Alla måste hjälpas åt!

Idag är den fredag där jag rör mig mellan ytterligheterna.
Börjar dagen med att hoppa i klänning, stövlar och kavaj för business möte..
(när jag sitter och väntar upptäcker jag att jag borde ha putsat stövlarna. Nu är det inte smuts, utan damm...)

 Sen, åka hem (nedcabbat genom ett soligt Stockholm.. Det om något är guldkant!) Hoppa i trädgårdsbrallorna och leta fram skurhink och borste!

I eftermiddag har Lillemans skola "fixardag".
Många har reagerat på själva grejen. Att föräldrar åker till skolan en dag på våren och fixar, allt från att kratta, måla, köra sopor, hänga gardiner, reparera och småfixa.
Frågan varför föräldrar ska behöva göra det, vi betala väl skatt? Det finns väl både städerskor och vaktmästare?
Och jo, visst gör det det.
Men, jag anser att det här är oerhört smart tänkt.
För, de föräldrar som varit med och gjort fint, säger till om barnen sen förstör!
De föräldrar som varit där och städat, säger till om det stökas till.
Och föräldrar som varit med och målat möbler, säger till om barn klottrar.
Det blir plötsligt allas ansvar på ett annat sätt.
När någon annan gör fin, som städerska eller vaktmästare så respekteras inte det på samma sätt alls.
Och att barnen är med, är oerhört viktigt.
Att dom ser att alla tillsammans förbättrar deras miljö.
Jag tycket att alla skolor och förskolor skulle ha en liknande fixar dag.

För ett tag sedan var vi på besök i en grannkommun och tog en promenad för att barnen skulle få springa av sig.
Vi tog en sväng förbi ett närliggande dagis. Ett stort, med jätte fin gård och omgivningar där barnen ville leka.
Men, det såg denna söndag ut som att alla bara rest på sig och gått hem på fredagen.
Det låg allehanda leksaker spridda över gården, madrasser, hinkar och spadar.
Ingenting var bortplockat.
Bevisligen kände personalen inget ansvar för sakerna. och lärde inte heller barnen att ha det.
På vårt dagis, plockar alltid alla barn in alla saker ur sandlådan och från gården innan alla går hem.
Det är ju så självklart!
Man är rädd om sina saker och tar hand om dem.
Det märkliga är att på vissa ställen lyckas man få dessa kärnvärden att fungera och alla jobbar gemensamt med att få en bra miljö både för barnen och pedagogerna.
Och på vissa ställen, fungerar det inte alls.
Jag, personligen tror att det mesta börjar på ledningsnivå.
Men, vi föräldrar måste hjälpa till och ställa krav på hur det ser ut runt våra barn och att vi lär dom att inte bara respektera varandra utan också den miljö dom tillbringar sina dagar i.