Vi, fick ju den bästa av julklappar redan i början av december, men den klappen var inte helt lätt att leverera! :-)
Det började med att jag försökte planera att titta förbi hos stora sonen på väg ut till landet en fredag. Men, se det gick inte. Dom var inte hemma, vilket jag inte tänkte mer på.
På söndagen, försökte jag igen att åka dit, men han svarade att det inte passade alls. Jag tänkte inte mer på det, för det var ju närmare jul och både han och sambon pluggade mycket... Tja, man får ju faktiskt tacka nej till besök av sin mor. :-)
Men, jag tjatade mig till att han skulle möta upp mig på parkeringen och kramas lite och få julkalendrar. (Jag köper alltid kalendrar till alla "barn" till första december.
Vi möttes upp och jag bara kände att det var något han inte sa.
När jag kom hem, sa jag till maken "det är något han inte säger nu...jag kände det med hela kroppen"...
Maken hummade lite och jag svarade "jag hoppas att det inte är trassel eller att dom är osams... tänk om dom väntar barn?"...
Sen tänkte vi inte mer på det.
Vi hade bjudit in hela tjocka släkten för att fira maken som fyllde år ett par helger senare och i början av den veckan hör sonen av sig och de vill komma och fika.
Men det funkade inte.
Jag jobbade till 22, maken låg i influensa och lilleman var magsjuk.
Men sonen hörde av sig igen och ville _verkligen_ komma och fika. Vi var fortfarande sjuka och jag frågade varför dom inte kunde vänta till helgen, när vi ändå skulle ses, men han menade att dom hade en present till maken, som var färskvara och dom behövde ge innan helgen.
Ok. Sagt och gjort.
"Ni får komma förbi med den, men vi ses i hallen och kramas inte, för det går magsjuka i huset"..
Ok, vi stannar utanför, svarade sonen.
Sen kom dom. Han har ju egen nyckel, så dom klev in, klädde av sig och kom upp i köket.
Vi kramades inte, för maken var toksjuk och lilleman fortfarande magsjuk.....
Men dom tar fram två julklappar och ber mig ropa ner maken ändå, trots att han var sjuk.
Sen ber dom oss att öppna klapparna, samtidigt och då börjar jag ana oråd... :-)
Vi öppnar klapparna och där fanns dessa muggar!
Dom väntade barn!!!
Vi både skrattade och grät, ju. Vilken present!
Den dagen han hörde av sig, när jag jobbade, hade dom varit på ultraljud och bestämt att berätta för alla nära efteråt, men vi kunde ju inte ses.
Han fick lite lätt panik, för dom berättade för blivande morfar och mormor och han ringde sin pappa.
Sen fick han tag på storasyster, men inte mig. Han var livrädd att någon skulle försäga sig innan de hann prata med oss först.
"Jag fick ju panik, för du var ju inte hemma och vi kunde inte komma direkt" :-)
Gullet.
Han hade ju velat ringa mig direkt dom fick veta, men fick snällt hålla sig lite och att då inte kunna komma till oss blev ju lite jobbigt.
Det är ändå skönt att min känsla stämde, då när jag ände att det var något.
Jätteförvånade var vi ju inte, för vi har vetat sen dom träffades att dom ville ha barn. Svärdottern har längtat efter barn länge och är ju så förtjust i Minime och Lilleman.
Dom har alltid sagt att dom ska ha barn tidigt och bli unga föräldrar, men vi trodde kanske att dom skulle vänta tills sonen pluggat lite längre.
Svärdottern pluggar ju också, men gick tillbaks till sitt fasta jobb nu efter jul.
När bebisen föds, har sonen ett år till kvar att plugga vilket ju blir perfekt timing egentligen.
Så, lagom till midsommar får vi en bebis i huset! :-)
Och jag blir farmor! Fatta! Farmor!
Det är ju det som är så härligt när man får barn tidigt, att man kan bli mormor/ farmor tidigt.
Snacka om att det är lägligt att bygga ut på landet! :-)
Vi har ju skojat med dem om att vi bygger ett hus åt dem och barnanpassar ifrån start och så rätt vi fick! :-)
Nåja, det jobbiga var att vi inte fick säga något!
Det var munkavle på tills svärdottern hunnit berätta på jobbet och lite så.
Så, jag som ville skrika ut åt hela världen, fick snällt hålla mig. Men jag har berättat för lite kollegor och så, som inte har sociala medier och som inte känner sonen.
Då var det ju safe.
Och alla som träffat på dem har ju sett det. :-)
Men det gällde att tänka på hur och vad jag fotade på jul och nyår! :-)
Så, äntligen, idag la dom själva ut det i sociala medier och jag kunde rocka loss!
Det är ju så härligt.
Tänk, den där lilla saken där, kommer vi att kunna gosa med när det blir sommar!
Familjen växer i rekordfart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar