Lite märkligt är det ju, trots att vi haft snöfattiga vintrar tidigare.
Det har varit vackra morgnar och soliga, kalla dagar, vilket är underbart.
Jag gillar att det är minusgrader, för att alla fästingar dör. Helst skulle det ju vara -15 till -20 för att bottenfrysa skiten.
Men, men...
Jag har tillåtit mig att vila lite från träning nu, för att jag har känt att något far runt i virusväg.
Även yogan har fått stå tillbaks lite och det har känts direkt.
Jag har haft ont på vissa ställen och inte känt att själen haft ro på samma sätt. Andningen är såå viktigt.
I stället har jag fastnat i virkningen. Det är så lustigt, för jag får rena kliet i fingrarna emellanåt och bara måste sticka eller virka.
Eller rita.
Nu har jag mängder av restgarn som jag virkar upp. Det är så najs att virka små rutor för det går så fort och vips har man en hög som kan bli en filt. :-)
En del i att leva här och nu för mig är att njuta av stunden.
Jag gillar mitt jobb, absolut, men lördag är ändå lördag och ledigt är ledigt, så är det ju.
Och att verkligen njuta av lördagen och ledigheten är härligt.
Det innebär att jag vill gå upp ganska tidigt, innan någon annan och njuta av morgonen. Njuta av frukosten.
Njuta av att kunna träna så länge jag vill utan att känna stress.
Det tog dock tid att komma ner i gymmet. Först stängde jag av klockan. (jag flyttat tillbaks till sovrummet efter ett par dagar i soffan och även om jag tyckte att soffan var rätt skön att sova i - så upptäckte jag att jäklars vilken skön säng jag har.. :-D )
Sen gick jag upp, men blev sittande i köket länge...sen gick det väl sådär får jag säga.
Jag körde ett nytt pass med lite cirkelträning.
Först ca 400 meter på bandet (skulle springas, men gjorde inte det) sen 10 armhävningar, 10 situps, 10 + 10 hantelövningar. Tre vändor.
Jag är ändå nöjd, för jag har tänkt börja köra just det här passet nu innan jag kör mitt intervall.
För, jag behöver få in lite styrka nu och det är så ap- tråkigt.
Men det är bra, så nu måste jag...
Jag fick ihop nästan en timme ändå vilket är jätteskönt.
Det är lite snärjigt att få till det i tid, för att det oftast blir för sent.
Nåja, vi drog iväg på kusinkalas, trots att maken fortfarande var lite hängig.
Där träffade vi även på den här lilla gullkillen! Barnbarnet. :-)
Och det var så kul att se hans min när vi vällde in. Han pratar inte men man kunde se hur han tänkte "nämen! Kommer ni??!!" :-D
Vi var ju liksom på helt fel ställe...
Perfekt att dom flyttat in i större! :-)
Stora dottern dök upp med förkyld sambo och hämtade lite förkylningsdryck.
Jag har kokat några lite ingefäradryck senaste veckorna. :-)
Nu snodde dom flaskan jag hade med till landet och jag förväntar mig ett par tomma flaskor tillbaks snart.
Den här veckan har båda barnen varit på benen och vi hoppas att dom håller sig friska resten av skolåret!
Jag har haft en fullmatad, men roligt, jobbvecka.
Vissa veckor är liksom fulla av saker som fyller en med energi och man har människor runt sig som ger en energi.
Härligt!
Det är ju verkligen så att vissa människor är energitjuvar och man lär sig upptäcka dem.
Jag försöker hålla mig långt ifrån dem, för att inte låta det suga energi av mig, vilket inte alltid är lätt.
Nåja, en toppenvecka som toppades av allahjärtansdag på fredagen.
Det firar vi. :-)
Jag väntade på man och barn med paket till frukosten. Och jag var toppen nöjd med presenterna till maken.
Det är inte lätt att överraska honom, men nu lyckades jag! :-) <3
Och inte tänkte jag mer på det...
Sen, lagom till jag skulle gå på lunch, ringde man från receptionen och meddelade att jag hade fått blommor!
Minsann... det hade jag! :-)
24 helt galet vackra, röda rosor.
Och ett kort, som ju inte gick av för hackor, förstås. :-)
Knäppisen.
Magiska!!
Nu har dom slagit ut och är så vackra så jag blir tårögd!
Och det var inte så sönderblåst som jag trodde att det skulle vara som tur var.
Dock drog ju två björkar och maken sågade ner dem ännu lite mer än det akuta som svärsonen gjorde förra helgen.
Ren tur att dom var där ute och att en granne såg hur en vek sig rakt över vår spaljé och ringde svärsonen så att han kunde göra det mest akuta.
Härligt med alla grannar där ute som hjälps åt att hålla koll.
Medans han sågade så städade jag växthuset, som jag är glad över att det stod kvar. Det står ganska i lä mellan vårt hus, några träd och grannens hus, så jag tror inte att vinden får fatt i huset riktigt.
Nu ska jag börja så frön hemma och flytta ut hit vartefter, så jag städade och förberedde så att jag har plats.
Nästa gång vi åker ut, ska jag även sätta frön direkt här, som blir lite friland men ändå inte. :-)
Lite snabbare tittar dom ju upp i växthus.
Jag hatar pinnar!
Det ser så skräpigt ut när det ligger kvistar och pinnar överallt och det tar sån tid att kratta upp.
Men, nu har jag tagit det värsta i alla fall och nu blåser det ju igen, så nästa gång vi kommer ut, lär det finnas ännu fler pinnar att plocka. :-)
Svärsonen sågar ju på längden och tvären och har fått i uppdrag att ta om hand andras träd som kroknat.
Han forslar dem hit och sen sågad dom till olika saker.
Just nu hade hans bror kört hit långa ekar, som ska bli en bar på hans altan. Så det sågades till igår och han kom och hämtade med kranbil.
Det är som när en granne kommer och visar nya bebisen, då dyker alla tanter upp! :
Vi är som traditionella här....:-D
Som alltid när vi kommer ut, så går jag ner i varv nåt helt galet och somnade på soffan rätt tidigt i fredags och gick och la mig tidigt även på lördagen.
Maken som precis repat sig från sin influensa och även ryggproblem som han alltid får när han blir liggande mer än ett par dagar, passade också på att sova lite längre nätter.
Det är så skönt!
Det är annan luft här ute så man blir liksom full av syre bara man kliver utanför dörren.
Idag vaknade vi till blåst som kommer att bli stormen Dennis tydligen.
Vi tog en sväng ner till havet och man kan lugnt säga att det blåser. Det är ganska skönt att inte ha strandtomt när det blåser så här.
Svanparet som bor här fick kämpa med att hålla sig kvar i hamnen. :-)
Det syns inte så väl på bilderna, men det är jättehögt vatten och vågorna slår in över bryggorna vilket är ganska ovanligt.
Vi har jämt lågt vatten här.
Men om en vecka är det sportlov och då har vi en långhelg vilket blir skönt. Jag har en hel del plockande att göra, städa skafferi och lite annat.
Jag tog bara två semesterdagar för jag vill spara långledigheten till påsk, när det är mera vår.
Men bara att få fyra lediga dagar är ju guld.
Jag är bra avis på en granne som nu flyttat ut hit. Där har barnen vuxit upp och delar av dem flyttat hemifrån, hon vantrivdes på jobbet och det var en riktigt jobbig cirkus en sväng och då bara bestämde hon sig för att hon vill bo här ute.
Så hon sa upp sig och flyttade ut permanent. Man och barn bor kvar "i stan" för att gå klart skolan och jobba, men hon har fått jobb här i krokarna nu vilket är jättekul.
Just det där att våga bryta hamsterhjulet är så imponerande. Varför harva runt om det inte funkar?
Trots att jag hela tiden längtar ut, så har jag slutat älta det. Jag bara bestämde mig för att jag inte orkade leva i det vakuumet, att hela tiden tänka att tiden jag inte var där ute var...B tid...
Nu är jag i nuet, här där jag är och ser till att göra det bra. Njuta av det jag gör när jag inte är där också.
Försöka tänka på alla fördelar med att ha nära till allt.
Men, visst vore det najs att bara bo på ett ställe av många olika skäl. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar