Mat och mera mat!

Ja, jag har lite problems med att göra inlägg. Nu provade jag på tips av maken att byta brovser och vips så kom jag in!
Skumt. Men jag vet att det varit så förut att jag plötsligt inte kunde ladda upp bilder.
Nåja, det har inte gjort så mycket för jag har ju "skärmförbud" så här i veckorna.
Det löftet går bra!
På morgnarna koncentrerar jag mig på att äta en bra frukost och göra mig och barnen i ordning.
Jag har gett mig själv ok på att läsa DN på morgonen, inget annat och jag har hållit det bra.

Hela veckan har varit väldigt fokuserad på jobb, barn, träning och - mat!
Mat i mängder! :-)
Nu har vi ju hållit på i 20 dagar. Vi har tränat 5-6 gånger i veckan. 4 gånger styrketräning och två gånger mer HIIT pass.
Och det har gått bra. Mitt knä har hållit.
Jag var hos doktorn i veckan och röntgade knät. Men hon trodde att grundorsaken är artros, som blev inflammerat där i somras och som har bråkat sen dess och inte att något är trasigt.
Och jag tror nog det jag med. Just nu gör det inte speciellt ont och det känns som att det är på väg att bli bättre.
Jag hittade (nåja, köpte!) ett nytt knästöd som är otroligt bra! Det håller verkligen ihop knät och jag kan tom köra motlut på löpbandet utan att få ont efteråt.

 Jag kan ju säga att jag ju nu vet hur jag borde ha gjort i somras. Jag borde ha vilat knät, ätit antiinflammatorisk medicin och sen börjat äta bra grejer för lederna och sen tränat lite lätt på det knät.
Då hade det inte blivit så illa som det varit nu under hösten. Att sluta träna helt och sen gå upp 10 kg i vikt, var inte så bra.
Nåja, nu har jag lärt mig det.
Och nu är det nya vindar.
Vi har ju även ändrat jättemycket i hur vi äter och vad vi äter. Sen den 12 januari väger och loggar jag allt jag äter i en app.
Max 1500kcl ska jag äta och när jag tränar hårt, typ gym, får jag äta 2000. Det är mycket mat när man äter bra mat!
Oftast så äter jag runt 1300, trots att jag äter frukost, lunch, middag och minst två mellanmål, men det är viktigt att inte äta för lite när man tränar så mycket.
Jag vägde och mätte mig i morse, vilket jag också gjorde den 1 januari och jag har minskat 3cm i midjan och 3kg på vågen.
Det är alldeles lagom takt.
Min tanke är ju att det är såhär jag ska leva nu förutom att jag tränar mer nu, när jag vill gå ner än jag kommer att göra sen, framåt maj, när jag gått ner det jag vill.
Då går jag över till underhåll.
Maten är dock för livet. Jag kan inte kliva av den smala väg jag nu går på, för sockret är verkligen döden för mig.
Äter jag minsta lilla så trillar jag dit och vips äter jag mängder med socker och äter då även sämre mat och blir trött och slö, vilket går ut över träningen.
Jag kan inte göra som vissa andra och kompensera sockerintaget med att träna mer.
Ska jag träna och må bra, måste jag avstå socker. Jag kan inte "unna mig" då och då, för då är jag på ruta ett, igen.

Nu har jag en plan, långsiktigt, hur jag ska göra fram till sommaren. Vad jag ska göra under sommaren och hur hösten ska bli.
Jag är så irriterad över att jag hade kunnat vara otroligt vältränad nu, om inte hösten havererat.
Nåja. nu börjar vi om.
Jag har fått påpekande om att jag inte ska kämpa för att försöka bli ung som en 20 åring - men jag kämpar för att bli gammal!
För det är så det är. Ska man bli gammal och fortfarande var frisk för att orka med barn och barnbarn, då måste man tänka på vad man petar i sig och hur man tränar.
För att inte få diabetes, hjärtproblem och andra sjukdomar som beror på övervikt och stillasittande.

Personen som reagerade på att jag inte äter socker nu och tränar mycket har inte alls förstått. Jag tog inte illa vid mig, utan blev mer ledsen över att jag plötsligt förstod att det är såhär många tänker om sig själva.
Att man måste banta (vilket jag inte gör, jag äter mer mat än någonsin!) och träna för att man tror att man inte duger.
Att man jämför sig.
Att jag skulle känna att jag är en dålig mamma om jag inte tränar eller om jag äter socker!
För mig hänger det inte ihop alls. inte ett dugg.
Jag tränar inte för någon annan. Jag går inte ner i vikt, för någon annan.
Jag känner inte att jag är en sämre mamma om jag äter socker.
Men jag är beroende av det sockret skickar till min hjärna. Jag mår dåligt av det. Som en alkoholist gör av sprit.
Och det gjorde mig ledsen, när jag fick den kommentaren, för andras skull.
Att så många kämpar, för någon annan!
Att man tror att om man inte är smal och vältränad så är man inte en bra mor, fru eller kompis.
HUR hänger det ihop?
För mig, som aldrig jämför mig med någon annan, som aldrig tycker att jag är sämre, för att någon annan är mer "lyckad" eller har något jag inte har, så är det så främmande. Hela tanken.
Om man inte går till gymmet och kör skiten ut sig, för att det är skönt, för att man jagar "kicken" man får, för att bli piggare och gladare, utan för mannens skull, eller grannens eller någon annan, då förstår jag att de är mer stressande än det ger.
Och det är tragiskt om vuxna kvinnor har så dålig självkänsla att hela livet är en jakt på att duga.

Nåja, nog om det.
Vi var ju på landet en snabb sväng förra helgen. Så skönt!
Men dygnet där fick igång tankar hos mig igen om hur vi vill leva, i framtiden, jag återkommer till det. :-)
Men, när vi åkte hem, svängde vi förbi stormarknaden på väg hem och där fanns min favvo keso!
Vanilj, äpple och päron.
Så gott! Nu köpte jag på mig flera så att jag kan äta kesoplättar på lördag morgon! Wiii!

 Två, tre plättar, bär och frukt och en liten skvätt grädde. MUMS!

 Vi var en sväng till en annan butik och köpte på oss en massa gott ekologisk mat. Bland annat hittade jag god balsamvinäger.
Jag har det på _allt_!

 Jag hittade även boveteflingor som är lite nyttigare och innehåller väldigt lite socker.
Så gott med apelsin och naturell yoghurt.

 Jag har ätit havregrynsgröt eller två hårda bröd med ägg varje morgon.

 Idag åt jag värsta stora tallriken middag. Ägg, Prosciutto, stekt lök, stekt svamp, broccoli, gurka, tomat och avokado.
Massa mat. Och bara 380 kalorier!
Jag orkar ofta inte äta alla mina mål ens.

 Så, det går bra nu! :-)

Veckan i övrigt har traskat på. Jag gav blod och fick en nål för att jag gav för tionde gången!
Känns bra.

 Det märks på alla sätt att vi går mot ljusare tider nu.
Himlen har varit otroligt fin flera morgnar!

 I morse stannade både jag och barnen och fotade himlen, för den var så fin!

 Och Lilleman utbrast "mamma, idag är det ljust när du lämnar!" och det var det!
När maken lämnar så är klockan oftast 8:30, men när jag lämnar är klockan oftast 8. Och idag var det ljust 8!
Direkt efter skolan åkte vi till optikern med Lilleman. Han har under vintern klagat över huvudvärk efter skolan. Under jullovet har han inte haft ont alls, men så snart skolan började så kom det tillbaks.
Så, nu kollade vi hur ögonen mår och mycket riktigt, så är han lite översynt.
Så nu fick han läsglasögon som ska gör att ögonmusklerna får vila lite. Vilket kommer att göra att de inte behöver jobba så hårt för att fokusera.
När vi åkte hem var klockan lite mer än 16 och då var det skymning.
Så nu märks det även på eftermiddagen.
Härligt!
Han har också gått hem själv flera dagar i veckan och även haft Minime med sig, så nu funkar det fint.
Så skönt!
Då vet jag att även om jag fastnar i något möte eller så, så kan dom gå hem.

Så veckan har varit bra och nu ska vi ha en jätteskön helg!