Jag har en galen träningsvärk. Men det är så skönt! Nu är jag äntligen tillbaks till den där härliga känslan!
Nu är inte fokus på något annat än att ha den känslan i kroppen. Endorfinerna som äntligen hoppat upp och gör att man vill träna.
Planerar in träning. Känner mig rastlös om jag inte tränat på ett par dagar.
Idag har jag vilodag, för jag vill träna i helgen.
Igår var det egentligen den perfekta dagen. Den som gav mig en hint av hur det kommer att kunna bli om inte allt för lång tid.
Lilleman var skruttigt så jag jobbade hemifrån på förmiddagen. Redan på morgonen hoppade jag i
träningskläderna och när jag lämnat Minime i skolan, gick jag direkt till gymmet och tränade mellan 8 och 8:40. (jag har en friskvårdstimme i veckan som jag kan ta när det passar mig.)
Sen hade jag en kvart till dusch och smink och satt vid datorn 9:01! :-)
Perfekt!
Lilleman och jag åt en tidig lunch och sen åkte jag och jobbade. Vi jobbar sent på torsdagar, så dagen kändes som två dagar!
Men det var så skönt att ha tränat på morgonen och inte känna stress över att inte hinna på kvällen.
I stället målade jag naglarna! ;-) :-D
Komplexfemman med skivstång.
Som jag älskar den! Det tar hela kroppen på en gång och går rätt fort. På ca 30 minuter har jag kört tre vändor komplexa plus planka och lite andra magövningar.
Helt perfekt.
Och idag har jag träningsvärk på helt nya ställen! Så najs! :-)
Jag hittade också mitt lilla "hjul" för magövningar. Rena döden! Man står på knä och rullar hjulet framför sig så långt det går och rullar tillbaks.
Just nu klarar jag en 4-5 max. Tänk, när jag klarar 10! :-)
Sen blir det en lång, god frukost med äggröra och kaffe.
Det som är skillnad nu, är att jag redan dagen innan vad jag ska äta till frukost och vad jag ska träna och när.
Då blir det av!
Veckan har rullat på bra men känns som två, för att jag blandat att jobba hemma, med kontoret med annat märkligt.
Jag fick höra en hemlis, som jag iofs inte alls blev förvånad över. Jag har väntat på den, kan man säga. :-)
Men nu är det lite meckigt att hålla på den, för det är så mycket annat som liksom hänger ihop med den. Förhoppningsvis blir den officiell snart, så slipper jag bita mig i tungan hela tiden. :-)
Mitt hatprojekt har ju strulat hela veckan.
Den första paniken fixade sig. Den andra paniken fixade sig också tack vare att det var samma person som först avbokats och nu bokats på igen.
Dock visste jag ju att de som tog emot anmälan inte skulle förstå och visst, när nya mailet kom var det ju helt fel. Förstås!
Jag vet att jag kommer att få fippla med det där hela nästa vecka också. Men, huvudsaken att min chef vet hur jäkla meckigt det är och hur många timmar jag lägger på att försöka få andra att förstå.
Häromdagen träffade hon på en annan chef i en liknande organisation som berättade hur många timmar den person som där har min funktion hade lagt ner på deras anmälningar till samma event.
Så när jag svär, så garvar hon! :-)
Och sen kom hon med lite presenter. Vi har bytt färger i hela organisationen och det är mina färger rakt igenom!
Rosa, rosa och mer rosa!
Vi får la se.
Nu är det helg. En ganska tom sådan. Jag längtar som alltid till landet, men är lite ensam om det just nu.
Så det blir väl lite fylla kylen, träna, gå ut på promenad och åka till stora sonen på fika.
Det ville Minime göra när jag frågade henne vad vi skulle göra i helgen. :-)
Så gulligt när hon längtar efter storebror och hans sambo.
Skönt att ha en helg där vi bara är också... Vem vet det kanske blir premiär för kaffe på balkongen? :-)
Just nu tittar jag på Mandelmans gård och suckar. Jag skulle ju vilja leva så, egentligen!
Om jag inte var så allergisk, mot både djur och hö..och pollen...och gräs! :-D
Det är det ultimata livet ju!
Där man följer dygnets ljus och årets tider. Inte klockan.
Vi har velat hit och dit ganska mycket maken och jag. Var vi vill bo, egentligen.
Just nu, bor vi här, i lilla radhuset, för att vi ruvar på våra ägg! :-)
Dvs, just nu är det bäst att bo just här, för barnens skull. Läget är suveränt för dem. Nära till skolan, nära till kompisar, nära till tåget.
Nära till flera gymnasieskolor och högskolor osv.
Men, det är inte här vi vill bo, sen.
Om 10 år är vår minsting 18 år. Då blir det förändring i någon form. Nu ska vi bara fundera ut vart vi ska ta vägen.
Och det är inte helt självklart.
Vi har funderat på att sälja av allt och flytta in till stan.
Vi har funderat på att sälja allt och flytta till Spanien.
Och nu har vi landat i att vi kommer att vilja flytta ut på landet. Om det blir vårt nuvarande lantställe eller inte, det får vi se.
Sen, när vi blir sugna på stan, restauranger och teatrar, ja då åker man dit. Kanske bor på hotell ett par nätter.
När vi blir sugna på Spanien, ja då åker vi dit...ett par veckor eller månader.
Men att få bo på landet mest, ja det är ju det vi längtar efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar