Sidor

måndag 8 januari 2024

Ibland blir det brådis!

Kylan har hållit i sig!
Vi har haft mellan 11 och 15 grader kallt nu sen innan jul fram till bara ett par dagar sedan. 

När solen visar sig är det ju magiskt vackert och den har visat sig ett par gånger, vilket direkt ger vårvibbar! :-)

Solen glöder!
När vi bodde i radhuset vaknade vi ju ofta till den där glödande solen pga att vi bodde så högt upp. Det var det bästa med radhuset! :-)
Nu får jag i stället njuta av att vi ser toppen av en slalombacke som är full av aktivitet när det är sånt här väder. 
Jättekul att se. 

Vi var ute på landet i helgen och tittade till så att inget fryst bort. Solen sken och det var så vackert, men jag glömde för en gångs skull att fota! :-D
Även ett hus som står tomt behöver städas, visst är det märkligt? Men det blir dammigt och fullt av spindelnät lite här och där, så jag passade på att dra av stora huset. 
Sen gosade vi lite med barnbarnet och fixade lite allmänt. 

Det blir till att lägga en del timmar där i maj för att klippa ner alla rosor, vilket inte blev bra gjort förra våren. Redan nu ser jag hur dom vuxit över alla bräddar och behöver fixas till. 
Det kändes i kinderna på kvällen att vi varit ute i kylan stora delar av dagen. 

När jag vaknade på söndag, förvånades jag att jag sovit så länge! Jag brukar inte sova till 9, men för en gångs skull så sov även vovvarna och kände väl på sig att det var kallt att gå ut och kissa! :-)
Jag gick ner för att fixa frukost och känner plötsligt hur det kliar på ryggen och det gör lite ont när jag rör området.
Jag tänkte först att jag blivit riven av någon hund klo, men det var på ett så märkligt ställe. Pga att det satt på ryggen så kunde jag ju inte se utslagen, så när maken vaknade fick han titta och fota det. 
Han tyckte att det såg ut som eksem eller bett av något slag, men jag såg direkt - bältros!
Fan!
När jag förstorade fotot såg jag pyttesmå blåsor och dom börjar vid ryggraden och går som ett pärlband ut mot midjan. 
*suck*
Det var ju bara att äta frukost, duscha och sen åka till närakuten. Det var ju skitkallt, så det var inte många där. Så är det alltid. Folk som inte är riktigt sjuka åker inte dit om det är riktigt kallt, riktigt varmt eller mitt i en storhelg. 
Vilket ju bevisar att många som sitter där i vanliga fall inte är så sjuka så att dom ska söka vård där. Det har jag sagt i många år. 
Men - med VC som fungera lite si sådär (den som lyckats få tid på en vårdcentral för något som inte är kroniskt, som högt blodtryck eller astma borde få en medalj!) så sätter man sig ju på näraktuen i första hand. 
Även jag hade kunnat kontakta vårdcentralen egentligen, men jag visst att det var lite bråttom och jag hade inte lust att sitta i kö idag för att sen få vet att det inte finns tider, så jag åkte.
Det var som sagt inte många i väntrummet trots att klockan nästan var 12. Jag fick anmäla mig direkt och sen satte jag mig i ett hörn och läste en bok. 
Efter dryga timme blev jag uppropad och till min förvåning sa läkaren "hej och välkommen till oss!".. Det har ju aldrig hänt förr att man fått sånt välkomnande. :-)
Han behövde ju bara titta på utslagen och så sa han "ja visst, vilken tur att du kom så fort, nu kan du få bromsmedicin".
Och det var ju det jag visste. Får man medicin inom 48-72 timmar, så kan man bromsa förloppet och med lite tur slippa nervsmärtor och feber. 

Så, 6 tabletter om dagen i en vecka. 
Det kändes bättre ganska direkt, det har kliat lite, men har inge gjort ont och jag fick inte feber, så det har gått bra och jag har varit på jobbet hela tiden. 
Nu när jag är på sluttampen av kuren så känner jag ju att jag haft det här i kroppen ett tag. Plötsligt är jag piggare och känner mig klarar i huvudet. 
Det kan ju bero på att jag kapat bort sockret också, men riktigt den här effekten brukar det inte ge. 

Maken bokade in sig för vaccinering direkt det är ju så onödigt att få och ju äldre man blir ju ondare kan det göra tydligen. 
Jag ska vaccinera mig till sommaren är tanken. Då borde jag har dubbelt skydd. :-)

Nu börjar det bli riktigt verkligt att jag är på sluttampen av jobbet. Jag överlämnar mer och mer till kollegor och kalendern blir tommare och tommare. 
Det är inte långt kvar nu. :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar