Alltså, att ta morgonpromenader här är ju magiskt! Tidigt på morgonen, solen har precis gått upp, det är lite kyligt men man känner värmen...fågelkvitter, harar som hoppar och ekorrar som tjattrar. Det blir inte bättre.. galet mysigt och jag nyper mig i armen..
Nu ser jag fram emot morgonen då jag får gå denna promenad.
Man kan säga att det jag gödslade lite mer i våras än jag brukar göra.
Jag har fuskat med det tidigare, men nu ser jag hur viktigt det är..
Murgrönan ser ut att vara av plast!
Första rosorna har också slagit ut nu. De flesta har så mycket knoppar att jag är rädd att de ska gå av. 
Magiskt när knopoarna dyker upp överallt.
Men nu jäklars..
Jag är lite oroad över om spaljen kommer att hålla!
Jag måste bli bättre på att klippa av rosor som blommat klart för att få en längre blomningsperiod och även klippa bort nyponen på de rosorna.
Jag har aldrig sett nåt liknade.
Vi insåg att träden inte kommer att palla för den här tillväxten så vi behöver göra en portal som vi sätter under och flyttar över rosen till våren och sonika kapar träden så långt ner det går.
Den andra har enkla, öppna rosor i vitt.
Så, när allt slår ut ser det ut som ett snötäcke!
Att vi bor här. Att det här är vårt.
Vårt paradis.
Som bara var ett hus och ett riktigt skruttigt gästhus när vi köpte det.
Ingen trädgård. Inte en enda blomma och en påbörjad häck som var bedrövligt ynklig.
Vi har lagt så mycket tid, svett, tårar och pengar på det och nu är det precis det där stället vi båda drömde om.
Vi såg det som andra inte såg, vilket var tur, så att det fortfarande var osålt sommaren efter vi först kikade på det.
Vi har drömmar kvar, men det är finlir.
Att sitta på terassen, äta underbar fruktmiddag, lyssna på minime som hoppar i vattenslangen med grannens barnbarn och skrattar så hon kiknar, höra folk som pratar en bit bort, en båt som åker, en gräsklippare som surrar..
Men man är inte PÅ varandra.. Så ljuvligt..
På inget annat ställe är kaffet lika gott..
I början av veckan var jag iväg till en annan favoritplats för att ha konferens med min sektion.
Den här utsikten alltså...
Det blir en spännande höst som jag ser fram emot. Mycket mer än när vi kröp in i vår coronabubbla i mars.
Nu blir vi omorganiserade, får nya kollegor och ny chef.
Troligen också nya arbetsuppgifter i någon mån.
Hela augusti ska vi jobba på distans och bara träffa våra närmsta kollegor och jag tror att även september och oktober blir så.
Mig gör det inget, jag trivs att jobba på distans.
Maken som pluggat i flera år går tillbaks till jobbet i höst också.
Och båda stora barn har fått jobb efter sin examen.
Vore det inte för Corona så skulke livet vara 100 %...
Men, vi får lära oss att leva med viruset tror jag och hoppas att ingen i vår familj blir svårt sjuka.
Men, innan dess ska vi fira midsommar.
En coronasäker sådan.
För oss blir det stor skillnad dom brukar vara runt 25 -30 personer varje år.
Nu är vi ett litet antal till lunch och bara närmsta familjen.
Och till middag vi nio.
Det känns ändå bra. Hälsan är absolut viktigast av allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar