När man legat på laddning!

Onsdagen var varm redan från morgonen!
Veckans varmaste dag.

Vi passade på att åka till Mogan och strosa runt lite i den otroligt söta fiskarbyn innan vi åkte till stranden.
Lite riktigt hav och sand måste man ju peta ner fötterna i!

Barnen sprang i vågorna och jag petade ner fötterna.

Sen åkte vi tillbaks till hotellet och la oss i och vid poolen.
Barnen kan verkligen ligga i poolen i timmar!
Till deras glädje satte man igång vattenfallen en stund...

Det var hysteriskt glada barn...

Själv låg jag i grillen! :-)

På kvällen åt resesällskapet paella på hotellets restaurang. Jag är inte så förtjust att jag vill ha de två dagar i samma vecka.

Kvällarna gick i samma tempo alla kvällar.
Lollo och Bernie minidisco. Sen upp, pyjamas på och lyssna på vuxenshowen.
Sen zzzzzzzzzzzzz...
Jösses vad vi har sovit! Verkligen legat på laddning! Både på dagarna och nätterna.
Tom den minsta resenären som vanligtvis brukar vakna 5 fick väckas för frukost! :-)

Vår sista heldag, som spåddes bli kanonvarm, snörde vi på oss skorna och klättrade uppför det berg som låg närmast.
Jag kan säga såhär. Jag hade bra nytta av all motlutsträning jag harvat med under årets första månader.
Det är lite "rakt uppför" när man går..långt där uppe står folk som små prickar...

Men, det var absolut inga problem att ta sig upp, bara man tittade var man satte fötterna så att inte det ramlade ner stenar..
Men upp kom vi!

Och utsikten är ljuvlig!!

Det som var mest spännande var nervägen.
Man kunde gå längs kammen och ta en jäkla omväg runt, men vi tog rakt ner igen.
Lite spännande!
Men så härligt att kunna ta sig upp utan att vara speciellt flåsig!
Vi var rätt stolta när vi kom ner! :-)

Resten av dagen låg vi i varsin solsäng och barnen hoppade från poolkanten. Ja det var precis det dom gjorde hela dagen!
Lilleman har lärt sig att dyka och Minime att hoppa bomben från kanten!
Med simpuffar, men ändå!
Vi avancerade ganska snabbt ifrån "mellan poolen" och tillbringade hela dagarna vid den stora.
Mest där det var 140 djupt och när vi ville "sova" i solen vid den som var 110.
Härligt att det faktiskt märks från ett år till det andra att dom både blivit längre och större!
Slut på barnpoolsdagarna! :-)

Vi konstaterade också att vi har ett mål vi ska jobba emot. Man kan säga att när det närmar sig pensionsdagar, kommer vi inte att tillbringa hela vintrarna i Sverige!
Aldrig!
Någon form av utlandsvistelse blir det. Trots barn och barnbarn. Man kan skicka ner dem på loven! ;-)
Flytta utomlands är inte aktuellt, men långtidsvistelse är helt klart något vi kommer att jobba mot.
Ett klart och tydligt mål.

Nåja, allt kul har ett slut, sägs det.
Så även semestern.
Sista dagen gick åt att packa ihop oss, krama Lollo sista gången, checka in bagaget, checka ut oss själva och sätta oss på bussen till flyget.
Lilleman var jätteoroligt över att han skulle börja må dåligt igen och mådde lite kyvis av bara tanken.
Men en kall dusch, en stadig frukost och en åksjuketablett gjorde att han klarade både buss och flyg kanon!
Snabbt och smidigt kom vi igenom  säkerhetskollen och han bara sitta en liten stund innan vi fick gå på planet.
6 timmar senare var vi framme.
Och fick vänta på bagaget i 1,5 timme!!
Vi hann bli rätt hungriga också och tog en sväng på Donken. Sen slocknade barnen.

Det är inte dumt att komma hem till en helg. För tvättmaskinen har gått varm idag och kylen har fyllts.
En dag att landa.
Jag har skummat mailen, både företagets och jobbets.
I morgon måste jag jobba lite.
Fortsätta att tvätta.
Planera veckan som kommer.
Planera våren.
För, nu kör vi ju hela vägen in i kaklet, tills det kommer ett sommarlov.
Avbrutet av en del lovdagar.
Och en massa spännande jobb!

Maken, den underbara, påminde mig nyss om att jag snart fyller år igen. Och att jag fyller 50 om 6 år!
Fint!
Jag har lite saker jag tänkt hinna med innan dess...
Om inte annat, så ska jag vara i mitt livs form!
Så, det är väl bara att knata på då! :-)
För nu har jag ju legat på laddning!

Paella och dålig försäljning.

Vi vaknade hyfsat tidigt första dagen och tassade ner till frukosten.
Det är så mysigt att äta hotellfrukost!

När de andra la sig vid poolen, drog jag på mig skorna och tog första rundan! Så najs!
Solen värmde gott och det var så najs!

Att kunna ta en PW i +20 grader är ju galet skönt!
Något helt annat än att knata på löpband.

Omgivningen var inte heller dum!
Det är så vackert! Jag får inte nog av vågorna skvalp.

Efter lite dopp i poolen åkte vi på en shoppingtur.
Det blåste nämligen rätt duktigt, så det var inte så kul att ligga och sola.
Det blev lite jeans till barnen och skor.

Vi, gick ju i T-shirt och koftor.
Den lokala befolkningen gick i vinterjackor och stövlar!
Aldrig förr har vi känt oss så turistiga! ;-)

Efter utflykten, var det dags att lägga sig i solen igen!

Den här kvällen orkade vi tom lyssna på kvällsshowen!
Men, vi somnade rätt tidigt!
Och, tog en PW på morgonen!
Jag är faktiskt stolt över att vi gjort någon form av aktivitet varje dag. Som kan kallas träning! ;-)
Det var en ren energiboost att dra på sig skorna och vara ute i ljuset och värmen!

På söndagen åkte vi till våra vänner som bor på ön och åt den årliga Paellan. Den ska liksom bara till. :-)

Jag fick lite vin och somnade i en solstol på terrassen efter maten!
Det kändes på näsan under kvällen kan jag avslöja...

Showen tittade vi på från balkongen. Vi hade runt 20 grader på dagarna, men det blåste isande kallt på kvällarna, så det var absolut skönast att sitta och titta på balkongen.

Morgonen efter, gick vi en långpromenad med barnen. De kunde ju inte bara ligga i poolen.
Vi knatade iväg samma väg som vi brukade jogga på morgnarna, men gick ännu längre, bort till det bruna hotell man ser lägst bort i bild.
På håll, ser det "sådär" ut. Man kan se att man sprängt en massa berg för att bygga hotell.
På kvällen är det jättevackert med alla lampor.
vi var sugna på den lilla ö som låg utanför, där det var fantastiskt grönt och fint.
Vi knatade iväg och njöt av vackra båtar, solen som sken och att titta i skyltfönstren på "dyrbutikerna"

När vi var på väg därifrån haffades vi av en herre som ville visa oss hotellet och gav oss skraplotter.
Vi vann t-T-shirtar och leksaker till barnen. Och - taddaaa, jag vann storvinsten minsann!
Som kunde vara en mobiltelefon, en "padda" eller 250 Euro!
Det som krävdes var att vi skulle gå runt hotellet med en guid och få se hela härligheten för att hotellet nu firade 25 år.
Vi listade ju snabbt ut att guiden var en säljare! :-)
Men, person nummer 1 lotsade oss upp till person nummer 2. Där fick vi svara på en massa frågor och veta att mobilen inte var en ny variant utan en med knappar! :-)
Och då förstod man ju att det var just mobilen man skulle få.
Dock, lite sugna var vi på att få gå in på hotellet och se oss omkring! För, det är ett sk andelshotell, där man köper sig en garanterad vecka per år, minst.
Så, vi möttes upp av en person nummer 3, som visade sig vara en säljare, ifrån Gävle! ;-)
I 1,5 timme lotsade han oss runt, bjöd på kaffe, visade oss rummen (jösses vilka rum!!) och tjattrade på bästa säljarvis.
Nu visste ju inte han att vi drivit en del företag genom åren och maken är säljare till vardags. :-)
Är man det och har gått några sälj/ marknadsföringskurser, så kan man liksom bocka av olika steg i processen.
Vi berättade tidigt, att han kunde göra den processen väldigt kort om han ville, för vi visste var det skulle sluta ändå....
Men, det fick han inte!
Enligt deras policy, så skulle vi värmas upp i 1,5 timme med "hjärtat" för att sen, träffa person nummer 4 som skulle avsluta affären.
Och vi satt med honom en stund och fick alla siffror och berättade att de måste bli bättre på att scanna av folk redan vid person nummer två.
För oss tappade han tidigt, när vi inte fick ett pris. Vi hade velat ha det när vi klev in och kikade runt på hotellet, för att kunna jämföra med andra hotell och priser på olika resor.
Men, vi var tydligen unika! ;-)
Sen var vi nog lite unika också som inte blev imponerade av den långa listan kändisar som presenterades, som bodde eller har bott på hotellet.
"jaha" tyckte vi då.

För det är samma där. Genom åren har vi träffat en hel del "kändisar" i olika sammanhang. Personer man kan imponeras av.
Dock har vi aldrig skrutit om det eller ens berättat det.
Varför skulle vi? Det är människor av kött och blod det med. Så, att köpa en andel i ett hotell, för att en kändis råkar bo där då och då? Näe.
Nåja, det hela slutade med att vi fick vår telefon (big surprise! ;-) Jag skänkte den omedelbart till svärmor som behövde den till lite välgörande ändamål..) och en kalkyl på vad det hela skulle kosta.
Men, vi hade rätt kul under tiden! :-)

Sen blev det grillen resten av dagen!

Det blåste som attan när vi vaknade på tisdagen. Ren storm!
Att ligga vid poolen var sådär kul.
Så vi åkte Sioux city i stället. Jag hade hoppats på att få se livs levande Indianer, men icke.
Dock en Cowboystad!

Man har tydligen spelat in lite film just här..

Söta hus och lite trötta djur....

Kyrkan var fin! Påminner om den som finns i "Kill bill" filmerna.
Vi gick runt och kikade en stund...

Sen började showen. Flera "kabojsar" tävlade i vem som drog pistol snabbast och sen kastades det lite lasso.
Flera dagisklasser var där och fick prova att kasta lasso.

Sen började en teater, där tre "skurkar" så småningom hamnade i finkan.

Det var riktigt roligt!
Vi garvade gott hela högen!
Efter uppträdandet gick vi in i saoolen för att äta lunch.
Vi hade inte förväntat oss något speciellt med maten, men oj vad gott det var!
Och - alla som var med i teatern, jobbade i restaurangen!

Man hade även en show till, där man kastade kniv och visade hur man kan använda en piska! :-)
Riktigt bra!
Så, det vi inte förväntas oss så mycket av, blev riktigt lyckat!
Servicen var både snabb och bra, vilket också förvånade oss. Många är de butiker och fik där personalen är stensur och man får en känsla av att man kommer och stör!
Min svägerska pratar spanska, men inte ens det hjälpte ibland!

Här konstaterade vi att halva semestern gått.
Och som vanligt svär man över att vi inte bokat 10 dagar eller två veckor!
Vi funderade också över varför man bor i kalla Sverige??
Vad gör vi här??
Men, sen vet vi ju varför. Sverige är ett suveränt land, där det mesta funkar. Den sjukvård och skola vi tar för givet, kostar skjortan i andra länder.
Men visst, vi vill resa mer och oftare!
På sommaren, är landet vår andningshål och jag vill inte vara någon annan stans.
Men under vintern.
Då behöver vi verkligen få dessa upplevelser.
Och - jag gillar Gran Canaria som ö. Det känns lite "hemma" när man landar där nu.
Sen är det lite speciellt att det var just dit som vår första gemensamma resa gick när vi precis träffats.
Vi åkte dit efter en grymt rörig period och bara sov och åt en vecka.

Hittills hade semestern varit kanon!

Det är bara att ge upp...

Så, har vi då landat hemma igen efter en helt underbar semestervecka!
Och, vi kan ju sluta låtsas som att vi inte behöver de här resorna.
För, det gör vi!
Det är som att ligga på laddning en vecka och vara full av värme och sol när man kommer hem.
Blir det en grå vår så har man liksom värmen långt inuti ändå.
Vi hade inte tänkt åka i år, men svågern övertalade oss att hänga med. Och, när svärmor tog den stora smällen, så kan man ju inte neka.
Klart att man åker! :-)
Och det är vi ju otroligt tacksamma över nu.
Vi har kommit fram till att det bara är att ge upp och helt enkelt boka en resa på sport eller påsklovet, för vi behöver vilan, solen och badet!

Nåja, resan började redan kvällen innan flyget gick, med att vi sov på hotell på flygplatsen.
Det är så skönt att vara på plats och inte behöva åka mitt i natten...
Rummet var stort och fint.

Riktigt mysigt och en bäddsoffa bäddat till barnen.

Vi hittade lekrummet i år och barnen rasade av sig lite innan middagen...

Det är rätt mysigt att strosa runt på Sky city och liksom gå in i semestermode.
Kusinerna satt och tittade på flygplanen...

Vi åt en god middag innan vi sa god natt och kröp i säng.
Att få barnen att somna var ett h-vete kan jag säga. Det tjattrades och fnissade alldeles för länge...

Vi fick frukost till rummet vilket är jätteskönt!
Det är helt galet stora frukostar man får in.
I år tog vi för två personer och inte fyra. Det räcker och blir över ändå.

Jättesöta kaviartuber! :-)

Flyget gick 7:30.
Vi planerade att checka in bagaget vid 06. Alltså väcktes alla vid 05.
Förra året blev det lite tight om tid så vi ville ha mer tid denna gång.
Jag åt lite frukost och försökte få in barnen lite, men det gick inte så bra. Lite åt dom, men inte mycket. Ingen är några stora frukostätare.
Jag har med åren lärt mig att trycka i mig, för att jag annars kroknar.
Och där gjorde jag avsteg ifrån rutinen. Jag borde ha plockat med mig mackor ner till incheckningen.
Jag borde haft med mig cola, bananer och kexchoklad, när Lilleman inte fick i sig någon frukost.

Nåja, vi tog vårt pick och pack och gick ner. Det är en bit att gå ifrån hotellet till incheckningen.
När vi fixade med vårt bagage hade man plötsligt ändrat rutinerna och man kunde bara checka in en person i taget, plus att man skulle kryssa i om man skulle ha boardingkortet samtidigt.
Förut, kunde man checka in alla samtidigt och man fick boardingkortet per automatik.
Vi blev lite stressade där innan allt blev rätt.
Vi checkade ju in 9 personer och man vill inte att EN inte ska få ut sitt boardingkort!
Nåja allt i ordning och vi ställde oss i drop kön.
Allt gick bra, men maken fick övervikt på en väska. Trots att de andra vägde under maxvikt skulle han ändå betala för sin övervikt!
Klockan gick....
Han tog alla papper och kutade iväg.
Då rycker Lilleman mig i ärmen och säger "Mamma, jag mår illa".
Och jag visste ju direkt vad det var.
Han somnade jättesent kvällen innan och hade kanske sovit 5 timmar.
Det var tidigt på morgonen.
Han hade inte fått i sig någon frukost.
Blodsockerdippen var ett faktum!

Jag drog honom åt sidan mot en papperskorg, med Minime i släptåg och vårt handbagage. Maken stod ju i kö för att betala sin övervikt. (som handlade om 2kg så den personalen blev skitirriterad över att vi ens skulle betala något när de andra väskorna var lätta och tog inte betalt!)
Jag såg en kiosk en bit bort, men kunde inte lämna allt för att kuta dit.
(De andra i familjen stod i dropkö.)
Lilleman var likblek och skakig. Jag är ju van att det blir så. Jag är likadan och hans storebror med.
Från ingenstans, blir vi illamående och måste sätta oss någonstans och akut får socker.
Helst cola.
Det bästa är att dra en burk cola och sen sätta fingrarna i halsen. Sen är man som ny!
Men, det vet ju ingen annan och det är svårt att förstå mekanismen.
Inte ens maken förstår.
När han och jag träffades trodde han mig inte.
Men, efter att jag vid ett tillfälle satt på en möbelaffär, med huvudet mellan knäna och andades i en påse, under tiden den då blivande maken sprang över gatan för att köpa cola och pommes, så litar han på att när jag säger "vi måste ha mat NU" att det är NU som gäller och inte om fem minuter! :-)
Det är en anledning till att GI mat borde vara det jag äter jämt, för att hålla insulinet på jämn nivå.

Nåja, tillbaks till Lilleman.
När vi stod där och djupandades, kom en anställd på flygplatsen och frågade hur det var.
"Han har blodsockerfall" informerade jag.
"Vi behöver cola. "
Han tittade med höjda ögonbryn på mig och frågar "har han feber??" Jag svarar "nej, han har fått ett blodsockerfall."
Han tittar på Lilleman och sen på mig igen. "Har han magsjuka??"
Jag: NEJ, han har blodsockerfall! Det är tidigt på morgonen, han har inte ätit frukost! Han behöver socker!!"
Han hummade och såg bekymrad ut. Sen erbjöd han sig att gå och köpa cola åt oss.
Det var ju grymt snällt!
Och han kom med både cola och risifrutti till både Lilleman och Minime. Det han inte visste var att båda hatar risifrutti! ;-)
Nåja, vid det laget hade både maken och resten av resesällskapet kommit i kapp och mannen frågade farmor om Lilleman hade Diabetes.
Hon förklarade att han inte har det och att han inte var magsjuk, men att det lätt blir såhär, när alla parametrar är på plats så att säga.
(Hon har ju även varit med när storebror kroknat och vet hur det funkar. )

Nåja, vi satt ute en stund och andades och han försökte kräkas utan att lyckas.
Han drack lite cola och sen gick vi igenom säkerhetskontrollen.
Där ska man ju tömma all elektronik osv. Vi har "lite" sånt med oss jämt! ;-)
Jag var mest orolig över att Lilleman skulle krokna mitt i det hela. Men han klarade sig igenom och satte sig mot en vägg för att andas.
Sen var det långt som fasen till gaten! Vi pratar kilometerlångt! Det kändes som mil!
Och jag vet ju hur det känns, att gå på darriga ben med spyan i halsen, det ÄR inte kul.
Efter en massa stop där vi satt och andades kom vi till gaten som ju var full av folk.
Vi satte oss en bit ifrån och fortsatte med cola och choklad. Han piggnade på sig men mådde illa.
Både han och jag visste ju att det som krävs är att han måste kräkas.
Sen släpper det.

I soffan bakom sitter andra resenärer och jag försöker pedagogiskt förklara för de som är med vad det handlar om för att andra resenärer inte skulle tro att han var sjuk.
Sen, börjar man boarda flyget. Jag vet att han inte kan hasa in där och vara blek som ett lik.
Risken finns att vi inte får åka med.
Alla i resesällskapet hann bli lite stissiga vilket inte gör saken bättre. (och är fullt förståeligt)

Jag plockar fram en påse och ställer mig lutande över honom så att ingen ser oss och viskar "vi måste gå på flyget nu, så ska vi åka så spyr du NU!".
Han tittar på mig, hostar till och kräks sen upp alla cola och choklad vi fyllt i honom.
Och det är ren magi.
Han kräks, rätar på sig, torkar sig om munnen, dricker lite vatten och reser på sig.
Han har fått tillbaks färgen och är pigg och glad.
Vips.
Och det är ju det här ingen annan kan fatta.
Att vi sitter, bleka, kallsvettiga och darriga. Drar i oss cola, spyr som en gris och nästa minut är vi som vanligt.
(Tilläggas ska att vi då och då får känningar, som vi lätt häver. Såhär illa blir det väldigt sällan.
Har vi sovit bra, kan en pyttefrukost funka. Vi får såhär stora dippar en gång om året kanske, när "allt stämmer". Dålig sömn, ingen mat, stress, oro osv...)

Klart att folk måste tro att vi är sjuka.
Så, när vi samlat ihop oss och ställer oss i kö, så kommer ju en anställd som står och scannar biljetterna och frågar var vi har det magsjuka barnet.
*suckar*
En person som skulle med samma flyg hade sagt till henne att ett barn kräks och att vi hade pratat om maginfluensa!

Jag förklarar igen att jag förstår att folk tror att han är magsjuk, men att vi aldrig skulle åka med sjuka barn, DET vill vi inte ens utsätta oss själva för. Och det jag sagt var att det INTE var maginfluensa!
Och så drog jag hela förloppet igen. Vad som hände och varför. Lilleman stod bredvid och log från öra till öra. "Jag mår bra nu!"
Och Kvinnan förstod. Hon vinkade om bord oss och önskade oss en skön semester.

Jag kan säga att vi drog en låååång djup suck alla! Att vi var med och att vi var på väg!
Lilleman var ju pigg som en mört och piggnade ju på sig ännu mer när maten kom in som han åt varje tugga av.
Och lite hoppades jag att den som oroat sig över att han var sjuk, satt i närheten och hörde honom tjattra hela vägen ner! ;-)

Vi landade på en blåsig flygplats och fick vänta en stund på bagaget, men sen satt vi på bussen och åkte till vårt mål.
Lollo och Bernie hotellet!

Strålande sol! Lite blåsigt, men varmt som en sommarkväll i Sverige!
Det är så vackert!

I vanlig ordning så är ju Lollo och Bernie showen på kvällen en höjdpunkt!

Att få krama de stora mjuka djuren har barnen längtat efter ett helt år!

Vi var jättetrötta och orkade inte vara kvar och lyssna på Showen för mer vuxet folk.
Det är så vackert på kvällen också!

Vi bäddade ner oss på rummet och skulle lyssna till ABBA showen...

Men jag hörde bara första låten, sen sov jag som en gris! :-)
Dagens äventyr tog ut sin rätt och vi sov hela familjen innan klockan ens var 22!

Dubbellängtan.

Idag känns det som vår!
+3 grader och lite tunt regn!
Jag behöver inte mer snö nu, så det är helt ok att allt regnar bort!
Det är ju ljust vid 6:30 trots att solen inte skiner,  så det gör inget att det regnar heller! :-)

Jag har jobbat hemma idag med och hunnit med rätt mycket.
Det är fantastiskt att man kan jobba med hjälp av datorn, var som helst man vill sitta!
Och egentligen när som helst.

Jag tog långlunch och tränade! Systemet som jag loggar in och ut i, för att regga arbetstimmar är nämligen lite knasigt.
Man "kan" inte ta kort lunch och logga ut tidigare än de arbetstider som är loggade.
Då får man olovlig frånvaro och skäll för att man tagit för kort lunch!
Så igår fick jag räkna timmar hit och dit och sen logga mycket längre lunch än jag tog på riktigt och sen logga ut mig senare än jag hade gjort.
Så idag tog jag verkligen lång lunch och då funkade det! :-)

Känslan är lite skum, eftersom att jag liksom "gått ner i varv" två dagar nu, för att jobba "på plats" i morgon!
Jag kommer tom att åka in ganska tidigt, för att beta av lite påplatsgrejer på kontoret, för att sen släpa med mig en kollega på ett affärsmöte i ett par timmar.
Sen, blev vi inkallade för fotografering efter mötet.
Man ska tydligen bli förevigad i en tidning. Spännande! ;-)
Men det ska bli jättekul avslutning innan semestern. Sen blir det direkt på planeringskonferens första dagen hemma!

Och jag fick lite att läsa idag om boken skulle ta slut, liksom...;-)
En sisådär 79 sidor! Men rätt spännande läsning...

Barnen är dock uttråkade nu. Lillemans hosta känns bättre. I morse lät han som 100 år, men nu i kväll nästan inget alls.
Hans käke mår också bättre idag.
Skönt.
Sen har dom resfeber. Vissa mer än andra, kan jag ju säga.
Minime är så spattig så hon nästan svävar över golvet...och hänger i gardinerna.

I morgon är det makens tur att jobba hemifrån. Vilket är tur, för då lär dom klättra på väggarna bokstavligen.
Eftersom flyget går så snortidigt att vi skulle behöva åka mitt i natten, så åker vi i stället dagen innan och tar en extra hotellnatt.
Suveränt bra!
Ingen stress, en god middag, en kort natt och sen är man på plats.
Trafiksituationen häromkring är ju galen, så man vet aldrig hur lång tid en hyfsat kort sträcka tar om det vill sig illa.

Nu kikar jag på Renées brygga och blir så landetsjuk så det är galet!
Sommar. Värme. Brygga. barfota. Hav. Sol. Åhhhhhhh..........

Tur att jag om inte många timmar alls, kommer att kunna lufta gympadojorna längs den här strandpromenaden! :-)

Semlor som blev chokladbollar

Så var vi ännu en dag närmre. Inte för att jag räknar.. ;-)

Jag hade bestämt med chefen redan igår att jag skulle jobba hemma idag. Jobbet jag behövde beta av kunde jag lika gärna göra hemifrån och Lilleman skulle till tandis mitt på dagen, plus att dom skulle iväg på friluftsdag och jag skulle bli tvungen att åka dit och hämta honom för att vi skulle hinna,  det blev liksom vare sig hackat eller malet.
Det blev effektivare att jobba hemma.

Men, när jag väckt dem och vi käkade frukost så hostade han så att det skrällde.
Snorig har han i stort sett varit sen han låg i feber.
Lite märkligt, men nästan en veckas feber och sen kom förkylningen!

Nåja, idag var det friluftsdag och de skulle åka pulka och skridskor ute hela dagen.
Bra ifos, med tanke på alla baciller vi inte vill ha, men samtidigt, det blåste rätt bra och var ganska kallt.
Han hade inte feber, men som sagt, snorig och hostig.
Så, jag bestämde att han fick vara hemma.
Och, var han hemma kunde Minime vara hemma med. Med tanke på hur många i hennes klass som ligger i magsjukan! :-(

Jag hann jobba undan riktigt bra under hela förmiddagen. Båda roade sig själva med att kika på film, lägga pärlplattor och bygga lego.
Lagom till lunch, hängde sig hela min jobbdator!
Precis som att den tyckte att jag jobbat klart.
Det var ändå dags att åka till tandis så vi pep iväg.

I höstas upptäcktes att hans en tand, var i vägen för en tand som är på väg upp. Den tand som kommer längst bak och som man ska ha hela livet.
Då filade man bort en kant för att tanden skulle kunna komma upp.
Nu konstaterade tandläkaren ganska snart att det inte räckte. Den tand som var på väg upp, sköt hela tandraden framför framåt. Inte så bra.
Skulle man ta bort den, så skulle den nya tanden ta hela platsen när den växer upp och den nya skulle inte ha en chans.
Så, det var bara till att börja fila.
Han är tapper Lilleman. Han har varit med förr. Han har usel kvalitet på tänderna och vi prövar lite olika sätt att få dem att inte ramla isär!
Och jag har haft en hel del diskussioner med olika personer inom tandvård om orsak och lösning.
Jag har tom varit med om folk som bett oss sluta dricka cola till maten!
Wow, liksom.
Men, tandläkaren idag förklarade väldigt pedagogiskt för oss att man har olika arv och olika anlag.
Han kommer alltid att behöva sköta sina tänder tre gånger så noga som andra.

Nåja, idag filades 2/3 av tanden bort för att ge plats. 1,5 timme tog det inklusive den allmänna kollen dom gjorde.
Man kan säga att han har ont i käken nu! Och lite i tanden när bedövningen släppte.
Själv är jag impad att han pallade, med tanke på hur pass förkyld han är.
Det är inte skoj när man är snorig.
Men nässprayen vi peppade med innan hjälpte.
Jag ville verkligen inte boka av tiden, eftersom det alltid är så fullt och man måste vänta länge om man inte råkar få en återbudstid.
Så det var skönt att det funkade.

 Skulle inte förvåna mig om han blir tandläkare när han blir stor! ;-)
Ett par lagningar från i höstas behöver fräschas till och vi fick tid i april!

Väl hemma, hann jag jobba lite till innan det var dags för middag.

Idag är det ju Fettisdagen. Semlor.
Men, vi har inte ätit en enda.
Det blev havrebollar i stället.
Toppen när man kommer ifrån tandläkaren! Eller inte. ;-)
Lilleman fick EN boll.

Vi får se hur det blir i morgon.
Ett möte jag skulle ha under fm blev inställt.
Och jag har delegerat bort ett eftermiddagsmöte för säkerhetsskull.
Det känns onödigt att ha honom att gå när han är halvhängig.
Att flyga dunderförkyld är sådär.
Kanske bättre att han kurerar sig.
Det visar sig.

Själva rese förberedelserna och packningen är under kontroll.
Sådär så att jag undrar om vi glömt hälften.
Men, vi åker ju inte till ett U-land. Så har vi glömt något får vi väl köpa det.

Räknar dagar.

Ving vet precis hur man ska få sina kunder att längta lite mer än vad som är bra.
Man får nämligen mail, var och varannan dag, som räknar ner!

Det är inte många dagar kvar nu...
Jag hann börja oroa mig över att mina nya baddräkter inte skulle dyka upp. Men, se man hade bytt system från paket numero ett och två!
Till barnens fick jag ett sms. Och till mitt en avi. Så, jag trodde att avin hängde ihop med sms:et.
Men, idag fick jag en påminnelse, som tur var.
Det är alltid spännande när man skickar efter kläder på nätet. Men, dom passade perfekt!
Den blå har en del draperingar över magen.
Så, man liksom döljer "fladdret" med fladder! :-) Kameran gör inte färgen rättvisa, den är "piggare" än så..

Den svarta är mer "hålla in och hålla upp".

Jag är riktigt nöjd med båda!

Som alltid, hittar jag inte tagsen och banden till resväskorna.
Vi brukar alltid sätta ett band runt, både för att inte de ska gå upp när man slänger iväg väskorna och för att känna igen dem.
Jag köper tags varje gång vi åker någonstans. Och hittar dem inte när det är dags igen.

Och inte hittade jag banden heller. Fast jag vet att vi har flera.
Så, det blev lite färggranna varianter.

 Och två kuddar. Bra att ha. Någon av oss blir ofta lite krokiga! ;-)

 Och ett par solglasögon.
Kan behövas är man åker till ljuset! ;-)

Så har måndagen gått.
Och ingen magsjuka. Än. ;-) Men jäkligt snorigt. Lillemans näsa ser ut som röda mulen.
Få se om det blir mer eller mindre.
I morgon är det friluftsdag för honom. Skönt att dom är ute! :-) Men är det kallt, vete sjutton om det är så smart.
Han ska till tandis direkt efter lunch, så jag jobbar hemma. För att hinna måste jag hämta honom där dom "friluftar" och det blir varken hackat eller malet att åka till kontoret.
Tur att det går att jobba hemifrån.

Som sagt. En dag i taget.
Det ska bli så skönt att åka på ledighet, men också spännande att komma tillbaks.
Det liksom "bubblar" här och var.
Nåt kul kommer det att bli framöver. Det gäller bara att veta vad det är man vill! :-)
Och våga önska det!

Strålande söndag!

Strålande sol, fick vi denna söndag.
Det känns redan på morgnarna, att solen värmer genom persiennerna...

Och när jag åt frukost, hoppade hjärtat till av glädje, när solen som sken på andra sidan huset, nu står så pass högt på himlen att den speglar sig i grannens hus på baksidan.
Och, vi fick solstrålar i köket! :-)

 Jag blir värre ju äldre jag blir!
När jag var liten, gillade jag inte värme. Blev aldrig brun. Gillade vinter mer än sommar.
Nu är det precis  tvärsom!
Som jag älskar ljus, sol och värme.
Det blev som sagt värre när vi flyttade hit. Så att jag nu ser soluppgången varje dag. Det är ren och skär glädje!
Jag kommer att ha mycket svårt att bo någonstans där jag inte har utsikt och sol i framtiden! :-)

Ok, på landet har vi inte direkt utsikt, men morgonsol! :-D

Nåja, vi unnade oss en ganska seg morgon. Sen frukost och pyjamas.
Dottern, som jobbat natt och kom i säng vid 03 var uppe första av alla! Galenpanna! ;-)

Maken åkte med de två minsta på kalas och jag passade på att släpa upp resväskorna och börja packa.
Förra gången packade jag inte så smart och vi fick snällt köpa en väska till när vi skulle hem.
Nu blir det fullt stora till oss alla, men de är bara halvpackade!
Så kan man shoppa lite på plats! ;-)

Två av väskorna går på fyra hjul vilket är toppen bra. För då orkar tom de små putta dem.
Igår köpte jag nya pooltofflor till mig och de små.

Nu längtar vi!
Och hoppas att ingen blir sjuk!
Det är alltid spännande.
Vinterkräksjukan går som en löpeld en gata ner och jag hoppas verkligen, verkligen, verkligen att man  håller inte bara sjuka barn hemma, utan även syskon!
Det är ju så sorgligt om alla som nu är på väg någonstans, inte bara söderöver utan även norrut, till skidorter slipper bli smittade!
Jag får ha en stor genomgång av "tvätta händerna, tvätta händerna, tvätta händerna" till barnen i kväll.
Usch.

Nåja, vi håller tummar och tår. Och tar en dag i taget.