Fullt krig!

Alltså nu är vi less!
Och nu är det krig!!

En vecka låg barnen i klassisk influensa delux. Alla symptom man kan läsa sig till inklusive 40.7 i feber.
Nåja, dom piggnade på sig efter prick en vecka.
Minime gick till skolan.. i fyra dagar. Kroknar på fredagen, då hon ändå är "ledig" för att göra del två av astmautredningen och klassen ska iväg och åka skridskor, vilket hon inte kan vara med på..
Men- på eftermiddagen känner hon sig varm och hängig igen.
Lördag morgon gick maken och jag en PW på förmiddagen och väcker henne inte.
När vi kommer hem har hon vaknat till och mäter återigen 40,2!
Men va faen.
Jag ringer VC och vi får komma ner och ta stick i fingret och lyssna på lungorna. Men det är ju bara virus. CRP ligger på ynka 5.
Tjahapp.
Hem och bädda ner sig då..

Maken åker på herrmiddag på lördag kväll, men känner sig ruggig och kommer hem tidigt.
Vaknar på söndagen och har feber. Och hostar och hostar och hostar....
På söndag kväll toppar han 39,9.
Fint då.
Jag känner inget och Lilleman är pigg.
Tisdag eftermiddag har Lilleman en optikertid och vi möts upp i centrum. Jag kände under eftermiddagen att jag är lite ruggig och har rethosta.
När jag knatar till centrum regnar det och jag känner hur jag plötsligt fryser ända in i märgen..
Lilleman som skulle möta upp mig är inte på plats och när jag ringer honom så väcker jag honom!
"jag mår inte bra" konstaterar han och har missat larmet på telefonen.
(Han hoppade även pianolektionen dagen innan för att han inte orkade gå, när pappa inte kunde skjutsa och jag tänkte att det han är seg efter influensan och hostan som hänger kvar)
Men, han tar en Ipren och kommer ner.

Vi gör undersökningen, väljer ut nya glasögon, hämtar ut ett par paket och knatar sen hem.
När vi kommer hem är han helt slut och vi meter feber. 39,2.
*Suck*
Jag känner mig också ruggig och tempar, 35.8! Va?
Ok....
Jag fryser galet och lägger mig under täcket och en filt och plötsligt känner jag hur öronen nästan brinner och då har jag ju också 38,8
Jag tar en Ipren och kryper i säng. Sömn hjälper alltid.

Men - maken hostar lungorna ur sig hela natten, Lilleman hostar, Minime hostar, Lilleman är uppe och tar mer Ipren och maken hostar.
Så när klockan ringer 7, då är jag helt död.
Febern har gått ner och jag ligger strax under 38, men det är ju bara att sjukanmäla sig och bädda ner sig i soffan.
Efter en stund kommer Lilleman som är helt snurrig och har fortfarande 39.

 Sen kommer Minime som har rätt hög feber men är ganska pigg.
Och här ligger vi hela onsdagen. På rad.

Jag hade tänkt hålla ett öga på mailen, men fick order av chefen att stänga av den och sova.
Sova gick inte så bra, så jag la mig och läste ut en bok.
Fixaren.
Och hittade en ny författare! :-) Den var riktigt bra så jag smög in på Adlibris och hittade två nyare böcker av henne, som fanns som rea pocket. Dom råkade klickas hem! :-D
Det var ju faktiskt lite synd om mig juh!

Vi låg här och jäste hela dagen.
Maken, åkte till VC för att ta en titt i halsen och stick i fingret. Men, han har ju också bara virus och en helt sönderhostad hals och stämband.
Så han ordinerades total tystnad och isglass.

Jag gav upp om att få hyfsad sömn på våning tre, utan hämtade ner allt mitt och bäddade soffan.
Där sov jag sen som en prinsessa i natt. :-)

Jag vaknade i stort sett feberfri. Weee! Min paradgren är att sova bort baciller.
Efter en dusch och en kopp kaffe, loggade jag på och började jobba.

 Jag hade ett möte idag, som gick bra utan mig och som jag sedan bara kunde fortsätta jobba med när de som var med återkopplade besluten.

Det är inte dumt att kunna utföra det mesta av jobbet i soffan, med datorn i knät och telefonen till hands.
Inte lika lätt om man jobbar i butik eller i sjukvården...eller tja, många andra jobb. Det är vi kontorsråttor som har det bra på så sätt.

Jag var dock tvungen att åka och inhandla lite nödvändigheter till sjukstugan. Makens hals är som sagt helt uppriven, så allt han drömde om var isglass och vaniljglass.
Så jag fyllde frysen med olika sorter.

 Dock är jag ju inte så förtjust i att fylla dem med socker, så jag fyllde även på med Actimel.

Bra magbakterier är nödvändigt nu.
Vi fyller ju även på med lite specialgrejer som är högoktaniga av vitaminer.

Och - vi kan ju inte hålla på såhär. Dags för tunga artilleriet.
Citron och ingefära, blir ingefära shots.

 Man kan ju köpa sådana färdiga. Literpriset är som guld ungefär. Jättedyra små rackare..

Nu kokade jag egen, på vatten, citron och ingefära..

 I med lite honung på slutet...

 Och så tappa upp på flaska.
Nu jäklar! :-)

Jag dricker ju inte så mycket te, men maken hinkar rätt många liter och nu boostar vi där också.
Till slut kanske det växer ingefära ur öronen på oss.

Man blir ju lite desperat till slut när det inte ger sig.

Läget är ju inte lika uppgivet som när barnen är små och man inte sover alls och är jätteorolig över den höga febern.
Nu kan dom ju berätta hur dom mår, dom har varit relativt pigga ändå och dom sover ju mer än när dom är friska.
Det är ju mer att det blir väldigt många dagar dom inte är i skolan. Och i den här åldern missar dom massor av att vara borta.
Lilleman är helt förstörd över att han som behövt skräpa till sig efter höstens inte helt bra betyg, nu kommer efter..
Men, han har ändå orkat göra lite uppgifter som han fått mailat till sig.
Idag hade dom matteprov på morgonen och var inne på att peta i sig en Ipren och gå och skriva provet och sen gå hem.
Han får göra som han vill, han är ju ändå 13 år, så jag kände att han skulle ställa klockan, vakna och känna efter...
Men, han hade strax under 38 när han gick och la sig, så jag förstod ju att oddsen var låga.
Men jag förstår hans frustration.
Minime är lite mer chill, men hon har velat gå till skolan flera dagar nu.
I onsdags lovade jag att hon fick ställa klockan och orkade hon gå upp när den ringde, så var det bara att trava iväg.
Jag trodde inte det, för hon låg strax under 38 . Och klockan hade ringt, men hon väcktes 11:30. :-)
Och då nästan feberfri, men fortfarande i torsdags hade hon strax under 38. Sååå segt.

Idag var jag själv uppe och kände att jag var mitt normala jag.
Jag väckte Minime som var feberfri, men otroligt trött, så vi körde en dag till. Det känns som en dag hit eller dit.
Och man blir ju trött av att ha feber så länge och inte riktigt ha någon matlust.
Lilleman kikade jag in på, men lät honom sova.

Jag tassade iväg till jobbet så tidigt jag kunde, för att kunna jobba undan och sen ha ett viktigt möte.
Så skönt att inte behöva delegera bort det, utan kunna hålla det som tänkt.
Som projektledare vill man ju vara på plats.

Väl hemma igen var båda barnen uppe men maken lika rutten som tidigare.
Nu är barnen feberfria och jag hoppa satt det håller i sig.

Nu får det vara nog.
Jag har tvingat i både maken och barnen ingefäradrycken och funkar inte det får dom börja dricka handsprit! :-D


Nu är det helg och jag är träningssugen som sjutton.
Men, jag känner att jag ska ge kroppen ett dygn till, förutom lite yoga i kväll.
Sen hoppas jag kunna hjälpa äldsta sonen med att flytta under lördagen.

Man brukar ju säga att den friska har många önskningar och den sjuka bara en. Och jösses så jag önskar att vi kan köra resen av våren bacillfria! :-)

Januari är snart slut. Dags att summera.

Den här bilden hittade jag på nätet i veckan och garvade högt åt den.
Jag kunde liksom se hur dom satt där i godan ro och vips så halkade en av dem av...och vevar för glatta livet för att kravla sig upp.

Men det är ju också såhär livet är.
Man sitter stadigt, tror man, och vips så har man ramlat av.

Jag la upp den på fejjan och flera av mina vänner kände igen sig lite för väl. Vissa kände att dom hängt där ganska länge... :-)

Just nu känner jag också lite så. Vi som äntligen kände oss friska, så kroknar Minime. Igen.
Fyra dagar var hon i skolan och sen är febern tillbaks.
I fredags var det 13 barn som var sjukanmälda! 13!
Så, det är virustider helt klart.

Jag var iväg med henne till VC i lördags för att kolla CP så att hostan inte övergått till något bakteriellt, men så var inte fallet.
Bara att vänta ut hur segt det än är. Idag har hon inte lika hög feber, så det ger sig nog.
Nu har dock maken kroknat...
Jag hopps att jag slipper, verkligen. Jag vill inte bli sjuk. Inte!

Vi åkte ju inte till landet den här helgen pga av andra saker och nu blev ju helgen riktigt "lat" när resterande medlemmar inte mår helt bra.

Det gör att min helg blev helt vikt till träning, träning och ännu mera träning.
Det känns så bra att få till det, trots att det är januari (då man aldrig brukar ha ork att träna i januari när vardagen drar igång..) och trots att huset är fullt av hostbakterier.
Jag håller hårt i yogan, som går att göra trots att man är trött och även lite förkyld. Jag har också märkt att yogan gjort att min "löpträning" dvs när jag står på bandet går mycket bättre.
Jag kör ganska hård motlutsträning, som ger puls och kickar igång förbränningen. Efteråt brukar jag springa lite, men brukar inte orka mer än någon minut i taget, men nu funkar det så bra!
Det är som att jag nu får ner luft ända ner i botten på lungorna, vilket är sådan skillnad.

I fredags tränade när jag kom hem. Jag hade bestämt mig för ett gympass och det gick lite sådär.
Jag är så petig med att jag ska veta innan vad jag ska träna, vilka muskler liksom.
Men, nu har vi ju rivit ur gymmet då vi håller på med taket där, som står på tork. Mina träningsböcker är putts veck (rättare sagt ligger i en flyttkartong) jag hittade inte mina hantelhandskar, utan fick leta efter dem osv. Jag kom som av mig och då blir jag sur...
Men, jag körde skivstång, hantlar och tog sen en sväng på bandet innan jag körde core yoga.
Det fick duga.
Och det kändes i morse i axlarna att jag kört hantlar.
Det bästa som finns är att vakna och ha träningsvärk! :-)
Efter en lätt frukost, drog jag med maken ut, då solen sken så fint.

Vi gick vår vanliga runda, som är ca 6 km.
Senast vi gick den för ett par veckor sedan, då tog det 1 timme och 7 minuter.
Idag gick vi den på prick en timme och mitt mål är 45 minuter. Men då måste man springa vissa bitar,
Det är inte speciellt fort eller långt för andra, men jag jämför mig aldrig, utan tänker på mig och vad jag orkar.
De mål vi sätter är våra, för att vi ska utvecklas.

Nåja, det kändes bra och jag svettades så att min väst blev blöt på utsidan under vindjackan!

 Jag var rätt hungrig när vi kom hem, men tog en varma koppen och en hård macka.
Sen for jag runt resten av dagen, till VC och iväg på lite andra ärenden innan jag tog Lilleman med mig och storhandlade.

Sen blev jag akut hungrig!
Maken åkte på herrmiddag och barnen och jag snodde ihop tacos. Det är ju så gott!
Jag försöker fylla min tallrik med grönsaker mest.

Men jag åt ju tills jag mådde illa.. :-)
Vi hade tänkt göra lite grönsaker med dip och lite chips när vi skulle kika på film, men vi orkade inte.
Vi låg och jäste i varsin hörna av soffan....

Jag hade tänkt köra ett coreyogapass, men orkade inte, utan la mig för att läsa i stället. Även det måste hinnas med. :-)
Häromdagen var jag på möte på en annan våning och där i fikarummet låg mängder av böcker. Yey!
Jag hittade två som jag inte läst och lånade hem dem.

Maken vaknade då i morse och hostade precis som barnen... Grattis. Jag hoppas som sagt att jag slipper..

Jag började dagen med ett core pass yoga, som var så skönt. Tanken var att gå ner i gymmet och yoga i kväll, men jag kände mig så stel överallt och tänkte att det var bättre att få igång kroppen innan jag körde ett konditionspass.

Jag unnade mig en underbar frukost med äggröra och grönsaker. Mumma!

Sen, när det fått lägga sig lite, körde jag ett motlutspass - det som är mitt favorit.
Är jag trött, då går jag inte så fort, kanske runt 5-5,5. Man svettas ändå. :-)
Idag gick jag på 6, 2 hela passet upp och när jag vände ner 6,5. Man är helt slut sen!
Detta pass tar 25 minuter. Sen gick jag lite lugnt och fint i nästan 10 minuter innan jag började springa fem minuter, vila en, springa fem osv till 45 minuter.

Det kändes så otroligt bra. Nu är jag på banan igen efter "juluppehållet" som inte riktigt blev det. :-)

Mitt mål nu är att hålla i träningen, så att jag kan köra mina härliga morgonträningar i sommar. Jag längtar till de tidiga morgnarna.
Förra sommaren, var jag i bättre form än på länge innan, men i sämre form än jag är i nu. Det gör att det ska bli så spännande att kunna ta mina rundor på landet. Se hur jag orkar runt och sätta nya mål.

Det är ganska så fantastiskt hur bra jag mår både i kropp och själ när jag ökat på träningen så här mycket. (för mig)
Jag sover bättre och huvudet funkar bättre. Det finns liksom inget dåligt med träning.
Det två böckerna jag slät om styrka hela livet och Hjärt -smart skrev ju precis det. Allt träning är bra och det som blir av är bäst. :-)

Synd bara att det skulle ta nästan 50 år innan jag knäckte koden. :-)
Eller, det är ju så att man som ung känner sig odödligt och fattar inte att man måste ta hand om sig så att man är frisk hela livet.
När man fyllt 40 kommer man på att man är på andra planhalvan liksom och är lycklig att man blivit 40+
Nu vill jag ju leva tills ja är 100 och helst vara frisk. Och då måste man ta hand om sig helt klart.

Nu ska vi ta oss ann en ny vecka. Den sista i januari vilket är helt galet!
Det blir ljusare varje dag, vilket är härligt.

Och - på fredag är det dags att summera träningen för januari. Det blir kul! :-) Jag tror tom att jag kommer att ha lite träning på sparkontot.

Yoga, lugn och vardagsmotion.

Jag har senaste året jobbat mycket med mitt inre lugn. Leva i nuet, här och nu. Inte tänka så mycket framåt och inte älta bakåt.
Jag har alltid älskat listor och papperskalendrar, men nu är jag extrem med det.
För att slippa ha saker i huvudet, skriver jag ner dem. I listform eller så.
Jag märkte för ett tag sen att jag började göra saker så automatiskt att jag inte mindes att jag gjort det, vilket gav mig onödig stress.
På jobbet kunde jag komma på att jag missat detaljer i projekt, exempelvis bokningar eller informationsmail, men när jag sen letade, så hade jag gjort det. Det hade bara gått så automatiskt att jag inte tänkt på det.
Så nu har jag checklistor, där jag bockar av så enkla saker som det jag har gjort, för att slippa tänka på det.
Jag gör listor på sånt som sak göras idag, i veckan osv. Allt för att inte behöva ha det i huvudet.

Jag har också blivit noga med att känna situationen, där jag är. Lagar jag mat, så njuter jag av det.
Promenerar jag, så njuter jag av det.
Dricker jag kaffe, njuter jag av det. Jag försöker att inte tänka på vad jag ska göra sen, utan njuta av kaffet när jag dricker det.
Njuta av promenaden till jobbet, känna doften, känna vinden. Lyssna på bra musik. Njuta av träningen.

Jag yogar mer än någonsin, vilket är oerhört skönt.
Det är träning, men också närvaro. Det går liksom inte att tänka på något annat när man ska koncentrera sig på att andas rätt samtidigt som man gör olika rörelser.
Det är lika avkopplande som att springa.
Och jäklar vilken träningsvärk jag får! :-)

Det har gjort att jag blivit allmänt lugnare, mindre stressad och mer närvarande.
Även i stressade perioder där jag har galet mycket, både på jobbet och privat, så känner jag mig lugn, för jag har koll.

Jag tror också att det hänger mycket ihop med åldern. Jag står med fötterna rejält i myllan och inte mycket rubbar mig.
Jag har varit med om mycket, löst många problem och har alltid dragit ett stor lass. Gör fortfarande, men kan prioritera och vara så strategisk med min tid, att det inte stressar mig.

Jag har också hjälpt en anhörig senaste åren, att hitta ett annat lugn, av hälsoskäl.
Det har snurrat och snurrat och snurrat, mycket har varit så roligt att timmarna inte räckt till och sömnen har fått stå tillbaka.
Det är farligt.
Även positiv stress, är stress. Kroppen känner ingen skillnad. Kroppen känner heller ingen skillnad på riktigt hot och påhittat hot.
Man går igång lika mycket ändå, även om "hotet" är en missad deadline, som ingen dör av.
När det börjar tära på hälsan, då måste man stanna upp och tänka igenom livet.
Vad är värt vad?
Vad springer jag för?
När jag dör, vad kommer jag då att ångra eller tänka att jag gjort för lite av?

Under senaste åren har vi också fått en del påminnelser om att livet kan vara oerhört kort. Man är inte längre 22...

Och då har jag landat i att jag måste njuta nu. Av allt jag har. Alla jag har. Kärlek, gemenskap och det lilla härliga i varje dag.
För det finns underbara saker varje dag. Härliga möten.

Och jag måste ha målbilder. Varför jobbar och sliter jag? Varför går vi upp varje morgon?
En av mina målbilder är det här:

Hav.
Närhet till havet. Havsutsikt.
När jag sitter vid köksbordet och äter frukost, då vill jag titta ut över ett hav, en sjö eller en hamn.
Se båtar som kommer och far.
Solen glittrar i vattnet. Solen glittrar i snön på isen.

Någon gång ska jag ha det.
Så är det bara.
Vi har ju redan närhet till vatten vilket är underbart. Verkligen.
Och den målbilden, är för långt bort. Jag vet att vi kommer att bo på landet, om inte 100% så väldigt mycket, men det blir först när båda barnen flyttat ut på riktigt, eller är så stora att dom tar över radhuset och vi flyttar.

Men, den målbilden är för långt bort. Jag behöver ha ett närmare mål, för att det inte ska bli ett vakuum.
Så nu har jag hittat en ny målbild och ett nytt mål. Och det målet ligger mycket närmare i tid.

Jag har också äntligen, vid 48 års ålder, landat i kost och träning. Genom åren har jag hållit mig från socker och tränat, men ramlat tillbaks.
Gått ner 15 kilo och gått upp 20. Gått ner 20 och gått upp 25. Gått ner 10 men haft 10-12 kilo för mycket.
Länge.
Men, nu knäckte jag ju koden för snart ett år sedan och har sen hållit i träningen och även kosten och nu ser jag inte att jag skulle trilla tillbaks.

Den här boken läste jag nyligen och här hittade jag precis det som gjort att jag käckt koden.
Man behöver inte tok-träna. Allt man tränar är bra. Allt motion är bra, formen spelar ingen roll.
Vardagsmotionen är viktigt. Kondition då och då. Styrka ibland.
Det är färskvara så man behöver ha en kontinuitet, men det är aldrig för sent.

Och - det krävs inte en timme, fyra gånger i veckan. Det räcker med 20 minuter varje dag eller tom varannan dag om så är.
Min last, sockret, är viktigast att ta bort och nu är det inte längre en kamp.

Boken förmedlar det så starkt att man inte ska krångla till det. Rör på dig, punkt.
Rök inte, drick med måtta. Ät så nyttigt du kan och rör på dig. Det gör stor skillnad för hälsan långsiktigt.
Var snäll med dig!

Och jag känner nu att jag borde ha knäckt koden långt tidigare och även jobbat med det!
Som dietist tex eller hälsa i stort.
Det är intressant och det är sådana hälsovinster så det är inte klokt.
Många skulle kunna sluta med mängder med mediciner om man bara rörde på sig lite.

Och något har ju hänt i huvudet helt klart.
Vi hade planerat att åka till landet i helgen, men kan inte av olika orsaker.
Jag deppade lite först men sen tänkte jag "yes, det betyder att det blir en träningshelg!"
DET hade jag aldrig tänkt för ett år sedan, utan "ok, det betyder att jag kan ligga och läsa x antal böcker ..." typ.
Men nu funderar jag hur många pass jag ska få in och vilka. Ute eller inne? Hur ska jag strategiskt lägga upp det så att jag hinner med fem pass fredag till söndag?

Bara tanken gör mig glad! :-)

Och det är verkligen sant det som står i boken - det är aldrig för sent, man kan bli "frälst" även om man är lite äldre! :-)

Sjukstuga och söta blommor

Nu är vardagen igång. Första hela veckan har jobbats igenom och nu märks det att alla är tillbaks.
Det är fullt upp och mycket roligare än när det är långsamt och man inte kan fylla hela dagen.
Nu är det ju tur att vi har flextid, så jag jobbade kortare dagar när det var lite och fyller nu upp dessa timmar.
Det är också tur med flextid när det dyker upp oväntade virus!

Barnen hann bara gå i 3 respektive 4 skoldagar, sen kroknade dom!
Hela veckan har dom legat hemma och hostat och hostat och febern har pendlat mellan 38 och 40,7 !
Det är flera år sedan dom varit så pass ruttna och det har gått åt en hel del medikamenter...

Det har varit otroligt segt. Jag mins inte när de senast hade feber i en hel vecka.

Det som är lite märkligt nu är ju att jag jobbat på som vanligt och nästan sovit som vanligt, trots att dom är så sjuka.
Tidigare blev ju hemmet som en mindre krigszon när barnen var så pass sjuka.

Men, jag var ändå trött på fredagen, för man sover ju lättare än vanligt, då man är beredd på att någon hostar eller kräks, vilket är lätt hänt med så hög feber. Och lite oroad är man ju alltid, vad det ska utveckla sig till.

Och jag känner själv att jag har haft något skit i kroppen, som jag försökt stävja hela veckan.
Någon konditionsträning har jag inte vågat mig på för att inte väcka något eventuellt virus som kroppen kämpar med.
Det har bara blivit yoga vilket också är bra. Träning är träning. :-)
Jag hoppas dock att få ett konditionspass i morgon, då det är så skönt att liksom avsluta helgen med en rejäl genomkörare.
Jag ska i alla fall testa. Jag borde ha blivit sjuk vi det här laget tänker jag.

Hur som, helgen blev ju rätt mycket lugnare än planerat.
Maken och jag skulle egentligen gått på fest på fredag kvällen, men vi orkade vi inte riktigt och ville inte lämna barnen själva heller och behöva sitta och ha koll på telefonen, så det blev en lugn hemmakväll.

I morse mådde Minime riktigt dåligt igen och hostade slem tills hon kräktes. Gumman. :-(
Jag hade hoppats att hon skulle vara piggare så att vi skulle kunna gå på Bio, men det får vi nog skjuta på också.
Jag tvärruttnade på allt vad baciller heter och storstädade hela huset från golv till tak. Tvättade allt som fanns i hennes säng, som kuddar och filtar och torkade alla golv osv.
Det känns verkligen som att det kryper runt baciller överallt. Urk!!

Nu känns det bättre, när hela huset doftar såpa.
Sen åkte jag iväg och träffade en kompis som tagit över en second hand butik. Lämnade skor, skridskor och lite urvuxna jeans.
Butiken var jättefin och det känns bra att ha någonstans att lämna allt man inte vill kasta.

Sen kunde jag inte hålla mig utan åkte till Plantagen.
Jag behövde känna lite doft av blommor och jord!
Förra året var jag lite sen på bollen och växthuset var inte klart, så jag sådde inte mycket och när jag väl gjorde kunde jag inte ställa in det i växthuset, så det växte lite dåligt.
Tomatplantorna köpte jag ganska sent.
Men i år! Nu har jag massa fina frön och ska så både här hemma i förväg och direkt i växthuset.

Jag köpte en massa frön med blommor för bin och fjärilar, som jag ska så ut lite överallt så snart det bara går.

Jag köpte flera pyttesmå blommor som var toksöta!

Och gjorde en blomgrupp av.
Nu njuter jag av dem och till våren kan jag plantera ut alla på landet. Win win!

Det blev ju inget land denna helg heller då annat var inplanerat, men förra helgen på landet var jätteskön.
Och vi hade flera olika väder inom ett par dygn. Regn, storm, sol och varma vårvindar.
Innan vi åkte hem på söndagen, var jag lite sugen på att sätta mig i solen och få de där första strålarna på nappen...
Lite galet med tanke på att vi är två veckor in i januari.

På lördagen tog vi oss första utomhuslunchen för detta år. Grillad vurre.

 Det blåste rätt duktigt, så korvarna blev nästan flamberade...

 På kvällen började det regna och det regnade nästan snö, så det blev jättekallt.
Då var det skönt att gå in och tända brasa och ligga i soffan under filten.

Och Lilleman kroknade som sagt redan då..
Han kände sig hängig på morgonen men tog en Ipren och var sen ute med oss. Men på eftermiddagen gick han in och la sig och plötsligt började han frysa.
Han låg fullt påklädd, med filt, på en kudde vid brasan och frös så att han skakade.
Och tja, febern kom ju som ett brev på posten....

På söndag morgon hade han 40 grader och han var febrig ända till torsdag morgon! Tur att vi inte visste det när vi åkte hemåt tidigt..

Men jag hann ta en promenad och njuta av havet. Det är så underbart att stå här och känna vinden och havet.
Fantastiskt! Jag har ett enormt behov av att se och känna hav.

Solen bröt fram och det var helt ljuvligt.
Men - vi var ju tvungna att packa ihop oss..

Det var riktigt synd om Lilleman att bli så rutten, han var så peppad på ny termin och kände ju med hela kroppen att han inte riktigt har tid att ligga sjuk, men det väljer man ju inte.

På tisdag morgon hade Minime en tid till läkare för att utreda astma. Maken skulle med så jag gjorde mig i ordning och var på väg till jobbet när maken ropade åt mig från sovrummet "minime har 38,9!
Jaha, sedär.
Men dom åkte ändå till läkaren och fick astma medicin. Sen ska hon dit igen och göra ett så kallat "arbetsprov" där man testar att det är rätt medicin.
Och - hon har ju fortfarande feber idag. Helt galet.

Nåja. Hoppas att det vänder nu så att båda kan gå till skolan. Det är inte kul att missa en hel vecka. :-(

Tur att maken pluggar, så att jag inte behövt vabba en endaste dag. :-)

Jag har bestämt mig nu för att sluta dricka det äckliga kaffet i våra kaffeautomater på jobbet och grävde fram lilla kaffebryggaren igen.
Nu är kaffet gott!
Sån skillnad att det inre är klokt!

Det känns jättebra att vara igång och jobba igen. Det händer så mycket skoj denna vår och nu märker man ju redan att det blir ljusare, både på morgonen och eftermiddagen.

Jag hade ett bra utvecklingssamtal med min chef denna vecka också, vilket kändes otroligt bra.
Man har ju upp och nergångar i vardagen med allt man gör, men nu känner jag genuint att det är kul.

Vi jobbar så bra ihop och har ett flyt som man bara får när man jobbat tillsammans ganska länge vilket jag just nu får en väldig energi av.
Det känns som att det kommer att bli en bra vår.

Nu ska vi bara bli friska.

Nu är vi på gång.

Nu är alla på gång i vardagsrullorna igen.
Lite tråkigt, då jag lätt kunnat vara ledig en vecka eller två till.
Men- samtidigt skönt att komma igång och att alla går till sitt på morgonen och vi träffas igen på kvällen och har en massa att berätta för varandra.

Jag väckte barnen när jag gick till jobbet klockan 8 på tisdagen. Lika bra att rycka plåstret och dom stannade uppe otroligt nog.
Jag var helt hundra på att dom skulle krypa ner under täcket igen och vakna på eftermiddagen...
Men det gjorde att dom faktiskt kom i säng vettig tid kvällen innan skolstart.
Jag plockade också av dem telefonerna och skickade dem i säng med varsin bok. Och då somnade dom ju snabbt. :-)

Vi kommer att vara ganska strikta med skärmar och spel denna termin, för att se om fokuset blir bättre samt nattsömnen!
Vi har en hel del nya rutiner och regler för terminen. Både barnen och vi själva måste skärpa till oss.
Även jag har fått skärmskärpning. :-)
Det kommer att märkas både i sociala medier och här... :-D

Nåja, barnen vaknade bra på skolstartsmorgonen och kom iväg i god tid. Det var så mysigt att gå med dem och vinka halvvägs som jag brukar.
Kvällen innan började det plötsligt snöa, men det var ju borta på morgonen igen...

Första skoldagen gick bra och nu har vi koll på scheman och upplägg.
Redan första kvällen satte vi nya rutiner runt läxor och vad vi ska ha koll på och hjälpa till med.
Och det som alltid är spännande - kan dom ha sina skridskor??
Det kunde dom inte. Men som tur var hade vi storebrors gamla kvar till Lilleman och Minime hade fått en kasse med skridskor av grannen för ett par år sedan, så hon har ett lager.

Jag har också bokat tid till Lilleman för att träffa optikern och uppdatera glasögonen, samt tandis för att dra ut en möjlkis som inte vill ge sig. Han lovade att vicka loss den under hösten men det har inte gått så bra.
Och - Minime ska till doktorn och kolla upp eventuell Astma. Hon får jättejobbigt när hon springer eller anstränger sig och astma finns ju utbrett i släkten så jag är inte förvånad.
Men vi kunde inte annat än skratta när maken ringde mig för att berätta att han fått tid till läkare till henne.. det är liksom rena reparationsveckorna nu.

Det har även känts bra att vara på jobbet. Komma igång, få lite rutiner och ordning.
Jag är återigen rätt hård med sockerintaget, även om jag inte på något vis trillade tillbaks över julen, så känns det ändå som att man behöver rensa ur och skärpa till sig.

Nu har jag frossat i färska bär, frukt och kvarg. Mums.
Eller turkisk yoghurt. Så gott!

 Det är ju också lättare att hålla sig på smala banan när man jobbar, bara man låter bli att gå till Conwini apparaten. Den är ju full av socker!

Jag hann också skämma bort mig lite.
Strax innan jul dog min jobbdator och jag beställde en ny. Nu valde jag en med så stor skärm det bara fanns, för att lättare kunna sitta och jobba på annan plats än just mitt skrivbord och för att inte behöva koppla upp mig på externa skärmar.
Jag är löjligt nöjd med datorn! Men - det finns inga datorväskor som passar!
Alla är precis för små.
Irriterande. Jag ville absolut ha en ryggsäck för att det är skönt att ha den på ryggen och han händer fria osv.
Bär man datorn i en vanlig väska blir det lätt "snett" för ryggen.

Jag provade mig igenom hela sortimentet på Accent innan vi hittade en väska som funkade.
Inte den snyggaste precis och så inte jag. Den fanns i svart och beige, men jag valde grått.
Och pimpade den liiite grand. :-)
Fördelen är att den är väldigt slimmad och tål vatten. Skönt, eftersom vi numer har värsta Englands vädret...

 Barnen var ganska "speedade" när dom kom hem efter första dagen.
Minime hade fått fyra nya klasskompisar och alla tjejer! Gissa lyckan! :-) Tjejer är ju ändå tjejer och killar är mest i vägen... :-) Även om Minimes två bästisar faktiskt är killar.
(Hon har så svårt med tjejers sätt att snacka skit om varandra och ha "under ytan" konflikter. Killar är rakare och ärligare och det passar henne bättre)

Båda kom hem med en del läxor som vi rev av och la planen för veckorna som kommer. Det var ingen smygstart för någon av dem! :-)

Kaffe och stressboll underlättar...

 Jag har även bakat lite glutenfritt bröd till maken i veckan. Det blev väl sisådär. Det är svårt med att baka glutenfritt gott matbröd..
Däremot gick det bra att veva ihop glutenfria och sockerfria brownies! De blev jättegoda och maffiga.
Man orkar en eller två små bitar.
Jättegott att lägga i frysen och ta en liten bit till kaffet.
Nästa gång ska jag göra dubbel satts och ringla på ljus choklad till barnen och mörk till mig.
De är ju tom nästan nyttiga att äta till mellis..

 Vi var många som konstaterade att veckan inte direkt har varit produktiv vid lunch i fredags. Många har varit på plats, vi har fikat, vi har haft lite möten och planeringsmöten, men jäklar vad seg man är i pallet.
Och det är nog först nästa vecka som man får något vettigt gjort.

Flera dagar har det varit rena vårvindarna och solsken! Det kändes som påsk när jag gick hem.
Otroligt att det är januari.
Lite läskigt.
Men det var ju med lätta steg jag travade hemåt och redan nu ser man att ljuset är annorlunda och det är ljusare längre på eftermiddagen.

I fredags väntade in barnen och åkte sen direkt till landet.
När vi kom ut klockan 16:30 var det fortfarande lite skymning. Innan nyår var det bäcksvart klockan 15.
Härligt!
Det var det ett par minusgrader och en jättestor fullmåne. Svår att få på bild, men den hänger precis ovanför skogskanten och ger långa skuggor.
Härligt!

Vi åt gott och njöt av varsin öl och la oss sen soffan och tittar på film. Härligt!
Det går inte att få en bättre fredag...

Jag städar bort julen denna helg och kan förhoppningsvis även ta ett par långa promenader om vädret är fint.
Jag är så sugen att ställa klockan och gå upp jättetidigt för att njuta av tystnaden och den friska luften.
Som jag längtar efter mina tidiga morgon pw:arna som fick till i somras...
Minst en långpromenad ska jag skrapa ihop denna helg.

Träningen har gått bra i veckan. Precis som jag trodde så är det Yogan som hinns med bäst och nu har jag avancerat till lite svårare pass som kör ganska jobbig core. Som man har träningsvärk sen!
Man hittar helt nya muskler...
Så det är nog så det blir.
Yoga i veckorna och kondition/ gym fredag till söndag. Men det känns bra.

Just nu känns det faktiskt som att jag och vi är på en bra plats.
Det känns lugnt och stadigt.
Precis som jag har städat i huset, har jag städat i sinnet och fått ro. Satt rutiner. Tänkt igenom och har en plan.
Det är så skönt att inte längre ha små barn.
Inte behöva plocka och plocka och ställa saker högt. :-)
Städa och sen är det städat.

Maken och jag har en del kul på gång denna vår bara han och jag utan att vi behöver koppla in barnvakt mer än när vi ska åka bort flera dagar.
Det är också skönt.
Vi kan gå på fest och dom sköter sig själva.
Det har varit ett par år av anpassning, det ska jag erkänna. Det är så nytt för mig att plötsligt ha tid att det blev lite snurrigt.
Att hitta balansen på det. Att ge barnen ansvar och utrymme.
Men nu känns det som att vi hittat en bra balans på det mesta och är på en bra plats.

Ju äldre jag blir ju viktigare blir det för mig med balans och lugn. Jag är social och gillar umgänge och att det händer saker, så det behöver inte vara tyst och lugnt, men jag behöver ha ett lugn inuti och tid och möjlighet till reflektion och vila.

Och där är jag nu.
Vi har som sagt massa kul på gång detta år och allt det ligger i pipen för planering..
Det är dags att fundera på vad som ska hända i trädgården och köpa frön och tänka till.
Mycket kul på gång och det blir ljusare för varje dag.
Det känns så bra! :-)
Välkommen 2020!

Jag är redo.

Så är vi igång. Nytt år och första jobbdagarna är över.
Jag rev plåstret i morse med råge för man är ju i fullständig chock. Men jag är otroligt glad att jag ändå valde att jobba de två dagarna som var mellan nyår och trettonhelgen, för att få en mjukstart.

Som tur är så började jag nya året med att jobba hemma. Att ta mig till kontoret hade nog inte gått...utan typ hjärtinfarkt.
Jag har ju haft lång ledighet och tyckte innan jag gick på ledighet att den var låååååång. Och nu är den slut.
Poff... Obegripligt.

För att verkligen känna att vardagen drog igång, gick jag upp strax efter 6. Släpade mig ner i köket...satt och tittade ut en stund och undrade vad sjutton som var på gång.
Men sen ryckte jag upp mig och gick ner i gymmet. 35 minuter på löpbandet jobbade jag ihop.
Så skönt.
Och så skönt att faktiskt komma i rutinerna på en gång.

Innan jag gick och la mig igår körde jag ett nytt yoga pass och jag säger bara...fy fasen!
Så tungt!
De jag oftast kör är runt 20-22 minuter. 29 minuter är låååångt när man nästan bara kör Core. Jösses..

Men det kändes bra att faktiskt riva igång vardagen. Jag unnade mig en jättegod frukost, på hallon, mandarin och grekisk yoghurt.
Mums...

 Barnen väcktes lite tidigare också för att vi ska försöka få tillbaks  dygnet rätt.
Jag mutade dem med plättar, lagom till lunch när jag hade hunnit beta av mailen.

Jag jobbade inte full dag det behövdes inte, men skönt ändå att ha koll på läget och ha klarat av en av två surdegar som jag visste låg och boka in ett möte till dagen efter då jag var på plats på kontoret.
När jag väl klev in på kontoret blev det lite HLR av blommor.
Ingen har brytt sig om dem på länge...

Det var alldeles lagom att jobba två dagar och öva på att tänka. :-)
Nu är det tre lediga dagar igen och jag känner verkligen att jag skulle välja att ha tre dagars helger över nästan vilken löneförhöjning som helst!

Vi har haft helt magiska kvällshimlar senaste veckan... Man välkomnar verkligen varje ljusminut nu. Fy fasen så mörk hösten har varit.

Jag har fortsatt med mitt städande och röjt alla vrår jag hittar. Det är så skönt att städa ut både höst, jul och damm i samma veva.
Och jag hittar prylar som jag glömt bort. :-) Förutom en grej som jag verkligen letar efter, det hittar jag inte. Dah...

Men jag hittade flera pussel och kunde bara inte låta bli att börja på ett, igen..
Fördel med att ha stora barn, nu kan det ligga framme mellan varven...

Jag kunde inte låta bli att beställa ett par böcker på BOK rean... Man kan aldrig ha för många böcker. :-)

Träningen går ju rätt bra, även om jag varit lite hängig och hoppat över ett par dagar, men  - jag har fixat fler elsastband!
De är ju så bra, då man kan reglera tyngden och jobba med kroppstyngd. Och man kan alltid ha dem med sig.
Band och skor - sen har man hela gymmet!

Jag har hittat ett konto på Instagram som lägger upp många bra övningar som man kan ta till när fantasin tryter.

Vi har även fått äran att ha denna lilla herre ett par timmar. Han blir så stor!
Mycket spring i benen, men alltid glad och nöjd.
Han älskar sin faster och farbror och jag behöver liksom bara finnas till hands..

När han ser maken så tvärvänder han och springer skrattande iväg. Han vet att hans skäggstubb kittlas! :-)
Gullgubbe!
Det är rätt coolt när jag tittar på honom och vet att han är mitt första barnbarn...men inte sista! :-)
Förhoppningsvis förstås.. Men med fyra egna så borde det dyka upp ett par till.

Hela huset kommer att vimla av barn...och skolavslutningar, luciafirande och julaftnar fulla med barn och paket.
Fett nice som de unga säger! :-D
Min klan kommer att sakta växa till en..klan! :-D

Idag vaknade jag 5.30! Va! Törstig och gick ner i köket... kom på ett par saker jag inte får glömma för en grej jag är med och planerar, så jag satte mig och skrev ner det. Sen la jag mig igen och somnade om...
Man kan inte annat är skratta.. Men bevisligen "jobbar jag" under ytan nu och kommer nog att göra under hela våren.
Det kommer att hända så mycket kul i år och denna vår framförallt, jag kommer att ha häcken full, vilket jag ju gillar.
Jag får nytta av mina checklistor..

Men, när jag vaknade ett par timmar senare sken solen. Från en nästan klarblå himmel och det gick ju inte att kasta bort!
Nu vill man ju ta till vara alla ljus minuter man kan få och om det dessutom är sol - då ska man ut ur huset!
Så jag väckte den jag visste skulle hänga på, Lilleman. Han är som en hund. Om man säger "ska vi gå ut?" så börjar han direkt vifta på svansen!
Han är lika förtjust i skog och vatten som jag är så jag visste att han skulle haka på.

Vi vevade i oss lite frukost, hoppade i kläder och hikingskor och så åkte vi till ett av våra favoritställen.
Och det var ju magiskt vackert. 

 En tunn is låg över hela sjön..

 ..och solen sken in mellan träden..

 Det har varit minusgrader i natt, men ändå rann det vatten ur skogen och pårlandet är ju bara underbart att höra..

 Så vackert.
Jag skulle verkligen önska den här utsikten från köksfönstret eller vardagsrumsfönstret. Någon gång ska jag ha utsikt över en sjö eller ett hav..
Någon gång..

Dock fick vi lite problem bitvis. Det var oerhört högt vatten i sjön och de spångar som finns var på vissa ställen under vatten.
Just här kunde vi gå runt en bit in i skogen så det gick bra.

Men när vi har gått runt hela sjön och var en bit från bilen, som tur var, då låg flera under vatten helt och det gick inte att gå runt, för det var vatten även där.
Så, det var bara att gå över. Det mest spännande var att det under vattnet låg is, så det blev Bambi på hal is och vatten i kombination.
Spännade!
Vi kunde inte vända utan fick knata på. Mina skor höll vattnet som tur var (och tur att ingen såg mig halvhänga i björkarna längs spången! :-D ) men Lillemans skor var lite för låga så det rann in vatten runt vristerna.
Han tyckte inte att det var så superskönt och vi fick oss ett gott skratt innan vi var vid bilen och kunde dra av det blöta skorna och dra igång värmen.

Nöjda var vi i alla fall med att både komma ut, se solen, få frisk luft och motion. Toppen!

Sen kunde jag inte låta bli att ta en sväng på löpbandet också - när tiden faktiskt finns.
Jag ska ju få ihop 4 pass i veckan nu minst och tanken är att jag ska ligga lite på plus hela tiden, utifall att det kommer dagar när det inte blir någon träning alls..

Nu är jag ganska slut i benen. :-)

 När jag kom upp ur gymmet hade de plötsligt börjat snöa!
Härligt!

En toppensöndag helt enkelt. Och det bästa med denna söndag är ju att även måndag är ledig!
Så skönt!
Jag har verkligen hunnit med allt jag har velat och behövt göra här i radhuset under våra lediga dagar nu.
Röjt lite här och där och kan börja jobba med ett rent hus.
Vi har massor med annat som jag måste fokusera på när skolan börjar för alla och för att jag inte ska känna mig stressad behöver huset vara i ordning.
Ända in i minsta låda i tvättstugan.
Och nu är det det och behöver bara hållas efter.
Nu är jag redo för en härlig och hektisk vårtermin!