Lugn och skön helg.

Det är som bekant bara söndagar och måndagar! ;-)
Dagarna och veckorna går så fort.

I torsdags stod jag på mässa hela dagen.
Tillsammans med kollegor från min egen organisation och från andra kommuner.
Kul!
Vi ses alldeles för sällan och har ett samarbete vi borde jobba med mycket mer.
Jag önskar att jag kunde fokusera mycket mer på det:
Och - jag ska ju som bekant akta mig för vad jag önskar...;-)
Men, det är verkligen något jag skulle vilja jobba med mycket mer. Samarbetet över gränserna.
Nåja, nu gjorde vi det och hade en riktigt kul dag.
Inspirerande och lärorik.
Jag hade lite onda aningar innan, men det blev bättre än jag vågat hoppas på.

En lustig grej hände dock.
Jag hade hört ett par dagar innan att en fd. kund till mig skulle närvara. Eller rättare sagt företaget var bokat men jag visste inte vem som skulle dyka upp.
När jag såg vem det var, så låtsades jag som att det regnade.
Jag tänkte att personen nog inte ville att jag skulle andas om att de har varit kunder. :-)
Så jag gjorde inget väsen av mig.
När dagen nästan var slut dök personen plötsligt upp vid mig och säger "jag ska hälsa på dig med eftersom att jag pratat med dina kollegor..." Sen upptäckte hen vem jag var och bleknade betydligt.
"oj, jobbar du HÄR?"
Jag log bara och svarade jakande att det gör jag.
Sen hälsade jag på nästa person som kom fram och sa inget mer.
Lättnaden i ögonen var uppenbar, att jag inte sa något mer.
Jag vet att det kommer att bli ett besök hos dem av andra personer, men jag kommer att tacka nej till att följa med.
Det blir inte bra. Jag vet alldeles för mycket... :-)
Men det är ganska fascinerande att det har dröjt ända till nu innan det hände, att jag träffar på en fd. kund.

Johannes Hansen föreläste.
Lika bra som alltid.
Jag fick hans bok. :-) Som jag nu läst ut!

 Fredagen fick en rivstart med gästrekord.
Så kul!
När jag kom tillbaks till kontoret låg min nya dator och väntade på mig!
Äntligen!
Jag har länge varit rädd att den jag har skulle dö...
Men nu ska det bli ordning. Plus att den är betydligt mindre än den jag hittills haft och då lättare att bära med sig.

 Sen, en stund innan jag skulle packa ihop för dagen, ringde Minimes fröken.
Jag hade tydligen tid för utvecklingssamtal!
Som jag helt glömt.
Och glömt sådär så att det inte ens ringde en klocka!
Maken bokade tiden på föräldramötet, som jag inte kunde närvara på. Jag fick tiden på sms.
Och sen gjorde jag inget mer.
Jag var helt säker på att han bokat in det i kalendern och han var säker på att jag bokat in det.
Men, ingen gjorde det!
Fail!
Jag har funderat på det där och kommit fram till att jag senaste tiden gjort misstag som jag vanligtvis inte gör.
Jag missar inte. Jag glömmer inte. Jag. har. koll.
Men, nu har det hänt flera gånger.
Och jag tror att det är så att jag nu för första gången på eeeeevigheter har alldeles lagom att hålla koll på.
Vilket gör att jag slappnar av lite. Och glömmer.
Har inte dubbla digitala kalendrar, plus en i papper, plus en "att göra och inte får glömma lista" liggande i papperskalendern.
Och då tappar jag.
Nåja, vi får en ny tid.
Vägen hem på fredagen var galet lång och varm!
20 grader! Så att jag hade höstkappan på, eftersom att jag gick strax efter 07 gjorde att det rann svett om mig innan jag var hemma.

 Minime hade ett kalas att gå på.
Temat var "glitter". Och hon glittrade kan jag lova! :-)

När hon sen var klar, fiskade vi upp henne och åkte till landet.
Vi kom ut vid 21:30
Så sent har vi inte åkt ut en vanlig fredag förut. Men det gick bra!
Båda barnen var vakna och huset ganska varmt.
Så, efter en brasa och lite uppackning av grejer så somnade vi som barn.

Och det var fantastiskt härligt att vakna där ute. Solen sken och det var otroligt fint väder.
Varmt och skönt.
Tyst. Lungt.

 Jag har krattat en massa löv.

 Maken fick en oljetunna av en fd. kund som vi ska ha som eldtunna.
För att kunna elda lite då och då under året.
Han var rätt nöjd över att få kapa bort locket. :-)

 Den funkade perfekt!
Vi eldade både kvistar och löv.

 Jag har också delat på alla stora pelargonplanteringar och planterat dem i mindre krukor.
Sen fick dom flytta in för att klara vintern.

Idag hann vi njuta av en riktigt härlig söndag.
Lika varmt idag.
Att sitta på trappan med en kopp kaffe och njuta av lugnet är en lisa för själen.
Just ögonblicket innan vi ska åka hem, så önskar vi att vi kunde bo precis sådär.
Men, sen vet jag ju att det inte går.
Och jag älskar ju vårt lilla radhus och närheten till _allt_.
Men vi är så privilegierade som kan ha båda boendena.

På vägen hem, svängde vi in hos svågern och svägerskan. Hon hade bakat bullar dagen till ära.
Gott! :-)

Samtidigt som jag har njutit av helgen, så har tankarna gått till andra, som har det tungt.
Det är mycket sånt nu.
Separationer, skilsmässor, svåra sjukdomar, panikångest och skit.
I vissa fall kan jag stötta. I vissa fall kan jag underlätta. I vissa fall kan jag bara skicka varma tankar.
Livet är inte alltid snällt.

Men, nu har vi en ny och spännande vecka på gång igen.
Och den ska jag ta hand om och njuta av. Varje dag.