Nu har vi haft det ett bra tag.
Och det är ju ljuvligt härligt. Det är det man njuter av när man är i tex Spanien. Man kan sitta ute långt efter att det blivit mörkt och man behöver inte leta fram en kofta.
Temperaturen höll sig runt 22-23 hela natten.
Man får passa på att njuta.
Det är också underbart att vi nu har våra gästhus klara, så att folk kan komma hit och stanna. Det har blivit så härligt som vi planerade, att vi har många bäddar och att gästerna kan krypa in i sina egna hus utan att man stör varandra.
Det är ju mysigare att lägga sig i en riktigt säng i ett hus än att lägga sig på soffan eller uppblåsbar madrass på ett golv.
Vi hade jättetrevligt och kom som sagt i säng sent, för att vi hade så mycket att prata om.
Det är ju så med vänner att de kommer och går lite beroende på var man är i livet. När man har små barn umgås man ju helst med andra med små barn för att man är på samma plats i livet.
Nu när barnen växer så blir det mer vilka kompisar de har och nu när vi fått barnbarn är det härligt att kunna prata barnbarn med kompisar som också har det.
Vi packade ihop oss och gick (nåja, åkte... :-) ) till stranden. Vi har ju en jättefin brygga som man får plats på många och nu kan vi ju äntligen utnyttja det.
Det har varit svårt när barnen var små när det inte finns en traditionell sandstrand utan det är brygga, hopptorn och sten.
Men nu funkar det toppen. Barnen hoppar från bryggan nu...och jag går ner på tant-stegen! :-)
Det var varmt och skönt.
Vi åt lite lunch och dom badade igen. Sen säger Minime "mamma, det åskar"
Jag tittade mig omkring och himlen var klarblå utan ett endaste moln, så jag sa "näe, nu inbillar du dig"..
Men hon envisades och då reste jag på mig och gick en bit ut på bryggan så att jag inte hade bergväggen i vägen.
Och jodå! Vi kunde bokstavligen se hur åskan rullade in, i rask fart. Jaha, bara att plocka ihop oss och åka hem igen.
Man vet ju liksom aldrig vart åska tar vägen även om det ofta bara åker förbi oss. Så gjorde det även denna gång!
Minime och jag åkte iväg på loppis i stället vilket var skönt, med tanke på den svala bilen. Utanför den var det galet varmt och blåste som ur en hårtork.
Svettigt värre....
Men något regn fick vi inte, tyvärr. Man önskade ju att det skulle braka loss och vräka ner regn.
När jag kom hem limmade jag fast kopparna på faten..
Så nu har jag flera små vattenbad till fåglar och fjärilar och den större koppen (som jag hade sen tidigare, men som gått sönder och är limmad) fyllde jag med fågelfrön.
Hoppas att någon liten pippi hittar maten...
Vi äter frulle allt senare. Helt galet!
(Lunchen åt vi 14:30!!)
En sväng till närmaste köpcentrum och som vanligt en sväng på Dollar Store. Jag behövde deo och ville köpa små saftpåsar som är perfekta att ha med sig.
En ny matta till entrén köpte vi också! ;-)
När stora dottern kom ut idag, tittade hon på honom och sa "jag tror aldrig jag sett dig i bara en t-shirt!"
Det säger lite hur varmt det är.
Han tycker att han dricker mycket, men jag har skällt på honom att han mest dricker öl och kaffe utöver en och annan vatten.
Det är ju vätskedrivande och ger inte kroppen speciellt mycket, så idag köpte jag vätskeersättning och tvingade honom att dricka.
Han blev raskt piggare.
Det är ju sånt man brukar få påminna barnen om! :-)
Innan vi åkte och handlade ringde en granne och frågade om vi ville följa med och åka gummiring efter båten.
Han hade kommit på att vår andra granne, som är i pensionsåldern, hade en sån som alla barn åkte på när de var små och den låg kvar i hans förråd.
Visst ville vi det, vi skulle bara peta i oss lite lunch.
När vi satt och åt, kom den äldre grannen förbi och berättade att han när han letade gummiringen också kom på att han hade en gummibåt som hans barn haft när de vara små.
Han undrade om vi ville ha den?
OM vi ville? Vi har ju senaste dagarna googlat på gummibåtar och tittat på blocket om vi skulle hitta en.
Både som barnen kan ro omkring med och som vi kan ha med oss endera i båten eller på släp när vi är ute med båten.
Och nu hade han en!
Toppen!
Vi samlade ihop oss och åkte ner till bryggan, där båda barnen och den yngre granne åkte gummiring efter den äldre grannens båt.
Hur kul som helst!
Det var rätt mycket folk på bryggan och vi roade dem rätt rejält :-)
Jag avstod åket.. ;-)
Vi var flera som badade och solade och efter en stund dök stora dottern upp också. Henne hade jag inte träffat på två veckor så det var jättekul att hinna prata ikapp.
Hon har ju jobbat och slitit hela sommaren och nu har det lönat sig! Hon hade ett möte med sin chef idag och han undrade om hon ville fortsätta att jobba i höst, när dom hade högsäsong med att plantera höstblommor och kratta löv osv.
Kul!
Man blir alltid stolt som mamma när barnen är omtyckta på jobben de har och blir erbjudna att jobba mer och ännu en säsong. Det visar på något vis att jag fostrat/ stöttat dem bra.
När alla var lagom solsvedda och blöta drog vi iväg upp för att göra middag.
Det är verkligen härligt här. Idag var vi 7st som åt. Det kommer att vara jättekonstigt att bara vara vi fyra hemma i radhuset sen!
Här är vi sällan bara vi lilla familjen, det är nästan alltid någon fler som äter med oss och det är suveränt härligt!
Nåja, efter maten var ju Lilleman "lite på" att gummibåten skulle grävas fram, så sagt och gjort, han åkte upp och så letades den fram.
Sen kom han så stolt bärandes på den tillsammans med grannen som blåst upp den.
Och så lycklig kille vi har nu! Han rodde för glatta livet.
Även lillasyster fick följa med och det här blir ju skitkul för dem!
Det blåser ju ofta här, men vi har en liten vik där dom kan paddla runt. Och som sagt, vi kan ta den med oss i båten när vi åker.
Senaste dagarna har varit tryckande varma. Man orkar inte mycket och det är inte utan att man längtar till lite svalare tider..
Samtidigt som jag ju njuter av den här otroligt härliga sommaren.
Häromkvällen när barnen badade var himlen helt otroligt vacker.
Dock, ser man att den här torkan går rätt hårt åt växtligheten. I trädgården växer det mesta på längden och brädden, men det blommar inte som det brukar.
När jag tittar på bilder från rosen Valdemar och hur den blommade förra sommaren, så är det ju inte i närheten i år.
Några blåbär blir det inte heller. Allt ris är uttorkat och hela skogen går i rostrött. Tråkigt!
I en tidning hittade jag ett bra recept på inlagda grönsaker som jag blev sugen på.
Nu har jag verkligen vilat upp mig på semestern, så det bör ju finnas ork kvar när det blir lite svarare. :-)
Och de som inte fixar det är blekare än någonsin. :-)
Jag ligger någonstans mitt emellan och den där känslan man vill ha när semestern är slut att man är laddad med D vitamin, den kan man inte klaga på! :-)
Vi har verkligen haft en suverän sommar på alla sätt och det är med en klump i halsen vi snart går in på sista veckan.
Det är på riktigt tungt att tänka att det är dags att återvända. Det är på något vis här vi lever, hur konstigt det än låter.
I radhuset så jobbar vi och går i skolan.
Det skulle ju vara samma om vi bodde här förstås, att veckodagarna är just vardag, men att kunna fixa och pyssla på kvällarna skulle betyda mycket.
Men, som tröst ser jag ju i mina flöden att många börjat jobba den här veckan och ännu fler går tillbaks på måndag.
Det töms på folk även här ute och blir tystare, så sakta förstår jag att det även är vår tur, även om jag verkligen inte vill.
Inte alls!
Jag är inte klar!
Vi har ju inte varit i radhuset mer än ett par strödagar sen skolan slutade.
Samtidigt så är det ju bra att just byta tillstånd så tydligt. Där jobbar vi, här umgås vi.
Det blir en spännande höst, det vet jag, så det blir säkert bra när vi väl är i gång.
Samtidigt så känner jag mig klar med vissa saker och mer nyfiken på annat.
Jag har suttit och funderat och reflekterat under min korkek här i perioder och funderat på vad jag verkligen vill.
Och jag vet vad som är prioritet och vad som är viktigt för mig.
Jag har satt tid på vissa saker.
Och andra saker har jag bestämt mig för att vänta och se. Ge det ett år.
Jag känner ju att "nyår" är på hösten, när man haft semester och börjar jobba igen. Så jag funderar på mina nyårslöften nu, som ska gälla till nästa sommar.
Vissa saker rår jag inte över, så där får jag bara hänga med, men det gör också att mina beslut kanske ska revideras.
Och vissa saker har jag satt 4 år på. :-) För att det går i sådana cykler.
Om fyra år är Minime 14 och Lilleman 16. Då ser mitt liv troligen lite annorlunda ut och då ska jag ta ett större beslut.
Men nu ska jag njuta av kräftskiva i kväll och sista semesterveckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar