En vecka idag.

Idag är det en vecka sedan Heidi flyttade in hos oss och vi har lärt känna henne och hon oss. 

Vi har lagt all fokus på att Bella ska acceptera henne och att hon ska bo in sig, så det har bitvis varit lite kaotiskt. 

Bella är ju fortfarande valp och inte "klart fostrad" men jag har lagt det på is nu en stund. Hon har helt klart varit lite svartsjuk men också visat överbeskyddande sidor för Heidi. Hon har koll på henne och var hon är. 
Ännu en som ska vallas. :-)

Det har gått bra på mindre ytor och inomhus, men ute, har Bella jagat ifatt Heidi om hon sprungit och inte riktigt fattat att hon inte är en leksak som ska jagas och bitas i. :-)

Så där har vi haft några matcher. 

Jag har försökt jobba med belöning när hon inte jagat henne men också varit tvungen att vara skarp i tonen och även tagit i henne och sagt nej.

Vid ett par tillfällen har Bella tagit i så att Heidi verkligen skrikit till och första gångerna fick jag då bryta dem. Sen har Bella lärt sig att då är det dags att släppa. 

Sen är Haidi liten och tuff, hon både morrar, skäller och är skitjobbig. 

Vid flera tillfällen har hon bitit Bella i bakhasorna så att det lossnat stora tussar av päls!

Då lägger jag mig inte i när hon får på nöten! :-)

Vår lilla inhägnad är perfekt i storlek. Där satt jag häromdagen på bänken och hade båda lösa så att dom inte skulle trassla in sig i varandra och sen fick dom busa och bitas tills dom liksom var klara. 

Till slut somnande dom en bit ifrån varandra och då visste jag att vi kommit över en puckel. 

Det är fortfarande lite gruff ibland, men mest lek och bus. Dom ska ju alltid ha samma pinne eller bitleksak även om det så finns tre likadana!

Igår kväll gick jag första kvällspromenaden med dom båda och Heidi hoppade iväg i sin sele och koppel som hon aldrig gjort annat. 
Och hon orkade gå hela "korta varvet" runt kvarteret som är långt för hennes korta ben.

Bella var lite fundersam en stund, men gick sen precis som hon brukar och nosade runt. Även det var en puckel. 

Men det märks att Heidi är mycket tryggare valp än vad Bella var. Hon är inte rädd för något och är van vid syskon som far runt. 
Hon är inte rädd för blåst, påsar och höga ljud som Bella var. 
Så jag tror att hon kommer att göra Bella tryggare så småningom. Det kommer att bli bra att dom har varandra när det blir dags att vara ensamma ett par timmar då och då.

Hittills har hon sovit med Minime, för att acklimatisera sig och för att Bella skulle få en chans att förstå att hon ska bo här nu, men fortfarande ha sin egna lugna sovplats hos oss utan att dela den med Heidi.

Det tog flera dagar innan hon hoppade upp och gosade med oss på morgonen som hon brukar göra. 

Jag ville inte heller dra igång värsta rumsrensträningen direkt utan ge Heidi en chans att fatta att hon bor här nu och allt nytt det innebär.

Men i natt sov jag på soffan med henne och Bella valde att sova i rummet också, även om hon kunde välja sin säng i vårt sovrum.

Hon kom tassande ner efter att ha legat där en stund. 

Heidi sov bra och jag var ute med henne vid 23 för att kissa. När Bella behövde ut vid 03 tog jag Heidi med mig och då kissade hon också. 

Sen sov vi till 06:45 och då tog jag ut båda. 

Hon har vandrat runt i soffan lite och lagt sig på lite olika ställen, men sover ändå bra måste jag säga. 

Och i morse låg dom tom bredvid varandra en stund innan dom rök ihop och började brottas! :-)

Men hon är ju sockersöt vår lilla fjant! 

Men, det är ju inte bara hundar i mitt liv även om man kan tro det! :-)

I lördags kidnappade jag, min svägerska, min svärmor, min svärdotter och dotterns svägerska plus minime dottern som ska gifta sig och hade en lättsammare möhippa.

Vi norpade henne på morgonen och åkte till ett spa i närheten och badade, solade och fick massage.

Dottern fick lite olika uppdrag att lösa under dagen, men mest hade vi det bara najs.

Precis som hon önskat OM det skulle dyka upp en möhippa.

Vi var hemma vid 15. Killarna som norpade blivande maken för en svensexa var hemma 03 på morgonen! :-)

Det var liksom en helt annan grej dom genomförde. 

Men båda var nöjda med sin dag och det är huvudsaken. 

Vi har även fått besök av barnbarnet som invigde områdets barn bad. Det fick med beröm godkänt! :-)

Han utvecklas med raketfart nu! 

Tänk att alla barn älskar att plaska med vatten, även om det kanske är lite kyligt.

Vi slår bad rekord i år helt klart.

Idag är det äckligt varmt ute finns ingen syre alls nästan och det tom blåser varm.

Som när man är i Spanien eller Turkiet. 

Det är tur att vi har AC i huset så att det är svalt inne annars hade vi inte kunnat sova. 

Jag ser inte fram emot livet i radhuset om det fortsätter såhär framåt sensommaren. 

Vi tillbringar ju hela semestern här, i lugn och ro. Ny valp gör ju att vi inte reser någonstans, men trots det rullar ju dagarna iväg och det har varit något lite hela tiden.

Men det är skönt att få ha en sådan sommar också. 

Vi försöker hitta på saker för barnen, men dom är i olika åldrar nu och vill så olika saker, så det blir ofta att vi delar på dem. 

Nästa sommar är kanske sista sommaren som Lilleman verkligen umgås med oss, åtminstone under ett par semesterveckor, men han blir stor nu!

Med lite tur hittar han ett sommarjobb nästa år. 

Nästa sommar bör ju den här eländiga epidemin vara till ända på ett eller annat sätt och man kan planera lite bättre.

Just nu jobbar jag sten, sten hårt på att vara här och nu. Njuta av nuet och inte tänka på att semestern tar slut så småningom.

Jag gillar ju hösten också, jag vet ju det, men just nu vill jag inte att denna sommar ska ta slut.
(Ok, det får bli lite svalare, men ändå.. :-D )

Det går sakta framåt.

Så har det gått ett par dygn sen vi hämtade hem Heidi.

Man vet ju aldrig riktigt hur det ska gå och barnen har varit oroliga att Bella skulle slå helt bakut. 

Jag lugnade dem med att hon fortfarande är ung, har troligen ännu inte riktigt landat i att hon är speciellt högt i rang och ingen alfahona, än.

Så om vi bara är lugna och säkra på att det här går bra och det inte är synd om Bella på något sätt alls, så går det bra. 

När vi åkte hem, hade vi ju Heidi i min en tröja, så att hon skulle lukta lite mig. 

Sen när vi kom hem, mötte jag Bella som jag brukar. Hon blir alltid så själaglad och är vi flera som kommer hem, så rundar hon dem och springer till mig. Jag ska hälsas på först, sen kan hon hälsa på andra.

Hon brukar ofta också få något gott när jag varit borta, så det fick hon nu med. Och vi gosade en stund.

Sen gick jag med henne till vår inhägnad där hon kan springa lös. Sen kom Minime och hälsade på henne och sen, kom Lilleman med Heidi i famnen. 

Bella såg ju att han hade något med sig och luktade länge, länge på Heidi och fick sen totalt frispel och sprang runt, hoppade och skällde. 

Skräckblandad förtjusning. :-)

Sen lugnade hon sig lite, men har undrat sen dess, vad sjutton det är som vi släpat hem. 

Hon har doftat på henne, petat på henne med tassen och skällt på henne, som för att se vad det är för liten pälskorv som intagit hennes marker. 

Heidi fick hennes gamla lilla säng, som jag köpte för att ha på landet, men som Bella totalt ratade. Hon har inte sovit i den en minut, annat än att vi haft den i bilen. 

Men, nu skulle hon ju ligga i den, men då lyfte jag resolut ur henne och pekade på hennes egen säng. 

Första natten gick bra. Bella sprang upp när vi gick upp och svansade oroligt runt i vårt sovrum. Man riktigt såg att hon undrade om den där lilla skulle sova hos oss?

Men vi ställde in säng och valp i minimes rum och då nosade hon på henne och viftade på svansen, sen gick hon in i vårt sovrum och la sig i sin egen säng. 

Sen sov hon hela natten, precis som valpen. 

Morgonen efter blev hon lite förvånad att den lilla var kvar, men inte aggressiv alls. 

Men man kan inte lämna dem en sekund själva, för hon är lite väl hårdhänt. 

Vi har försökt göra så att alla andra hanterar valpen och jag Bella, för att undvika den största svartsjukan i början vilket gick bra. 

Dock reagerade Bella på att Heidi bet i hennes leksaker och tuggade på hennes pinnar när dom var inomhus. 

Jag delade på pinnarna så att dom fick varsin, men där blev ju Heidi rätt snart av med sin! :-) 

Vid ett tillfälle blev Bella riktigt hårdhänt med Heidi och gav sig inte fast hon la sig på rygg och visade tydligt att hon gett sig. Då fick jag gå in och bryta och säga ifrån. 

Och Bella lugnade sig direkt. 

Sen har hon stenkoll på henne inomhus men är inte direkt elak utan det busas. Däremot är Heidi lite väl kaxig mellan varven och då måste Bella få tillrättavisa henne. Där bryter jag inte. 

Vi var iväg på middag igår kväll och Lilleman stannade hemma med Bella och Heidi fick följa med. Efter middagen gick Minime hem och tog henne med sig. 

Efter en stund ringde dom hem mig, för då var Bella riktigt upprörd, skällde, krafsade på Heidi med klorna morrade och gjorde bitrörelser. 

Jag bad Lilleman att helt enkelt lyfta ut Bella och så gick jag hem. 

Jag släppte in henne igen och tittade på en stund hur hon uppförde sig och hon var riktigt aggressiv och lillsyrran fick spö. Då bröt jag på skarpen. 

Då gav Bella upp och jag såg på hennes blick att hon skämdes, samtidigt som hon var lite förvirrad.

Jag tillrättavisar sällan utan kör med belöning och beröm

Men här fick jag gå in, precis som en hundmamma skulle ha gjort. 

Sen lugnade det ner sig inne. 

I morse gick det väldigt bra, men när vi gick ut, då rann det iväg igen. Så snart Heidi springer, så jagar Bella ifatt henne som en leksak och fäller henne. 

Hon hoppar och far och Heidi har inte en chans, så där fick jag också gå in och korrigera. 

Ett par gånger fick Bella ett skarpt "Nej" när hon jagade henne och sen beröm när Heidi började springa och Bella satt kvar eller la sig ner. 

Efter ett par sådana berömomgångar, så gick Bella iväg. 

Jag behövde göra lite grejer inne och tog upp Heidi på altanen och Bella följde efter. Sen hör jag hur Lilleman ropar på mig att jag ska komma ut och titta.

Då låg Heidi mellan Bellas framtassar!

Bella hade legat och tittat på henne och plötsligt hade hon knatat fram och lagt sig där och fick ligga kvar!

Heureka!! 

Och nu känns det som det värsta släppt. Hon har varit ute och kissat flera gånger och Bella har låtit henne vara. Hon har gått och lagt sig och inte riktigt brytt sig om henne. 

Och vid ett tillfälle när Heidi låg och sov, då la hon sig bredvid som för att passa på henne lite. :-)

Jag är helt hundra på att det här kommer att gå bra och att dom kommer att bli som ler och långhalm. Bella är så ung, att dom faktiskt växer upp tillsammans. Hon är bara 3,5 månad äldre vilket inte är så mycket. 

Och jag är jätteglad att vi hittade en till valp så pass snart att hon inte hann bli äldre. Nu blir dom som Ying och Yang! :-)

Hela den här veckan sover Heidi inne hos Minime och hon har henne att kissa på en handduk när hon vaknar. Men från nästa vecka ska hon ut så snart som möjligt för att bli rumsren. 

På dagarna funkar det fint, bara man är snabb när hon sovit, busat eller ätit och tanken är att hon ska vara hyfsat rumsren när vi flyttar hem till stan. 

Men jag är så glad att vi faktiskt bestämde oss för en till, så pass snabbt inpå. 

Valptiden kan vara lite jobbig, men nu är vi ju inne i det och båda barnen vet hur den lilla behöver hanteras vilket gör att det är lättare nu.

Nästa sommar är båda "stora" - 1,5 år och drygt 1 år och då kan vi förhoppningsvis resa lite igen.

Den här sommaren tillbringar vi hemmavid och då är det perfekt läge. 

Lillasyster är här!

Vi känner oss lite galna, men vafasen livet är för kort för att tveka. 

Den här lilla sötnöten, 8v gamla pomerainier/kleinspitz valpen Heidi flyttade hem till oss idag.

Bellas lillasyster! 

Sjukt, sjukt söt! 

Hennes mamma är helt svart med bara pyttelite vita inslag.

Pappan är nästan helsvart.

Båda väldigt trevliga och sociala. Vi blev totalt överfallna när vi var där och tittade på valparna, fyra bedårande valpar! 

Det lustiga var att en hane från en tidigare kull är sjukt lik Bella! 

Det fanns en tikvalp som var helt vit, med svart huvud och en pytteliten svart fläck på rumpan. 

Otroligt söt och rätt "tuff". Hon knatade rakt fram till lilleman och bet sig fast i hans byxor! 

Han blev helt golvad. Men vi kan ju inte ha två nästan identiska, så vi bokade den svarta med vita tassar.

Hon ser ut dom att hon doppats i grädde!

De var 6 veckor när vi tittade på dem och tanken var att de skulle veterinär besiktas, chippas och vaccineras två veckor senare men det hade strulat med veterinärstider i semestertider, så det dröjde ytterligare 3 dagar. 

3 långa dagar extra! 😀

Och det har varit långa nästan 3 veckor att vänta på henne! 

Men, vi har hunnit förbereda det som måste förberedas i lugn och ro. 

Nu har vi ju allt man behöver ha och har fortfarande lite valpsäkrat efter Bella. Av någon anledning har vi köpt det mesta i dubbel uppsättning, så vi behövde inte köpa något annat än en bilsele till henne. 

De promenadselar som Bella vuxit ur har jag sparat! Jag la dem på hyllan utan att sälja dem vilket jag tänkt göra. 

Vi har valpfoder kvar och en urvuxen hundsäng. 

Besiktningen gick bra och vi hämtade henne lagom efter lunch. 

Alla syskon hämtades också idag och strax innan vi kom, hade en bror åkt iväg vilket Heidi inte gillade, så hon gömde sig under en säng! 

Men, hon kröp ihop hos Minime och sov hela vägen hem. 

Första mötet med Bella gick bra, hon förstod nog inte riktigt vad det var för liten hår korv! :-)

Det lustiga är att vi redan från dag 1 efter att vi köpt Bella sa att vi nog ska ha två hundar.
Vi var inne på att köpa en mellanstor hund, så som en Eurasier, Finsk lapphund eller Samojed. 
Men det var tänkt längre fram.
Samtidigt så låg en tanke och skvalpade att det vore mysigt med en till liten just av den blandningen som Bella är, men dom är ganska ovanliga i Sverige. 

Maken var grymt negativ till Pommar och är fortfarande. Vi (Minime och jag) fick av olika orsaker ok på att köpa just en pomme, men han blev grymt glad när vi valde en blandis som skulle bli lite större och nu är han imponerad över hur mycket hund det faktiskt är i henne. 
Hon hänger ju på oss på promenader, jagar bollar och busar runt med honom som han inte var helt beredd på.
Han trodde att hon var en knähund, men jag visste vad som finns i en spets. :-) Motor! 

Hon är rackarns snabb när hon springer! Hon springer ofta "vanligt", men när hon blir riktigt ivrig, då fäller hon öronen bakåt och svansen står rakt ut och jädrar vad det går!

Jag hade också läst mig till att många köper pommar och tror att dom ska ligga på soffan och i en handväska.

Sen blir dom jättesnopna när dom ska fostras som en stor hund för att inte bli helt odrägliga. 

Nåja, just Pommisar finns det mängder av, men inte den här blandningen med mini eller mellanspets i som blir betydlig större både i vikt men också i mankhöjd.
Så när jag fick se att det fanns valpar och inte långt ifrån landet, då blev jag ju eld och lågor! :-)

Sen tog det ett par veckor att övertala maken att det var just en sån vi ska ha och inte en större just nu. 

Han köpte alla mina argument, men ville ju ha en mellanstor! :-) 

Jag tjatade inte...så mycket.. :-).. och plötsligt så sa han "men kolla om det finns någon av valparna kvar"

Och när det gjorde det, så skickade han oss för att kika på dem direkt, för att han dragit ut på det.

Det här blir kanonbra!
Den mellanstora får bli sen, kanske när vi bor på landet permanent. 

Varför behöver vi då ytterligare en vovse?

Jo, Bella räcker inte riktigt till känner vi. Hon blir helt söndergosad och det är alltid någon som klappar och kliar henne.

Ibland märker man att hon bara ruttnar och lägger sig under köksbordet tex för att få vara ifred. 

Jag får titt som tätt säga till inte bara barnen, utan även maken att låta henne vara! :-)

Sen är hon inte jättebra på att vara ensam. 

Hon är inte ens bra på att någon av oss inte är hemma, utan tycker nog helst att alla ska befinna sig i flocken! 
Mest är det mig hon tyr sig till (denna hund sort blir ofta en enmanshund) och även om alla andra är hemma, men inte jag, då sover hon bort timmarna tills jag kommer hem.

Hon måste kunna vara ensam hemma ett par timmar utan att bli helt förtvivlad och det måste ju övas på.

Men -om hon då har en kompis, så gör det ju det betydligt lättare, det hade tom funkat med en katt!

Jag har pratat med massor av kompisar och släktingar som har mer än en hund och alla är överens om att det nästan är lättare att ha två än en. 
Man är redan låst med en, man ska ut X gånger per dag med en osv. Man kan lika gärna ha två så att dom har sällskap och även kan busa med varandra. 
Och när dom är så här pass små påverkar det inte ens plats i bilen. Det är en sele till, inte en hund bur som tar plats. 

Det blir en försäkring till och veterinärkostnader förstås. 

Men mat, kommer inte att märkas. Jag köpte en stor säck torrfoder tex och sen en mindre när Coop hade rea på hundmat. Det räcker garantera ett år!

Jag har blandat upp det med lite blötfoder, men där går det ett par puckar i veckan max. Och kokar jag en påse ris för att det är lite risigt i magen, så äter ju Bella av den flera dagar. 

Så den kostnaden för en hund till är försumlig. 

Det blir ju en valp tid igen, med kiss inomhus och vakna nätter, men det är liksom lika bra att riva av det nu, precis som när man får barn tätt.
Det är jobbiga småbarnsår och vips är dom stora, samtidigt. 
Nackdelen är att det är en liten valp, så vi får hela valptiden. Fördelen är att det ÄR en liten valp, så vi kan sätta bra rutiner från start.
Bella var nästan 5 månader när vi köpte henne och det fanns en del övrigt att önska från tidigare ägaren. 
Hon var inte rumsren, kunde inga kommandon alls, så som "sitt", "vänta" eller inkallning, hade inte vants vid kloklippning eller tandborstning. 

Så vi fick liksom börja om och det är knivigt att ligga flera veckor efter. Kloklippning gillar hon fortfarande inte och vi måste vara två när det händer. 

Hon måste vara väldigt avslappnad, nästan sova och en måste klappa, smeka och massera henne. Då kan jag få klippa en eller två klor. 
Så jag klipper klor nästan varje dag för att komma laget runt. 

DET ska den här lilla valpen lära sig från start. 

Bella har gjort familjen så gott och alla familjer som har en eller ett par medlemmar med ADHD/ ADD borde ha en hund. 
Det händer grejer! 

Och maken, som INTE skulle ha någon hund i sovrummet, frågade nu om inte även valpen kunde sova hos oss? :-) 

Det hade jag aldrig trott för ett halvår sedan.

Jag säger som man brukar vid bebisfödslar, nu är familjen komplett! :-)

Hon är söt som socker!!

Semestern är här!

Så äntligen, semester! 

Det känns lite märkligt, precis som Lilleman beskrev när han fick sommarlov. Det är inte som det brukar vara, för nu är det inte lika klara ramar mellan jobb/ skola och ledighet. 

Det blir något mischmash liksom. 

På sätt och vis kändes det som att vi gick på semester när skolan slutade, trots att vi jobbade. Men det blev ju så varmt och man har kunnat bada på lunchen och på kvällen. 

Men - nu är det semester! Det märks bäst på att jag inte behöver skynda på morgonpromenaden för att hinna hem och dra igång mailen i tid.
Nu får promenaden ta tid. Frukosten får ta tid och allt kan gå lite långsammare generellt. 

Och - som vi har badat redan! Flera gånger om dagen och det är 24 grader i vattnet! Galet!

När minime och jag var iväg till ett köpcentrum som ligger i närheten av hennes läkare, slogs vi av att det var som att vara utomlands!

Det var 32 grader varmt ute och just där pratas massor med olika språk, så när vi satt och åt lunch började vi fnittra åt att det kändes som att vi hade tagit en dag i Spanien!

Det växer otroligt i trädgården, trots att det knappt regnat något på hela sommaren. Gräsmattan är nästan död, men blommorna dom frodas! 

Hunden lider i sin tjocka päls, men jag vill inte klippa henne mer än vi redan gjort. 

Vi trasslar också med kloklippningen som bara går sämre. Hon hatar det!

Man får inte hålla henne i tassarna alls. 

Så ger jag snart upp. 

Jag har fått tips av en granne om en tjej i närheten som tydligen är grym på att klippa klor på fjantiga hundar. 

Deras är en enormt stor ridgeback som tydligen glatt klipper klor hos henne. 

Så jag ska ta knäppkängan på besök dit näste vecka. Förhoppningsvis kan hon grundklippa, så kan vi bara köra tippar en stund.

Det är otroligt frustrerande att inte få det att funka. 

Vi firade in semestern i lördags med att gå på vår favoritrestaurang. Kroken!

Det är så god mat så att man blir tårögd. Och vacker miljö. 

Massa räkor och annat mums. 

Mums!!! Och dubbelmums!

Där restaurangen ligger, ska vi bo när vi blir äldre har vi bestämt. Så att vi har krypavstånd dit på vintern! :-) 

Vi såg också att man kunde ha hundar med sig och sånt gillas, numer. Nu när vi är hundnördar! :-)

Sommarens projekt är också på gång. 

Vi har lagt en jäkla massa sten! Det är svårare än det ser ut och man får ont både i ryggen och i knäna!

Men fint blir det och här ska det byggas ett ute kök! -)

Även hunden har tagit semester och sover länge på morgonen. Denna morgon upp och ner! :-)

Och - jag har letat fram hennes gamla halsband, koppel och sele.....

Om allt går som det ska, så kanske det här kommer att passa på någon snart. :-)

Varmt, varmt.

Ojoj, det är varmt nu!
Jag och lilleman var ett knappt ett dygn "i stan" i helgen och det var inte kul någonstans!
Det är galet varmt när all asfalt och alla stenhus är uppvärmda. 
Till när ingen har varit i huset på ett tag, syret är noll. 

Jag öppnade balkongdörrar, terrass dörr och alla fönster och som tur var blåste det rätt rejält så vi fick korsdrag, men det var ändå helt galet kladdigt.
Bella var otroligt stissigt och inte helt glad att vara där. Hon är så pass vaktig att allt är lite läskigt och ska skällas på.
Jag tog en kortare promenad med henne när det blivit lite svalare och det tog ju evigheter när allt skulle luktas på, lyssnas på och tittas på.
Hon har ju vant sig nu med att det som låter är fåglar, en och annan cyklist och barn som gråter eller skrattar lång bort.
Nu var det grannar som satt ute och åt, bilar, flygplan, sirener, strosande människor, katter, hundar och allmänt skrammel.
Hon var ju helt slut efter bara någon timme! :-)

Sen, när Lilleman som varit ute ett par timmar kom hem med ett par kompisar för att ha kvälls häng hos oss, ja då gick hon ju helt bananas. Som hon skällde och rester ragg!
Det kunde vi inte tro när vi fick henne och hon var såå rädd för allt och alla och skällde aldrig.
Nu har hon tuffat på sig och ingen kliver in hos oss numer utan att det märks.
Man hör också att det inte är ett "oj vad kul att ni kom" skall, utan det är varnande. 

Anledningen till att vi åkte upp var just att Lilleman skulle ha kompisar hos sig för att "dygna" och titta på en UFC match. 
Och jag är så glad nu att vi redan tidigt när vi letade sommarhus förstod att vi inte kunde vara så långt bort.
Vi hade det som kriteriet nummer 1. Max 1 timme från där vi bor och då räknade vi in trafiken. 
Så norr om stan gick ju bort direkt. 
Och nu när barnen är större och kompisar blir viktigare och viktigare är det kanon att kunna åka dit över dagen eller över en natt när dom behöver.
Eller när dom är kvar i stan kan vi åka ut till landet över dagen. 
Barnen måste få ha sina kompisar nu. Det har varit ett socialt fattigt år, pga pandemin och dom har bara fått vara i skolan. 
Inga kompisar hemma och inte gå hem till någon. Dom har anpassat sig otroligt bra till det och förstått att det har varit för att inte riskera att bli föräldralösa. 
Men nu orkar inte 15 åringen längre och det förstår jag. Nu är vi vaccinerade med 2 sprutor och förmodligen även hans kompisars föräldrar.
Våra vuxna barn har fått första sprutan nu i helgen vilket är så skönt!
Snabbare än vi vågat hoppas på är hela familjen vaccinerade, vilket gör att vi kommer att kunna äta middag alla, inomhus, i höst! 
(Ja man kan bli sjuk ändå och man kan smitta ändå, men förhoppningsvis blir man inte dödssjuk och när vi alla är vaccinerade så funkar det.
Däremot kan ingen ovaccinerad delta för dom kan bli riktigt sjuka.)

Det är nu sista jobbveckan innan semestern och värmen fortsätter. Det är så skönt att inte behöva sitta på ett kontor!
De som har gjort det senaste veckorna har nästan runnit bort pga värmen. 
Jag är så tacksam att jag får jobba på distans. Att jobba på förmiddagen och sen ta ett dopp i havet på lunchen är ju galet härligt!

Det är inte lätt att ha mycket päls i värmen. Äntligen uppskattar hon både AC och vanlig fläkt. Men det tog ganska lång tid innan hon fattar att det är smart att lägga sig i hallen under AC:n. 

Jag tänker på det varje dag, hur otroligt lyckligt lottade vi är.
När jag tog en sväng med hunden på eftermiddagen, tänkte jag på det, hur bra jag numera är på att vara i nuet och njuta av NU.
När jag gick på stigen och kände gruset under tofflan, solen brände på ryggen, fåglarna kvittrar och hunden nosar spår efter ekorrarna.. Det, vill jag ha med mig in i hösten, när det är kallt och blött. Då kommer jag att blunda och minnas just den här känslan. 

Nackdelen med värmen är att vi inte orkar göra något annat alls än jobba och sitta i skuggan. Även hunden sover bort dagarna i skuggan. 
Och sen piggnar hon på sig framåt kvällen när det blir svalt och har rockenroll på nätterna!
inte bra!

Så nu blir det långpromenader på kvällen där hon får jaga lite boll och springa så att hon blir riktigt trött. 

Det finns också ett par ställen där man kan bada med hund och nu hoppar hon rätt i utan att vänta på oss!
Men hon blir rätt stissig. 
Där vi var senast var vi helt själva och då tvingade jag henne att lägga sig på en handduk och äta lite hundgodis. 
Och nu kunde hon sitta en stund. Jag är lite orolig över att hon ska bryta ett ben eller klo när hon far runt på klipporna som en galning. 

I växthuset växer det så att det knakar. 

Det kommer snart tomater! :-)

Jag var lite sen med sådden, igen, märker jag. 

Trots att det är varmt, är det ju helt ljuvliga kvällar!

Lilleman och jag hoppade av glädje när vi insåg att det stod en roddbåt på tomten som äldsta dottern och fästmannen köpte!

Vi tvingade svärsonen att lägga i den i helgen och igår tog vi jungfrufärden!

Det var nästan spegelblankt och solen var på väg ner. Så vackert! 

Magiskt! Och så härligt. Det är ju alldeles tyst och det enda man hör är plasket från årorna. 

Och nu är det inte många dagar kvar innan semestern är här. Tre stycken.  Och sen ytterligare tre och sen händer det grejer! :-)

Jag är så rädd att det inte ska bli av att jag inte vågar säga det högt. Saker kan fortfarande hända så att det inte blir av. 

Rosor över alla bräddar!

Jösses vad det är varmt och tryckande nu!

Rena spanienkänslan!

När jag gick ut idag från AC kylan inne, kändes det som när man kliver ut i receptionen på ett hotell i Spanien och värmen slår emot en. 

Galet!

Jag hoppas på lite regn snart, för trädgårdens skull. 

Men - det växer som galet trots att vi haft så lång tid av värme och torka. 

Alla rosor växer så att jag inte hinner binda upp dem. 

Doften är ju ljuvlig!!

Så vackert!

Vid pergolan har honungsrosen äntligen vuxit sig upp över taket och blommar! Det är fantastiskt när den vita rosen blommar mitt i den vita klematisen. Underbart! 

Flamentanzen har vuxit över alla bräddar på det platser där jag har den. Det har tagit några år men nu hinner jag inte binda upp i den fart som den växer. 

Det är rätt najs att bo så nära havet! Det har verkligen legat spegelblankt flera dagar och man vill ju bara hoppa i! :-) Men det är fortfarande lite kallt - för mig!

Vår galet fluffiga hund lider i värmen! Man får blöta ner henne och försöka få henne att dricka. Det är inte helt lätt.

Hon äter som tur är vattenmelon och jag fryser in ost och godis så att hon måste äta isbitar och på så vis får i sig vätska. 

Häromdagen blev det lite jobbigare än vanligt då det både var varmt och hon även troligen ätit något mindre bra så hon var riktigt hängig, kräktes och mest bara låg i skuggan och flämtade. 

Jag vevade ihop lite vätskeersättning och tvingade i henne med spruta vilket inte var så poppis.

Vi la blöta kalla handdukar på henne och försökte få henne att ligga inne under AC:n. 

Men vi hade lite grejer att göra ute och då ville hon inte ligga inne, förstås. 

Jag blötte ner henne helt med vattenslangen flera gånger och till slut, framåt kvällen piggande hon på sig igen. 

Vi var alla väldigt lättade när hon plötsligt började springa och jaga sin älskade "kotte". :-)

Man blir orolig när hon är skruttig, hon väger bara drygt 4gk och då kan man torka ut väldigt fort, det är som bebisar. 

Så nu är jag stenhård med vad hon får äta ett tag igen. 

Vi sålde ju vår båt förra året och det var väl genomtänkt och jag saknar den inte. Däremot har Lilleman och jag länge önskat en roddbåt.

Nu har vi sån tur att det står en på dotterns nyinköpta tomt, som vi ska försöka få i havet.

Den har ingen motor och det är ju perfekt!

Ro är ju det vi vill. 

Alldeles perfekt plastbåt som inte är så tung som en träbåt. 

Det var inte helt lätt att dra igång jobbet i morse, det känns ju som att man har semester! 
Men, jag har en bra "att göra lista" som jag har bestämt mig för att gå igenom så att det går att starta upp efter semestern med städade dokument och skrivbord.

Både på datorn och det riktiga skrivbordet. 

Veckan innehåller också en del avbrott.
I morgon ska jag iväg och ta vaccinspruta nr 2. Äntligen! Jag har precis som förra gången oroat mig för att bli sjuk innan jag hunnit få den. 

Inte med Covid då utan något annat. Man måste ju vara helt frisk när man tar den. 

Men i morgon är det dags.

Vi har 3 stycken 30 åringar i familjen som får ta spruta nu, men ännu inte gjort. Inte för att dom inte vill, utan för att dom inte riktigt får ihop det med tiden. 

Men nu har jag skällt på dem att boka tid NU och ta den där förbaskade sprutan. Om vi inte alla tar den så riskerar vi att få in Covid i familjen framöver också. 

Och då räcker det med att en av oss inte är vaccinerad så kan den bli jättesjuk. 

Nåja, sen fick Stockholm vatten för sig att det ska bytas vattenmätare i radhuset! 

Det i sig är inte konstigt, men mitt i en semesterperiod? Hur många är hemma NU? De flesta gick på semester vid midsommar. 

Så då får jag snällt ta datorn under armen och åka dit och jobba där ett par timmar på torsdag.
Det är rätt lägligt för jag har ett par ärenden jag måste göra samtidigt.

På fredag åker jag med Lilleman och stannar till lördag så att han får hänga med lite kompisar. 

Han är ju i den åldern nu där det är viktigt att få göra det och jag har varit uppe med honom lite då och då sen skolan slutade. 

Han är lite för ung för att bo kvar där när vi är här så lång period. När vi var ute över helgen i våras stannade han kvar ett par helger. 

Det blir lite långsamt här ute när vi fortfarande jobbar. 

Men idag var han med sin svåger hela dagen, som gått på semester. Dom klöv ved, åkte fyrhjuling och käkade pizza vilket gjorde dagen till en jättebra dag! :-)

Sen är det bara en jobbvecka kvar till semestern och veckorna kan inte gå tillräckligt fort!

Inte just för semestern, utan för att vi har en jättekul grej inplanerad till början av första veckan. 

Det är inte helt hundra än, vi måste invänta ett intyg bland annat. 

Men vi längtar! Minime och jag längtar! :-)

Vi har blivit lite galna, men vafasen, man lever bara en gång och på ett sätt känns det som ödet. Det är meningen, precis som andra saker varit senaste tiden. 

Livet är för kort för att skjuta upp saker.

Så har midsommaren kommit och gått. Vi hade ju galet varmt dagarna innan, helt sjukt! Svetten bokstavligen rann om en när man skulle klippa gräs och fixa lite fint. 

Det åskade till och från och var klibbigt som sjutton. 

På midsommaraftons morgon, vaknade jag till av att något lät. Det regnade! Och inte litet! 

Det öste ner! Och slutade inte, utan det var fullt ös i flera timmar!

Vi ställde in lunchen för de gäster vi skulle ha och åt den själva med våra fyra barn. 

Ytterligare några dök upp till fikat, då vi också firade lilla barnbarnet som fyllde 3 år.  Alltså, 3!

När hände det?

Det märks verkligen att corona året tagit tid från många saker, bland annat att följa den här fisens första år. 
Det händer mycket mellan 2-3 år. 

Men, nu ordnar det ju snart upp sig när vi snart är vaccinerade och kan umgås mer som tidigare. 

Efter fikat, grillade vi. Massa grönsaker, det blir så otroligt gott! 

Men även en massa kött! :-) Mums!

Jag hade dukat både på terrassen och i ett stort tält, så att vi kunde ha flera bord och sitta i våra bubblor som vi vanligdags umgås i, som extra säkerhet mot att sitta utomhus. 

Regnet gav sig lagom till fikat och sen var det jättefint hela kvällen, så mysigt! 

Det är ju så länge sedan vi har kunnat vara på plats hela familjen, så det blir extra roligt. 

Dagen efter var alla ganska trötta, vi är inte vana att ha umgänge! :-D 

Havet låg alldeles spegelblankt på morgonen och värmen dallrade igen. 

Det tog tid att städa undan , då man var tvungen att vila och dricka mängde av vatten. 

Men regnet och värmen har gjort att allt nu slår ut med råge! Alla rosor slår blomrekord! 

Så vackert att det tar fullkomligt andan ur en! :-) 

Men varmt är det! Så pass att jag nu rakat magen på lille vovven. Hon går rätt varm när det är så här pass. Vi badar henne och sköljer av henne, men ändå. 

Jag oroar mig inte över att hon inte ska klara kylan i vinter, så kan jag säga! :-)

Veckorna rullar på och det har varit förvånansvärt mycket jobb den här veckan ändå, trots att många gått på semester.

Men jag tror att det kommer att märkas mer nästa vecka. Då har jag inte ett enda möte inbokat!

Det är iofs skönt, för då kan man ta lite sovmorgon och sen jobba undan sånt som ligger. Sen väntar 4 veckor semester, dock har jag jour min sista vecka och måste ha koll på ett par postlådor. 

Men, men...

Många ser fram emot hösten eftersom den ska bli mer normal än hela året varit. Jag är inte så säker på att den blir det, men förhoppningsvis blir den ändå lättare och bättre.
Det har varit ett galet tungt år och jag börjar blanda ihop vad som hände förra våren och den här. Det var som samma samma.

Jag får min andra vaccindos nästa vecka och det ska bli najs! Jag märker själv att jag glömmer bort att det är en pandemi fortfarande och då är jag ändå en av de som fortfarande använder munskydd och kommer att göra det länge än. 

Det har varit tungt, men positiva saker har också hänt! 

Vi har tagit beslut som vi inte hade gjort utan pandemi. Vi har gjort förändringar som vi inte hade gjort annars.

Och vi har lagt framtida strategier som vi inte gjort annars.

Det innebär också att jag har en hemlis, som är lite galen. Och jag är så glad att maken sagt ja till mina upptåg. 
Vi ska på ett litet möte och sen får vi se. :-)

Helt klart, så är livet för kort för att säga nej och för kort för att skjuta upp saker. 

Vill man något, få det att funka, vem vet när livet tar slut. 

Lev nu!