Äntligen regn!

Så fick vi äntligen regn!

Det är verkligen äntligen, gräsmattan är ....öken! Där det finns lite skugga är den grön, men alla andra ställen är gula och helt död.

Men nu har vi haft regn, ganska stora mängder ett par dagar och det finns hopp om att den tar sig. 
Det har åskat mellan varven och regnet har varit i skurform, men det har ändå gjort nytta då det regnat till och från flera dagar, så att det hunnit rinna undan. 

När det är så torrt, rinner det ju oftast bara bort vid åskskurar och hela trädgården behöver det ju desperat. 

Nu förlängs grönskan lite grand.

Vi håller ju på med att bygga ute kök vilket vi längtat efter länge. Maken har byggt en lång bänk som blir avställningsyta med tillhörande "barhäng". Det blir kanon att kunna sitta där på andra sidan bänken och ta en öl när andra hackar tillbehör. :-)

Den här veckan fick vi pizzaugnen han beställt. Det kändes först lite onödigt, när vi har Ofyren, men det här är ju något helt annat.

Förutom att göra pizza (vilket blir helt knasigt gott!!) så kan man även köpa till en lucka för att kunna hålla värmen kvar och då går det bra att tex baka bröd i ugnen också. 

Jag drömmer om att baka kanelbullar, mitt i vintern! :-)

Sen var jag med om en helt otroligt grej. 

Bella hatar att klippa klor. Verkligen hatar. Det var ju en hel del som vi fick börja om med när hon flyttade in och det mesta har gått bra, men inte kloklippning.

Nope. Ser hon att jag tar i klotången så går hon ur rummet! Vi har övat och övat, gett godis, övat och gett mer godis, men nope.

Det har bara blivit värre och jag har inte velat ge henne panik. 

Ett alternativ var att åka till veterinären och få något lugnande att ge henne, eller att tom söva henne för att få en grundklippning. 

Men, så fick jag tipset av en granne, som har en stor Ridgeback tik, där dom gett upp försöken att klippa klor.

Dom lämnar henne till en ung tjej i närheten som klipper. Så, på vinst och förlust åkte jag på en dropp in tid. 

Jag tänkte att vi kan testa, kanske får hon röra en tass eller två, kanske kan hon klippa ett par klor i taget och så får vi nöta på tills vi är laget runt. 

Vi åkte dit, jag gick in med vovven, vi pratade lite om hur hon är och vad hon inte gillar och tjejen frågade om jag ville vara med. 

Jag lät henne bestämma, men sa att jag tror att det kan gå bättre om jag inte är i rummet, då hon är så mammig. 
Hon lovade att ropa in mig om jag behövde hålla i.

Bella, som är väldigt reserverad för människor hon inte mött, nosade nyfiket på henne och svassade så fint med henne till ett annat rum i butiken!

Bara det var förvånande. 

Sen väntade jag ca 7-8 minuter, kikade runt lite i butiken. Det kom in lite folk i butiken som ville handla och plingade på en liten klocka för att få service.

Det vara bara tjejen i butiken, så det blev en liten kö och när hon dök upp, med en svansviftande Bella i släptåg, var jag säker på att hon avbrutit försöket, pga fler kunder i butiken.

Hon sa "sorry, jag klippte klor" till de som väntade.

Jag stod utanför och gick in och mötte en väldigt glad hund och frågade hur det gick. 

"vi är klara" sa tjejen glatt. 

Jag frågade hur många klor hon klippt, då jag innan sa att jag var nöjd med om hon så bara klippte en eller två - och så får vi komma tillbaks fler gånger.

Hon svarade glatt "alla!"

VA?

På bara ett par minuter, så hade hon klippt alla klor, på en hund som rycker undan tassen så snart man tar i den!

150:- kostade det!

SÅ värt det. 

Jag kommer inte att bråka en minut om klorna när det gick så lätt att lämna bort det. :-)

Tydligen så hade hon ställts på ett bord och sen hade tassarna böjts bakåt, inte fram. Jag ska testa det här hemma, men blir det minsta spänning, så låter jag bli. 

Men lättnaden över att hon nu inte riskerar att bryta en klo, eller ge lillsyrra rivsår är stor! 

Den lilla pirayan växer så att det knakar. Hon är fortfarande otroligt liten, men växer så att det syns!

Hon är också plötslig mer "med" och man får ögonkontakt med henne och man ser att hon är nyfiken.

Jag har börjat belöna henne för att hon reagerar på sitt namn och "kom". Idag har jag även övat lite på "sitt" och hon verkar vare med på det. 

Dock måste jag öva med henne på egen hand, för är Bella med, då snor hon allt godis! :-)

Jag har börjat öva på att gå i koppel, både med lillfjaneten, men även att gå med dem båda. Det är ju nytt för Bella men även för mig. 

Dom trasslar lite, så jag har beställt ett sk "virvelkoppel" som man kan ha båda i som inte trasslar, jag tänker mest på när jag ska ut med dem på morgonen och på lunchen och det är lite mer brådis.

Annars funkar det fint med varsitt vanligt eller varsitt rullkoppel. När maken och jag gick med dem båda gick det jättebra. Lillfjant är dock lite väl retsam och springer och biter Bella i bakhasorna så till slut ruttnar hon ju och så ryker dom ihop.

Bella "biter ifrån" och Heidi ställer sig på bakbenen och visar tänderna och morrar!

Och då får hon ju spö, med rätta. Det ska mycket till för att hon ska ge sig.

Men ibland är Bella lite väl hårdhänt och slutar inte trots att Heidi ligger på rygg och tom piper och då bryter jag. 

Hon kan ju faktiskt skada Heidi ordentligt om det vill sig illa. 

Jag vågar inte lämna dem ensamma förrän lillfjanten vuxit på sig lite så att det åtminstone är lite mer rättvist i bråken. :-)

Mestadels så busar dom ju och bråkar om pinnar eller leksaker, men ca en gång om dagen så ryker dom ihop "på riktigt". 

Jag brukar ha dem lösa i vår inhängnad just för att dom ska vara lösa på en större yta och där fick jag både säga till och belöna Bella idag. 

Hon har fått för sig att Heidi inte får röra sig alls, då flyger hon på henne. (Heidie springer alltså inte mot henne, utan ifrån) Det blir som en klassisk jakt.

Där fick jag vara lite hundmamma även mot Bella och hålla henne i nackskinnet för att hon skulle ge sig.

Sen fick hon beröm och godis när hon bara satt och tittade på. 

Nu har jag också börjat säga till Heid när hon ger sig på Bella, även om hon är liten valp, så går det ju att säga nej till henne också, nu när hon varit här ett tag och jag vet hur hon fungerar. 

Under gårdagskvällen, när Bella satt på trappan till terrassen med mig och maken, snosade Heidi runt på gräsmattan och sprang lite hit och dit, kopplad.

Då hoppade Bella ner och "gav sig på henne" som en mer hårdhänt lek och då fick hon snällt komma tillbaks och sitta på trappan och titta på. Och det kändes som att det var en lättnad för henne att hon fick en tillsägelse att inte delta i buset utan sitta still, efter en stund la hon sig ner och sov. 

Så jag måste nog hjälpa henne att bryta när det blir för busigt.

Hon går igång stenhårt när Heid just springer, för det älskar hon ju att göra själv men det blir lite överhettat! :-)

Vi får inte glömma att hon inte heller är vuxen än. 

Men - mellan varven är dom ju toksöta ihop!

Och Bella är så löjligt lättlärd!

På två dagar har jag lärt om henne gällande skällandet när folk går förbi. 

Hör jag det innan henne så bryter jag beteendet ganska lätt ich det kommer ett lågt "off".

Men idag när jag jobbade i trädgården och inte hann tima det, så skällde hon på både katt och hund. 

Och det är ju så när man tränar med belöning att timingen är otroligt viktig.

Det blir kul att följa Heidi för hon är ju en helt annan perosnlighet. Tryggare generellt och inte lika nedy på oss.

Hon blir nog ingen "enmanshund" på samma sätt.

Bara att hon sover på golvet i sin säng är stort.

Det märks att hon är mer självständigt än Bella.

Så det är inte konstigt att Bella slår bakut ibland när det kommit konkurrens.

Samtidigt är det bra och sunt att hon fick det så tidigt för att inte bli en hund som vaktar oss mer än önskvört ich inte går ihop med andra hundar alls.

Det är lite jobbigt nu men är bra för alla parter. :-)

Halva semestern har nu gått och jag försöker att inte tänka på det utan vara i nuet.

Lättare sagt än gjort  

En vecka idag.

Idag är det en vecka sedan Heidi flyttade in hos oss och vi har lärt känna henne och hon oss. 

Vi har lagt all fokus på att Bella ska acceptera henne och att hon ska bo in sig, så det har bitvis varit lite kaotiskt. 

Bella är ju fortfarande valp och inte "klart fostrad" men jag har lagt det på is nu en stund. Hon har helt klart varit lite svartsjuk men också visat överbeskyddande sidor för Heidi. Hon har koll på henne och var hon är. 
Ännu en som ska vallas. :-)

Det har gått bra på mindre ytor och inomhus, men ute, har Bella jagat ifatt Heidi om hon sprungit och inte riktigt fattat att hon inte är en leksak som ska jagas och bitas i. :-)

Så där har vi haft några matcher. 

Jag har försökt jobba med belöning när hon inte jagat henne men också varit tvungen att vara skarp i tonen och även tagit i henne och sagt nej.

Vid ett par tillfällen har Bella tagit i så att Heidi verkligen skrikit till och första gångerna fick jag då bryta dem. Sen har Bella lärt sig att då är det dags att släppa. 

Sen är Haidi liten och tuff, hon både morrar, skäller och är skitjobbig. 

Vid flera tillfällen har hon bitit Bella i bakhasorna så att det lossnat stora tussar av päls!

Då lägger jag mig inte i när hon får på nöten! :-)

Vår lilla inhägnad är perfekt i storlek. Där satt jag häromdagen på bänken och hade båda lösa så att dom inte skulle trassla in sig i varandra och sen fick dom busa och bitas tills dom liksom var klara. 

Till slut somnande dom en bit ifrån varandra och då visste jag att vi kommit över en puckel. 

Det är fortfarande lite gruff ibland, men mest lek och bus. Dom ska ju alltid ha samma pinne eller bitleksak även om det så finns tre likadana!

Igår kväll gick jag första kvällspromenaden med dom båda och Heidi hoppade iväg i sin sele och koppel som hon aldrig gjort annat. 
Och hon orkade gå hela "korta varvet" runt kvarteret som är långt för hennes korta ben.

Bella var lite fundersam en stund, men gick sen precis som hon brukar och nosade runt. Även det var en puckel. 

Men det märks att Heidi är mycket tryggare valp än vad Bella var. Hon är inte rädd för något och är van vid syskon som far runt. 
Hon är inte rädd för blåst, påsar och höga ljud som Bella var. 
Så jag tror att hon kommer att göra Bella tryggare så småningom. Det kommer att bli bra att dom har varandra när det blir dags att vara ensamma ett par timmar då och då.

Hittills har hon sovit med Minime, för att acklimatisera sig och för att Bella skulle få en chans att förstå att hon ska bo här nu, men fortfarande ha sin egna lugna sovplats hos oss utan att dela den med Heidi.

Det tog flera dagar innan hon hoppade upp och gosade med oss på morgonen som hon brukar göra. 

Jag ville inte heller dra igång värsta rumsrensträningen direkt utan ge Heidi en chans att fatta att hon bor här nu och allt nytt det innebär.

Men i natt sov jag på soffan med henne och Bella valde att sova i rummet också, även om hon kunde välja sin säng i vårt sovrum.

Hon kom tassande ner efter att ha legat där en stund. 

Heidi sov bra och jag var ute med henne vid 23 för att kissa. När Bella behövde ut vid 03 tog jag Heidi med mig och då kissade hon också. 

Sen sov vi till 06:45 och då tog jag ut båda. 

Hon har vandrat runt i soffan lite och lagt sig på lite olika ställen, men sover ändå bra måste jag säga. 

Och i morse låg dom tom bredvid varandra en stund innan dom rök ihop och började brottas! :-)

Men hon är ju sockersöt vår lilla fjant! 

Men, det är ju inte bara hundar i mitt liv även om man kan tro det! :-)

I lördags kidnappade jag, min svägerska, min svärmor, min svärdotter och dotterns svägerska plus minime dottern som ska gifta sig och hade en lättsammare möhippa.

Vi norpade henne på morgonen och åkte till ett spa i närheten och badade, solade och fick massage.

Dottern fick lite olika uppdrag att lösa under dagen, men mest hade vi det bara najs.

Precis som hon önskat OM det skulle dyka upp en möhippa.

Vi var hemma vid 15. Killarna som norpade blivande maken för en svensexa var hemma 03 på morgonen! :-)

Det var liksom en helt annan grej dom genomförde. 

Men båda var nöjda med sin dag och det är huvudsaken. 

Vi har även fått besök av barnbarnet som invigde områdets barn bad. Det fick med beröm godkänt! :-)

Han utvecklas med raketfart nu! 

Tänk att alla barn älskar att plaska med vatten, även om det kanske är lite kyligt.

Vi slår bad rekord i år helt klart.

Idag är det äckligt varmt ute finns ingen syre alls nästan och det tom blåser varm.

Som när man är i Spanien eller Turkiet. 

Det är tur att vi har AC i huset så att det är svalt inne annars hade vi inte kunnat sova. 

Jag ser inte fram emot livet i radhuset om det fortsätter såhär framåt sensommaren. 

Vi tillbringar ju hela semestern här, i lugn och ro. Ny valp gör ju att vi inte reser någonstans, men trots det rullar ju dagarna iväg och det har varit något lite hela tiden.

Men det är skönt att få ha en sådan sommar också. 

Vi försöker hitta på saker för barnen, men dom är i olika åldrar nu och vill så olika saker, så det blir ofta att vi delar på dem. 

Nästa sommar är kanske sista sommaren som Lilleman verkligen umgås med oss, åtminstone under ett par semesterveckor, men han blir stor nu!

Med lite tur hittar han ett sommarjobb nästa år. 

Nästa sommar bör ju den här eländiga epidemin vara till ända på ett eller annat sätt och man kan planera lite bättre.

Just nu jobbar jag sten, sten hårt på att vara här och nu. Njuta av nuet och inte tänka på att semestern tar slut så småningom.

Jag gillar ju hösten också, jag vet ju det, men just nu vill jag inte att denna sommar ska ta slut.
(Ok, det får bli lite svalare, men ändå.. :-D )

Det går sakta framåt.

Så har det gått ett par dygn sen vi hämtade hem Heidi.

Man vet ju aldrig riktigt hur det ska gå och barnen har varit oroliga att Bella skulle slå helt bakut. 

Jag lugnade dem med att hon fortfarande är ung, har troligen ännu inte riktigt landat i att hon är speciellt högt i rang och ingen alfahona, än.

Så om vi bara är lugna och säkra på att det här går bra och det inte är synd om Bella på något sätt alls, så går det bra. 

När vi åkte hem, hade vi ju Heidi i min en tröja, så att hon skulle lukta lite mig. 

Sen när vi kom hem, mötte jag Bella som jag brukar. Hon blir alltid så själaglad och är vi flera som kommer hem, så rundar hon dem och springer till mig. Jag ska hälsas på först, sen kan hon hälsa på andra.

Hon brukar ofta också få något gott när jag varit borta, så det fick hon nu med. Och vi gosade en stund.

Sen gick jag med henne till vår inhägnad där hon kan springa lös. Sen kom Minime och hälsade på henne och sen, kom Lilleman med Heidi i famnen. 

Bella såg ju att han hade något med sig och luktade länge, länge på Heidi och fick sen totalt frispel och sprang runt, hoppade och skällde. 

Skräckblandad förtjusning. :-)

Sen lugnade hon sig lite, men har undrat sen dess, vad sjutton det är som vi släpat hem. 

Hon har doftat på henne, petat på henne med tassen och skällt på henne, som för att se vad det är för liten pälskorv som intagit hennes marker. 

Heidi fick hennes gamla lilla säng, som jag köpte för att ha på landet, men som Bella totalt ratade. Hon har inte sovit i den en minut, annat än att vi haft den i bilen. 

Men, nu skulle hon ju ligga i den, men då lyfte jag resolut ur henne och pekade på hennes egen säng. 

Första natten gick bra. Bella sprang upp när vi gick upp och svansade oroligt runt i vårt sovrum. Man riktigt såg att hon undrade om den där lilla skulle sova hos oss?

Men vi ställde in säng och valp i minimes rum och då nosade hon på henne och viftade på svansen, sen gick hon in i vårt sovrum och la sig i sin egen säng. 

Sen sov hon hela natten, precis som valpen. 

Morgonen efter blev hon lite förvånad att den lilla var kvar, men inte aggressiv alls. 

Men man kan inte lämna dem en sekund själva, för hon är lite väl hårdhänt. 

Vi har försökt göra så att alla andra hanterar valpen och jag Bella, för att undvika den största svartsjukan i början vilket gick bra. 

Dock reagerade Bella på att Heidi bet i hennes leksaker och tuggade på hennes pinnar när dom var inomhus. 

Jag delade på pinnarna så att dom fick varsin, men där blev ju Heidi rätt snart av med sin! :-) 

Vid ett tillfälle blev Bella riktigt hårdhänt med Heidi och gav sig inte fast hon la sig på rygg och visade tydligt att hon gett sig. Då fick jag gå in och bryta och säga ifrån. 

Och Bella lugnade sig direkt. 

Sen har hon stenkoll på henne inomhus men är inte direkt elak utan det busas. Däremot är Heidi lite väl kaxig mellan varven och då måste Bella få tillrättavisa henne. Där bryter jag inte. 

Vi var iväg på middag igår kväll och Lilleman stannade hemma med Bella och Heidi fick följa med. Efter middagen gick Minime hem och tog henne med sig. 

Efter en stund ringde dom hem mig, för då var Bella riktigt upprörd, skällde, krafsade på Heidi med klorna morrade och gjorde bitrörelser. 

Jag bad Lilleman att helt enkelt lyfta ut Bella och så gick jag hem. 

Jag släppte in henne igen och tittade på en stund hur hon uppförde sig och hon var riktigt aggressiv och lillsyrran fick spö. Då bröt jag på skarpen. 

Då gav Bella upp och jag såg på hennes blick att hon skämdes, samtidigt som hon var lite förvirrad.

Jag tillrättavisar sällan utan kör med belöning och beröm

Men här fick jag gå in, precis som en hundmamma skulle ha gjort. 

Sen lugnade det ner sig inne. 

I morse gick det väldigt bra, men när vi gick ut, då rann det iväg igen. Så snart Heidi springer, så jagar Bella ifatt henne som en leksak och fäller henne. 

Hon hoppar och far och Heidi har inte en chans, så där fick jag också gå in och korrigera. 

Ett par gånger fick Bella ett skarpt "Nej" när hon jagade henne och sen beröm när Heidi började springa och Bella satt kvar eller la sig ner. 

Efter ett par sådana berömomgångar, så gick Bella iväg. 

Jag behövde göra lite grejer inne och tog upp Heidi på altanen och Bella följde efter. Sen hör jag hur Lilleman ropar på mig att jag ska komma ut och titta.

Då låg Heidi mellan Bellas framtassar!

Bella hade legat och tittat på henne och plötsligt hade hon knatat fram och lagt sig där och fick ligga kvar!

Heureka!! 

Och nu känns det som det värsta släppt. Hon har varit ute och kissat flera gånger och Bella har låtit henne vara. Hon har gått och lagt sig och inte riktigt brytt sig om henne. 

Och vid ett tillfälle när Heidi låg och sov, då la hon sig bredvid som för att passa på henne lite. :-)

Jag är helt hundra på att det här kommer att gå bra och att dom kommer att bli som ler och långhalm. Bella är så ung, att dom faktiskt växer upp tillsammans. Hon är bara 3,5 månad äldre vilket inte är så mycket. 

Och jag är jätteglad att vi hittade en till valp så pass snart att hon inte hann bli äldre. Nu blir dom som Ying och Yang! :-)

Hela den här veckan sover Heidi inne hos Minime och hon har henne att kissa på en handduk när hon vaknar. Men från nästa vecka ska hon ut så snart som möjligt för att bli rumsren. 

På dagarna funkar det fint, bara man är snabb när hon sovit, busat eller ätit och tanken är att hon ska vara hyfsat rumsren när vi flyttar hem till stan. 

Men jag är så glad att vi faktiskt bestämde oss för en till, så pass snabbt inpå. 

Valptiden kan vara lite jobbig, men nu är vi ju inne i det och båda barnen vet hur den lilla behöver hanteras vilket gör att det är lättare nu.

Nästa sommar är båda "stora" - 1,5 år och drygt 1 år och då kan vi förhoppningsvis resa lite igen.

Den här sommaren tillbringar vi hemmavid och då är det perfekt läge. 

Lillasyster är här!

Vi känner oss lite galna, men vafasen livet är för kort för att tveka. 

Den här lilla sötnöten, 8v gamla pomerainier/kleinspitz valpen Heidi flyttade hem till oss idag.

Bellas lillasyster! 

Sjukt, sjukt söt! 

Hennes mamma är helt svart med bara pyttelite vita inslag.

Pappan är nästan helsvart.

Båda väldigt trevliga och sociala. Vi blev totalt överfallna när vi var där och tittade på valparna, fyra bedårande valpar! 

Det lustiga var att en hane från en tidigare kull är sjukt lik Bella! 

Det fanns en tikvalp som var helt vit, med svart huvud och en pytteliten svart fläck på rumpan. 

Otroligt söt och rätt "tuff". Hon knatade rakt fram till lilleman och bet sig fast i hans byxor! 

Han blev helt golvad. Men vi kan ju inte ha två nästan identiska, så vi bokade den svarta med vita tassar.

Hon ser ut dom att hon doppats i grädde!

De var 6 veckor när vi tittade på dem och tanken var att de skulle veterinär besiktas, chippas och vaccineras två veckor senare men det hade strulat med veterinärstider i semestertider, så det dröjde ytterligare 3 dagar. 

3 långa dagar extra! 😀

Och det har varit långa nästan 3 veckor att vänta på henne! 

Men, vi har hunnit förbereda det som måste förberedas i lugn och ro. 

Nu har vi ju allt man behöver ha och har fortfarande lite valpsäkrat efter Bella. Av någon anledning har vi köpt det mesta i dubbel uppsättning, så vi behövde inte köpa något annat än en bilsele till henne. 

De promenadselar som Bella vuxit ur har jag sparat! Jag la dem på hyllan utan att sälja dem vilket jag tänkt göra. 

Vi har valpfoder kvar och en urvuxen hundsäng. 

Besiktningen gick bra och vi hämtade henne lagom efter lunch. 

Alla syskon hämtades också idag och strax innan vi kom, hade en bror åkt iväg vilket Heidi inte gillade, så hon gömde sig under en säng! 

Men, hon kröp ihop hos Minime och sov hela vägen hem. 

Första mötet med Bella gick bra, hon förstod nog inte riktigt vad det var för liten hår korv! :-)

Det lustiga är att vi redan från dag 1 efter att vi köpt Bella sa att vi nog ska ha två hundar.
Vi var inne på att köpa en mellanstor hund, så som en Eurasier, Finsk lapphund eller Samojed. 
Men det var tänkt längre fram.
Samtidigt så låg en tanke och skvalpade att det vore mysigt med en till liten just av den blandningen som Bella är, men dom är ganska ovanliga i Sverige. 

Maken var grymt negativ till Pommar och är fortfarande. Vi (Minime och jag) fick av olika orsaker ok på att köpa just en pomme, men han blev grymt glad när vi valde en blandis som skulle bli lite större och nu är han imponerad över hur mycket hund det faktiskt är i henne. 
Hon hänger ju på oss på promenader, jagar bollar och busar runt med honom som han inte var helt beredd på.
Han trodde att hon var en knähund, men jag visste vad som finns i en spets. :-) Motor! 

Hon är rackarns snabb när hon springer! Hon springer ofta "vanligt", men när hon blir riktigt ivrig, då fäller hon öronen bakåt och svansen står rakt ut och jädrar vad det går!

Jag hade också läst mig till att många köper pommar och tror att dom ska ligga på soffan och i en handväska.

Sen blir dom jättesnopna när dom ska fostras som en stor hund för att inte bli helt odrägliga. 

Nåja, just Pommisar finns det mängder av, men inte den här blandningen med mini eller mellanspets i som blir betydlig större både i vikt men också i mankhöjd.
Så när jag fick se att det fanns valpar och inte långt ifrån landet, då blev jag ju eld och lågor! :-)

Sen tog det ett par veckor att övertala maken att det var just en sån vi ska ha och inte en större just nu. 

Han köpte alla mina argument, men ville ju ha en mellanstor! :-) 

Jag tjatade inte...så mycket.. :-).. och plötsligt så sa han "men kolla om det finns någon av valparna kvar"

Och när det gjorde det, så skickade han oss för att kika på dem direkt, för att han dragit ut på det.

Det här blir kanonbra!
Den mellanstora får bli sen, kanske när vi bor på landet permanent. 

Varför behöver vi då ytterligare en vovse?

Jo, Bella räcker inte riktigt till känner vi. Hon blir helt söndergosad och det är alltid någon som klappar och kliar henne.

Ibland märker man att hon bara ruttnar och lägger sig under köksbordet tex för att få vara ifred. 

Jag får titt som tätt säga till inte bara barnen, utan även maken att låta henne vara! :-)

Sen är hon inte jättebra på att vara ensam. 

Hon är inte ens bra på att någon av oss inte är hemma, utan tycker nog helst att alla ska befinna sig i flocken! 
Mest är det mig hon tyr sig till (denna hund sort blir ofta en enmanshund) och även om alla andra är hemma, men inte jag, då sover hon bort timmarna tills jag kommer hem.

Hon måste kunna vara ensam hemma ett par timmar utan att bli helt förtvivlad och det måste ju övas på.

Men -om hon då har en kompis, så gör det ju det betydligt lättare, det hade tom funkat med en katt!

Jag har pratat med massor av kompisar och släktingar som har mer än en hund och alla är överens om att det nästan är lättare att ha två än en. 
Man är redan låst med en, man ska ut X gånger per dag med en osv. Man kan lika gärna ha två så att dom har sällskap och även kan busa med varandra. 
Och när dom är så här pass små påverkar det inte ens plats i bilen. Det är en sele till, inte en hund bur som tar plats. 

Det blir en försäkring till och veterinärkostnader förstås. 

Men mat, kommer inte att märkas. Jag köpte en stor säck torrfoder tex och sen en mindre när Coop hade rea på hundmat. Det räcker garantera ett år!

Jag har blandat upp det med lite blötfoder, men där går det ett par puckar i veckan max. Och kokar jag en påse ris för att det är lite risigt i magen, så äter ju Bella av den flera dagar. 

Så den kostnaden för en hund till är försumlig. 

Det blir ju en valp tid igen, med kiss inomhus och vakna nätter, men det är liksom lika bra att riva av det nu, precis som när man får barn tätt.
Det är jobbiga småbarnsår och vips är dom stora, samtidigt. 
Nackdelen är att det är en liten valp, så vi får hela valptiden. Fördelen är att det ÄR en liten valp, så vi kan sätta bra rutiner från start.
Bella var nästan 5 månader när vi köpte henne och det fanns en del övrigt att önska från tidigare ägaren. 
Hon var inte rumsren, kunde inga kommandon alls, så som "sitt", "vänta" eller inkallning, hade inte vants vid kloklippning eller tandborstning. 

Så vi fick liksom börja om och det är knivigt att ligga flera veckor efter. Kloklippning gillar hon fortfarande inte och vi måste vara två när det händer. 

Hon måste vara väldigt avslappnad, nästan sova och en måste klappa, smeka och massera henne. Då kan jag få klippa en eller två klor. 
Så jag klipper klor nästan varje dag för att komma laget runt. 

DET ska den här lilla valpen lära sig från start. 

Bella har gjort familjen så gott och alla familjer som har en eller ett par medlemmar med ADHD/ ADD borde ha en hund. 
Det händer grejer! 

Och maken, som INTE skulle ha någon hund i sovrummet, frågade nu om inte även valpen kunde sova hos oss? :-) 

Det hade jag aldrig trott för ett halvår sedan.

Jag säger som man brukar vid bebisfödslar, nu är familjen komplett! :-)

Hon är söt som socker!!

Semestern är här!

Så äntligen, semester! 

Det känns lite märkligt, precis som Lilleman beskrev när han fick sommarlov. Det är inte som det brukar vara, för nu är det inte lika klara ramar mellan jobb/ skola och ledighet. 

Det blir något mischmash liksom. 

På sätt och vis kändes det som att vi gick på semester när skolan slutade, trots att vi jobbade. Men det blev ju så varmt och man har kunnat bada på lunchen och på kvällen. 

Men - nu är det semester! Det märks bäst på att jag inte behöver skynda på morgonpromenaden för att hinna hem och dra igång mailen i tid.
Nu får promenaden ta tid. Frukosten får ta tid och allt kan gå lite långsammare generellt. 

Och - som vi har badat redan! Flera gånger om dagen och det är 24 grader i vattnet! Galet!

När minime och jag var iväg till ett köpcentrum som ligger i närheten av hennes läkare, slogs vi av att det var som att vara utomlands!

Det var 32 grader varmt ute och just där pratas massor med olika språk, så när vi satt och åt lunch började vi fnittra åt att det kändes som att vi hade tagit en dag i Spanien!

Det växer otroligt i trädgården, trots att det knappt regnat något på hela sommaren. Gräsmattan är nästan död, men blommorna dom frodas! 

Hunden lider i sin tjocka päls, men jag vill inte klippa henne mer än vi redan gjort. 

Vi trasslar också med kloklippningen som bara går sämre. Hon hatar det!

Man får inte hålla henne i tassarna alls. 

Så ger jag snart upp. 

Jag har fått tips av en granne om en tjej i närheten som tydligen är grym på att klippa klor på fjantiga hundar. 

Deras är en enormt stor ridgeback som tydligen glatt klipper klor hos henne. 

Så jag ska ta knäppkängan på besök dit näste vecka. Förhoppningsvis kan hon grundklippa, så kan vi bara köra tippar en stund.

Det är otroligt frustrerande att inte få det att funka. 

Vi firade in semestern i lördags med att gå på vår favoritrestaurang. Kroken!

Det är så god mat så att man blir tårögd. Och vacker miljö. 

Massa räkor och annat mums. 

Mums!!! Och dubbelmums!

Där restaurangen ligger, ska vi bo när vi blir äldre har vi bestämt. Så att vi har krypavstånd dit på vintern! :-) 

Vi såg också att man kunde ha hundar med sig och sånt gillas, numer. Nu när vi är hundnördar! :-)

Sommarens projekt är också på gång. 

Vi har lagt en jäkla massa sten! Det är svårare än det ser ut och man får ont både i ryggen och i knäna!

Men fint blir det och här ska det byggas ett ute kök! -)

Även hunden har tagit semester och sover länge på morgonen. Denna morgon upp och ner! :-)

Och - jag har letat fram hennes gamla halsband, koppel och sele.....

Om allt går som det ska, så kanske det här kommer att passa på någon snart. :-)

Varmt, varmt.

Ojoj, det är varmt nu!
Jag och lilleman var ett knappt ett dygn "i stan" i helgen och det var inte kul någonstans!
Det är galet varmt när all asfalt och alla stenhus är uppvärmda. 
Till när ingen har varit i huset på ett tag, syret är noll. 

Jag öppnade balkongdörrar, terrass dörr och alla fönster och som tur var blåste det rätt rejält så vi fick korsdrag, men det var ändå helt galet kladdigt.
Bella var otroligt stissigt och inte helt glad att vara där. Hon är så pass vaktig att allt är lite läskigt och ska skällas på.
Jag tog en kortare promenad med henne när det blivit lite svalare och det tog ju evigheter när allt skulle luktas på, lyssnas på och tittas på.
Hon har ju vant sig nu med att det som låter är fåglar, en och annan cyklist och barn som gråter eller skrattar lång bort.
Nu var det grannar som satt ute och åt, bilar, flygplan, sirener, strosande människor, katter, hundar och allmänt skrammel.
Hon var ju helt slut efter bara någon timme! :-)

Sen, när Lilleman som varit ute ett par timmar kom hem med ett par kompisar för att ha kvälls häng hos oss, ja då gick hon ju helt bananas. Som hon skällde och rester ragg!
Det kunde vi inte tro när vi fick henne och hon var såå rädd för allt och alla och skällde aldrig.
Nu har hon tuffat på sig och ingen kliver in hos oss numer utan att det märks.
Man hör också att det inte är ett "oj vad kul att ni kom" skall, utan det är varnande. 

Anledningen till att vi åkte upp var just att Lilleman skulle ha kompisar hos sig för att "dygna" och titta på en UFC match. 
Och jag är så glad nu att vi redan tidigt när vi letade sommarhus förstod att vi inte kunde vara så långt bort.
Vi hade det som kriteriet nummer 1. Max 1 timme från där vi bor och då räknade vi in trafiken. 
Så norr om stan gick ju bort direkt. 
Och nu när barnen är större och kompisar blir viktigare och viktigare är det kanon att kunna åka dit över dagen eller över en natt när dom behöver.
Eller när dom är kvar i stan kan vi åka ut till landet över dagen. 
Barnen måste få ha sina kompisar nu. Det har varit ett socialt fattigt år, pga pandemin och dom har bara fått vara i skolan. 
Inga kompisar hemma och inte gå hem till någon. Dom har anpassat sig otroligt bra till det och förstått att det har varit för att inte riskera att bli föräldralösa. 
Men nu orkar inte 15 åringen längre och det förstår jag. Nu är vi vaccinerade med 2 sprutor och förmodligen även hans kompisars föräldrar.
Våra vuxna barn har fått första sprutan nu i helgen vilket är så skönt!
Snabbare än vi vågat hoppas på är hela familjen vaccinerade, vilket gör att vi kommer att kunna äta middag alla, inomhus, i höst! 
(Ja man kan bli sjuk ändå och man kan smitta ändå, men förhoppningsvis blir man inte dödssjuk och när vi alla är vaccinerade så funkar det.
Däremot kan ingen ovaccinerad delta för dom kan bli riktigt sjuka.)

Det är nu sista jobbveckan innan semestern och värmen fortsätter. Det är så skönt att inte behöva sitta på ett kontor!
De som har gjort det senaste veckorna har nästan runnit bort pga värmen. 
Jag är så tacksam att jag får jobba på distans. Att jobba på förmiddagen och sen ta ett dopp i havet på lunchen är ju galet härligt!

Det är inte lätt att ha mycket päls i värmen. Äntligen uppskattar hon både AC och vanlig fläkt. Men det tog ganska lång tid innan hon fattar att det är smart att lägga sig i hallen under AC:n. 

Jag tänker på det varje dag, hur otroligt lyckligt lottade vi är.
När jag tog en sväng med hunden på eftermiddagen, tänkte jag på det, hur bra jag numera är på att vara i nuet och njuta av NU.
När jag gick på stigen och kände gruset under tofflan, solen brände på ryggen, fåglarna kvittrar och hunden nosar spår efter ekorrarna.. Det, vill jag ha med mig in i hösten, när det är kallt och blött. Då kommer jag att blunda och minnas just den här känslan. 

Nackdelen med värmen är att vi inte orkar göra något annat alls än jobba och sitta i skuggan. Även hunden sover bort dagarna i skuggan. 
Och sen piggnar hon på sig framåt kvällen när det blir svalt och har rockenroll på nätterna!
inte bra!

Så nu blir det långpromenader på kvällen där hon får jaga lite boll och springa så att hon blir riktigt trött. 

Det finns också ett par ställen där man kan bada med hund och nu hoppar hon rätt i utan att vänta på oss!
Men hon blir rätt stissig. 
Där vi var senast var vi helt själva och då tvingade jag henne att lägga sig på en handduk och äta lite hundgodis. 
Och nu kunde hon sitta en stund. Jag är lite orolig över att hon ska bryta ett ben eller klo när hon far runt på klipporna som en galning. 

I växthuset växer det så att det knakar. 

Det kommer snart tomater! :-)

Jag var lite sen med sådden, igen, märker jag. 

Trots att det är varmt, är det ju helt ljuvliga kvällar!

Lilleman och jag hoppade av glädje när vi insåg att det stod en roddbåt på tomten som äldsta dottern och fästmannen köpte!

Vi tvingade svärsonen att lägga i den i helgen och igår tog vi jungfrufärden!

Det var nästan spegelblankt och solen var på väg ner. Så vackert! 

Magiskt! Och så härligt. Det är ju alldeles tyst och det enda man hör är plasket från årorna. 

Och nu är det inte många dagar kvar innan semestern är här. Tre stycken.  Och sen ytterligare tre och sen händer det grejer! :-)

Jag är så rädd att det inte ska bli av att jag inte vågar säga det högt. Saker kan fortfarande hända så att det inte blir av.