Jag är _helt_ slut. Som det brukar vara när ett stort projekt är genomfört.
Jag har har ju jobbat med detta i ett halvår, även om det vari mer intensivt senaste månaderna och riktigt intensivt senaste veckan.
Vi har en styrgrupp på 6 personer, som varit med i planeringen och haft lite olika ansvarsområden, men det är jag som är projektledare och som syr ihop allt på slutet.
Och jag har koll på att alla andra gör det dom ska och levererar det dom ska, vilket ibland inte riktigt händer och då får jag styra upp det.
Sen är det massor med praktiska saker som ska lösas och det gör jag. Mycket kan jag förbereda i förväg och gör också.
Jag fick ett förvånat "gör du det här NU?" när jag satt och skrev namnlappar till bordsplaceringen för flera veckor sedan.
Men, jag har skrivit dem vartefter folk har bokat biljetter och hoppar folk av (vilket alltid händer) så slänger jag dem.
Bättre att göra så än att sitta sista dagen och panikskriva namn. :-)
Det blir ändå panik sista timmen när jag skriver bordsplaceringen som ska sitta på väggen så att alla kan läsa.
När vi dukat och jag placerat alla och chefen kom och ville göra ändringar (vilket hon _alltid_ gör och som vi skämtar om, för att hon har det kontrollbehovet och jag kastar saker på henne när hon gör ändringar i sista minuten! :-)) då fick hon skarpa tillsägelser om att bara göra ändringar inom bordet inte mellan borden. :-)
Dagen innan, var jag på plats stor del av dagen och hade koll på scenbygget och elektroniken. Vi gick igenom lokalen och kikade på dekorationer och garderoben skulle byggas och hade sista planeringsmötet med köket.
Just när man är i det här läget då trivs jag som bäst! När det blir skarpt läge!
Väl hemma packade jag ihop det jag skulle ha med dagen därpå.
Dator och jobbgrejer, men även klänning, smink och hår fix eftersom att jag inte skulle hinna hem innan festen drog igång.
Det blev så fint med mängder av ballongbuketter i vitt och guld. Så otroligt fint.
Dessa två skulle stå på scenen och var rätt höga så de gick inte in i bagaget.
Jag fick snällt ställa dem i baksätet och bälta dem! :-)
Det blev så fint.
Vi som var vädrar fotade oss och sen började gästerna ramla in.
130 finklädda och glada människor som minglade och pratade. Så skoj!
Lokalen var bättre i år så det blev trångt, varmt och mysigt! :-)
18:40 lotsade vi in folk till prisutdelningen som höll på i 45 minuter. De första tre priserna var jag med på och langade blommor, diplom och presenter.
Sen smet jag ut bakvägen och sprang för att fixa till de tre bord som dukades under prisutdelningen, för att det tidigare varit mingelyta där.
Det är alltid så nervös precis innan, för att jag ska ha missat någon, så att det fattas en stol eller så.
När jag delade ut sista bordet, blev det en plats över!
Bara att springa till "mitt"rum för att hämta listan över alla, en penna och ett placeringskort.
Sen jämförde jag bordsplaceringen på väggen med min lista och sen listan med bordet. Och - ett placeringskort fattades.
Jag hann precis lägga ut det innan jag hörde hur man hurrade för sista priset.
Sen vällde folk ut, för att gå på toa, ta en röka och fortsätta minglet.
Under tiden vi lotsade folk till borden (det är ju alltid någon som inte hittar sin plats eller vill byta) fotades alla vinnare.
Sen, när jag såg att alla satt sig, då satte jag mig och drog en djup suck!
So far so good!
Minglet hade gått bra, fotograferingen hade gått bra, prisutdelningen har gått bra och alla har fått en plats.
*phjuu*
Sen kom maten och vi hade riktigt trevligt vid vårt bord.
Jag hade delat ut små "lappar" med olika munnar som man hänger på näsan. Man ser inte klok ut!
Folk hittade dem efter ett tag, provade, fotade och garvade så att de grät! :-)
Det blev ett härligt ljud av prat och skratt efter en stund.
Det bara jag och ett antal andra visste var att jag hyrt in en lite spännande servitör! (Endast jag och en kollega visste hur han såg ut och hade träffat honom innan)
Han var klädd som övrig personal och var med under hela kvällen. I början var han helt normal för att sen spåra ut lite grand.
När alla andra gick runt med snittar, gick han runt med majskrokar på sin bricka!
Och när vi var mitt i varmrätten spårade han ur allt mer. Han gick runt och snurrade folks tallrikar, plockade bort glas, snubblade och hade sig.
Mitt i allt kom han in och började dammsuga för att i nästa minut fylla på glas ur en bag in box! :-)
Då började folk både uppmärksamma honom och undra.
Sen hittade han ett bord som inte stod stadigt och började skruva och mecka, för att sen komma fram från under bordet med en BH! :-)
Och sen, plötsligt hämtade han en mikrofon och säger "jag har fått vet att vi har ett födelsedagsbarn här idag!" Jaha, tänkte jag,.. undras om någon anmält det...eller om han tänker skämta med någon (jag hade gett honom en lista på folk han fick skämta med innan) men se näe.
Plötsligt står han hos mig och säger "Nina fyller 35 och nu tycker jag att vi alla sjunger för henne!" :-D
Så alla 130 gästerna ställer sig upp och sjunger och det blåses serpentiner och grejer!
Jag skrattar så att jag gråter! För att inte prata om min man och de som känner mig väl, som visste att jag inte alls fyllde år!
Och sen, när man sjungit klart och jag fick luft, bröt ju alla andra vid bordet ihop när dom förstod att jag inte fyllde år!
Sen dök min chef upp och ylar "men inte fyller du väl år idag????" ...*SSSSSSSSSS*
Det visste hon ju att jag inte gjorde, men hon är lite förvirrad, så hon hade blivit osäker och folk vid hennes bord hade sagt "men- vad är du för chef om du inte vet det??" :-D
Det blev otroligt roligt.
Sen, fortsatte han med att plocka upp folk för att sjunga, spela plastflöjt och dansa. Och vi sjöng en sång med helt galen text.
Det blev otroligt lyckat och folk kom verkligen igång!
Sen åt vi efterrätt och jag vinkade till bandet att de fick dra igång.
Sen dansade vi till klockan 01! Bandet var galet bra! Jag har aldrig varit med om att dansgolvet varit fullt hela kvällen!
Vi hade så skoj!
Det var en fantastiskt kväll!
Maken och jag gick hem till fots och regnet öste ner! Men det var så skönt att gå hem i regnet när man var så varm!
Jag somnade som en stock när jag la huvudet på kudden.
Det är en sådan urladdning varje gång vi har en sån fest. Och i år var jag ytterst ansvarig för den och det gör att jag är ännu gladare att allt gick bra.
Så, nu är det bara "småsaker" kvar innan semestern. :-)
Jag har alltid tre stora grejer från januari till mitten av april, sen blir livet lättare.
Helgen har gått i sömnens tecken..och solens!
Det har varit varmt och skönt. Jag har passat på att fixa med baksidan här hemma, för det är sista helgen här hemma nu, sen drar vi ut till landet varje ledig minut.
Jag fyllde på med blomjord, gödsel och lite blommor till slänten.
Vi var flera grannar ute igår och alla svor över sin slänt.
Det är inte kul någonstans alls.
Helst skulle jag ju vilka gräva ur hela skiten men det är ett hästjobb. Och blir kanske inte bra.
Idag var Minime på kalas och studsade runt en timme! Jättekul hade dom och det var inte lika hög volym som man är van vid på liknande ställen.
Tanken är att jag ska gräva ner två eller tre marktäckande rosor som ska få "ta" hela slänten.
För att få bort det märkliga gräs som växer..
Tja, det är en hemsk slänt, men det är bara att göra det bästa av den.
Till hösten ska vi som sagt bygga bort själva gräsplätten för att snygga till hela baksidan.
Kvällen avslutade vi med att grilla det vi hittade i kylen som gick att grilla. :-)
Nu börjar ju landet säsongen på riktigt!
Helgen som kommer, är det trädgårdsmässa och så ska vi träffa alla barn för att göra lite skojiga saker, men sen packar vi ihop oss och åker till landet och stannar hela påskveckan.
Och sen blir det default landet varje helg nu. - Som jag längtar!
Nu är vi inne i April och även om det kommer bakslag så är våren på väg och förhoppningsvis även lite värme. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar