Varmt, varmt.

Ojoj, det är varmt nu!
Jag och lilleman var ett knappt ett dygn "i stan" i helgen och det var inte kul någonstans!
Det är galet varmt när all asfalt och alla stenhus är uppvärmda. 
Till när ingen har varit i huset på ett tag, syret är noll. 

Jag öppnade balkongdörrar, terrass dörr och alla fönster och som tur var blåste det rätt rejält så vi fick korsdrag, men det var ändå helt galet kladdigt.
Bella var otroligt stissigt och inte helt glad att vara där. Hon är så pass vaktig att allt är lite läskigt och ska skällas på.
Jag tog en kortare promenad med henne när det blivit lite svalare och det tog ju evigheter när allt skulle luktas på, lyssnas på och tittas på.
Hon har ju vant sig nu med att det som låter är fåglar, en och annan cyklist och barn som gråter eller skrattar lång bort.
Nu var det grannar som satt ute och åt, bilar, flygplan, sirener, strosande människor, katter, hundar och allmänt skrammel.
Hon var ju helt slut efter bara någon timme! :-)

Sen, när Lilleman som varit ute ett par timmar kom hem med ett par kompisar för att ha kvälls häng hos oss, ja då gick hon ju helt bananas. Som hon skällde och rester ragg!
Det kunde vi inte tro när vi fick henne och hon var såå rädd för allt och alla och skällde aldrig.
Nu har hon tuffat på sig och ingen kliver in hos oss numer utan att det märks.
Man hör också att det inte är ett "oj vad kul att ni kom" skall, utan det är varnande. 

Anledningen till att vi åkte upp var just att Lilleman skulle ha kompisar hos sig för att "dygna" och titta på en UFC match. 
Och jag är så glad nu att vi redan tidigt när vi letade sommarhus förstod att vi inte kunde vara så långt bort.
Vi hade det som kriteriet nummer 1. Max 1 timme från där vi bor och då räknade vi in trafiken. 
Så norr om stan gick ju bort direkt. 
Och nu när barnen är större och kompisar blir viktigare och viktigare är det kanon att kunna åka dit över dagen eller över en natt när dom behöver.
Eller när dom är kvar i stan kan vi åka ut till landet över dagen. 
Barnen måste få ha sina kompisar nu. Det har varit ett socialt fattigt år, pga pandemin och dom har bara fått vara i skolan. 
Inga kompisar hemma och inte gå hem till någon. Dom har anpassat sig otroligt bra till det och förstått att det har varit för att inte riskera att bli föräldralösa. 
Men nu orkar inte 15 åringen längre och det förstår jag. Nu är vi vaccinerade med 2 sprutor och förmodligen även hans kompisars föräldrar.
Våra vuxna barn har fått första sprutan nu i helgen vilket är så skönt!
Snabbare än vi vågat hoppas på är hela familjen vaccinerade, vilket gör att vi kommer att kunna äta middag alla, inomhus, i höst! 
(Ja man kan bli sjuk ändå och man kan smitta ändå, men förhoppningsvis blir man inte dödssjuk och när vi alla är vaccinerade så funkar det.
Däremot kan ingen ovaccinerad delta för dom kan bli riktigt sjuka.)

Det är nu sista jobbveckan innan semestern och värmen fortsätter. Det är så skönt att inte behöva sitta på ett kontor!
De som har gjort det senaste veckorna har nästan runnit bort pga värmen. 
Jag är så tacksam att jag får jobba på distans. Att jobba på förmiddagen och sen ta ett dopp i havet på lunchen är ju galet härligt!

Det är inte lätt att ha mycket päls i värmen. Äntligen uppskattar hon både AC och vanlig fläkt. Men det tog ganska lång tid innan hon fattar att det är smart att lägga sig i hallen under AC:n. 

Jag tänker på det varje dag, hur otroligt lyckligt lottade vi är.
När jag tog en sväng med hunden på eftermiddagen, tänkte jag på det, hur bra jag numera är på att vara i nuet och njuta av NU.
När jag gick på stigen och kände gruset under tofflan, solen brände på ryggen, fåglarna kvittrar och hunden nosar spår efter ekorrarna.. Det, vill jag ha med mig in i hösten, när det är kallt och blött. Då kommer jag att blunda och minnas just den här känslan. 

Nackdelen med värmen är att vi inte orkar göra något annat alls än jobba och sitta i skuggan. Även hunden sover bort dagarna i skuggan. 
Och sen piggnar hon på sig framåt kvällen när det blir svalt och har rockenroll på nätterna!
inte bra!

Så nu blir det långpromenader på kvällen där hon får jaga lite boll och springa så att hon blir riktigt trött. 

Det finns också ett par ställen där man kan bada med hund och nu hoppar hon rätt i utan att vänta på oss!
Men hon blir rätt stissig. 
Där vi var senast var vi helt själva och då tvingade jag henne att lägga sig på en handduk och äta lite hundgodis. 
Och nu kunde hon sitta en stund. Jag är lite orolig över att hon ska bryta ett ben eller klo när hon far runt på klipporna som en galning. 

I växthuset växer det så att det knakar. 

Det kommer snart tomater! :-)

Jag var lite sen med sådden, igen, märker jag. 

Trots att det är varmt, är det ju helt ljuvliga kvällar!

Lilleman och jag hoppade av glädje när vi insåg att det stod en roddbåt på tomten som äldsta dottern och fästmannen köpte!

Vi tvingade svärsonen att lägga i den i helgen och igår tog vi jungfrufärden!

Det var nästan spegelblankt och solen var på väg ner. Så vackert! 

Magiskt! Och så härligt. Det är ju alldeles tyst och det enda man hör är plasket från årorna. 

Och nu är det inte många dagar kvar innan semestern är här. Tre stycken.  Och sen ytterligare tre och sen händer det grejer! :-)

Jag är så rädd att det inte ska bli av att jag inte vågar säga det högt. Saker kan fortfarande hända så att det inte blir av.