När det skris historia.

Så, nu är vi igång på riktigt!
Det är ju alltid lite "smekmånad" när man är tillbaks efter långa ledigheter, men nu är den över.
Och märkligt nog så är vi flera om varit väldigt trötta!
Hur det nu kan vara möjligt. Efter en sån varm och härlig sommar som alla haft, borde man ju vara jättepigg.

Jag har varit snäll mot mig och inte tvingat mig att träna på morgnarna när jag vaknat och inte känt mig pigg.
Och jag har gått och lagt mig tidigt. Jag har verkligen behövt sömnen.
Men jag går eller cyklar ju till jobbet varje dag, så jag får ändå ihop mina minst 6000 steg!
Häromdagen fick jag lite lätt brådis när himlen såg ut att öppna sig!

Dock, vaknade jag innan klockan i morse och då skyndade jag mig att pipa ner i gymmet och ta en sväng på bandet.
Och det gick ju jättebra. Jag har försökt att börja med lite gym för att sen gå/ springa en sväng, men det är helt galet vad trögt det är!
Jag hinner gott och väl, men känner mig ändå stressad innan barn ska väckas (som vaknar själva av sina väckarklockor...) och ska till jobbet.
Men det ÄR bara larvigt!
I morse tränade jag mellan 05:50 och 6:45. Och var på jobbet 08:15!
Så jag behöver verkligen inte känna mig stressad, men gör det ändå. Så det sitter ju i huvudet.
Men nu tänker jag att i veckorna måste jag vara nöjd med att knata en stund, minst 20 minuter, och sen kör jag en längre sväng med gym på fredag eftermiddagar och lördag- söndag.
Så.
För träna måste jag nu.

Nåja, veckan har rullat på.
Häromdagen var jag på första föräldramötet med Minimes nya lärare. Tyvärr var bara en på plats, men henne gillade jag direkt.
Både på hur hon svarade på frågor och hur hon beskrev hur hon planerar att jobba med klassen.
Men, det är ingen lätt höst vi klivit in i.
Det är många nya elever i klassen som ska hitta sin plats och så två nya pedagoger på det.
Plus att dom nu är i väldigt trånga lokaler, för att nya skolan är försenad.
Det är rörigt.
Väldigt rörigt.
Även Lilleman klagar på det.
Så nu ska vi liksom bara harva oss igenom denna termin och längtar enormt till nya skolan.

Som grädde på moset, så är ju tjejerna nu i den ålder när det där "tjejiga" dyker upp, så det kan bli riktigt tjafsigt mellan varven.
Så, nu har jag fått gräva fram min coacherfarenhet. Inte dumt att vara lite utbildad i det! :-)
Minime måste ju hitta sin egen plats och förstå hur hon påverkar gruppen. Och hur hon ska lösa vissa konflikter.
Det är ju livet. Man kommer inte undan utan måste lära sig att navigera och hitta sin plats.
Och förstå vad man själv kan påverka och vad man inte kan påverka. Vad är jag ansvarig för och vad är andra ansvariga för.
Alla mina barn har jag fått prat om det med, att dom inte kan ta andras känslor på sin axlar.
Alla har sådan empati att dom blir mer ledsna om någon ger sig på deras kompisar eller direkt på dem själva.
Då måste man kunna sätta upp en liten mur för att inte gå helt sönder om det är rörigt.
Minime är tuff, men snäll. Genomsnäll. Så hon riskerar att bli lite manipulerad av tjejer som har en liten annan agenda.
Det blir nog bra, men vi behöver lägga tid på henne. Men, jag tänker att hon har bättre förutsättningar än många andra, men två coachutbildade föräldrar. :-)

Idag var det en stor dag på jobbet.
När vi kom tillbaks från semestern, så fick vi vet att ett stort jobb, som jobbats på under väldigt lång tid, flera år, har gett frukt.
Det har skrivits på avtal och det ska investeras massa miljarder i ett område.
Och det skrivs historia! Det har aldrig gjorts tidigare, någonstans i landet!
Nu sätts en viss plats på kartan sådär på riktigt.

Och - idag när vi firade detta beslut med tårta och vår chef pratade, då fick jag faktiskt rysningar.
Jag jobbar inte direkt med det här, utan mer med ringarna på vattnet, men jag att vara med, där det här händer, när det händer är galet stort!
Att kunna berätta för barnen och barnbarnen om 20 år, när vi besöker platsen att jag var med, där i rummet, när beslutet tagits, det är ju galet! :-)

Och - om 11 dagar är det val!
Det är ju så spännande att det inte är sant. Det är nästan dygnet runt av politik nu av flera orsaker.
Även den valvakan kommer att gå till historien har jag en känsla av.

Vilka härliga dagar!

Ojojoj. Vilka dagar!
Förra torsdagen var jag uppe innan tuppen. Taxin hämtade mig och fyra kollegor klockan 6:00 prick och så susade vi till Arlanda.
Det var så skönt att ta taxi, för när man ska åka tåg, så är risken mycket större att något strular känner jag.
Så, nu sov jag som en liten gris natten innan utan minsta lilla oro.
Man har ju alltid lite resfeber, men inte den här gången.
Vi mötte upp halva gänget och gick sedan genom säkerhetskollen och vidare dit vi skulle. Här och där sprang vi på kollegor som skulle med.
Det är ju kul när man är 17 personer som är ute och flyger, för det blir liksom stämning redan på flyget.
En timme tog flyget, jag läste en tidning och min kollega bredvid sov.

Sen landade vi i ett soligt och varmt Danmark. 28 grader!
När vi klev ut genom dörren från terminalen och möttes upp av vår guide kunde vi lika gärna varit i Spanien!
Vi klev på vår buss, fick frukt och vatten och så kördes vi en bit.

Sen började vi våra dagar med att strosa längs en 4 km lång strandpromenad!
Helt galet!
Folk badade, åkte inlines och joggade förbi. Då nyper man sig ju i armen och tänker "det här är mitt jobb!!" :-)

Vi åkte vidare till ett otroligt coolt matområde och fick där träffa en eldsjäl som drev en fantastisk affärsidé och ingenting var omöjligt.
Coolt!

Guidningen var på Danska och jag upptäckte ganska snabbt att jag förstod rätt mycket. Det har inte varit dumt att ha en dansk svärdotter under en tid och att titta på många danska tv serier! :-)
Det gick riktigt bra och jag fick översätta lite till några kollegor.
Vi hann med flera olika ställen och flera guider fram till klockan 18 på kvällen. Då hade vi gått ca 20 000 steg och vilade glatt fötterna på en lite bar på en bakgata som väldigt få känner till.

Vi var flera som tassade hem till hotellet ganska tidigt, helt slut av allt travande och alla intryck.
Några stannade dock kvar en stund.

Vi bodde på ett rätt litet familjeägt hotell, med jättesöta rum och fantastiska sängar!

Små söta balkonger mot en innergård.

 På gården stod ett helt fantastiskt växthus som används som konferensrum. Tyvärr var vi för många för att kunna använda det.

Vi hade tur, för första dagen var vi utomhus hela dagen, från 8 till 18. Fredagen vaknade vi till ösregn! :-)
Det formligen vräkte ner. Vi hade stämt möte med en tjänsteman som skulle visa oss runt i ett område, så vi paltade på oss regnkläder och åkte.

Lagom där slutade det regna och vi kunde gå runt ett jättefint kvarter.
Sen satte vi inne och lyssnade på föreläsning hela förmiddagen innan vi gick ut igen och klarade oss bra från regnet.

Efter lunch fick vi titta på ett omvandlingsområde där gamla industrilokal blir bostäder.
Så vackra hus! Tänk att få bo och ha dessa fönster! :-)

Vi hade helt fantastiska dagar!
Så mycket vi hann se och lära oss och så kul vi hade under tiden. Jag har helt fantastiska kollegor!
Framåt kvällen vinkade vi hejdå till varandra och ett par av oss delade en taxi tillbaks till Centrum.
Vi stannade i stan, medans de andra kördes till flygplatsen med buss.

Jag knappade in hotellnamnet som maken sms:at till mig och knatade dit.
Och vem stod där i lobbyn och precis fått nycklar? Maken! :-) <3
Så härligt!
Det är ju ofta så när vi är iväg på studiebesök, att jag önskar att maken var med, för jag vill dela min upplevelse med honom.
Nu, kunde jag spara guldkornen och sen visa dem för honom också! Så härligt!
Och - vi skulle få ett par dygn bara han och jag. Det var behövligt efter en sommar med fullt hus mer eller mindre hela tiden.

Maken hade bokat hotell och jag visste som sagt inte vart förrän jag fick länken. Och jag kunde ju inte gnälla på utsikten! Wow!

Vi vilade en stund på rummet och fräschade till oss lite, sen gick vi ner till Tivolit. Det har man ju hört mycket om och vilket ställe!
Gröna Lund kan ju slänga sig i väggen, helt klart. Här vill man ju vara även om man inte åker några attraktioner alls.
Så fina hus, trädgårdar och lampor!

Mycket vatten och så fantastiskt rent och fint.

När det blev mörkare och alla ljus tändes blev det ju magiskt!
Vilken plats!

Även på det här Hotellet, var sängarna grymma och jösses vad vi sov!
Vi ställde ingen klocka utan bestämde oss för att verkligen ta dagen som den kom, men jag vaknade ju tidigt, förstås.
Så, vi åt frukost hyfsat tidigt och den var ju som all mat jag dittills smakat helt magisk!
Jag har aldrig ätit så god frukost någonstans!

Vi strosade iväg och jag kunde visa maken lite olika saker och berätta om byggnader och utvecklingen.
Det var inte dumt att jag för en gångs skull vet mer om en plats än han! :-)

Och - vi fortsatte med ätandet. Jäklar så mycket gott det finns i detta land!

På Ströget fanns min favoritbutik! Pandora.
OM jag skulle vinna ett par miljoner, så skulle jag gå loss i den här butiken. Så mycket fint.
Nu valde vi en berlock till mitt armband, som minne från den här resan.

Vi lunchade på Hard Rock Café, återigen fantastisk mat!
Och köpte lite presenter med oss hem.

18 000 steg lagom till lunch! :-)

Vi var rätt trötta när vi kom in på rummet! :-)
Efter middag och lite mer strosande så tvärslocknade jag! Det blev lite owerlode liksom!

Vi ställde inte klockan denna morgon heller, men jag vaknade tidigt.
Efter att jag sovit ett par timmar kvällen innan, så vaknade jag av att man sköt av massor med fyrverkeriet ifrån Tivolit som låg på andra sidan gatan. De firade 150 år och hade vi läst på och veta om fyrverkeriet, då hade vi nog hållit oss vakna.
Sen hade jag lite svårt att somna om och lyssnade på lite snarkande av maken och folk som gick i korridoren osv.
Men, jag vaknade ändå tidigt.
Vi åt en lika god frukost som dagen innan och packade sen ihop oss och vände hemåt igen.
Det är alltid lika maffigt att åka över bron till Sverige!
Så vackert!

Vi gillar ju att bila och njöt verkligen av att ha även denna tid tillsammans. Att hinna prata, lyssna på bra musik och bara vara.
Vi mötte lite regn här och var på vägen! :-)

Lagom i Jönköping stannade vi och åt lunch. Det är så vackert där! Och varje gång vi åker förbi så säger vi att vi måste åka till Visingsö. Och det blir aldrig av!
Men snart så ska vi dit.

Vi kom hem lagom till middagen och avlöste storasyster som bott med sina småsyskon över helgen.
Det är ju bara toppen!
Både att hon nu är vuxen och att dom är så pass stora att man bara kan lämna dem. :-)
Så mysigt att dom fått en helg tillsammans. Jag tycker att det är viktigt att det går utan problem, för det kan ju faktiskt hända oss något och då är det tryggt att veta att syskonen kan ta hand om varandra.
Det är jättemysigt att hon utan minsta tvekan gick med på att bo med dem en helg direkt när jag frågade.

Och vilka dagar jag haft! De två första tar en stund att smälta faktiskt. Vi fick så mycket input!
Dagarna med maken var härliga och vi konstaterade att vi måste ge varandra mer av det här.
Tid. Att vara bara vi.
Att hinna prata till punkt. Att hinna tänka hela vägen. Att uppleva tillsammans. Tid. Helt enkelt, tid.
Vi behövde det och jag kommer att bära med mig den här helgen som en varm, mjuk boll i mitt inre när det blir höst, kallt och blött.

Det har verkligen varit en sensommarkickoff både på jobbet och privat. Najs!

Dock, har vi ju ätit fantastiskt gott och mycket! Så nu måste jag verkligen ta mig i kragen igen.
Vågen är inte lika glad som jag är! :-)

Idag när jag kom hem, låg det ett litet paket och väntade på mig. Jag kunde inte låta bli att köpa de här från Cellbes!
En svart lite tjockare tröja, med pärlor på ärmarna. Blir ju jättesnyggt med bara svarta byxor eller kjol till när det blir kallt.
(Under tröjan ligger en pennkjol som är jättefin!)

Och - en fantastiskt fin poncho! Puderrosa med strösslade stenar runt hals och längs med ponchon.
Den finns även i svart, men jag älskar ju rosa.
Med lite tur, rear dom ut den svarta snart. :-)

Nu är jag jätteklar för hösten!
Det är skönt att det är varmt och soligt, men det gör inget om det blir blött och höstigt nu.
Jag har liksom legat på laddning hela sommaren. Det är länge sen som jag varit så tillfreds inuti och utvilad.
Nu ska hösten tuffa på liksom. Helgerna framöver är fullbokade, förstås, men jag är ändå inte stressad över det.
Vi kommer inte att kunna åka till landet förrän i oktober, men då får det blir så.
Det blir lagom att "stänga" till lite. Klippa ner och plocka in och förbereda för vintern.
Men det känns ändå bra.
Nu ska jag jobba på i lagom takt. Jag ska gå på kurs en gång i veckan i 10 veckor vilket ska bli kul.
Jag ska träna, så ofta jag bara kan.
Jag ska försöka tänka på vad jag äter och hur mycket, även om det är så jäkla svårt.
Vi har ju sen flera födelsedagar och ganska hektiska veckor i oktober/ november, men jag ska försöka att få det lugnt i år. Och även jul ska bli nertaggad, hoppas jag.

Men, det känns bra nu. Jag ska strukturera upp lite tankar nu och sätta lite strategier, men jag har ju hela långa vintern på mig till det. :-)

Skolstart och picknick.

Helgen gick fort, men kändes ändå lång på något vis.
I lördags fixade vi runt här hemma, innan vi packade en picknickkorg och drog till andra sidan stan, till Ulrikdsdalsslott för att titta på Diggiloo.
Som vi längtat! :-)
Förra året gav vi ju bort våra biljetter, men nu så.
Ulriksdal är en otrolig vacker plats. Stort och grönt. Vi måste åka dit en dag och bara gå i trädgården.

Det var galet mycket folk, men inte trångt och vi slog oss ner där det kändes bra.
Vi hade glömt att köpa små brassestolar, så det blev filtar vilket gick bra. Men vi ska nog köpa oss ett par stolar..

Vi insåg dock efter ett tag att vi borde ha satt oss på ett annat ställe, vilket vi upptäckte vi när vi gick på toan en bit ifrån.
Men vi orkade inte packa ihop oss och flytta iväg, då halva showen redan var över. Men, nästa gång vet vi bättre.
Det är ju så härligt att vara utomhus och denna musik är ju liksom lättsmält. :-)

Flera gånger drog det över stora regnmoln, men det regnade inte! Strax innan avslutningslåten kom det lite småstänk, men det var ju helt otroligt att vi klarade hela kvällen.
Det kunde lika gärna ha öst ner hela kvällen.
Vi var överens om att det blir en ny tradition. :-)

I helgen tog jag mig även i kragen med träningen. Igen. För 1800:e gången och grävde fram min träningsklocka igen. för det är dags att hålla koll på stegen.
Har jag den så rör jag mig mer, faktiskt. Går lite omvägar och tar lite trappor och så. :-)

I fredags körde jag ett skönt pass som jag tror blir mitt grundpass. Jag måste hitta ett pass som är bra att komma igång med.

Så skönt att komma igång! Jag mår så mycket bättre och jag VET ju det, men lik förbaskat så ramlar jag av den smala vägen igen och igen.
Men, nya tag. Jag tränade även söndag morgon och idag, tisdag. Nu har jag härlig träningsvärk och känner ju direkt att jag sover bättre.
Tänk att det ska vara å lång inlärningsperiod!

Nåja, det var varmt i söndags och lite mulet. Jag klarar inte av att sitta inne!
Jag måste ut i skogen och få min dos av tallbarr och gärna vatten såå jag släpade med mig alla ut i ett naturreservat!
Vi har ju flera riktigt fina reservat ganska nära. Här hade jag inte varit förut och det var jättefint!
Den är en stor sjö som man kan gå runt, vilket nog skulle ta en heldag, minst.
Nu gick vi en liten del av den och åt fel håll upptäckte vi. :-) Nästa gång förbereder vi oss för en längre bit.

Riktigt vackert och många fiskade och var ute och åkte båt.
Mysigt!

När vi ändå var ute och åkte, passade vi på att och köpa nytt strykjärn. Det gamla gick sönder för ett tag sedan.
Det är ju inte lätt. Det finns mängder av olika varianter från ett par hundra till flera tusen!
Men jag hittade ett som var lite hårdrockigt! :-)
Jäklar vad snabbt det gick att stryka, bara att inse att det gamla varit dåligt ganska länge...

Det var skönt att rasta barnen lite i det gröna för det har varit lite stissiga och pirriga över skolstarten, samtidigt som dom inte vill, förstås.
Det är skönt att ha lov. :-)
Men det har kommit många nya lärare och elever vilket blir spännande för oss alla.
Nya ryggsäckar hör till.

Det var svårt att komma till ro och framförallt Lilleman somnade alltför sent. Första morgonen gick ju ändå bra och det var en kort dag.
Lite värre i morse, dag två. :-)
Men det känns ändå bra. Många nya klasskompisar men ändå hanterbart.
Minime njuter av att bästisen också går i klassen nu och dom cyklar både till och från skolan tillsammans.
Det känns tryggt.
Lilleman har fått sin frihet och behöver inte vänta på henne. Trots det, så ringde han idag och dubbelkollade att han _verkligen_ inte skulle ha med henne hem. :-)
Gulle.

Man blir ju så varm i hjärtat, när dom kommer hem efter skolan, slänger in väskan i hallen och drar till kompisar.

Jag har packat en pytteliten kappsäck! :-)
På torsdag morgon flyger jag till Köpenhamn och vi får bara ha handbagage för att vi inte har tid att stå och vänta på något bagage.
Dagarna där är löjligt fulla. Vi har alltså minuter på oss mellan aktiviteterna, men det kommer att bli så kul!
Vi är ett härligt gäng!

 Nu har jag packat så smart jag bara kan!
Man får ju tänka en vända till när man ska ha allt med in på flyget...

Sen ansluter ju maken och han kör bil, så jag skickar en väska med honom också, med sånt jag vill ha över helgen! :-)
Nu känns det som att även jag har kommit igång på jobbet. Än så länge är det rätt lugnt. Folk är på väg tillbaka, mötena drar igång.
Jag försöker hitta alla anteckningar från i våras då vi hade workshops om lite olika saker.
Nu måste vi ta besluten. Då är det ju bra om vi mins vad vi tyckte! :-)

 Våren var ju hysterisk. På riktigt hysterisk och jag har varit tröttare efter den än jag trodde, när det väl lugnade ner sig.
Jag har en tanke om att hösten ska bli lugnare. Det är otroligt mycket på gång, men jag ska försöka att inte spinna iväg.
Tanken är att den här hösten, (gärna året) är min höst!

Idag njöt jag av en fantastisk lunch och köpte med mig löjligt gott bröd hem.

Sen cyklade jag hem i solskenet och kände bara att livet är riktigt gott.
Det är härligt.
Så mycket funkar nu och det är ju ren glädje, faktiskt.
Jag hoppas att jag kan behålla just den här känslan, ända fram till Jul!

Första dagarna, check!

Första jobbveckan över.
Så smart av mig att bara jobba tre dagar första veckan! Eller, som en kollega sa "jäklar så rutinerat"! :-D
Det var alldeles lagom många dagar och jag känner rent spontant att tre dagar i veckan skulle vara lagom alla veckor!
Lite chockad var jag på onsdag morgon av att bara gå upp.
Väl på jobbet så upptäckte jag att någon suttit vid min plats. Det har varit otroligt varmt i huset, så de stackare som jobbat har suttit i källaren där det är svalt.
Och det är ju ok, men denna någon har snott min laddsladd till den docka där jag dockar in datorn så att tangentbord och skärmar funkar.
Så, det tog en stund innan jag fattade varför det inte funkade (jag brukar aldrig dra ur den sladden..)

Jag hade haft lite ångest över mängden mail. Är man ledig under höstlovet eller påsklovet, så brukar det vänta ett par hundra mail på en vecka.
Nu hade jag varit borta i fem, men jag hade bara drygt 100 mail, varav många var skräpmail. Skönt! :-)

 Jag hade även oroat mig lite över lite bokningar till nästa vecka och att det skulle vara problem med dem.
Så, när jag såg ett par mail som var kopplade till det blev jag lite svettig, men när jag frågade berörda så visade det sig att de hade behövt göra ändringar och gjort det också.
Så mailen jag hade var endast för min kännedom. Phju!

Men, jag kan ju inte påstå att jag var mer än där första dagen!
Vi har fått en ny kollega och chefen på den sektionen bad mig hålla honom lite sällskap första dagarna, för hon var tvungen att springa på en massa möten. Det är ju lite härligt när chefer kommer till mig och säger "kan du ta hand om xx? Jag hinner inte riktigt och du är så bra på det"... och då är det inte ens på vår sektion. :-)
Det känns bra att man tycker att jag är bra på att ta emot och ta hand om folk som är nya.
Man får säga mycket om vår organisation, men jag har aldrig blivit så väl mottagen hos någon annan arbetsgivare och har nog aldrig jobbat i en organisation där alla är så vänliga och omtänksamma.
Det finns ingen som är jobbig, dryg eller elak, vilket man varit med om på andra ställen.
Sen gillar man kanske inte alla eller känner att man inte har något gemensamt, men det är en fantastiskt fin sammanhållning.

Nåja, det blev en ganska kort första dag. När jag kom hem, ropade jag till mig barnen och så drog vi till Ikea.
Jag orkade inte göra middag och maken var ute och for.
Efter mat så shoppade vi loss på lådor i olika storlekar. Rätt många! :-)

 Jag kunde inte låta bli utan köpte även filtarna jag tittat på så länge!
Den rosa har jag klämt på varje gång jag varit på Ikea sen typ i vintras och nu unnade jag mig den.
Minime ville ha en blå.
Det blir ju så galet najs att lägga sig under den när det är kallt ute!

 Jag älskar ju muggar av alla de slag och jag köpte mig en ny till jobbet. Det är ju liksom roligare att dricka ur egen mugg! :-)
Nu är det ju höst och då dricker jag mer te än kaffe. Kaffet i våra automater är ju inte heller speciellt goda, utan rent äckligt egentligen.

Väl hemma, tvingade jag Minime att plocka in allt sitt småplock i små lådor och sen storstädade jag och lilleman hans rum.
Han har haft en sorts hylla i sitt rum som har varit som en trappa, med lådor i. Men lådorna har inte haft lock så det har samlat massa damm där i.
Nu tömde vi den och han fick plocka igenom alla grejer och slänga det som han inte längre ville ha.
Allt där fyllde 1,5 låda.
Sen fyllde vi resterande med grejer som fanns på hans skrivbord och i hans hyllor. Han har ju massor med lego, som stått och samlat damm.
Tanken var att det inte ska ligga något smått fram alls, utan när det ska städas där, så ska allt i lådor och man kan torka damm på alla ytor och sen bara dammsuga.
Toppen!
Och herregud så dammigt det var!

 Även Minime röjde, men hon har haft lite bättre ordning redan innan, för vi slängde ut hennes trappmöbel för ett tag sedan.
Men nu ligger alla hennes små grejer också i små lådor med lock. Vi körde genomskinligt rakt igenom just så att dom ska se vad dom har i lådorna.

 Resten av dagarna har gått i lagom takt och jag har försökt vara snäll med mig, för man är ju trött.
Idag slutade jag också lite tidigare och mötte upp Lilleman för att gå och klippa honom.
Hans hår växer som ogräs och han ser ju ut som en monchichi direkt. Och nu har vi en kille som klipper honom så bra!
Han blir så snygg! :-) Även storebror åker till samma frisör även om han bor rätt långt bort.
Väl hemma så bestämde jag mig för att sätta igång med träningen.
Det är dags! :-)
Hela sommaren har varit för varm för att röra sig! Till när man inte är i toppenform! Man kan ju dö! ;-)
Men nu är det mer än dags. Jag måste få till tiden.

 Det blev 40 på bandet där jag varvade att springa en minut och gå snabbt ett par minuter emellan.
Intervaller är perfekt att väcka kroppen med.
Sen körde jag lite styrka, men det ska bli mycket mer av det också. Nu måste jag planera in tiden.

Idag har jag också tagit ett annat personlig beslut, som jag tänkt på ett tag.
Nu letade jag fram info, kollade med maken att det funkar och sen med chefen. Det ska bli så kul om det går i lås! :-)
Och det känns bra att båda sa "ja! Klart du ska!" :-)
Nu hoppas jag att det blir av.

Väl hemma, blev himlen mörk och det blåste halvstorm. Det gick inte att missa att det var åska på gång och plötsligt öppnade himlen sig.
Mysigt! :-)

 Det är ju jättevarmt på dagarna och man går i kjol och utan strumpor, men så snart det blir lite sämre väder så blir det... höst! :-)
Men det är ju jätteskönt det med.
Dock vete katten hur jag ska packa när vi ska till Danmark nästa vecka... Vi får bara ha handbagage vilket kan bli en utmaning.

Nåja, jag tände en massa ljus och njöt av det dåliga vädret!

Så, fösta veckan kändes bra.
Det känns som att när skolan börjar nästa vecka och vi har varit iväg på vår tjänsteresa, då blir resten av hösten en rätt bra höst.
Mycket planering och förberedelse men bara ett par stora grejer som ska gå av stapeln, för mig.
Jag hoppas att det innebär att jag kan lägga mycket tid på, mig. Med träning, bra kost och sånt som är kul.

Det ser bra ut! :-)

Nu är det dags.

Jag fortsatte med röjet idag. Så skönt!
Det är så skönt att gå in i nya jobbåret med storstädat hus. (Nu gäller det bara att hålla efter också!)

Jag tycker ju alltid att det är nyår när man kliver på efter en lång semester. Det riktiga nyåret är ju liksom mitt i det man håller på med.
När man börjar jobba efter sommaren är man förhoppningsvis utvilad, nollad, brunbränd och rätt nöjd med livet.
(Jag vet, för många är semestern allt annat än vila och reflektion. Jag har själv varit där....)

