Jag löste ju en massa problem under söndag kväll.
På måndag morgon mötte jag upp en person och fick en massa underlag som saknades.
Jag fick även info om att vissa saker måste registreras _idag_! "Kan du fixa det?"
*suck*
Bara att rejsa hem på lunchen och fixa.
Klart.
Bara en grej kvar...
Dagen gick bra, rullade på.
När jag satt och fikade på em var jag tvungen att springa ifrån för att jag fick ett samtal och när jag sen återvände för att städa efter mig mötte jag en tjej med en stor blombukett, men jag tänkte inte mer på det.
Dock när jag kom ut i korridoren igen så stod hon kvar och pratade med en kollega som såg fundersam ut.
Jag stannade en bit bort och frågade vem dom sökte efter.
Och döm om min förvåning när hon säger mitt namn!
Buketten var till mig!!
Jag fattade ingenting och fick läsa kortet flera gånger innan jag fattade vem det var ifrån!
Naturligtvis var det min kärlek! :-)
Han har ju både sett och hört hur jag har slitit mitt hår senaste tiden.
Plus allt annat som ska snurra som vanligt.
Vad kan glädja en hysteriskt stressad fru mer än en stor bukett blommor?
Inget!
Han vet hur man gör han! :-)
Många har varit inne på mitt rum och petat ner näsan i den kan jag avslöja!
Nåja, jag fortsatte mitt grävande när barnen var matade och nöjda.
Och när jag hittar sista dokumenten och drar iväg dem, ja då får jag ett mail.
Jag har tidigare i veckan irriterat mig på att jag blivit "jagad" trots att jag bevisligen inte haft alla svar.
"Vi måste avsluta det här nu". Jaha? Men jag har ju sagt att jag inte sitter på svaren, så det tar lite tid.
Nu, kom mailet:
Det visar sig att hen har gjort fel, så nu har hen rättat till det och allt är under kontroll.
Du behöver inte leta...
Men bra!
Här har jag letat, jagat, svurit, slitit mitt hår, fått några extra gråa hår en hel vecka.
Och så kunde jag lika gärna bara struntat i det och låtit det ligga.
Man blir ju galen.
Dock är vi på slutrakan nu. Jag ser ljuset i den långa, långa tunneln.
Vilket är bra.
Snacka om att jag har lärt mig galet mycket senaste åren.
Om inte annat om mig själv! :-)
Men, nu är det bra att jag inte behöver vara så splittrad, för nu drar det igång hysteriskt på jobbet. Vi ska åstadkomma helt galna mängder jobb framöver.
På väldigt få personer.
En är föräldraledig och flera har andra orsaker till att inte var på plats hundra procent på ett tag.
Det blir till att kavla upp ärmarna.
Men, jag ser det som att jag fyller mitt CV på brädden! :-)
Och - det är ändå inte som det har varit. Det är ramar. På ett helt annat sätt.
Nu har jag även koll på nästan alla privata event som går av stapeln fram till jul.
Hittat ny energi.
Det är svårt att förklara hur mycket energi vissa saker drar.
Men nu är det slut med det.
Snart...
Jag ska köpa en stor flaska champagne.. snart. :-)
Jag ser ljuset i tunneln. Juleljusen kanske? :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar