Lite grönska redan

Det behövs inte mycket värme innan grönskan tittar fram.

Det växer så att det knakar överallt redan, trots att det blev kallt igen, precis som det ofta gör i april/ maj.

Som man stått och frusit vid valborgsbrasor! Man hinner liksom alltid få värme och sen bli jättebesviken när det börjar snöa! :-)

Men det är som det ska. 

Jag tänkte på det när jag byltade på mig igen för att gå med hundarna en morgon - att det är ändå rätt skönt för det blir en klassisk vår. 

Om värmen kommer i april, då blir det direkt sommar, ingen klassisk vår. 

Pionerna tittar fram i rabatterna! :-) Förra året hann jag inte se dem, för dom hade blommat ut när vi flyttade in. 

Det finns massor av rosor i trädgården, jag hittar fler hela tiden när jag krattar och röjer. 

Vid entrén fanns det en bänk med två rosor, en av dem är Nina Weibull- en av mina favoriter! 

Men man ska aldrig ha blommor dikt ann mot fasaden, så jag grävde upp dem och flyttade på dem.

Nu får dom bo tillfälligt utanför köket så hoppas jag att dom inte blir allt för ledsna av att bli flyttade. 

Den bänken ska också grävas upp och flyttas så småningom, vi vill ha en rejäl uteplats där utanför köket.

Här ligger solen på hela dagarna och det är mysigt tidig vår och sen höst, här äter vi frukost från att man kan sitta ute. 

Men först ska flera stora träd tas ner vid vägen och i stället blir det spaljé. Där ska jag sätta alla rosor jag hittar och kaprifol. 

Det blir bra. 

På andra sidan huset som ligger mest i skuggan blir det matplats och uteköket. Man vill inte äta middag i solen. 

Det är rätt mycket som ska göras, men nu är vi igång vilket känns jättebra. 

Staketet mot en granne är helt slut, så vi rev bort halva idag. Det ser för jäkligt ut, men snart är deras häck grön plus att vi ska sätta spaljé där också.

Men jag kan tänka mig att dom tänker "wtf!" när dom tittar ut! :-)

Det har regnat ett par dagar vilket har varit bra. Lite pollen har försvunnit och det har blivit grönare, det är jätte torrt i skogen märker man. 

Den här årstiden är ju ljuvlig och nu kommer lite ledighet. På måndag är man ledig och sen har vi tagit lite strödagar framöver där vi ska vara på landet och fixa är tanken. 

Och - det är 8 veckor tills jag går på sommarsemester! Va! Det är ju snart!

Vi tog ju tidig i år och det känns bra. Förra året hade vi jätte sen semester och sen flyttade och renoverade vi ju. Så någon semester blev det inte. 

Nu blir det skönt med semester från midsommar och tre veckor drygt. Sen jobbar vi ett par veckor och har en dryg vecka till. 

Det blir bra. 

Han är här!

Nu är han här, vår nyaste lilla stjärna! 

En dryg vecka tidigare än BF och så pytteliten! 

3,5kg och 48 lång. 

Mina barn har vägt som minst 3,7 så han känns så liten, men helt perfekt! 

Så runt och fint huvud. Lilla gubben..

Dottern fick värkar ett par dygn innan han kom och dom var hos oss timmarna innan dom åkte in till förlossningen för tredje vändan och sen blev kvar innan han kom den 19 april 12:05

Det blev rätt många timmars oro och vankande för min del. Jag var också sambandscentral för syskonen som inte ville störa. :-) 

Man är ju orolig över att något ska hända, att bebisen inte är frisk eller att dottern ska förlora massa blod, men allt gick jättebra och dottern kändes pigg och lugn när dom var inne på efterkontroll på fredagen och mellanlandade hos oss.

Jag jobbade och skulle skynda mig hem på eftermiddagen. Då hade det hänt en större bilolycka på huvudleden så jag fick trassla mig igenom ett bostadsområde jag aldrig varit i. 

Den paniken! 😄 "jag måste hem!" 

Man kan ju inte missa bebisgos!

Jag var rätt slut när helgen kom. Jag hade ju inte sovit perfekt direkt och på fredagen hade vi ett större event. 

Vårens sista tänkte jag skriva,  men det var det ju inte alls.

Ett mindre och ett lite större är kvar. 

Det som är kul nu är att det kommer mycket folk igen. Det är så kul!

Jag tog sovmorgon på lördsgen, men vaknade ändå hyfsat tidigt.

Jag bill inte missa en minut av denna härliga värme! 

Vi drog i vanlig ordning ut i skogen. 

Vi gick en stig som jag gått tidigare, men nu gick vi ännu längre för att se lite vart man kommer ut. 

Det blev en jättelång sväng! :-) Men skön! Så vacker skog och miljöer. 

Ställen vi aldrig skulle gå på om vi inte hade hund och vi träffar folk vi aldrig skulle träffa på annars. 

Det är en helt annan värld.

Precis som när man har små barn, så hittar man andra småbarnsföräldrar och lika är det med hund har jag märkt!

Häromdagen var jag på ett ställe med massor med folk och i förbifarten nämndes hund och plötsligt pratades det om träning och annat och man får kontakt med personer som aldrig skulle säga mer än möjligen "hej hur är läget". 

Nu har värmen verkligen kommit! Jag vet att det kommer att komma ett bakslag, men just nu njuter vi för fulla muggar.
Heidi fick följa med på promenaden nu för första gången sen i februari. Hon orkade inte riktigt hela vägen och jag bar henne i jobbiga backar osv. Men hon var så lycklig att få följa med! :-)

Hon är ju inte dum, så hon vet ju att det händer kuligheter när vi går ut och hon inte är med.... 

När vi kom hem tog jag fram kylmattorna och båda la sig på dem frivilligt. Bella låg en stund på varje matta och flyttade emellan. 

Dom funkar otroligt bra. 

Vi började greja i trädgården nu också. 

Det finns massor med smågrejer som ska fixas innan vi kan börja bygga trall vid uteplatserna. 

På en plats ska vi ta bort mängder med plattor och så gräs i stället. Hela trädgården ska bli mjukare och växter som växer upp mot fasaden ska flyttas bort. 

Vi behövde fixa korvbröd och åkte till lokala centrumet och där visade det sig att det var en vårmarknad och blomsterbutiken sålde blommor till bra pris. 

Perfekt ju, så slapp jag åka längre bort än så. 

Så nu är stolparna vid vägen fixade. :-) Det är så mysigt att ha påbörjat vårfixet.

Det är så härligt att kunna vara ute så här mycket! Att kunna vara ute en stund varje kväll och fixa, det har jag längtat efter i alla år. 

När det är fint väder, eller även när det är regn, så får jag lite panik om jag inte kan vara ute. Jag älskar att vara ute! 

Det var en gnagande känsla hela tiden i radhuset att jag ville ut. Inne äter, sover och jobbar man, sen vill jag vara ute all annan tid. 

Nu kan jag var ute så mycket som jag bara vill, det finns alltid något att göra eller fixa eller så sätter jag mig bara med en kopp kaffe! :-) 

I´m a simple woman! :-) 

Mja, man måste lägga till böcker också! ;-) Sen är jag nöjd!

Jag ha en författare som jag verkligen gillar och nu har hon kommit med tre nya böcker som jag helt missat, så de köpte jag så har jag att läsa hela våren.

Det är härligt, för nu känns det som att jag och vi i familjen är lite i fas igen. Allt rullar på, inga stora problem som ligger och skaver, alla är hyfsat friska. 

Vi har massor att göra under våren och sommaren, med våra två hus, men det är bara kul. Planerar man bra så funkar det fint. 

Jag gillar ju inte att saker går långsamt och att jag inte har att göra, jag har hellre kalendern proppfull hela tiden och tja, hmpf, det ser jag ju ut att ha! :-D

"Har man inte att göra, så skaffar man sig" heter det ju och snacka om att jag har skaffat mig! ;-)

Men, det gäller att kunna njuta också, av de små stunderna och varje dag. Och det gör jag! 

En stund vid solnedgången är inte illa! 

Nu ser jag fram emot en härlig sommar! 

Mina vovsingar.

Det här, det är min Bella donna! :-) 

Världens härligaste hund! Så snäll, så känslig och så underbar. Lättlärd och älskar alla sina människor. 
Inte rädd för sånt som hundar brukar vara rädd för, som folk i varselvästar, ljud av sågar och trädgårdsmaskiner. 

Men, känslig och rädd för massa annat. 

När vi fick hem henne var hon rädd för mörker, blåst, prassel och ljud. Men hon fick hänga med överallt och vi gjorde ingen grej av det och det blev bättre. 
Hon var inte rädd för andra hundar och fick hälsa lite då och då, men så hade vi ett par incidenter där lösa stora hundar jagade runt henne. 

Då var hon inte lös och kunde inte fly. Vid flera tillfällen hann jag inte heller lyfta henne och vissa sa också att man inte skulle det, för att det skulle förstärka rädslan. 

Nåja, tiden gick, vi skaffade Lillfjant och plötsligt började hon vakta henne på promenaderna och rädslan blev starkare. 

Vi hade flera incidenter där stora hundar igen kom rusande och jag fick lyfta fjant som var pytteliten och hålla Bella bakom mig. 

Vid flera tillfällen var dottern med och vi lyfte varsin hund. 

Men, det gjorde att hon blev galet reaktiv mot andra hundar eller folk som doftar hund. 

Sen tilltog rädslan för bilar som skramlar, bussar, cyklar, folk som joggar- och överraskningar generellt. 

Hon skällde och uppförde sig rätt illa, eller rättare sagt, som en hund! 

Men hon började göra utfall och jag började bli orolig att hon skulle ge sig på en mindre hund, eller trigga igång en större hund som skulle ge sig på henne. 

Som tur var tog inte Fjant efter, utan är den tuffa hund som hon alltid varit. Hon skäller av helt andra anledningar. Oftast "ge mig godis! NU!" :-)

Vi jobbade på reaktiviteten, jag har titta på mängder av online kurser och läst böcker och det blev bättre, men inte helt bra. 
Och sen tillkom en utmaning. När Bella inte kan fly, eller blir tillräckligt rädd, då stänger hon av. Helt. 

Fäller öron och svans och blir helt tyst. 

Stressen är uppenbar och det kände jag att vi behöver göra något åt. Det är inte bra. 

Hon var liksom inte lika nyfiken som fjant. Bara rädd. 

Fjant har öronen uppe, svansen uppe som går som en propeller och hon tassar nyfiket fram för att lukta på folk och andra hundar. 

Hon visar med hela kroppen att hon inte är farlig och att hon vill väl. 

Bella gav sig inte chans att vara nyfiken, för hon fick panik direkt. Under hennes två år, kan jag räkna personer som kunnat böja sig ner och klappa henne eller sträcka fram handen så hon kan nosa på min ena hand, alla andra skäller hon på eller försöker springa ifrån. Det tar låååång tid att få henne trygg. 

Som tur är så känner hon hela stora familjen och är inte rädd för någon som tillhör flocken. 

Barnbarnen älskar hon. 

Jag har aldrig varit rädd för att hon ska bita någon, utan det är hennes väl jag har tänkt på.

Men, av en slump -eller, jag tror inte riktigt på slumpen om jag ska vara ärlig. Jag tror att människor som kommer i ens väg är det tänkt att man ska möta - Runt jul, såg jag en person i en lokal grupp som sökte ett träningsekipage. Hon är instruktör/tränare och läser till hundpsykolog och ville träffa en reaktiv hund. 

Jag hörde av mig och i januari fick vi vet att hon ville träffa oss! Yey!

Vid första träffen gick vi en promenad, det var kallt och halt, men vi harvade oss runt den rundan vi ofta går och tränaren ställde tusen frågor. 

Hon tittade på hur Bella betedde sig och vår kommunikation. 
Som tur var, så hände det som hon är mest rädd för. När vi gick förbi en tomt, kom en bil som stannade på uppfarten och föraren öppnade bagagedörren inifrån bilen. 

Ut hoppar en finsk lapphund (en unghund fick vi veta sen) som direkt ger sig på Bella. Han skällde lite men var mest nyfiken -men jagade runt henne. 
Hon sa inte ett pip, men fällde öron och svans och gömde sig bakom mig. Sen skrek hon till precis så som hon brukar göra när hon har full panik. 

Men det var bra, för då fick instruktören se hur hon reagerar. Då är hon inte reaktiv alls. Men är hundarna på lite håll, då jäklar!

Men skäller den andra först, då stänger hon av. 

Jag fick berätta vilket mål jag har med hjälpen vi skulle få och det är att vi nästa nyårsafton ska kunna gå den nyårspromenad massor med ekipage gör runt sjön här i närheten. Man går den för att hundarna ska vara helt slut när det är dags för raketer. 

Det skulle också var kul att kunna åka på kurser eller gå med på andra promenader som ofta arrangeras. 

Sånt har jag inte vågat ge mig på än. Hon blir för panikslagen. 

Så, efter ett par veckor träffades vi igen. Då kom tränaren upp på vår tomt och jag hämtade ut Bella. Hon var inte glad!

Hon skällde som en tok, men jag släppte henne på långt koppel och då sprang hon iväg, kom tillbaks till mig och sprang iväg. 

Hon ville nosa på henne men vågade inte. 

Tränaren sa "bra! Jättebra att hon skäller! Det är sunt!" och bara det var skönt att höra. :-)

Vi fick ett träningsupplägg och jag fick träna lite grejer med hennes hund. Bland annat klickträning. 

Sen skulle vi öva hemma på olika berikningsövningar, klickövningar och kommunikationsövningar. 

Det stora var att hon INTE skulle möta andra hundar under fyra veckor och vi skulle undvika stressande situationer i stort. 

Så det pysslade vi med i fyra veckor. Jag insåg snart att jag varit lite för mesig. :-) Mycket saker som Bella tyckt varit svårt har jag hjälpt henne med. Tex, bollen rullar in under en byrå. Nu tog jag inte fram den utan hon måste gräva fram den själv. 

Eller godis låg gömt bland skramlande burkar eller prasslande papper. Första gångerna skällde hon gällt och argt för att jag inte hjälpte till, sen löste hon problemet och man nästan såg hur hon växte. 

Sen började vi med klickträning och det gick rätt fort att få henne att stå med alla fyra tassar på en kudde tex utan kommandon, bara genom att hon själv fick fundera ut vad jag ville, få ett klick och en godis. 

Efter fyra veckor kom tränaren tillbaks och kom in i huset! Ojojoj! 

Men även om Bella var jätteobekväm med det, så gjorde hon klickerövningen bra. Sen tränade vi ute med hennes hund vilket också gick bra. 

Sen fick vi levla upp träningen med lite andra övningar och justera skvallerträningen ute. Jag hade gjort helt rätt, men varit liiite för snabb. Nu vågade börja vänta ut henne från att hon sett triggern, tills att hon tittade på mig - då fick hon klick och beröm. 

Och vips - sista veckorna har det hänt massor! 

Plötsligt går hundmöten jättebra! Hon reagerar knappt på hundar på håll, inte på cyklar, inte på joggare, inte på barn, inte på bussar. Hon skvallrar inte ens på dem längre. 

Hon är sååå duktig och inte alls lika rädd för saker. Så skönt att se!

Jag filmar och uppdaterar tränaren och vi får feedback på hur det går. Vi får tips när vi går för fort fram och lite justerade övningar. 

Om ca tre veckor ska vi ha sista träffen och då knyta ihop säcken. 

Det bästa är att när vi träffades första gången fick vi namnet på en veterinär som gör beteendeutredningar och ställde oss i kö dit. 
Men - nu har träningen gått så pass bra att vi kunde avboka den! :-) 

Det är så kul att träna henne nu när vi har mer styrsel på vad och hur vi tränar. 

Nu får hon springa massor "lös" på lina vilket gör henne tryggare också när hon får känna att hon är duktig - hon är grym på att hoppa upp och över, balansera och lukta. Och - träna inkallning som går riktigt bra! Jag måste ju hålla koll på störningar förstås, men är det bara inte rådjur så funkar det mesta andra. 
Hundar behöver få lyckas precis som människor. 

Häromdagen mötte vi två hundar där vi inte kunde ge henne distans och hon satte sig med ryggen emot dem! DET är helt galet bra. 

Det är bara ibland när förutsättningarna är fel, som hon reagerar, men oftast struntar hon i andra hundar nu. 

Vi har haft mängder med bra hundmöten som verkligen visar att hon ser världen på ett annat sätt nu. 

I helgen när vi var ute i skogen, fick vi plötsligt stanna för att vi mötte en hel hög med cyklister mitt i skogen. Det tjoades och tjimmades och vi fick ställa oss åt sidan. 

Jag fick inte plats, så jag stod med henne precis bredvid stigen där alla åkte. Hon satt och tittade utan ett ljud och var heller inte stressad. 

För ett par månader sen hade hon skällt hysterisk. 

Vi träffade på ytterligare en grupp barn på cykel och det gick jättebra. När vi behövde stanna för att gruppen stannade, kom även flera joggare och hundar gående och hon satt och tittade på dem helt lugnt. 

När Fjant är med ut, så skäller hon mer, men det bekommer inte Bella heller. Jag måste tärna mer med Fjant nu - för hon har kommit av sig när hon inte fått gå nästan några promenader alls på flera månader. 

Men det är så skönt att hon är lugnare nu generallt- främst för hennes skull. 

Nu ska vi fortsätta att jobba och träna och jag misstänker att när nyåret kommer, då kommer vi att kunna gå med på den där promenaden jag vill gå. 

Det går också bra med lillfjanten och hennes knä!

I fredags åkte vi tillbaks till veterinären som klämde, kände och röntgade. Knät ser bra ut och benet håller på att växa fast i implantaten. 

Nu kan vi öka på promenaderna, vilket är bra, för nu har hon dålig kondis!

Hon har fått gå med på morgonpromenaden, men nu utökar vi till även kväll. Vi har fått remiss till vattentrask, men jag får se om vi gör det eller inte. 

Jag tycker att hon musklar på sig så pass bra ändå. 

Hon får alltid en spruta lugnande innan röntgen och hon blir såå påverkad! Nästan bakis och ynklig. 

Stackarn! 

Dom ska ha kennelhostevaccin snart och det kommer hon inte att gilla. Jag tror att jag måste boka en kväll när Minime kan hänga på eller ta en i taget. 

Fästingtabletter behöver vi också få. Jag plockade första fästingen på Bella idag. 

Så, det börjar som ordna upp sig lite här och där! :-)

Nu njuter vi dessutom av att våren verkligen är här! Sol och värme. Ljuvligt på alla sätt! 

Äntligen vår och lite värme!

Äntligen, äntligen kom lite värme!

Inte helt ovanligt lagom till påsk, så har det ju varit tidigare år när påsken ligger lite senare. 

Bara att det är en 5-10 grader är så mycket varmare än ett par minusgrader och is. Jag är så trött på det!

Att kunna öppna dörren ut och bara sitta på altanen och ta en kaffe är ju guld!

Hundarna var helt våryra när dom fick vara ute en stund! 

Tyvärr är dom lite för skälliga för att vara ute längre stunder, men vi tränar på det. 
Jag har ett träningsupplägg som jag följer och nu har vi lagt till just skälla på tomten. Där tränar jag korta stunder med dem var för sig, men mest tränar jag på annan plats och med andra saker, som ska påverka det skällandet så småningom. 
Det finns inga kvickfixar tyvärr. Just sånt här måste börja när dom är små valpar och det är inte lätt när dom flyttade hit som stora. :-)

Visst, dom var valpar på landet, men där tränade vi ju på den tomten. I radhuset fanns ingen tomt att prata om direkt. 

Just nu har vi kommit så långt att om dom bara är ute på gatan, så skäller dom inte, men ett par trappsteg upp - då vaktar dom. :-D 

Eller, en larmar och en vaktar. Men, det kommer att bli bra det med. 

Men - det gör ju guld för humöret att solen tittar fram och det är lite varmt. 

Morgonpromenaderna utan vantar och mössa! Äntligen! 

Jag älskar att kunna ta skogspromenader med dem redan på morgonen och inte behöva gå där det finns lampor. 

Nu har jag ett nytt favoritstråk som vi tar och nu följer ju fjant med varje morgon. Jag har äntligen kommit på hur jag ska göra för att dom inte ska trassla in sig i varandra. 

Jag har fjant på rullkoppel som sitter fast i min midjeväska och Bella går på vanligt koppel. Då funkar det absolut bäst. 

Fjant går ofta tätt intill mig och då kan hon ändå få lite svängrum iom att kopplet inte är låst. 

Och Bella kan nosa omkring som hon vill. 

Men får vi möten som ska hanteras eller annat, då kan jag låsa fjants koppel så att det blir kort och sen samla in Bella till min sida. 

Det är knepigt med rullkoppel på båda annars, när man ska jonglera två handtag och godis samtidigt. 

Två vanliga koppel vill jag inte heller ha, för då trasslar dom ofta ihop sig i varandra. 

Men nu funkar det perfekt! 

Det är fantstiskt fint överallt nu och idag regnar det lite, vilket kommer att göra allt grönt på rekordtid. 

Jag har varit lite orolig över att det inte ska bli någon riktig vår, utan vinter och direkt försommar, men nu tror jag att vi hinner få ett par veckor ändå. 

Bara att solen står så här högt på kvällarna är ju ljuvligt!

Jag har börjar fixa lite i trädgården, men kommer inte att göra några stora grejer den här sommaren. 

En hel del ska grävas upp och flyttas på, för att vi ska bygga två altaner. Men det göra jag precis innan. 

Vi ska ta ner flera gamla träd och göra spaljéer i stället och där ska allt jag gräver upp bo. 

Skönt att inte behöva köpa nytt utan flytta. Man har satt rosor på väldigt konstiga ställen tidigare. 

Jag har köpt säckar att lägga ris och löv i för vi har ingen naturligt plats att lägga sådant på nu och kan inte elda som på landet, så skiten måste köras bort. 

Vi flyttade ju hit på sensommaren, så det är första våren här. Och det är så vackert!!

Galet fint när man går jämte sjön. Och det är så lite folk överallt.. 

Det är så märkligt, för det är mer folk i rörelse på landet, på bryggor och vid bad. Senaste åren har det blivit helt galet. 
Jag stör mig inte alls att det är fullt på bryggor och bad här, där det bor många människor. Men på landet där vi är få hushåll, men bryggorna fylls med folk som inte bor där, då kan jag bli lite irriterad faktiskt. 

Coronaåren var det ju helt galet. 

Det var liksom en boendes kusins systerdotters svägerskas kusin som dök upp. 

När vi satt på uteplatsen och drack kaffe häromdagen slog det oss också att det är mindre trafik här än på landet! :-D 

Där bor vi på en "raka" och alla som ska till badet åker eller går förbi oss. 

Här bor vi på en återvändsgränd, så bara de som bor här åker förbi. Och det är så mycket lugnare av det. 

Helt otippat! 

Och vi utforskar fortfarande områden!

Vi har varit till landet ett par vändor också. Huset har ju stått tomte hela vintern och det mår inte hus bra av. Konstigt att man behöver städa trots att ingen har varit där! :-)

Vi tömde ett förråd som vi haft dåligt samvete för jättelänge och åkte med till grovsoporna. Det blir lätt så att ha man plats, då sparas en massa skit och man kan ju ha ett förråd till andra saker än förvaring av sopor! :-)

Det kommer att bli grönt rätt snart där ute också och då blir det lite gräsklippning. 

Jag kan inte gnälla över att jag inte har trädgårdar att pilla i numer! :-D

Det har varit galet skönt med lite långledigt. Jag har jobbat hela veckan förutom onsdagen, men det är ju så pass lugnt när många andra är lediga så det märks ju. Det är lite lugnare allmänt vilket är skönt. 

Jag kommer att ha tidigt semester i år och det känns väldigt bra. Det hade varit kanon att ha 4 dagars ledig hela tiden! :-D 

Men nästa vecka blir det en vanlig igen. Som tur är har sonen kunnat hoppa igång moppen, för tydligen ska det inte gå några tåg! 

Yey!

Vi längtar efter bebisen!

Äntligen kom Arvid Nordqvists sommar kaffe! Det längtar man ju efter varje år och det smakar verkligen sommar! 

Och det var ju tur att man kunde trösta sig med det i veckan, för naturligtjäklavis fick vi mer snö!

Mycket mer! 

Man blir ju less som fasen. 

Samtidigt så gör det att det är ljust i skogen långt in på kvällarna vilket är kul! Så nu kan vi ta en skogstur även på kvällen! :-)

Turbohunden behöver ju öva på hundmöten och annat vilket gör att vi inte bara kan gå i skogen, men det är ju helst där vi är, både hon och jag. 

Det ÄR ju vackert som tusan! 

Men nu vill man ju ha lite vår!

Det är ju lätt frustrerande att värmen dröjer och att det ligger snö och is överallt. Det går inte att börja pilla i trädgården alls.

Jag har funderat på att åka och köpa tomatplantor, men inte kommit mig för. Men dom skulle ju må bra av att stå inne ett tag innan det är dags att plantera ut dem. 

Vi kommer att ställa ett lite växthus mot en vägg så snart det går att gräva. 

Även en ny postlåda står i hallen och väntar, men så snart vi ens tänker på att ta ut den, så fryser skiten på igen och det går inte att gräva. 

Jag får helt enkelt öva på att vänta. Det är jag generellt riktigt dåligt på! :-D 

Nåja. Nu kan man ju verkligen inte påverka något alls, så det är bara att bita ihop och dra på sig vinterjackan ett tag till! 

Nu är det så äntligen påsk och lite långledigt. Det behövde jag verkligen! 

Fy fasen vad det har varit mycket ända sen januari. Det rullar i expressfart vilket är kul! Jag hatar att vara uttråkad och ha för lite att göra. 

Men det måste vara lagom. Dock upplever jag att jag klarar ett högre tryck när jag får jobba på distans halva veckan. 

Jag får mer gjort hemma, river av massor under kort tid. Men jag vill vara på kontoret för att stämma av och prata med kollegor och får lite fler input på saker. 

Så att köra 50/50 tycker jag är jättebra. 

Jag skulle ha svårt att ha ett jobb där man måste vara 100% på kontoret igen. 

Vi är många som undrar vart tiden tar vägen. Rullar det inte snabbar och snabbare?

Jag tror att det hänger ihop med covid åren. Då stannade liksom vissa saker upp och livet gick långsammare. 

Det var tur tror jag att ingen riktigt fattade att det skulle ta nästan 3 år innan livet var mer normalt igen. 

Hade någon sagt det, då hade man nog inte njutit lika mycket av att kunna jobba hemma och inte umgås med folk. 
Nu tog man som ett halvår i taget, men det är som att två år är borta. Man är inte med i huvudet att det gått 3 år sen starten. 
Det är inte länge sen vi hade planeringsdag i januari och nu koordinerar jag saker vi ska göra i maj och juni. 

Sen går jag på sommarsemester. 

Poff! Det var nyss jul! 

Men - nu är det ju påsk och vi hade första påskmiddagen i huset. Som jag älskar vår matsal!

Alla får plats utan större problem. Och det är ju så kul att duka fint! 

Och det är så lättstädat efteråt! 

Man tror ju att ett stort hus ska vara svårare att städa och ta mer tid, men så är det inte. 
Nu när jag kan ha all mat i köket och vi äter i matsalen och sen sitter man i tv rummet, då blir det inte lika rörigt.

Vi fick också lite ovanligt värme helt plötsligt! +12 hade vi en sväng och det kändes ju som sommar! 

Fåglarna kvittrar och vi såg massor med citronfjärilar i skogen. 

Det kommer ju att komma kallare väder och mer snö, garanterat, men förhoppningsvis blir det inte vinter på samma sätt längre.

Lilfjant fick följa med på skogspromenad nu också. Hon har hittills bara fått gå korta promenader och en gång om dagen max.
Nu fick hon följa med på en längre skogspromenad och jag bar henne i de backar som var brant uppför. Men i övrigt fin hon springa runt nästan som vanligt. 
Hon blev ju helt slut efteråt och kommer troligen sova bort hela dagen. :-)

Men det är bra att hon får börja hänga på nu. Under tiden hon bara varit hemma har hon blivit jäkligt skällig åt allt som hon inte var tidigare. 

Ju mer hon är med ute ju tystare blir hon. 

Bella uppför sig så bra vid hundmöten nu och det lite ändrade träningssätt jag har har gett resultat vilket är jätteskönt. 
Hon kommer aldrig att gilla andra hundar och kommer aldrig att gå fram och hälsa, men hon kan vara i närheten och hon går att ha med på fler ställen nu. 

Det enda som är jobbigt nu, det är när vi går sent på kvällen och alla andra djur rör sig i skymningen, så som rådjur, katter och harar. 
Jiiises, då blir det livat! :-D Men det är en helt annan träning och sitter så djup i Bella. Hon vill döda dem!

Nu när det blir varmare och vi börjar vara mer ute på tomten, så kommer jag att börja vara ute och träna dem på tomten. 
Jag hann aldrig riktigt det när vi flyttade hit och nu larmar dom på allt och alla som går förbi. 
Det går att träna bort, men då måste vi vara ute. 

Sen är det ju också så att ju mer dom är ute, ju lugnar blir dom. 

Under familjemiddagen fick dom också var med nu. Jag har dom alltid i tv rummet med galler för, för att dom inte ska springa runt och hoppa på barnbarnen, men igår släppte svärdottern ut dem och det gick jättebra. 
Det är mest Lillfjant som jagar runt minsta barnbarnet. Hon är inte ett dugg rädd, men gillar ju inte att bli slickad i ansiktet och i öronen! :-D
Och jag är rädd att hon ska bli klöst av långa klor eller att hon ska ta i lite för hårt, så att Lillfjant markerar. 
Hon är snabb på att morra eller "bita ifrån" till tex Bella om hon ledsnar och så vill jag inte att hon ska göra. 
Bella bryr sig mindre, hon springer runt och nosar och går sen och lägger sig. Fjant ska vara mitt uppe i! 

Men det gick över förväntan och jag misstänker att de två minsta kommer att bli kompisar vad det lider. :-)

Du är det inte länge till vårt nästa barnbarn ska titta ut! Och det är tungt nu, usch vad jag lider med dottern. De sista veckorna är inte kul. 

Och vi längtar ju nu tills bebisen kommer, det är så spännande!

Långa vintern!

Alltså, man blir så glad av att vakna en lördag och solen skiner!

-3 förvisso och jäkligt massa snö, men sol! 

Det blev ju ett helt galet bakslag på vintern här i veckan. Kallt, halt och vräkte ner snö! Inte ok!

Vi hade ju precis fått första känslan av vår. Lite värme, näsan i solen, krokus och fågelkvitter. 

Så, vi var rätt många som blev lite deppade faktiskt! 

Det har bokstavligen "varit en lång vinter." Vi har haft snö sen tidig november.. det är lite ovanligt. 

Nu vill jag ha vår banne mig!

Nåja, den här veckan har varit rätt intensiv. Vi har haft flera event som kräver sitt pyssel. 

Ett av dem var min kollega ansvarig för och där tittade jag bara in. 

Måndagen började med en heldag utbildning. Den morgonen var inte kul. Först var man en timme minus direkt pga sommartiden, det var snöstorm och iskallt... bläh.

Men utbildningen var bra och härliga diskussioner. 

På tisdagen rev vi av ett informationsmöte, två årsmöten och valde in en ny ordförande. Kul! 

Det är en del pyssel och fix innan likande möten, mer än vad folk kan tro. 

Just här skulle det vara både frukost och lunch och i två olika grupper. Dvs vissa på plats skulle vara med på båda och vissa på bara en eller den andra. 

DET är inte helt lätt att få till så att folk anmäler sig till rätt ställen!

Så där gäller det att på ett ungefär veta vart folk hör. Ofta gör jag det, men nu har vi en hel del nytt folk som jag inte har koll på.

Så då måste jag och den som är ansvarig sitta och jämföra listor och kalenderinbjudningar. Sånt tar tid!

Men vi har gett upp att försöka få folk att anmäla sig rätt! :-D 

Sen hade vi en vanlig dag, som kantades av olika möten och sen åkte jag hem för att förbereda det andra eventet.

Som "bara" var frukost, men en massa prisutdelare, pristagare, bordsplacering, fotograf, blommor, diplom osv osv. 
Det är en del pyssel - men så kul! 

Tidigare år har det här eventet varit på kvällen med en sittande middag och underhållning, kul det också men ännu mer jobb. 
DEN bordsplaceringen brukar ge mig massa gråa hår! :-D
Nu körde vi frukost och då kunde vi pyssla kvällen innan med dukning osv. Skönt!

Nu bordsplacerade jag bara vinnarborden och bara det är ett pyssel utan dess like. Många vill tycka. :-)
Men nu har jag jobbat så länge att jag inte har problem med att sätta ner foten. 

Nu fick jag göra det till en person som är helt ny i sammanhanget och ville bestämma ditten och datten som faktiskt inte är dens ansvar. 
Så där fick jag förklara syfte, ansvar, varför det här görs och hur det brukar göras. Sen fick personen bestämma liiiite, men också veta att det här är vårt event och där bestämmer vi och våra samarbetspartners. Klart. 

Men det är hysteriskt roligt att stå en bit ifrån och se vilka krig det kan bli om hierarkier! :-D 
Sånt som jag sällan tänker på. 
Jag skiter i vilken position folk har, jag visar alla samma respekt och kommer man och vill vara "lite mer och bättre" än andra, då får man veta det, på ett vänligt och respektfullt sätt. 

Och det lustiga är att det ofta är folk i mellanläget och "på väg upp" som får dessa ryck och vill hävda sig. 
Sen när de riktiga direktörerna och cheferna dyker upp, då är dom helt annorlunda! 

Nåja, allt gick bra utan större missöden. Sen finns det detaljer alltid som man kan fila på. 

Men alla gäster var glada och nöjda! 

Det är inte ofta jag drar på mig klackar numer. :-) Det är ofta tofflor eller gympadojor, men nu slog jag till! 

Så skönt att den här veckan är över! 

Det är inte så att jag inte har jobb framöver också, men betydligt lugnare och mer efterarbete och lite ledighet när det kommer påskledigt osv. 

Jag ska bara ha en ledig dag på påsklovet, men kan jobba på distans hela veckan. Så skönt! 

Lilla Heidi har varit på återbesök hos sjukgymnasten också. 
Och hon musklar på sig bra. :-) Nu återstår bara besök hos veterinär och en ny röntgen om två veckor och sen ska hon få börja knata runt mer normalt. 

Nu ska hon göra en del balansövningar och jag fick tips om att köpa en balansplatta för människor för 300 spänn i stället för de man kan köpa för hundar som går på flera tusen! 

Sen fick hon pyttesmå vikter som hon ska ha på bakbenen när hon går promenader. Hon såg skitrolig ut när hon knatade runt med dem. 

Men hon rehabiliteras i rekrodfart!

Och jag har fått höra att det beror till stor del på att hon hade bra kondition och muskler innan. 

Det blir skönt när hon får börja följa med ut igen. 

Jag har också fått tummen ur och köpte en riktigt klipp till hundarna. Tidigare har jag använt makens en gammal rakapparat, men den rivs lite. :-)
Att klippa bakben/ rumpa funkar, men inte tassar. 

Nu klipper jag tassar ofta, så blir även kloklippningen lättare. 

Snön är ju inte kul längre och jag lider verkligen av att man snott en timme... Visst det blir ljusare på kvällen absolut!

Nu har vi varit ute vid 18-19 och ibland tom sett solen!

Och i fredags gick jag i skogen med Bella klockan 19, det är länge sen det gått att göra. Eller gå kan man göra, men man ser inget! :-)

Nu hittade vi solnedgången som var helt magisk!

Här, kommer jag att sitta ofta både tidiga morgnar och sena kvällar och njuta! 

På söndag ska vi träffa hundtränaren igen och berätta hur vår träning gått. 

Och det har gått jättebra!

Bella har lärt sig massa nytt och ändrat en hel del beteenden och samma har vi gjort! :-)

Vi har en spännande utveckling på båda hundarna vilket är jättekul! Inte kunde jag tro för två år sedan att jag skulle ha en ny hobby som är så rolig! :-)