Sommaren kan jag ju bara sammanfatta som härlig. Vi har solat, badat, ätit gott, umgåtts med folk vi gillar och fördjupat relationer.
Och fått ett barnbarn! Vad kan toppa det liksom!
Vi har haft otroligt roligt och det är nog därför det är så svårt att återgå till det vanliga livet nu, men sakta så är jag där.
Det var en otroligt stressig vår av många olika orsaker och jag hoppas att hösten blir lugnare. Jag tror det.
Så, sakta har jag börjat se fram emot det och nu i kväll längtar jag faktiskt!
Jag laddade telefonen, som ville uppdatera sig och datorn behövde tänka ganska länge innan jag ens kom in och sen begärde den nytt lösen vilket inte gick. (Vi kan bara byta om vi är på kontoret)
Så, jag får helt enkelt vänta tills i morgon innan jag vet hur många hundra mail som ligger och väntar. :-)

Att ha hunnit städa och få det fint här hemma hjälpte att hitta jobbsuget!
Det var som att för varje rum som blev fint, så försvann stressen och oron hos mig.

Idag tog jag mig ann vardagsrum och alla sovrum. Så mycket damm man hittar!!
I barnens rum måste jag fixa stora lådor med lock, som dom kan fylla med sina grejer (nackdel med större barn, allt jox blir mindre!) och lägga på locket.
Så tar det inte timmar av damning bland legogubbar och barbieskor.

Vissa dammiga platser får jag ju skylla på mig själv! :-) Mina nallar.
Jag älskar dem.
Så söta och nästan alla har jag fått av maken! Någon har jag även fått av barnen vid morsdagar eller när jag fyllt år.

 Jag dammade några hyllor och hittade vår bröllopspärm och sidor från vigselprogrammet som jag ramat in.
Vi hade ju en helt borgerlig vigsel, men hon som vigde oss läste Pauli bre till korinterna som jag älskar!

 Sen hittade jag dikten vi skrev. Jag blev lite rörd när jag läste den igen...

Och den här: Det är roligt att läsa den 13 år senare, för det känns verkligen som vi försökt leva så.
Inte kväva varandra utan hjälpa varandra att växa.
Tillsammans är vi starkare än utan varandra.

Jag fyllde hela min bil med bråte. Mest kläder, papper och plats.
Minime var riktigt duktig och röjde sitt rum från en massa hon inte leker med eller vill ha.
Lillemans garderob halverade jag mer eller mindre. Han har vuxit i sommar!
Och nu fick jag även hiva hans utklädningskläder. Han vill inte leka batman längre! :-)

Det är obeskrivligt skönt att ha röjt så mycket.

 Nu kan det bli höst! :-)
När jag inte kunde logga in på jobbdatorn, kikade jag i stället på skolsidan för att se om det kommit info om skolstarten.
Minime får helt nya fröknar i år. En av dem började jobba på skolan igår! :-)
Det tycker hon är lite skönt, så är alla nya liksom. Och hon får ju sin bästis med sig nu, vilket ju blir kanon!
Tanken var ju att de skulle starta i helt nya lokaler, men skolan hinner inte byggas klart.
Men den blir maffig!

Men, på grund av det, så kommer 7-9 att gå i en helt annan skola denna termin, för att de ska kunna få in nya barn i alla klasser och sexåringar.
Så, plötsligt är Lilleman äldsta av alla i skolan!
Konstigt!
Men samtidigt lite coolt att det inte är några stora barn där. De kan vara ganska jobbiga mellan varven när de kommer upp i högstadiet.
De kommer att få en bra hösttermin känner jag på mig och våren blir ju kanon, när de flyttar in i nya skolan!
Skoj!
Även jag börjat se fram emot det som är på gång nu. Märkligt det där, när jag tänkte länge "näe, jag orkar inte...vill inte..." och sen när det närmar sig, så känner jag att det ska bli jättekul!
Det blir en rivstart på vår termin också. Och sen hoppas jag på en riktigt fin höst, där vi kan var mycket ute i skog och mark.

Nu har jag packat jobbväskan, fixat matlåda, tagit fram kläder och maken har pumpat min cykel.
Dags att börja jobba!