Kallt och vackert!

Efter att ha byggt en massa lego och städat bort alla spår av julafton åkte vi ut på landet.
Vi fick info strax innan jul, att det försvunnit saker ifrån olika hus, eller tomter, rättare sagt.
Lite märkliga saker är plötsligt borta och folk som bor här mer eller mindre permanent har sett bilar man inte känner igen.
Vi blev ju av med fyra däck för ett tag sedan..
Även ett par områden bredvid har haft påhälsningar av klåfingriga typer.
Så, det var dags att åka ut och titta att allt står kvar. Och låsa in sådant som vi brukar låta stå ute.
Vi har varit så trygga med att vi har bom till området och det sällan är tomt här ute.
Någon är alltid här.
Men, nu får vi snällt skärpa till oss.
Tråkigt, men sant.

Vi sov rätt länge. Det är så ovant att vakna av att solen skiner in!
Både att sova så länge att det hunnit bli ljust OCH att solen skiner.
Trots att vi sov länge, lyckades vi komma iväg innan lunch.
På vägen ut stannade vi till vid den lokala butiken för att handla lite.
Och man blir ju så sorgsen. Utanför, i blåst och kyla satt ett äldre par och tiggde. Det är ju inte alls ovanligt numer att det sitter tiggare i olika gathörn.
Jag blir ledsen att se dem.
Det borde inte behöva förekomma år 2014! Sen kan man ha vilka teorier man vill, lösningar och åsikter om både tiggeriet och var de kommer ifrån.
Men, jag tror inte att någon sitter frivilligt i -7 grader och tigger slantar. Det är tragiskt.
Jag försöker ge pengar så ofta jag kan. Men det är ju så sällan man har kontanter!
(Situation Stockholm köper jag alltid.)
Nu var det ju samma. Jag hade bara med mig telefonen med bankkort i.
Men det går inte att strunta i dem, tycker jag.
98% av de som går in och ut ur butiken ger ingenting, så att påstå att dom tjänar grova pengar...näe, det tror inte jag.
Nåja, maken skickades iväg för att fixa kontanter. (Går att göra i kassa, ja, men det var lååååång kö...)
Så, när jag handlat klart så fick barnen varsin sedel, som dom fick ge paret.
De fick välja vem dom ville ge till och Minime sa direkt "jag vill ge tanten. För hon har säkert barn som hon har åkt ifrån".
Då blir man ju tårögd! Hon är 6 år och förstår att man inte sitter där frivilligt. Att de som gör det har åkt ifrån någon och något.
Hon gav sin peng till damen. Jag hade tänkt säga "ge den i handen" men hon pep iväg så att jag inte hann säga det. (jag tycker att man kan göra det i stället för att slänga slantar i muggen...)
Men när hon böjde sig ner och la slanten, så blev damen så glad och tog henne i hand och pussade henne först på handen och böjde sig sen fram och gav henne en kram.
Lilleman gav sin slant till mannen, som blev lika glad och skakade hans hand.

Båda barnen blev väldigt berörda. Över att någon behöver sitta ute i kylan. Var de kommer ifrån och om dom har en familj någonstans som dom lämnat.
Den krassa verkligheten.
Den sorgliga verkligheten.
Jag hoppas i alla fall att jag lär mina barn att dela med sig. Empati.
Man har alltid en slant att ge. Eller mat, om det känns bättre.

Nåja, sen åkte vi vidare.
Maken tog en sväng runt tomten och inget verkar stulet.

Mycket mer blev det inte igår.
Det var rätt kallt och blir mörkt så fort, att det blev brasa och bok.

 Jag läste ut boken igår! :-)
Jag är så usel på att läsa lite under längre tid. Och liksom suga på karamellen.
Det går inte. Så jag läste ut den!
Många gnäller ju över Läckberg och att hennes böcker inte är bra. Men jag gillar dem! :-)
Och den här sista var nog klart bäst.
Inte bara mordet i sig, utan hur karaktärerna utvecklar sig.

Maken och jag delade på Maria Montazami och sov sen som små grisar. :-)

Vi vaknade till -10 och nyfallen snö idag.
Så, nu blir det vinterkläder på, kameran med och ut i friska luften! :-)