Sidor

fredag 29 september 2017

Landat i soffan.

Så har jag landat i soffan. På landet.
Vilken vecka!!
Och inte en sån där "jävla" vecka, utan en bra vecka, men ändå. Jag är helt slut!
Numer, när jag är lite gammal i huset, så blir jag inte nervös innan större event. En anledning är också att jag numer har fullt ansvar för det mesta i ett av projekten jag håller i.
Jag delegerar väldigt lite vilket innebär att jag har koll. Stenkoll. Vilket gör att jag inte är nervös innan, för sådant som jag kan påverka.
Sen, är man ju taggad som tusan precis när det sker, för att det kan hända _massor_ som man inte kunnat förutse eller som inte funkar.

Början av veckan kollade jag av att allt som skulle hända var under kontroll. Det var ju trots allt "lite andra" inblandade...
En av dagarna packade jag ihop allt vi skulle ha med på torsdagen. Tur att man har bil!

Så på onsdag morgon hade vi kick off för 200 gymnasieelever.
Det är så kul! Varje höst har vi den och det är så kul att stå där och se dem välla in. Man märker direkt vilket år det kommer att bli.
I år kändes som lugna. Frukosten vi ställt fram plockades under lugna former och sen stod dom snällt och väntade tills vi släppte in dem.
För bara 3 veckor sedan trodde vi inte att det här skulle funka, för den som kör det här projektet med mig och är huvudansvarig, var jättesjuk.
Men, sen träffades vi och sa "men va fasen, klart vi måste köra i år igen, det är ju nya elever!"
Så: Vi delade upp det mellan oss,  bokade allt som skulle bokas, skickade ut inbjudan och körde! :-)

Och det gick jättebra! Här är dom och året startar NU. Sen ses vi igen i början av december när vi kör en heldag.
Roligaste dagen på hela året!
 Sen hann jag precis jobba ett par timmar, slänga i mig lunch och så gav vi oss iväg till nästa skola, för att träffa 100 lärare!
Jag, tillsammans med en ansvarig på skolan, fick i våras ett uppdrag från rektorn, att sy ihop en eftermiddag.
Redan innan sommaren samlade jag ihop en drös med företag som kunde tänka sig att vara med och bokade in dem.
Så vi skrev ihop ett program och bjöd in alla lärare på den skolan. Jag tog med mig tre kollegor och sen körde vi.
3 timmar av lite föreläsning och information och sen drygt en timmes workshop och dialog.
Och en sån här grej....det kan bli jättebra, eller så tokfloppar det.
Man vet aldrig.
Det jag visste dock var att jag hade förberett allt och alla så bra jag bara kunde.

Och som tur var, så gick det bra.
Redan på plats, fick jag den feedbacken. Och även efter. Det är kul.
Sen får vi se vad det blir av det.
Den dagen blev lång. Jag var ju på plats tidigt för att se att frukosten dykt upp och jag blev kvar efter dialogen för att tacka det medverkande och svara på lite frågor osv.

Jag var ganska trött i huvudet när jag kom hem.
Men, bara att ladda om och upp med tuppen dagen efter för att åka och hämta alla grejer till nästa event.
Möte upp evenemangsansvariga, prata med ansvariga på konferensstället, se att allt funkar.
Ta emot utställare och helt enkelt vara värd.
Efter att alla var på plats, samlade jag ihop alla sponsorer och gick för att äta lunch.

Det var mycket saker på gång i lokalerna, så det dukades för oss en våning upp, där man inte brukar sitta och äta.
Det blev jättemysigt att sitta där uppe och det kändes ju najs när jag kom upp och ser att det står mitt namn.
En egen VIP salong liksom! :-D
Sen drog dagen igång och det var full fart fram till 17 när alla lämnade lokalerna, förutom ett par av oss som stannade kvar för att röja undan.
Så kvällen blev sen även denna dag...
 Och när allt är över och allt gått bra, då går ju luften ur en.

Plus att den här killen hade en otroligt bra föreläsning!  Jag har hört honom förut, med en lite annorlunda föreläsning.
Den här var bra. Tankeväckande och liksom....ja....jobbig! :-)
Mycket av den han pratar om har vi "lärt oss" via vissa utbildningar och vissa saker har vi gått igenom när vi själva blev som mest coachade.

Men en hel del gick rakt in.
Det var mysigt att även maken var på plats, för han representerade en annan utställare så vi kunde sitta och lyssna på det tillsammans.
Och jag sa till honom sen... nu är det verkligen som att "någon" försöker säga något till mig.
Högt och tydligt.
Och jag måste ju svara.. Jag HÖR vad ni säger!!!
:-)
Det har hänt en del senaste...året, kan man säga, i samma ämne. Folk jag träffat, saker jag läst, saker jag sett...och det här.
Ok, jag fattar. Jag hör och förstår. Ok, ok!
Tur att vi har en plan! :-)

Nåja, jag somnade tidigt igår helt slut.
Jag var dum nog, att skumma mina mail när jag kom hem. Dumt. Oerhört dumt!
Det hade kommit ett surdegsmail. Som jag bara inte orkade ta in då.
Men, jag blev ju påverkad och sov jättedåligt...
Men, upp med tuppen, upp med barnen, pussa på dem och iväg.

Bära alla grejer från dagen innan till källaren och mitt rum. Beta av mailen och läsa igenom det sura mailet och åtgärda det.
Sen iväg för att se att frukosten jag beställt var på plats och all elektronik.
När jag satt och åt, kom min chef och frågade om jag var trött och jo, det var jag ju.
"inte så konstigt" sa hon. "Du vet att du har koordinerat ihop drygt 500 personer på tre dagar och fyra event, va??"
Öh...jo. Det var ju sant!
"Så efter vårt möte nu, så tycker jag att du går hem!"
Och det gjorde jag! :-)
Ok, innan jag gick så beställde jag 175 kanelbullar till nästa vecka! :-)

SEN gick jag hem!
Väl hemma tog jag tag i en privat surdeg. Tänk att det sällan går en hel vecka där allt bara flyter?
Det är alltid, alltid något som måste fixas. Som blivit fel eller som behöver undersökas.
Samma nu.
Jag åtgärdade det akut, men måste nog undersöka vad fasen som hänt. Sen. Inte nu.

Nu ville vi bara ut till landet.
Stora dottern dök upp, maken dök upp och barnen kom från skolan.
Sen pep vi. Det är så skönt när vi kan vara här ute tidigt på fredagen, för det känns som att man får tre dagar i stället för två.

Och när jag väl landar här. Då försvinner tröttheten.
Här hittar jag direkt inspiration.
Bara vägen ut, som nu kantas av gula, röda och rostbruna löv i det gröna, luften, mörkret. Och stjärnorna.
Alla andra blir trötta och somnar på soffan. Men inte jag! :-)
Här ute vill jag skriva, läsa, handarbeta, måla och pyssla. Det kommer direkt.

Det börjar bli tungt att ha två hus känner jag. Som ska städas och hållas i ordning. Man har ju dubbelt av allt.
Men, så är det just nu.
Det är tur att vi har satt så klara mål för vad som ska hända framöver. Annars vete sjutton om jag skulle palla.
Åren som kommer är barnens. Det är ju bara på grund av dem som vi bor kvar "i stan", annars flyttade vi direkt.
Det är tur att vi verkligen tänkte till när vi köpte landet, så att vi nu har pendelavstånd till jobbet, när det väl är dags.
Och det är tur att jag trivs så bra med jobbet, så att det också är värt att stanna.

Men- jag måste börja lyssna på det som kommer till mig, för det är så tydligt och klart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar