrån och vill gärna ha input. Men i vissa fall, kan jag inte göra det utan måste lyssna på mig själv.
Och bestämma.
Det blir bättre! ;-) När jag medvetet låter mitt innersta ta plats.
Förra veckan var en sån vecka.
När jag bara bestämde mig att det var nog.
Idag fick jag en lika stark reaktion.
"Nej, jag vill inte. Det blir inte bra".
Och sen faktiskt stå på mig.
Hade det varit innan kursen jag går nu, hade jag låtit mig övertalas. Tänk att jag gör väl det, för att någon annan mår bra av det.
Även om jag mått mindre bra.
Men nu kan jag säga Nej.
Det är minst lika viktigt som att kunna säga ja! :-)

Jag får inte nog, av hus!

Vilken lång helg vi fick!
Det kändes som söndag hela dagen igår, eftersom vi åkte hem ifrån landet. Det brukar vi göra på söndagar..
Minime var på kalas. Maken passade på att lägga lite timmar på sitt eftersatta sömnkonto och jag pysslade hemma.
Lilleman gick till en kompis..
Tyst och lugnt i huset.
Jag pysslade om mina orkidéer, bar in kuddar för att de ska torka ordentligt innan vinterförvaring och städade av uteplatsen.
Sen började jag inventera vinterskor, mössor, vantar och jackor.
Det mesta fanns! Bara Lilleman som vuxit ur alla sina skor och stövlar.

Framåt kvällen tröttnade jag på röran och vi gick en promenad i stället.
Det var så skönt ute! Inte så kallt, men friskt. Och nu när man går vid 19:30 är det ju mörkt! Jätte mysigt att gå i det nybyggda området och kika på alla fina blommor och lyktor som man pyntat med.
Jätte härligt!
Väl hemma blev det varsin kopp Te och sen somnade vi nästan innan barnen!
Vi har båda en förkylning som drar runt i kroppen, men jag har motat min i grind med näskanna och FL!
Jag har överdoserat FL och i fredags kände jag hur det jobbade och jag var skitdålig en vända.
Men sen släppte det och nu känner jag knappt nåt alls! :-)
Suveränt!
Nåja, vi somnade tidigt och har sovit som två grisar.

I morse fortsatte jag med mitt röjande och känner mig jättenöjd med att allt nu är på plats.
Båda små barnen behövde långkalsoner och strumpor och stora dottern behövde nya jeans, så vi drog på inlöpsresa.
Vi hittade allt vi skulle ha förutom långkalsonger till Lilleman.
Lite märkligt, det finns ju strumpor, tights och långkalsonger till flickor i mängder. Men inte till killar!
Ska dom frysa dom?
I fredags sprang jag in en snabbis på H&M vi har här i närheten och där hängde mängder av långkallingar, men då tog jag bara det jag skulle ha och tänkte att fillingar tar jag sen..
Jodå. Nu får jag ju snällt uppsöka den butiken igen.
Nu hittade vi ETT par till Lilleman och det går ju inte.
Man tvättar ju sönder dem och det behövs minst 4 par för att hinna torka dem mellan pulkaåkningarna.

Nåja, vi käkade lunch ute och alla ville ha Sushi förutom Minime. Hon skulle ha hamburgare hon.
Och så fick det bli.
Jag hittade en ny favorit på McD!
Pestokyckling! Jättegott!

 Det blev inte bara långkalsonger idag..
Jag hittad en till lyckta som ser ut som ett hus. Det längst till höger på bild.
Ah..jag älskar dessa hus!

Jag vill ha en hel stad! På Chilli finns det flera varianter nu. En sort, som finns i tre storlekar och en annan stort som också har tre storlekar.
Jag vet precis vad jag ska önska mig i julklapp! ;-)
Det halkade med en uggla hem med.
Jag vet inte vad det är med vita ugglor, men jag ska bara ha dom! ;-)

 En kul lista fick också följa med hem. ;-)

 Och lite doftpåsar.
Jag har hängt dom lite här och var, i garderober, lagt i strumplådor och hängt i badrum.
Det doftar fräscht! :-)

Nu, ska jag leta fram symaskinen och lappa två jeans. Båda är mina favvosar och har gett med sig i sömmarna.
Vi ska inte gå in på varför.
Dålig kvalitet kanske? ;-)

Jag är jättenöjd, med att det blev en hemmahelg, utan minsta lilla jobb!
Det betyder jättemycket för mig att kunna kliva ur och vara ledig. Inte öppna jobbdatorn. Inte läsa in mig på någons affärsidé.
Bara. vara. ledig.
Ifrån jobbet alltså.
Jag har lagt ner en hel del tid på att försöka planera det fyra födelsedagar som kommer på rad nu.
*suck*
Det är inte lätt, med inbjudningar när barnen börjar skolan.
Man kan inte bjuda alla. Och man vill vara rättvis.
Hur man än gör, blir det fel.
Men, kalas, ska det bli....

Nåja. Det löser sig.
Vi har haft en kanonfin helg och nu är jag jättesugen på att jobba i morgon! :-)

Ibland blir det inte som man tänkt, men bra ändå!

Ibland blir det inte alls som man tänkt sig..
Vi pep iväg till landet så snart vi kunde igår. Vi hade gräs att klippa och en massa ved att ta hand om.
Gräsklipparen hade varit på "terapi", så nu jäklars skulle det klippas.

Innan vi åkte ut, hälsade vi på barnens farmor en sväng och blev lite sena. Maken hämtade upp pizza för att vi inte skulle behöva ställa oss och laga mat det första vi gjorde.
Och det var ju tur!
När jag öppnade dörren kände jag att det var ovanligt kallt i huset.
Vi håller alltid en 12-13 graders grundvärme i huvudhuset. Nu kändes det betydligt kallare inne än ute.
Och, det visade sig snabbt varför.
Vi hade ingen ström. Ingenstans i huset!
Bäck svart!
Attans. Det har hänt förut, men då har huvudsäkringen gått.
Som sagt, tur att maken dök upp med varm pizza! :-)
Vi felsökte lite själva men kom snabbt fram till att vi inte hittade felet, så vi ringde jouren.
Värme har vi ju. Det är ju bara att elda utav attsingen.
Och man klarar sig ju med ljus för att det inte ska vara helt mörkt.
Men, utan ström, inget vatten.
Och ingen spis.
Och ingen kyl eller frys.
När jag kikade in i frysen kunde jag konstaterat att strömmen måste ha gått redan förra helgen, för det var inte mycket fruset där inte.
Jag fick slänga allt i både kyl och frys. Så fick jag dom städade inför vintern! ;-)

Efter en stund kom Elkillarna. De skrapade sig i huvudet och letade och letade.
Sen sa en av killarna.
"Hm...ni har en ny ros här, va? När grävde ni ner den?"
- Öhh, förra helgen!
"troligen har ni orsaken där, gräv upp den!"
VA? Det var ju jag som grävt ner den, men inte så djupt att jag hittat en el ledning. Väl?
Det borde jag väl ha märkt?
Bara att hämta spade och gräva upp rosen.
När jag lyfte den och all jord, kunde jag konstatera att jag inte hade någon elsladd där.
Tills jag la mig på alla fyra och grävde undan jord med händerna.
Jomenvisst!
Ett par cm under, tittade en sladd fram som jag precis kommit åt med det vassa på spaden så att höljet var brutet!
Och där kom det ju in fukt och hoppsa, så gick huvudsäkringen.
Mjaha.
Vi kunde ju lättat konstatera, att den ledningen gick till lilla huset, som vi stängt för vintern.
Men- det förklarade ju inte varför stora huset var svart!
Så, mera leta...
Efter del funderande, där vi slog på en grej i taget, så hittade vi felet.
Vattenpumpen.
När man slog igång den så gick säkringarna så att det small!
Jävlars.
Efter en stund kunde maken konstatera att förlängningsdosan som låg där, var inte för utomhusbruk, vilket syntes.
Så den byttes ut.
Och vips, så hade vi ström i huset igen!
*phjuu*
Men jäkligt pinsamt ändå! ;-)

Nåja, elkillarna åkte och vi gjorde kväll.
Vi hade ju varit inställda på att åka hem, men blev kvar.
Nu hade vi ju vatten.

I morse väcktes jag av maken, som varit ner på toa. Inget vatten!
Efter lite mickel kunde vi konstatera att pumpen nog gått åt ändå. För den pumpade upp vatten om man gör det manuellt, men inte annars.
Vi har haft problem med den till och från förut, men nu är den nog död, dessvärre.
Nåja. Duscha var inte att tänka på, men toaletterna funkar ju och man kan diska osv, om man bara fyller på med jämna mellanrum.
Vi tog en tidig frukost, när vi ändå var uppe.
Gräset skulle ju klippas innan vi började med veden, men det var galet blött.
Och långt.
Men, vi lyfte klipparen ur bilen och drog igång.
Och det gick ju bra, en stund.
Sen, när lite mer än hälften var klippt, så börjar den låta märkligt, och vi kunde konstatera att en drivrem gått av och en kniv var böjd på mitten!
Fint!
Då tittade maken och jag på varandra och bestämde på stående fot.
"Vi ska INTE ta fram vare sig sågen eller vedklyven idag. Vi ska åka hem!" :-)

Minime skulle på kalas kl 14 och jag hade lovat att hon skulle få åka på det även om vi då behövde åka ifrån landet.
Men, nu packade vi ihop oss alla och åkte hem.
Det var inte meningen att vi skulle vara där idag!
Vi är ju inte vidskepliga någon av oss och kan nog kalla oss ateister. Men det blev lite för mycket nu! ;-)

Så, in med gräsklipparen i bilen igen. Ett sms till elektrikern, med önskan om hjälp nästa vecka och sen åkte vi.
Och det var inte helt dumt.
Jag har en massa här hemma som behöver fixas med.
Riktigt skönt med en hemma helg. Även om vi är hemma mycket iom att vi jobbar hemifrån en del, så är det mysigt att bara vara och pyssla.
Jag har burit in alla dynor från baksidan och lagt dom på tork i solen på balkongen, pysslat om alla orkidéer och städat lite.
Nu ska jag inventera alla vinterskor, jackor och underställ.
Det som fattas, ska införskaffas i morgon.
Sen är vi höstklara! :-)

Så, ibland blir det inte som man tänkt, men bra ändå! :-)

Den är här nu!

Nu är hösten verkligen här! :-)
Och det är ju mysigt! Trots att jag har njutit hejdlöst av att sommaren hängt sig kvar, så är det ganska najs att hösten nu dragit in med besked..
Att behöva gräva fram en jacka i morse var en chock!
VAR är jackorna?
Tur att jag oftast har kavaj..då drar man ut på höstjackeanvändandet en stund! ;-)

Men, det är ju tokmysigt att kunna tända en massa ljus nu. Jag njuter lika mycket av att jag inte längre har barn som äter värmeljus så att det går att ha dom tända numer! :-)



Minime la sig i badet med bara tända ljus. Där låg hon och guppade och lyssnade på regnet som smattrade mot takfönstret..

Njutning på hög nivå! :-)
Jag passade på att tända ett ljus från Klockargården. Det doftar sååå gott!

Den här veckan går galet fort..
Den är lite tung bitvis, eftersom vi har flera projekt som innebär att vi ska städa upp i lite kaos...
Vi drivs ju av att gå in där det är kaos och rörigt och hjälpa till. Men, det tar energi, helt klart.
Som tur är så kan vi dra igenom det tillsammans och stå utanför diverse drama.
Annars är det lätt hänt att man halkar in i det jobbiga och inte kan göra sitt bästa. Vår roll är ju att stå utanför och självständigt.
Men, sen är det ju både kul och härligt när vi lyckas med det vi ska göra och kunden blir nöjd.



I morgon drar jag igång ett stort nytt projekt, vilket ska bli oerhört spännande.
Mest spännande är det pga att kunden från start trott att det är en 65 årig herre som ska vara projektledare..och vips, så blir det jag! ;-)
Det blir till att ha kort kjol i morgon, så att man ser fördelarna med utbytet! ;-)

Maken piper iväg ett par dagar och jag ska dra runt jobb och ungar. Men, det är bara att bita ihop.
Och svära lite, troligen.
Jag är jätteförsenad med månadsavslutet, vilket irriterar mig till tusen. Men jag har inte hunnit.
Det måste bli i morgon det med.
Det kommer att bli mycket bättre när jag väl flyttat hem även den dator där jag har bokföringsprogrammet.

Sen hade vi lite tur. Kundbesöket som var inbokat till fredag eftermiddag, blev flyttad till förmiddagen.
Vilket innebär att vi kan pipa iväg till landet tidigt på fredag! :-)
Yey!
Gräsklipparen har varit inne på service och ska med ut för att vi ska kunna köra sista vändan.
Sen, blir det "huvudfasta" igen!
Jag ska roa mig med att klyva en massa ved!

Det gäller att passa på medan det är hyfsat varmt.
Det slog mig när jag idag bokade in en Revision, i oktober, att det bara kommer att säga vips och så är det jul!
Hjälp!

Fullt Fokus, mot nya äventyr!

Ah, vilken helg!
Jag har ju fastat kroppen under sommaren.
Nu har jag fastat huvudet...

Jag går en kurs, som jag inte riktigt kan beskriva. Den bör upplevas, för att man ska förstå det fullt ut.
Maken har gått flera steg mer än mig, men jag har ändå inte riktigt fattat hur djup det går.
Man kan säga att man får upptäcka vem man är, innerst inne.
Vad man behöver och vad som är viktigt för en. Och, inte minst varför.
Man får aha upplevelser. Över varför det blev som det blev, varför det blir som det blir, varför det är som det är och hur bra det kan bli i framtiden.
Jag har redan märkt flera stora förändringar i hur jag bemöter saker och personer,  hur jag har utvecklats och hur jag genom att bli medveten, gjort saker utan för min komfort zon.
Gör man det dessutom som vi, att båda hittar dessa nycklar, tar man det till en dimension till.

Det blir liksom utan filter. Ärligt på ett sätt som inte många vågar. Man släpper vanligtvis in folk, partners och vänner förbi murarna till ens inre lite olika.
Jag har inte släppt in speciellt många. Sällan ända in.
Och inte ens ända in, med de få personer som kommit en riktigt nära. (I mitt fall är de väldigt få..)
Gör man en sådan här resa, tillsammans med sin partner, då finns det inga murar sen.
Det är coolt!
Att efter 10 år, plötsligt hitta nya dimensioner, är lite galet! ;-)
Att förstå, att kunna sätta sig in i och att verkligen veta.

Nåja, jag har även fått förklaringar på annat...
Varför jag behöver mina strukturer och att jag faktiskt inte ska försöka övervinna det (det räknas ju lätt som ett sjukt kontrollbehov..) utan använda mig av det för att komma dit jag vill.
När jag har full koll på mina strukturer, nästan handfast, då hittar jag mitt fokus, och blir kreativ och alternativ.
Jag är effektiv och driven i vanliga fall, men när jag får allt på plats, då jäklars! ;-)

Det är en orsak till att jag nu bygger ett nazi ordnat kontor hemma.
Med tydliga ramar och rutiner.
Inte ett papper kommer att ligga framme! Maken är aningens oroad över att hans lösa papper kommer att åka i återvinningen..;-)
Ordning i leden! ;-)

Jag behöver också ha tydliga strukturer för hur jag jobbar och när. Tydliga ramar. (Det är ännu viktigare med ramar, när man är sin egen chef..)
Vi, som inte stänger dörren och går hem, utan jobbar hela tiden.
Jag, måste "gå hem". Stänga av. Verkligen säga ifrån. "Nej, jag är ledig nu. Jag återkommer i morgon"..
Sen är det nästan nödvändigt av andra orsaker.
Jag, som ofta är projektledare, ska inte svara på ett mail kl 22. Det gör lätt att de som är i projektet tror att jag förväntar mig svar!
Så, dom får ligga i utkorgen, till morgonen efter! ;-)
Jag är en extern, Se person, vilket gör att jag tar in, allt genom att jag ser det. Jag får energi av det, men samtidigt slösar jag ju på min energi samtidigt.

Så, när vi åkte till landet i fredags bestämde jag mig.
Nu blir det utan datorer!
Har jag dom med mig, kan jag inte låta bli...
Jag facebookar ju rätt mycket privat, plus att jag håller igång två företagssidor.
Jag twittrar, instragrammar, kikar på LinkedIn, läser en massa bloggar, bloggar själv och har sju mailadresser...
Hm...
Och det ÄR jätte kul! Men, ibland behöver huvudet vila.

Så, inga datorer =Ingen blogg, inte läsa bloggar, inte linkedIn, inte twitter, inte jobb facebook. Ingen jobbmail. (5st).
Jag tog med mig telefonen, vilket gav tillgång till facebook och instagram. Men inget mer.
(visst, jag kan blogga, men gillar inte att göra det från telefonen..och facebook är inte samma heller..)

Och - det var så jäkla bra! :-)
Så skönt!
Att vila ifrån alla intryck. Vila ifrån allt jobb. Bara vara!
Maken hade med sig sin jobbdator och jag fick lite uppdateringar om lite olika jobb lägen, men jag stod stadigt i mitt beslut.
"Nej, det tar vi på måndag. Jag är ledig".

Nästa gång vi åker ut, ska jag även stänga av min telefon!
Jag behöver verkligen det.
Och jag behöver ett ställe, där jag direkt går ner i varv och hittar mitt fokus.
Landet är det stället.
Har alltid varit.
Men, har mer och mer invaderats av jobbet det med.
(Man kan inte bo där under 3 månader utan att jobba, åtminstone lite grand!)
Men, nu har jag bestämt att det under de vanliga lediga helgerna, ska vara min oas.
Där jag hittar energi och hinner reflektera.

Vad har vi gjort i helgen då?
"pillat naveln" skulle jag kunna säga! ;-)

Men näe.
Vi hade behövt klippa gräs. Men, gräsklipparen gav ju upp redan förra gången vi var ute och inte gick det bättre nu heller.
Vi fick snällt ta med den hem och lämna den på service i morgon.
Så, jag har gått och irriterat mig en smula på gräset. Det hade varit så skönt att klippa det och njuta av den "nystädade" känslan.

 Men, jag grävde ner rosorna som jag "stal" i våras och som nu fått rötter.
Och vi bar en massa plank och skräp som blivit liggande efter sommarens bygge.
Minime roade sig med att hoppa i de lövhögar jag lyckades kratta ihop..

 Sen har jag njutit av det här.
Solen som glittrar i havet. Vågorna som sköljde in över stenarna...klucket när man låg på bryggan...
Lugnet..

 De vackra molnen, som jagade varandra över himlen...

 Solen som värmde näsan, där jag låg på bryggan och lyssnade på barnen som fiskade och kastade sten...

 God middag och ett gott vin.
Långa och djupa samtal med maken....

 Äggmackefrukosten, som är ett måste på landet.
Och GW Perssons bok. Den som jag börjat på men inte haft ro att läsa.
Nu har jag snart läst ut den...

 Jag la mig för att läsa i fredagskväll, under tiden barnen kikade på film. Jag somnade ju på rot och sov galet många timmar...
I lördagskväll, lyckades jag hålla mig vaken lite längre, men det var en kamp! ;-)

Idag röjde vi runt tomten, ställde in sådant som blir förstört av regn och rusk.
Jag klippte lite rosor och bara njöt av den varma luften och duggregnet.
Och, soffhörnet med kaffe och bok.

 När vi åkte hem, kändes det som att vi haft semester en vecka!

Vi åkte direkt till Lillemans simskola.
Och det gjorde inte ont att sitta där i värmen och titta på när barnen plaskade...
31 grader i poolen gör inte ont! :-)
Och nu börjar det gå bra. Han till och med doppade huvudet! Framgång för någon som hatar att bli blöt om näsan! :-)

Väl hemma kunde jag ju inte hålla mig...utan båda datorerna drogs igång! ;-)
Men, efter att ha vilat lite, så är jag ju galet jobbsugen!
För, det är ju så kul!
Och, jag hade ett avtal jag måste läsa i kväll, för att kunna bemöta det i morgon..och tre avtal att skriva ut och en offert att fundera på.
Så...;-)

Men det känns oerhört skönt!
Att veta att jag kan. Bara stänga av!
Jag kommer att börja göra det oftare. Kanske till och med utan att åka någonstans! ;-)
Stänga av, för att bli ännu effektivare, när jag slår "på" ;-)

Vi har en otroligt rolig vecka framför oss.
6 st möten ska betas av innan fredagen är här.
Två av dem är galet viktiga. Kan vara avgörande för framtiden på flera sätt.
Två är bara kul.
Ett är nödvändigt och roligt. Dags att skruva åt tumskruvarna och visa min hårda sida som projektledare.
Och ett är rent och skärt säljmöte.
Som jag för första gången ska göra helt själv och tycker att det ska bli kul!
Maken åker bort två dygn, vilket innebär att jag får ta lite uppgifter som jag inte brukar ta.
Och som jag för ett par veckor skulle ha oroat mig för.
Nu gör jag inte det!
För, jag har hittat mitt fokus! :-)

Det går bra nu!

Idag är det verkligen så! Men mer "phjuu" än jippie! :-)
Många går ju runt och suckar över att det ska bli fredag, så att man slipper jobbet.
Så är inte fallet för mig. Jag har skitkul! Varje dag! :-) Tom så att bokföringen börjar bli lite rolig...i alla fall faktureringen! ;-)
Men, man behöver helg, för att vila lite, även när man har skoj på jobbet.
Och vila behöver vi nu. Med råge!

Det blir lite så när man har en massa skoj på arbetstid och en massa möten som inte känns som jobb.
Då glömmer man bort, att positiv stress också är stress.
Jag behöver tid för reflektion. För planering och för att njuta, av att det går bra nu! :-)
Vi har jobbat som två dårar ganska länge för att nå dit vi är nu.
Det är ju så, när man är egen och man byter bransch rätt rejält. Insäljet är galet långt. Man måste vara uthållig och envis.
Men, jag visste hela tiden att det skulle släppa.
När maken dippade, lovade jag honom att det skulle bli ketchupeffekt i höst.
Och precis så blev det!
Nu rullar det på jätte bra och vi har massor med skoj framför oss.

Men, vi måste hinna njuta av att vi tänkt och gjort rätt. Vi behöver vila. Vi behöver bara vara.
Jag har lärt mig att kliva "ur" jobbet här hemma.
Det har inte maken. Han jobbar jämt, nästan.
Så jag måste lära honom att faktiskt "stänga dörren" till sitt kontor på kvällarna. Att åka till landet och byta miljö är nyttigt för honom.
Klyva lite ved, kratta lite löv.
Hinna i kapp sig själv lite.

Han vann en tävling i morse och fick en flaska vin! Jag hoppas att han kommer ihåg att fiska den med sig hem, så att vi kan fira i kväll! :-)

 För vi har massor att fira. Och vi måste bli bättre på att fira, när vi gjort nåt bra! :-)

Risken finns att vi ser ut såhär vid 19 rycket dock! ;-)

Det ska bli så skönt att åka bort en sväng.
Köket hemma ser ut såhär, nämligen...Jag flyttar som bäst hem kontoret. Det blir några pärmar...
Men, det ska få plats! :-)

Det kommer att bli så skönt!
Det har varit bra att åka till kontoret utanför huset under en period. Vi behövde det då.
Men, det har spelat ut sin roll.
Nu är vi mogna i att jobba på ett helt annat sätt.
Nu ska jag njuta av att behöva åka så lite bil som möjligt! ;-) Bli tidseffektiv!
Kunna träna på morgnarna och på lunchen, de dagar jag inte är ute hos kund.

Kunna sätta mig och bokföra på kvällarna, när tiden tryter. (När barnen har somnat)
När vi väl bestämde oss, så kändes det så bra!

Det är verkligen en dröm som gått i uppfyllelse! Det vi önskade göra, för ganska länge sedan, har vi genomfört och fått att funka.
Man vet ju aldrig, när man drar igång ny business, hur det ska gå.
Men vi är på gång. :-)
Det blir man väldigt ödmjuk över.
Och genuint lycklig över alla nya människor vi har i vårt liv.
Glada, nyfikna, orädda människor, som vill en massa.
Då är jobbet roligt, rakt igenom! :-)

Sol både ute och inne! :-)

Vilken höst vi har!
Det känns som att sommaren liksom stannat kvar. Hur underbart som helst!
Morgnarna är liite kyliga, men mitt på dagen är det jätte varmt!

När vi klev ut ifrån kund på eftermiddagen, sken solen som tokig och det var kvavt som sjutton.

Så svårt att förstå att vi är inne i mitten av september.
På fredag ska vi åka ut till landet, för att stänga för vintern. Vilket är svårt att förstå, eftersom det känns som juli.
Men, så är ju inte fallet. Så, vi måste ut för att inte saker ska frysa sönder.
Vi hade tänkt smita ut efter lunch, men det går inte. Vi måste jobba undan. Det får bli en snabbis över helgen.
Skönt att åka ut på fredag kväll hur som, så att vi får vakna där ute. Det är så mysigt!

Just nu är det lite galet på jobbet. Roligt, men galet.
Som egen företagare jagar man ju jämt nya kunder och uppdrag. Det går inte att nöja sig med de man har, för projekt och uppdrag har ett slut.
Men, själva insäljet är också kul. Inte sälj som sådant. Att sitta och kallringa är inte min grej.
Så, i stället lägger vi krut på att vara ute och leta upp kunder i alla möjliga sammanhang. Och det är så kul!
Nu har vi snurrat runt på så många ställen, att det blir lite igenkänning överallt.
Idag var vi på besök vid ett nyöppnat affärsnätverk. Vi var sena som tusan och kom insladdande med andan i halsen.
Det var lite mörkt i lokalen och allt hade dragit igång när vi smög längs väggen och satte oss vid ett par tomma stolar.
När vi tittade upp, visade det sig att vi satt oss mitt emot lite annat löst folk, ifrån ett annat nätverk vi är med i!
Ridå!
"Va fasen, är NI här?"...:-)
Vissa dagar går presentationen, den sk. hiss pitchen så dåligt att man skäms.
Men idag gick det jätte bra. och vi fick tom lite mer tid på slutet. :-)
Och flera kom och ville veta mera om det vi pitchade idag. Det är skoj! :-)

I slutet av mötet, får den som vill berätta om lyckade affärer eller roliga samarbeten. Vi, som aldrig pratar om våra kunder kunde ju bara säga som vi brukar, att vi har full sekretess och säger nada.
Men då reste sig en annan medlem upp och berättade att vi minsann är i dennes bolag och jobbar med stor framgång. :-)
Det var kul!
Sen blev det lunch.
I en jätte tråkig restaurang, men med trevligt sällskap, så blev det en av de roligaste luncherna på länge.
Det var nästan så att vi glömde eftermiddagens kundmöte.
Men bara nästan...;-)
En jätte härlig kund, som helt kallt bjöd på Wisky när vi satt projekt planen. ;-)

En av de bättre dagarna, helt enkelt.
I morgon blir det heldag på kontoret igen.
Vi har nu beslutat att gå över till att nästan bara jobba hemifrån nu igen.
Det fungerar smidigare så.
Vi får mer tid över. Nu när vi är så mycket ute och snurrar runt kunder och hos kunder, så behöver vi minimera all annan restid.
Vi får se, hur länge vi sitter kvar...inte så länge, tror jag. De kontoret har spelat ut sin roll nu.
Plus att det är dålig luft.
Så jag ska inventera lite och se vad vi kan avvara.
Även om vi försöker minimera papper och pärmar så måste vi ha en del ändå.

Jag måste fixa till våra kontorsplatser här hemma så att vi kan sitta här utan större problem.
Det känns ändå bra, med det beslutet.
I framtiden får vi se, vi har en dröm om ett kontor i ett annat område.
Men, egentligen behöver vi inte det.

Vi har tagit flera strategiska beslut på sista tiden. Om hur vi vill ha det och hur vi inte vill ha det.
Hur vill vi jobba, vad behöver vi och vad är viktigt.
Ibland ser man inte skogen för all träd. :-)

Vi som puffar kunder över kanten, för att de ska våga ta beslut och komma till förändring, behöver göra det själva också.
Mycket har ramlat på plats. Och vi har fått jätte roliga förfrågningar.
Ibland får jag nypa mig i armen!
När man har en vision och en dröm, om vad och hur man skulle vilja göra och det slår in.
Då kan man inte annat än le!
Och det har jag gjort i flera dagar nu!:-)
Sol ut, sol inne och sol i sinne!

En helg att minnas..

Tillbaks till vardagen.
Eller, i alla fall hemmet! ;-)

Som vanligt när vi har Pumaträff, har jag lite ont i magen när jag kommer hem. Magmusklerna får sig en jäkla omgång! ;-)
Det är så coolt, när vi har våra träffar, som blir ungefär en 3-4 gånger per år.
Vi är en konstellation på 13 tjejer och varje gång vi ses, så är vi direkt tillbaks där vi slutade. Startsträckan är oerhört kort!
Inte så konstigt i och för sig. Vi pratar med varandra varje dag...
Många har åsikter om Facebook, men för mig har Fejjan varit en oerhörd tillgång.

Det går att hålla kontakt med en hel grupp människor, som man annars skulle ha svårt att hålla koll på.
Vi har olika bakgrunder och yrken, men barn i samma ålder gemensamt.
Vi har alla varit i samma soppa och läge i livet, i någon form och någon tid. Olika bagage och trauman delar vi med varandra.
Det är bara en stor och traumatisk händelse, som vi inte delar, men vi andra har lärt oss mycket av den person som varit med om det.

Nu var vi 9 tjejer som samlades för att uppdatera oss om var livet är och njuta av ett par dygn med skratt, tårar, prat, mat och vin!

 Och fika!

 God lunch ute i solen...

 och obligatoriskt besök på Klockargården...
Jag handlar alltid hem ljus och tvål, när jag är där....

Det har varit en helt underbar helg!
Vi brukar skämtsamt säga att vi skulle önska att vi bodde på samma gata allihopa. Men, risken finns att våra män inte gillade det lika mycket som vi! ;-)

Efter en god brunch, åkte jag och min medresenär hemåt igen.
Solen sken och det kändes mer som juli än september!
Fantastiskt fint väder!

Väl hemma, möttes jag av två glada barn och en ännu gladare man!
Man fattas ju i huset, när man är borta! ;-)
Jag hann fixa lite och vi åkte för att köpa pizza innan det var dags för Lillmen att börja simskola.
Äntligen har vi fått tummen ur och anmält honom till en kurs.
Han tyckte att det var jättekul!

Så, här kommer man att hänga på söndagarna framöver..

Helgen har som sagt varit fantastisk. Och samtidigt lite omtumlande.
Nu är det dags att ta tag i en ny vecka.
Minimes dagis är stängt, så hon och jag ska skrota här hemma.
Försöka hitta botten på tvättkorgarna....
Men, jag ser fram emot hösten med tillförsikt.
Det kommer att hända grejer...