Surdegar och härliga dagar.

Ack vilken vecka.
En skitvecka kan man säga.
Samtidigt som det har vari en bra vecka. Fartfylld. På dagarna.

Men, jag har flera surdegar som är skitjobbiga. Som tar energi och lust.
Om dom var på papper, hade jag lust att skrynkla ihop pappret och elda upp skiten.
Men det går inte.
Dock har jag helt enkelt låtit bli att öppna mailen, för att jag inte vill se det. Och det är inte likt mig.
Jag brukar ta surdegar direkt för att jag vet att dom inte blir mindre sura efter ett tag. Tvärsom.
Det jäser tills att man inte klarar av dem.
Det grejer ifrån "förr" som dykt upp. Och jag märker att jag har lite posttraumatisk stress runt vissa frågor.
Det var rörigare än jag mins det. Men, när jag måste dra i gammalt skit så poppar känslorna upp.
Jag. vill. inte.
Jag. orkar. inte.
Och jag blir så trött på att folk inte gör de dom ska. Att jag alltid behöver ligga på, jaga och sen i slutändan likt förbannat göra det själv.
Jag har varit så tydlig jag bara kan. Ändå fick jag frågan "om ni eventuellt vill"..Va??
Hur kan man ha missat det?
Nej, vi ska inte alls. Det är över! Slut! finito!
Herre gud.
Ah.
Sen blev jag lite ledsen över att få kritik. "med facit i hand så skulle vi inte ha..."
Näe, precis.
Med facit i hand hade jag gjort helt annorlunda. Hade jag vetat då vad jag vet idag hade jag dragit i handbromsen för massor med saker.
Tidigt.
Men det är fan inte lätt när det finns flera personer som ligger på och har full fart framåt.
Ser inga hinder, ser inga problem.
Och vem ska fixa? Jag. Alltid.
Ta hand om det som kommer efter.
"vi borde ha då"...jo visst. Och vem skulle det ha blivit?
Jag.
Alltid.
En vända var jag helt dränerad.
Nåja. Det mesta löser sig ju. Jag vet ju att när jag väl tar i det och börjar dra i det, så kommer det att lösa sig.
Men jag blir ändå sur att andra inte ens kan tänka. När jag frågar "men har du tittat i gamla underlag? Dom finns ju hos dig! Jag har dem inte ens, men förväntas ändå svara"..fick jag svaret "jaha, ska jag leta där?"
Dah.
Nu har jag begär att få allt underlag till mig och ska leta själv.
Jag kan nästan svära på att jag hittar det som ingen annan orkat leta fram.
Fan.
Usch.
Det  här är sista puckeln nu, sen är det fan över.
Det blir över min döda kropp vi någonsin mer drar igång en verksamhet. Det tar aldrig slut!
Man kommer aldrig ur det.
Jag kan inte lita på någon. Någonsin!
Jag måste ha 100 koll på allt. Alltid. Annars skiter det sig.
Men det är väl för att jag är förvaltare som person.
När andra har idéer, vill saker och kommer på vad som ska göras. Då är det jag som får genomföra det. Annars blir det inte gjort.
"Jag ska"..."vi borde"..."det är dags att ta tag i"..."jag kan"...
Men inte fan blir det gjort. Tar jag inte i det så händer nada.
Inte konstigt att jag har varit trött.
Bläh!!
Nästa vecka måste det lösa sig. Annars vet jag inte vad jag gör. :-(

Nåja, det har varit på kvällarna det.
Dagtid har jag haft en kul vecka!
Började måndagen med att rådda en fest för en som fyllt år.
Trevliga gäster och massa gott..

En av dagarna blev det konferens.
En riktigt bra en. Informativ.
Och lite märklig. Hjälp vad många vi är!

 Sen "övervakade" jag en utbildning.
Det är kul! Både att lyssna och se deltagarna. De är så oförstörda..
Entusiastiska och på gång.
Tror att allt är möjligt, med rätta! :-)
Men den här veckan, är jag sitter med min surdeg kunde jag inte annat än le och känna att de är så naiva.
När verkligheten kommer så blir det jobbigare. Men det behöver man ju inte informera om och döda kreativiteten! :-)

 Fredagen, gick åt till ett internt möte som också var bra.
Jag har känt ett tag att om jag inte ställer frågan rätt ut, så kommer ingen att göra jobbet åt mig.
Återigen så måste jag vara övertydlig.
Och jag fick ett bra svar. Det är dags att göra något åt situationen och det vore ju dumt att låta chansen försvinna.

Sen åkte maken och jag till gemensamma kollegor för att vara med på en föreläsning och tjuvkika lite.
Jättekul! Det är så sällan vi är ute på gemensamma saker numer.
Och det är alltid kul att träffa gamla och nya kontakter.
Nu är kontaktnätet och nätverket stort!
Möjligheterna är oändliga!
Jag känner verkligen det.
Får jag bara slut på vissa saker nu så blir jag inte att leka med! ;-) :-D

Nåja, vi kunde ta en tidig fredag och hämta barnen vid mellis.
Sen packade vi ihop oss och åkte till landet.
Vi stannade på Pizza Hut, för att äta pannkaka! :-)
Nåja, inte alla av oss..

 Det var magiskt vackert på vägen ut!
Man såg hur att det skulle bli kallt och solnedgången var helt galet fin!

 Stora dottern som ville åka med ut, hann inte hem innan vi åkte.
Men - nu har hon ju äntligen körkort! Så, vi lämnade en bil hemma till henne och hon åkte ut själv!
Hon hann tom ut innan oss!
Med hel bil! :-)
Så härligt!
Och lite ofattbart att hon nu bara kan sätt sig i bilen och dra! :-)

Det var flera minusgrader i natt och hela världen var vit och frostig i morse.
Så vackert!

 Som doppade i socker!

 När solen steg, rök det av alla tak!

 Jag är helt såld på soluppgångar! Och nedgångar! :-)
Får inte nog.

 När vi eldade i tunnan, drog det magisk rök över hela tomaten.
Det fick fina effekter mot solen.

 Vi hade gemensam städ och röjdag idag.
Det fälldes lite träd. Röjdes sly och eldades lite här och där.
Solen sken och det var magiskt vackert.

 Havet låg spegelblankt...

 När alla städat och fixat ett par timmar, bjöds det på korv och fika nere på bryggan.
En av de boende importerar öl, så hon kommer alltid med en skottkärra full av öl när alla jobbat klart.
Det är uppskattat! :-)

Vi är rosiga på kinderna och lite "friskluftförgiftade" nu.
Men det är skönt att gå in i värmen.
Jag tror inte att det blir lika kallt i natt, men det är så skön luft!

Jag får alltid sådan ro här ute.
Problemen finns inte.
Vilket iofs är självvalt. Jag försöker att inte jobba här.
Stänger av mailen.
Skjuter upp och skjuter ifrån mig.
Här gräver jag i trädgården, pratar med blommorna, fotograferar, läser, skriver och handarbetar.
Vilar.
Laddar.
Det är en  sådan fantastisk tur att vi köpte det här stället när vi gjorde.
Jag vete sjutton om jag "överlevt" annars.
Och det var ju tur att vi då inte visste vad som komma skulle, för då hade vi inte köpt det.
Var skulle jag ha vilat min själ då?
Så det är ju tur att man inte vet, i förväg. Och det är inte lönt att gräma sig om sådant som har hänt.
Det är bara att kavla upp ärmarna och tömma surdegen.
Vilket jag ska...
På måndag....