Wow, vilken rekordstart vi haft på nya året!
Och så mycket nerver det har varit inblandade! Och vilken sockerdricka jag har i hela kroppen nu när allt äntligen är helt klart.
Vi bestämde i mellandagarna att vi måste göra något åt vår boendesituation.
Det måste till en förändring 2022 för att vi inte trivs. Det har blivit än mer uppenbart under corona åren när vi varit mycket hemma. Vi är hemmakatter och älskar att vara hemma, men vi trivs inte att vara i radhuset.
Vi längtar alltid bort.
Båda trivs med att jobba mycket på distans och hade vi kunnat göra det från landet hela tiden och om barnen hade haft skolor där hade allt varit lugnt, då hade vi bott där.
Men så ser inte livet ut. Så vi måste tillbringa mycket tid där vi inte trivs - i radhuset.
Så vi ringde mäklaren direkt efter nyår och sa "nu vill vi sälja"! Jaha, sa han, jag kommer! :-)
Sen åkte vi hem och direkt till Rusta, köpte flyttkartonger och började packa och rensa.
Vi har aldrig trivts speciellt bra i radhuset, det hus vi köpte med hjärnan men inte med hjärtat. Det är ett vettigt boende, men sååå tråkigt! :-)
Och för litet.
Vi sitter och längtar till landet hela tiden. Vi är där men bor inte. Vi vantrivs med uteplatsen som både är liten, men också är vägg i vägg med grannarna, som det ju är i radhus.
Jag vill kunna gå ut och sätta mig med en kopp kaffe, utan att vara med i grannarnas middagsdiskussioner eller känna att jag stör.
Nu med hundarna är det ännu värre. Så fort dom säger "off" så känner man att dom stör.
Plus att det nu börjar bli för trångt med två tonåringar som måste få ha kompisar hemma och som vi vill ska kunna ha kompisar hemma.
Och vi är 10 personer på vanliga söndagsmiddagar och 16 när vi tar med hela familjen vid kalas osv. Det är trångt, för trångt.
Vi får precis plats på landet och där träffas vi ju vår, sommar och höst, men på vintern har vi inte plats och det har vi tröttnat på.
Det är ju också så att barnen inte vill vara på landet precis hela sommaren och alla helger, vilket är förståeligt.
Men, jag har fått ren panik över tanken att sitta i radhuset och titta i en vägg och längta till landet när dom vill göra annat.
Så efter att vi träffat vår mäklare satte vi igång med att fixa till det som behövdes göras i radhuset som att byta en glasdörr som spruckit, byta en kommod i ett badrum och målat om kontoret.
Och sen har jag rensat och rensat och rensat och städat och städat.
Redan andra veckan i januari kom fotografen och tog de första bilderna på hall, tvättstuga, kök och vardagsrum plus lite utebilder.
Svågern, som skulle måla kontoret, åkte dock på att sitta i karantän när dom fick in Corona i familjen och sen blev ju alla vi sjuka, så det hela sköts på i drygt två veckor, vilket var lite frustrerande när vi var så på gång, men det blev ju attans bra när det blev klart.
Sen kom fotografen och fotade sovrummen och sen kunde mäklaren äntligen lägga ut huset. Lite mallig blev jag ju över att min privata bild blev den som låg på framsidan! :-)
Samtidigt som han jobbade på det, så letade vi nytt boende. Vi visste på ett ungefär vart vi ville bo och helst faktiskt byta kommun.
Vi har ett favoritområde i en annan kommun och genom att flytta dit, kommer vi också närmare barnbarnen.
Vi budade på ett hus där ganska länge, men släppte det sen, för det var inte 100% rätt utan bara 75% och då måste man stanna när man känner att det inte är en helt bra investering.
Efter att ha kikat på ett par hus till råkade vi snava över ett innan det kommit ut på marknaden och redan när vi pratade med mäklaren så kände vi på oss att det inte heller var några som ville ut på öppna marknaden och ha flera visningar.
Mäklaren "varnade" oss med att det var ett hus som kommer att behöva mycket kärlek. Och det förstod vi när det inte fanns några bilder alls utan bara utebilder.
Men, huset tickade i alla boxar trots att det kräver ganska mycket renovering.
Och en utmaning var att säljarna hade varit tvungna att hoppa av ett köp, där dom skulle flytta in i en nyproduktion som inte blev av, så deras önskade var att får våren och sommaren på sig att leta nytt.
Dom orkar inte ha kvar huset, men behöver tid. Det gjorde att det plötsligt var bra att vi var tvungna att bromsa lite på vår försäljning.
När vi var där och tittade hade huset inte ens besiktigats, utan vi kikade, mätte och funderade och fick sen åka hem och invänta den rapporten ett par dagar senare.
Man måste kunna visualisera när man kliver in i ett hus som inte renoverats på 20 år.
Efter att vi skrivit på köpehandlingarna, gjorde vi ytterligare en besiktning och då kunde vi gå runt och kika ytterligare ett par timmar.
Det var jätteskönt! Man missar mycket vid första visningen. Vi hittade ett problem vid en balkong, som behövde besiktas ytterligare och även åtgärdas, men då hade vi redan skrivit på, så det blev mer en diskussion om vems försäkring som skulle täcka kostnaden.
Nya huset tickar som sagt i en massa boxar. Jag tycker att det är jätteläckert och har karaktär!
Det är lagom stort och hela undervåningen är en social yta med kök, stor matsal, en liten tv hörna och ytterligare ett rum som blir "bibliotek"
(Tvättstuga, badrum och hall förstås)
Övervåningen består av fyra sovrum, ett litet allrum och badrum med bastu. Vi får se i framtiden om ett sovrum rivs så att allrummet blir större och vi kanske flyttar ner kontoret.
Det stora badrummet ska renoveras och bastun rivas ut (man ska inte ha bastu I ett hus och absolut inte på en övervåning!) och där blir det ytterligare en klädkammare.
Sen måste köket rivas ut, för det är förskräckligt! Så som 90- tals kök kan se ut! :-)
Och även tvättstugan måste fixas till och sen är det lite ytor som färg och tapeter i stora del av huset.
Men golven i hela huset är fina och in till matsal och vardagsrum är det jättevackra glasdörrar. Det finns en maffig öppen spis som aldrig eldats i!
Och framförallt är det sociala ytorna stora och härliga. Här får vi plats!
Sen ska vi inte tala om den underbara trädgården som vuxit upp under 30 år! Det finns syren, rosor och rhododendron!
Det är lummig och noll insyn. Men bara en pytteliten gräsmatta, som knappt kommer att behöva klippas. Det är skönt när vi har en gigantiskt på landet.
På baksidan finns ett berg och när man knatat hela vägen upp, så står det ett 40 kvadrat gammalt hus och därifrån har man en magisk utsikt!
Efter att det byggdes, prickades marken, så man får inte bygga där uppe nu. Men renovera befintligt får man! :-)
Huset har en underbar karaktär och känsla, men ingen har älskat huset riktigt.
Paret som bor där har inte gjort något alls sen dom flyttade in för 20 år sedan. Tanten visste inte ens riktigt vad som finns i trädgården!
Så det här är det tredje huset (av 5) som maken och jag köper där vi känner att man inte älskat huset. Det finns en enorm potential och jag ser fram emot att kratta undan lite, klippa ner rosor, klippa klematis, flytta lite grejer och städa bort.
Och inne ska ju massor göras, men inget är akut, så det får bli lite pö om pö.
Vi kommer att ha gångavstånd till ett riktigt bra bad och 20 minuter genom skogen till ett annat bad och en slalombacke!
Och massor med skog och gröna ytor.
Jag kommer inte att få panik när ungarna vill stanna utan kan då peta i den trädgården! :-)
Och vi kan bjuda hem folk där och ha plats, allt socialt behöver inte ske på landet längre.
Vårt radhus sålde vi på rekordtid! Eller, mäklaren gjorde! :-) Precis som vi ville hittade han ett par som även de ville ha tid på sig, så vi fick det pris vi ville ha och huset låg ut i 5 dagar innan vi skrev på köpepapper.
Så nu ska vi bara vänta på att flytta! :-)
Men det är ganska skönt att få både en vår och en sommar på landet som vi brukar och sen flyttar vi till nytt i mitten av juli.
Och halva huset är nerpackat redan, så jag packar ett par kartonger i veckan utan stress.
Men det har ju varit en otroligt frustrerande tid. Jag är ju usel på att vänta! Jag vill ha saker klara NU och besked NU.
Att gå och vänta in något är ju fasansfullt! Jag har haft bubbel i hela kroppen sen nyår och berättat för några få vad som varit på gång. Jag blir ju så fruktansvärt besviken om det inte blir av, när det är så viktigt och roligt.
Som tur är har jag haft fullt upp med att röja, städa och fixa så jag har inte riktigt haft tid att tänka.
Men - det är skönt att ha sålt radhuset innan kriget bröt ut och även hittat drömhuset precis där vi vill bo rätt fort!
Just nu finns det bara ett par hus ute där och det kommer väldigt sällan hus till salu i det området vi nu flyttar till.
Ibland ska man ha lite flax! :-)
Så nu kan jag berätta - Vi ska flytta! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar