Strandhäng.

Det är fortfarande tryckande varmt. Det känns som att denna värme aldrig kommer att ta slut.
I natt åskade det rejält och regnet vräkte ner, vilket verkligen behövs.
Men, när man vaknar märks det ju inte ens. Handdukar som glömdes ute och blev dränkta, var nästan torra när jag lyfte på dem.

Vi knaprar på de sista semesterdagarna och jag går runt med en konstant klump i halsen.
Det är inte kul någonstans.
Jag brukar kunna ställa in mig på att semestern är slut och att det nu är jobb, men inte i år.
Jobbet ÄR jättekul och det är inte där det skaver. Det är mer att just det här är slut...
Ledigheten. Värmen...

Igår hade jag lovat Minime att vi skulle ha en heldag bara hon och jag. Det bästa hon vet är att åka och kika i butiker, så det skulle vi göra.
Hon behöver absolut inte köpa något, men hon vill titta, klämma och känna.
Sagt och gjort.
Men, för att vara effektiva, tog vi "vita faran" som var proppfull med grovsopor, för att tömma av det först. Så slapp vi åka flera vändor.
Det går in mycket skräp i den här, vilket man inte alltid tror. :-)

 Vi fixade i ordning oss och åkte.
Maken och Lilleman började städa garaget som är oerhört rörigt.
Vi åkte in på SRV, parkerade och jag slängde en massa glas och plast. Sen flyttade jag bilen och hade tänkt backa in till en container med större saker, men det var så många bilar i vägen att jag i stället ställde mig intill en fasad och slängde elskrot.
När jag sen skulle backa bilen för att det fanns plats, då startade den inte!
Amenvafasen!
Den har bråkat, ganska länge, med att inte ladda batteriet.
När den står flera dagar, så laddar batteriet ur, så vi har laddat den lite titt som tätt och så har den funkat.
Stora dottern hade bilen när dom var upp till norrland en vecka och då funkade den klockers.
Men, nu ville den inte!
Den var död. Eller, inte död, en massa lampor blinkade!
Jaha, fint.
Bara att ringa maken, som inte blev alltför glad. Han hade ju precis lyft ut typ allt ur garaget och behövde tom plocka undan det för att kunna backa ut den andra bilen.

Han ringde grannen för att få låna starten, men han svarade inte. Då ringde maken dotterns svåger för att höra om han kunde låna hans, men då visade det sig att han var iväg och tankade sin bil, så han var nästan där jag var!
Så, han kom susande och hjälpte igång mig med startkablar.
Men, då hade vi ju stått där en bra stund, först för att slänga grejer och sen för att vänta och det var garanterat 40 grader där!
Usch!
Så, vi åkte raka vägen hem, ställde bilen, hoppade i badkläderna och slängde oss i havet!
Det blåste storm, vilket var jätteskönt! :-)
Men vågorna slog höga, så det var inte helt lätt att bada..

Maken, han fick snällt åka och köpa nytt batteri till bilen. Lilleman som inte var helt lycklig över att städa garaget, gillade ju mycket bättre att åka på batterijakt! :-)

Idag prövade vi lyckan igen!
Det var otroligt varmt i alla butiker, men vi gick "stora gatan" upp och ner ett varv.
Sen satt vi oss och tog en glass.

 Minime var nöjd med att bara köpa nya strumpor och underkläder.
Jag klämde och kände på lite höstnytt.
Åh vad fina grejer det finns!! (som jag inte alls behöver, men ändå! :-D)

Vi tog en sväng på Dollar store och köpte nya ryggor till båda. Det är lite roligare att börja skolan med ny rygga. (Och som jag ska slänga gamla ryggor som ligger i förrådet i radhuset!)

Jag, som har vardagsgångestdelux (alltså inte jobbångest..) kunde ju inte vara sämre jag. En ny väska! :-)
Jag älskar det här märket! Som inte är ett dugg dyrt!
Säljs på ICA maxi.
För massor med år sedan köpte jag en liten väska till Minime som hon använt massor och en större till stora dottern, som hon i sin tur inte använt.
Den ligger hemma hos mig och jag använder den ibland, men den är av en annan modell som är lite svårare.
Jag älskar "fyrkantiga" väskor i alla former...

 Och jag är ju helg galen i deras kepsar.
Jag tycker att keps är svårt och sällan snyggt. Men deras är snygga och jag har en i jeans och köpte denna vita i början av sommaren.
Den lilla väskan köpte jag då också för att jag ville ha en som rymmer nycklar, telefon och ett läppbalsam, typ.
Perfekt såhär på sommaren, då man ofta har en större väska med badkläder, handdukar osv.
Då vill jag inte även ha en handväska och jag vill inte gräva efter nycklarna på botten av väskan.
Det här är toppen!
I den större fick jag in både bok, glasögon, solkräm, vipes och den lilla väskan. :-)

 Jag försökte också pigga upp mig med en ny kalender.
Trots alla mailprogram och digitala kalendrar, så vill jag ha en i papper! Där skriver jag även in annat som kan vara bra att komma ihåg och jag har lovat mig att bli ännu bättre på det nu.
Ofta får jag ont i magen över saker som jag undrar om jag verkligen gjort eller om jag beställt/ leveranskvitterat osv.
Nu ska allt skrivas in här, så slipper jag våndas! :)
Jag är ju redan på god väg, där jag skriver in alla möten, tider, vad som ska vara med, dagordningar osv i min digitala kalender. Men jag har ändå upplevt under våren att saker ändå trillat mellan stolarna och där jag oroat mig i onödan, för saker görs så per automatik nu efter 4 år.
Jag älskar den här! :-)

 Sakta, sakta börjar jag förstå att det är dags att återvända.
Igår hade vi flera middagsgäster igen och flera av dem börjar jobba på måndag också. Jag är jättestolt över att ha tagit två dagar extra så att jag börjar på onsdag!
Det är skönt!
Men det kommer också att bli så skumt konstigt att vara bara vi fyra också. Här ute är vi sällan bara vi till middag.
Vi har ett helt annat umgänge här ute. Lättsammare och spontanare. Det blir ju så när alla är lediga när vi är här.
I radhuset är dagarna fulla,vi umgås med mängder av människor i jobbet och skolan så man orkar inte så mycket mer när helgen kommer.
Helgen behöver ju också gå till annat, som tvätt, inhandling, fix. Det blir något annat liksom.
Men det är himla skönt att stora dottern och hennes sambo nu bor så när oss även där. Det blir lättare att pipa över till oss.

Idag plockade vi också ihop oss när vi kom hem och åkte till bryggan.
(Jag har legat mer på denna brygga den här sommaren än alla år tidigare tillsammans!)

Maken åkte på ett möte och vi hade ju inga tider att passa, så vi tog med oss fika och barnen badade och jag låg här.

Efter en stund fick vi sällskap av lite annat folk och man babblar ju lätt bort ett par timmar!

Det är märkligt hur så mycket saker fallit på plats, privat, det senaste året. Vi har funderat på det rätt mycket maken och jag.
Hur vi under många år liksom gått runt i en dimma. Nu har vi klivit ut på andra sidan och livet är så mycket klarare.
Från att vi träffades tills typ förra året, så har vårt liv varit rena cirkusen på så många sätt.
Man brukar säga "det har runnit vatten under broarna" men jag känner att det har forsat! :-)
Vissa grejer är ju helt galna. Både att att det hänt och att vi varit med om det.
Så många spännande människor har vi träffat och lärt oss saker av.
Och vilken utveckling vi själva har gjort.
Och barnen, som dom har vuxit! Nu har vi plötsligt två vuxna och två i mellanstadiet. Och barnbarn!Wow liksom.
Nu har vi landat.

Och jag tror att det är därför som jag nu känner mig så påverkad över att återgå till hamsterhjulet.
Jag känner starkt att jag har påbörjat något där med och satt ett frö.
Under alla år så har jag halkat in på det jag gör, har aldrig sökt ett jobb tex. Det har bara blivit.
Nu trivs jag jättebra med det jag gör och det finns mängder med bra orsaker till att fortsätta det jag gör. :-)
Om någon skulle fråga, så är alla boxar ifyllda, både vad jobbet innehåller, folk omkring mig, uppgifter, arbetstider, ansvar osv. (Högre lön vill man ju alltid ha..)
Det finns alltså inga problem. Men det finns ändå en som en liten lampa, som blinkar långt bort.
(Det här är så svårt att förklara, men jag har ju ofta en känsla... Jag brukar prata om min varningsklocka som ringer, ibland är det rena larmet! :-) )
Det är som att jag står och tittar i ett långt mörkt rör och långt där framme blinkar en lampa som, när jag kommer fram till den innebär förändring av någon sort.
Konkret så har jag bestämt att om jag får välja (det får man ju inte alltid) så kommer jag att vilja vara kvar där jag är i fyra år till. En mandatperiod.
Då har jag jobbat i 8 år och då kan det vara bra att börja fundera lite.
Då är Minime 14 och Lilleman 16. Jag är 51

Lite så går tankarna denna varma sommarkväll.
Barnens fokus är på lite andra ställen. Det är inte alls dumt att vara yngst i området! :-)
Lilleman fick krypa in under en altan i närheten och gräva fram dessa krabater...

 Supersöta! :-)
Det blir alltså en dag på stranden även i morgon...