Man bjuder hem en 2 åring! :-) Då vet dom att allt smått som ligger framme, riskerar att bli uppätet.
Och allt som står framme riskerar att gå sönder.
Så, då städar dom och ställer upp på hyllor!
Med andra ord så borde vi bjuda hem 2 åringar var och varannan dag. Nu blir det varje söndag ett tag, när vi går i i vårt kalasande med full kraft! :-)
Igår hade Minime klassträff med Haloweentema.
Hon älskar ju fest av alla slag och lånade storasysters sminklåda. :-)
Kan man ha en snygg häx klänning så måste man ju ha den! :-)
Det var jättebra att ha den här sammankomsten. Många föräldrar stannade kvar och vi hann prata en massa.
Det är nämligen en klass som redan nu i 1:an klassas som "stökig". Och visst, det finns ett par barn som har lite speciella behov, men det har alla klasser.
Det är några föräldrar som är jätteupprörda och har tom frågat varför klassen inte delas upp. Det händer tyvärr på ett föräldramöte där jag för ovanlighetens skull inte var med.
Sen är vi en stor del av föräldrar som står förvånade bredvid och undrar "är det problem?"
På senaste föräldraföreningsmötet gick en hel del tid till just denna fråga.
Vad skolan gör. Hur vi föräldrar blir inkopplade. Hur vi kan stötta pedagogerna.
Vi är lite besvikna på att skolan tycks tro att om vi pratar om problemen, så kommer vi att anklaga vissa föräldrar och vissa barn.
Och jag tänker bara "har vi inte kommit längre än så?".
Nu är det inte många som inte vet vad olika diagnoser innebär. Och att det inte är barnens "fel".
Och att föräldrar gör så gott de kan.
Men vi vill ju stötta och vara till hjälp.
Men om vi inte får någon information, så blir det bara ryktesspridning och frustration.
Så nu ska vi se om man skärper till sig.
Det känns så orättvist att klassa en klass och några barn som "stökiga" redan i ettan. Det är så svårt att tvätta bort den stämpeln sedan.
Vi är många föräldrar som har en tydlig åsikt om var den stora bristen är och den är inte hos barnen.
Hur som helst, det är otroligt bra att vi föräldrar träffas utanför skolan och lär känna varandra.
Det gör mycket för att vi kan prata om viktiga saker när vi väl måste.
Eftermiddagen var riktigt trevlig och vi såg inget alls av det "röriga och jobbiga" som vi fått förklarat för oss.
Och alla föräldrar bidrog med det dom kunde, bland annat med dessa fina kakor!
När vi kom hem, hörde stora sonen av sig och var jätteglad. Han hade skrivit högskoleprovet och det hade gått mycket bättre än förra gången.
Nu får vi se om poängen räcker, men hur som är det jätteroligt att det gick bättre nu. Han har pluggat hårt till det.
Vi tog ut poängen i förskott och drack lite Asti! ;-)
Det vanliga. Betala månadens räkningar, vika några ton tvätt.
Ta rätt på allt som maken och lilleman varit iväg och handlat under tiden vi var på fest.
Sen la vi oss för att titta i kapp "Bron".
Jag har sett något avsnitt här och där, men inte alla i ett streck. Maken har inte sett något alls, så nu har vi börjat från avsnitt 1 och tittar.
Det är så bra!
Det blir som en bra bok som jag skulle vilja läsa i hela tiden.
Nu måste jag hålla mig så att vi tittar tillsammans. :-)
Idag hade vi fika för familjen. Vi fick ju en 19 åring i huset häromdagen.
Mysigt att ha alla här.
Och att få ha alla barn hemma på söndagsmiddag.
Det är verkligen det jag ser fram emot när barnen blir äldre. Att få hem alla med partners och barn på söndagsmiddag.
:-)
Det har även hänt något senaste tiden. Jag har plötsligt hittat tid. Som att dygnet blivit lite längre.
Vilket ju handlar om att jag hittat energi igen.
Det är lustigt hur vissa saker suger energi på ett sätt som göra att det känns som att de tar mer tid än det verkligen gör.
Man blir matt. Tappar fart och ork.
Nu har jag avslutat en massa saker senaste veckan.
Bokstavligen sagt upp saker. Avslutat.
Och för varje sak som jag avslutar, så får jag energi.
Nu ska vi läsa igenom ett årsavslut, godkänna det och åka och lämnad det. Sen är det snart över.
Och just det här att jag snart kan ägna mig åt tre stora saker.
Barnen, hemmen och jobbet. Inget mer gör att jag plötsligt känner det som att dygnet fått flera timmar extra.
Det är alltså mer en känsla än faktiska timmar.
För det är ju så att jag sällan känner press utifrån. Att jag ska var på ett visst sätt eller se ut på ett visst sätt.
Jag är jag.
Jag känner heller inte press på hur våra hem ska se ut eller vara. Eller saker runt barnen.
Det stressar inte mig.
Jag gör det jag vill och tycker är roligt.
Så det här att vi har två hus, heltidsjobb och fyra barn, tja. Det är livet. Underbart.
Det ger mig energi.
Jag gör det jag hinner med och taggar ner på så många områden.
Det som stulit energi är annat. Och andra.
Men de andra bröt jag och vi med för ganska länge sedan. Sen har det hängt efter saker som jag behövt städa upp.
Vilket har tagit energi.
Nu har jag huvudet över vattenytan igen och känner hur jag har min energi tillbaks.
Och då är ju allt möjligt igen! :-)
Jag behöver få utlopp för min kreativitet!
Jag behöver skriva, måla, rita, handarbeta, fotografera.
Vara ute i skog och mark.
Njuta av barn och man.
Och, just nu har jag ju det roligaste jobb man kan ha!
Så, här och nu är livet så gott, så gott.
Och jag kan bara se att det blir ännu bättre.
Barnen blir större och tar all mindre tid dom med.
Nu ska jag bara bestämma vad jag ska lägga min tid och energi på.
Jag har drömmar.
Men jag har inte satt dem som mål, än.
Det är inte bråttom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar