Jag har faktiskt gett barnen varsin liten flaska att ha med i skolan och köra händerna lite då och då.
Det kan inte skada....
Att tvätta händerna är ju det bästa i förkylningstider och att toppa det med lite desi är troligen inte skadligt. :-)
Men det känns bra! ;-)
Fler än jag tänker så bevisligen för det är sopslut på apoteken och jag fick snällt beställa Oxiskin på nätet.
Druttar vi dit igen, så kommer jag att spraya det här i hela huset...inklusive i barnens hår. Kanske. :-)
Och just när det kommer till virus och förkylningar så hjälper ju inget annat, än att jobba på motståndet både att få virus och att klara av det om det dyker upp.
Jag var inne på apoteket idag för att köpa mer Ipren och nässpray till maken och det var ju sopslut även det. Nässpray fanns, men nästan alla värktabletter var slut.
Så nu är verkligen influensan här.
Rektorn mailade idag och bad alla att hålla sjuka barn hemma, för att både elever och lärare ligger hemma sjuka nu.
Nåja. Nu är barnen på benen och har varit i skolan, men dom är trötta, det märks.
Minime var smart nog att gå och lägga sig efter skolan på måndagen och sova en stund. Inte alls dumt.
Som tur var så är det många som varit och är sjuka i skolan, även lärarna, så dom har inte kommit så långt efter ändå, trots att det varit hackiga tre första veckor.
Lilleman hade sovmorgon nästan hela veckan, för att lärarna är sjuka.
Coronaviruset är ju spännande också. Jag är inte nojig och inte orolig, men man håller ju lite koll på läget ändå och vart det tar vägen.
Vi hade planer på att flyga i väg på semester under påskveckan, men vi väntar med att boka biljetter, för just flyga känns sisådär faktiskt.
Vi väntar lite och ser om det dyker upp fall dit vi har tänkt åka eller inte.
Jag har tagit det rätt lugnt i helgen, inte tränat något pulshöjande utan bara yoga. Det får räcka tills bacillerna är ur huset.
Jag hoppas stort på att kunna träna på riktigt i helgen. Jag har hittat ett pass som jag är sugen på att testa.
Januari summerades ändå bra när jag räknade ihop alla pass. Det är mest yoga, men det är också träning. :-)
Man hinner mycket när man har rumpan i soffan!
Just dessa rutor går så fort att virka och jag vill ha en filt till landet. Jag har en, men vill ha en till och nu virkar jag upp alla restgarner jag har.
Jag vill köpa lite nya fräscha garnen, men har en mängd som ligger och inte riktigt räcker till något annat än just rutor.
Jag hjälpte till att flytta sonen med familj. Tanken var att även maken och det två små skulle vara med, men det blev ju bra jag. :-)
Som tur var kunde stora dottern och sambon rycka in och bli plan A, när vi degraderades till plan B. :-)
Det var ju inte långt. Från den här dörren ..
Även att inte behöva bära något upp eller ner för en trappa var ju guld!
Dom bytte lägenhet med en äldre man...nåja, vi var väl ungefär lika gamla... ;-) ... och hans två svärsöner var med och bar också.
Och så sonen, svärdottern, stora dottern, sambon och jag. Det gick riktigt bra.
Mannen hade tömt två rum hos sig helt, så vi började med att bära över sonens grejer till de rummen.
När vi fått två tomma rum i gamla lägenheten började vi bära åt båda håll, så att man aldrig gick tomhänt.
Vi började strax efter 9 på morgonen och klockan 12 var allt flyttat! Tjopp!
Då tog vi lunch innan vi flyttade ett par förråd och lite annat löst.
Och det var ju tur att svärsonen var med, som alltid. Han är ju alltigenom händig den killen. Han fick avinstallera grejer och installera grejer. Och - han har ju alltid brallorna fulla med verktyg, hantis som han är! :-)
Nu har vi ju snart en jurist...och så har vi en hantis och en logistiker...
Läkare vore ju bra... och kock? Tandläkare vore också fint... :-)
Det är rätt galet, för när man tittar ut från sonen och svärdotterns sovrumsfönster så ligger förskolan där borta..
Men det är en annan fråga. Och man kan ju bara dra en lättnadssuck att barnbarnet inte gick på den förskola där han jobbat till alldeles nyligen och hoppas att man nu ändrar både rutiner, policys och sätt att se på problematiken.
Jag vet inte riktigt vad jag hade gjort om barnbarnet varit utsatt. Jag orkar inte ens tänka mig hur man som förälder mår nu, när man vet att man lämnat sitt barn på morgonen till det här odjuret och åkt och jobbat och litat på att barnet blev bra omhändertaget.
Fy fan.
Nåja, den här lägenheten kommer att bli jättebra för dem, stor och välplanerad fyra där dom kan bo ända tills de hunnit skrapa ihop till en handpenning på ett hus. :-)
Så, skönt att dom är på plats. Det var liksom check på ett av årets projekt.
Nu är vi inne i februari och januari försvann ju som en pust, tack vare all krasslighet.
Det ser inte ut att bli någon riktigt vinter direkt, så nu suger det ju i vårtarmen. Att börja plantera frön.. Men det är lite för tidigt.
Jag måste nog vänta till slutet av mars eftersom det är så ljust och solen ligger på i vardagsrummet där jag tänkte för -plantera lite.
Nu har jag ju lyxen att ha mitt lilla växthus som jag kan driva i. Som behöver städas rejält nästa gång vi åker ut.
Det har ju inte blivit så mycket landet nu heller och kommer inte att bli på en stund och jag längtar ihjäl mig!
Idag tog jag mig en promenad på lunchen, vilket jag har lovat mig själv att göra, för att få luft och ljus.
Skiner solen, då ska jag ut!
Här satt jag och surade och ville vara ute och kratta löv! :-D
Jag vägrar så länge han hostar och snörvlar och vill ha 60 grader i sovrummet.
Helst vill jag sova med öppet fönster. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar