Och här har jag legat hela dagen. Precis som jag misstänkte. Man känner ju sin förkylning liksom.
Redan i helgen kände jag hur något for runt i kroppen. Jag hade ont i halsen och i ett öra lite till och från.
Lilleman har legat hemma med ont i halsen, precis som Minime. Men ingen har haft speciellt hög feber.
Så, jag visste ju att det var på väg. Men, jag förträngde det hårt, sprayade Coldzyme och bara mantrade "håll ut, klara måndagen, håll ihop, håll ut"...
Men, i morse vaknade jag nästan helt utan röst och nu sitter det djupt i luftrören. :-( Och jag är var helt slut bara av att gå ner en trappa och göra frulle till barnen.
Så det är tur att jag kan göra såhär. Lägga mig i soffan med datorn och jobba, för även om den stora dagen var igår, så återstod massor med efterarbete idag, men allt gick att sköta via mailen och ett och annat telefonsamtal, trots min härliga Bonni Tyler röst!
Läste igenom mailen och kollade så att ingen sjukanmält sig och var sedan påklädd och klar 06:30
Vi hade gott om tid, tyckte jag, eftersom vi åkte så tidigt. Jojo. Vi fastnade i trafiken!
Precis som även mängder av andra gjorde!
Jag fick lite puls kan jag säga när beställda stolar och ljud, fastnade i trafiken! Shit liksom!
Allt blev 20 minuter försenat!
Fan liksom.
Nu filmar vi alltid dessa tidiga frukostmöten och vi har varit toknoga med att alltid, alltid börja sända prick 8, men denna morgon blev klockan en bra bit över 8 och så fick det bli så.
När jag satte mig för att lyssna på gästerna, visade klockan 4000 steg drygt. Klockan 8:15!
Det är fortfarande lite okänt och man har lite problem med att det inte är så välbesökt som man skulle önska, men jag älskar det!
Det är hit jag åker. Det kan ju bero på att jag varit här 5 år på raken nu och känner centrumchefen väl och har ju varit "bakom kulisserna" massor med gånger.
Det känns liksom hemma på något vis.
Jag älskar att åka hit, sätta mig i en skön stol och bara titta på folk.
Det finns ju även ett Café som jag älskar att sitta i. Jag har mina favoritplatser. :-)
Nu har man även gjort en fin grej mitt i centrumet. Tillsammans med en organisation som jag inte riktigt mins namnet på, kan man ta en sån här lapp, köpa ett presentkort och sen lämna in båda i en postlåda och så skänker man det vidare.
Himla smart sätt!
Sen tömdes rummet, vädrades ut och möblerades om, för att sen ta in en jury som träffade 12 unga företagare som tävlade om 3 stipendier.
Det blev ovanlit rörigt detta år. Till viss del tog jag på mig ansvaret för det, men flera personer jag pratade med tyckte inte att jag skulle det. Man har liksom alltid ett egenansvar vilket ju är sant.
Men jag har noterat det till nästa år! :-)
Sen var det lite smågrejer som gjorde att vi blev försenade, MEN, jag har ju lärt mig med åren, så jag hade lagt in drygt 30 minuters luft i schemat, som man inte visste om, så när vi behövde göra om lite så fanns det tid! Wee!
Men, jag har noterat ganska många punkter till mig själv som jag måste ha koll på nästa år!
Allt löste sig, men blev onödigt rörigt.
Sen var flera personer lite onödigt griniga. Det påverkar mig mer än det borde, plus att jag kände hur förkylningen kröp närmare och närmare för att plötsligt göra att jag nästan tappade rösten!
När det blir luddigt i huvudet så funkar man ju inte riktigt och blir mer mottaglig för gnäll och småpikar.
Men, alla är ju lika stressade, så när det blir rörigt blir det grinigt.
Men, två av mina manliga kollegor skrattade gott åt mig på sentimmarna, för då hade jag fått flera frågor om saker som jag helt omöjligt kunde veta eller vara ansvarig för!
Det blev lite "mamma, var är mina strumpor" grejen! :-)
Då kan jag ju bara ruska på huvudet och garva åt det.
Men, jag måste jobba på det, för jag har ju en förmåga att curla folk runtomkring mig.
Nåja, vi invigde eftermiddagens begivenheter och då kunde jag faktiskt gå och sätta mig en stund i en mjuk soffa medans det pågick massor med aktiviteter våningarna nedanför.
I lugn och ro travade vi iväg och köpte ramar, samlade in de andra jurymedlemmarna och fick deras nomineringar och chillade lite.
Då, plötsligt kom en annan jurymedlem ångande och säger "shit, jag har ändrat mig, vi måste ändra ett pris!" :-)
Vi pratade igenom det och ringde ett par andra jurymedlemmar för att höra att det var ok, sen var det bara att göra nya diplom och motiveringar.
Som tur var, så hade jag inte hunnit skriva på checken, men det var typ 1 minut bort! :-)
Och plötsligt blev det lite stressigt ändå.
Men, lagom i tid, så kunde vi dra igång prisutdelningen under klang och jubel. Så många blev jättelyckliga och rätt många blev besvikna.
Så är livets regler.
Nu har i alla fall alla vuxna som är inblandade lärt sig att det kan vara så att ett företag vinner flera priser, för att jurygrupperna inte vet vad de andra valt för vinnare.
Det gick fort detta år.
Effektivt. :-)
Det blev en lång dag för oss alla och jag var hemma klockan 21. Tokförkyld!
Helt slut. Så jag bara duschade av mig och kröp i säng. Slocknade på rot!
Känslan var verkligen "jag klarade det".. Så idag orkade jag inte klä på mig och åka till kontoret.
Det var så onödigt eftersom att jag inte hade några externa möten, utan bara en massa efterarbete som skulle göras med gårdagens händelser.
Jag jobbade undan på förmiddagen och sova en stund runt lunch. Sen rev jag av lite jobb på eftermiddagen igen.
Och loggade ut mig rätt tidigt. Men bättre att göra så än att komma till kontoret i morgon och det liksom rinner över alla bräddar.
Jag har en grej till ett möte i morgon som jag inte hunnit med, men det tar jag på studs vid sittande bord.
Sen händer det en annan rolig grej som jag absolut inte vill missa, så jag bara måste vara på benen känner jag.
Torsdagen är heldagskonferens som jag också vill vara med på.
Så det vore bra att vakna pigg i morgon! :-)
Men, nu lugnar det verkligen ner sig på jobbfronten vilket är skönt! Sakta men säkert går vi mot jul och jag måste börja tänka klappar. Det är mer än dags!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar