Inget blev som vi tänkt eller planerat. Det blev mest rörigt...
Barnen var ju både febriga och hostiga, så jag blåste av den påskmiddag vi var bjudna på redan dagen innan.
Vi brukar ju åka ut till landet direkt när vi slutar jobba på skärtorsdagen med det gjorde vi inte nu pga den planerade påskmiddagen och att maken hade ett möte på eftermiddagen.
När vi vaknade på fredagen, hade även maken feber och var helt sänkt!
Jag, som hade ont som fan i min inflammerade tandficka, fick full panik! Ska vi sitta här över påsk, när solen skiner och jag har ont???
Barnen kan ligga och hosta på landet lika väl som här i stan! Och jag kan ha ont där lika väl som här.
Ok. Jag började plocka ihop oss och upptäcker att vattendunkarna inte stod där dom brukar stå.
NEJ! Dom är kvarglömda på landet...
Jaha, bara att åka till Jula och köpa nya. Jag passade på att svänga in på apoteket och köpa mer tandjox. Jag hade sköljt munnen med lite starkare flux typ femton gånger senaste dygnet.
Sen packade jag mig och barnen och åkte. Maken bäddade ner sig och somnade om.
Vi åkte förbi svärmor och lämnade påskblommor och ägg till kusinerna och sen åkte vi ut.
Solen sken och det var helt ljuvligt att kliva ur i solen!
Lite överraskad blev jag när jag svängde in på området! Attefaller har börjat ta form!
Jag trodde att man bara ställt plintarna på plats. Yey!
Jag tog en värktablett och packade sen ur bilen. Fixade lite och ställde sen fram allt påskpynt.
Lite sent, men bättre än inte alls! :-)
Jag berättade för henne att jag haft så jäkla ont, men att det nu var bättre och att jag inte hade ont alls..
Jag hade gömt två ägg och varsin låda lego till barnen på tomten, som dom hittade efter lite uppmaning! :-)
Den här skålen var inte lätt att motstå kan jag säga! Fördelen av att ha ont i munnen var ju iofs att jag inte glufsade i mig, utan tog ett par godisar.
För, efter ett par timmar hade jag mer ont än innan! Det verkligen kom och gick i skov..
På lördagen messade jag dottern att det fanns frukost och dom kom över.
När jag vaknade hade jag inte ont och tänkte att nu har det nog släppt! Eller hur. Inte. Efter en stund hade jag jätteont igen.
I början av veckan gjorde det ont precis mellan två tänder och liksom längs med tandraden.
Och lite mellan två tänder i nedre käken. Lite molande sådär. Gick att hålla rätt lugnt med en Ipren var 6 timme ungefär.
Men på lördagen eskalerade det. Jag hade ont precis i hela tandraden på insidan och utsidan och även i nedre käken.
Det kändes som att två tänder liksom inte fick plats. Jag borstade, fluxade och körde med små tunna borstar mellan tänderna.
Och blödde....och fluxade.
Svågern påbörjade vårt projekt med bänkar av den fällda granen och tallen. Det blir så snyggt när han först bränner och sen oljar..
Maken står bredvid och hjälper henne att lyfta det stora som är tunga och även hålla i själva vedträt.
Själva klyven funkar så att man måste hålla in en knapp och ett handtag samtidigt, för att man inte ska riskera att klämma sig.
När de är stora och som nu halvfrusna behöver man ha en hand till.
Men, sen gick maken för att kika på brännandet..
Jag stod runt hörnet och tog ner julbelysning och hör plötsligt att det blir lite tumult så jag lägger ifrån mig det jag gör och går runt hörnet.
Då ser jag dottern ligga på marken och svärsonen står lutad över henne. Först tror jag att han lattjat och liksom lagt henne i en snöhög, men sen ser jag att han håller en handduk över hennes övre del av huvudet.
När jag kommer dit lyfter han på handduken och då ser jag att hon blöder från näsan.
Det visade sig att en vedträ klyvts lite snett och halva flög upp och slog henne över näsan.
Vi hjälpte henne upp och jag hämtade kompresser och alsolsprit.
När jag kommer ut säger maken "alltså, hade hon bara skadat näsan hade det inte varit någon fara, men jag är orolig över ögonlocket".
Öh, VA?
Det visade sig att hon även fått ett långt sår på ögonlocket som inte såg så jättemysigt ut.
Men hon kunde se och blinka.
Jaha. Det var ju bara att sätta henne i bilen och åka till akuten. Hade det som sagt bara varit näsan, då hade vi gjort rent, tejpat och sen hade det varit bra.
Men ögon vågar man inte chansa med. Jag ville veta att det inte fanns något skräp i såret och att man skulle "dra" skinnet tillbaks som liksom rullat sig åt sidan.
Sen fick hon ju en rejält smäll, så att hon ramlade baklänges och det ville jag också kolla upp så att hon inte fått hjärnskakning.
Så, maken och svärsonen åkte in med henne till närmsta akut.
Där rengjorde dom och kollade så att synen inte var påverkad, plåstrade om henne och sen fick dom åka hem.
Hon hade tur på så många sätt! Både att det var kanten på träet som träffade henne (hon hann reagera och sätta upp handen, så att hon fick med änden av träet och inte hela - som troligen slagit av henne näsan! ) och att det blev en rispa på ögonlocket och att inte änden på träet slog henne I ögat. DET hade inte varit kul..
Så nu gick det bra med tanke på... Usch!
Vi kunde konstatera att det nu bara är de två sönerna som inte gjort illa sig på landet!
Jaha. Jag kunde ju inte göra annat än att vänta. Och ha ont!
Jag klippte ner lite rosor och satt i solen en stund. Det är rätt skönt när man sitter i solen. I lä. Annars är det snorkallt! :-)
Men, det kan ju bara bli bättre nu. Tror jag...
Det tar på krafterna att få en smäll!
Det blev en tidig kväll även för mig. Maken gick över till en granne, men jag pallade inte. Man blir lite lätt otrevlig när man har så förbaskat ont.
På söndagen sov vi länge och precis när jag vaknade så kände jag att jag inte hade ont! Yes!
Nu har det säker gett med sig...
Jag fixade frukost och plockade lite och lilleman ville klättra upp på ett berg i närheten, som även jag varit sugen på.
Jag tog en ipren och sen gick vi ut. Det var en helt magisk utsikt! Jag är ju en sucker för att vara högt upp!
Och vi kan säga att vi verkligen bor i en dal!
Det är svårt att se på det här fotot, men långt där nere syns något blått, det är grannens övertäckta båt.
På anda sidan av den stora granen, rätt högt upp finns ett litet, litet rött hus, som är Minimes lekstuga.
Men den är bara en prick långt där nere..
Jag hade med mig kameran, men kunde inte riktigt koncentrerar mig.
När vi kom hem satte jag mig och vilade lite. Hela vänster sida av huvudet pulserade och jag försökte med mer flux vilket lättade lite.
Jag började undra om det inte var något annat än den tandficka jag brukar ha... Men samtidigt, så mins jag när jag hade det första gången och åkte till tandis. Jag bad dom att dra tanden då, för jag hade så ont och man konstaterade att det inte var något. Och sen gick det ju över..men nu hade jag ju haft ont i nästan en vecka plus att jag nu hade ont i halva näsan!
Maken som tagit en rejäl sovmorgon, gick ut för att greja lite och jag försökte vara med, men fick gå in.
Nu hade jag så ont att jag nästan grät.
Och även han såg att jag hade ont och började fråga hur det stod till och om jag tagit smärtstillande osv.
Men, senaste dagarna har Ipren inte hjälp speciellt mycket..
Jag satte mig och googlade på tandakuten.. Tanken jag hade haft var att på onsdag ringa till min egen tandläkare för att se om det fanns akuta tider.
Jag räknade med att det garanterat inte skulle finnas någon tid på tisdag, eftersom säker många som mig, väntade in vardagen. Men nu började jag liksom fatta att jag inte kunde vänta, utan skulle vara tvungen att åka till folktandvårdens akutmottagning i stan.
Men, nu hade jag sjukt ont. Maken tvingade mig att ta två Ipren och sen funderade vi lite.
Jag ringde stora dottern, för att se om hon kunde komma över, men hon svarade inte..
Vi funderade mera. Ska vi åka dagen efter, men tidigt?
Men då blev logistiken lite lurig. Det hade varit lika bra att då packa ihop oss och åka hem alla, för att slippa åka ut och sen hem, igen.
Men jag räknade ju raskt ut att då är vi inte inne på akuten förrän 11 rycket och då lär det vara fullt..
Jag gick och la mig en stund och kände att värktabletten kickade in och tog de värsta topparna.
Stora dottern ringde upp och sa att hon skulle komma över.
När hon kom, hörde jag hur maken sa "kan du stanna? vi måste nog åka in nu.."
Då var klockan 18:30. Det tar en timme in till stan och dom stänger 20:30. Så åkte vi på vinst och förlust.
När jag klev in där så frågade sköterskan "har du verkligen ont?". Döh! Näe! Jag tycker att det är jättekul att åka till tandläkaren på en söndag kväll!! Klart som fan att jag har ont! :-(
Det var 7 personer innan mig i kö.
En av dessa, undrade jag vad hon gjorde där. Hon tjattrade konstant och efter ett par minuter visste vi allt om hennes fosterhem, styvsyskon, styvföräldrar och jag vet inte allt. Plus att hon satt och drack coca cola!
Man sitter väl inte på tandakuten och dricker cola??
Nåja, strax efter 21 fick jag komma in. Och, naturligtvis så hade ju de dubbla Iprenen då kickat in och jag hade knappt ont alls.
Tandläkaren frågade lite, men jag kunde ju liksom inte dra hela storyn, utan berättade var det gjorde ont och att jag nu hade ont i hela överkäken, halva näsan och hela underkäken.
Hon kikade lite och "knackade" på tänderna lite. Och när hon knackade på tanden näst längst bak sa jag "ajsomfan"...
Den var oerhört öm. Men inte ont. Jag hade mer ont i underkäken!
Nåja, hon röntgade och sa sen "jaha du. Du har en tand som gett upp! under den gamla lagningen så har du en rejält inflammation"...
Jaha! Så skönt! :-D Jag var livrädd för att hon bara skulle säga att allt var som det skulle och det bara var en inflammerad tandficka.
Då vet jag inte vad jag hade gjort faktiskt!
Nu fanns det ju en orsak till det onda!
"Nu får du en rejäl bedövning" sa hon och det kan man lugnt säga att jag fick!
Sen borrade hon upp tanden och petade i medikamenter och la sen locket på. Sen måste tanden rotfyllas... :-(
Så det är ju bara att boka tid för det nu, inom 4 veckor.
Men den sköna känslan av att vara helt bedövad och sen kända att trycket släppt! Najs!
Jag sov så gott i natt! Och vakande utan att ha ont! Förutom där hon stack med nålen.
Och man kan ju säga som ordspråket. "Den friska har många önskningar, den sjuka bara en".
Så är det verkligen!
Fy fasen för att ha ont!
Idag känner jag ju att jag borde åkt för flera dagar sen! Typ i torsdags. Men jag trodde verkligen att det skulle gå över!
Nåja. Nu mår jag prima! :-)
I morse vakande vi till sol, men det blåste halvstorm och så kallt!
Maken packade ihop sig och åkte rätt tidigt. Fullt schema i skolan. På påsklovet! Inte klokt.
Jag städade hela huset och sen tog vi en promenad.
Havet låg spegelblankt för att det ligger en tunn, tunn ishinna över hela viken! Så vackert!
Vi ställde oss med ryggen mot berget en stund och då var det helt ljuvligt.
Jag måste bli bättre på att sätta mig här och bara sitta. Njuta.
Stora dottern hänge på.
Vi passade på och åkte till ett köpcentrum för att kika på skor. Lilleman behövde vårigare skor och minime hittade förstås också ett par. Hon älskar skor, som sin mor! :-)
Vi åt lunch och tog en sväng på Blomsterland.
Det är så najs att nu har så stora barn att man liksom kan "hänga" med dem. Äta lunch och ha trevliga samtal.
Dock kändes det jättekonstigt att åka tillbaks när jag har två lediga dagar till och jag har funderat hela dagen varför jag åkte hem? Vi, barnen och jag kunde ju ha stannat ett dygn till, minst.
Till när stora dottern också är ledig och var med oss. Helt solo är det lite läskigt just om det händer något.
Men, men...
Hela Påsken har varit märklig. Inte en av det bättre kunde vi konstatera. (Maken var själv tvungen att ta en sväng till akuten idag, så han konstaterade att det nog inte hänt tidigare att han varit på akuten tre dagar på raken!)
Nåja, nu är vi i stan och ska göra det bästa av det. (Det hade ju varit najs att vara där ute till onsdag och sen bara vara i stan torsdag och fredag och sen åkt ut igen...)
Men, nu blir det bio i morgon vilket ju också är lite kul för barnen.
Jag hinner fixa lite hemma och göra ärenden jag inte hunnit med på hela vintern...
Och ledigheten kommer att kännas jättelång för mig, när vi inte varit på en plats hela lovet.
Det blir bra.
Jag ska inte sura över det nu.
Snart kommer fler lediga dagar och jag måste bli bättre på att helt enkelt bara åka ut även om maken har annat på sin agenda. Jag klarar mig! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar