Äntligen är den här!

Alltså. NU! Äntligen.
Våren är här. Vare sig det blir minusgrader igen eller det kommer en drös snö. Våren är här!
Det känns så väl.
Det är ljust tidigt på morgonen och långt in på kvällen. Det är ett speciellt ljus.
Doften. Doften av blöt, men varm asfalt. Det sopas gator. Jag äter pollenmedikamenter.

När man kliver ut genom dörren och möts av solen, som faktiskt värmer. Ah.

 Att ta fram cykeln och susa ner för backen. Det är så skönt!
Går inte riktigt att förklara, men det är så mysigt. Jag gillar ju att gå med, men det går fortare att cykla.
Jag har en tanke om att faktiskt ta mig en omväg hem, som ger mig lite mer motion men samtidigt lite färre uppförsbackar hem.
Någon dag när jag slutar lite tidigare och inte har brådis hem, ska jag ta den vägen. :-)

 Barnen har också cyklat och Lilleman är ju överlycklig. Det går som sagt så mycket fortare och nu ska Minime börja cykla hem när hon slutar, en timme innan honom och så får han cykla i sin takt.
Det blir bra.
Hon behöver öva på det och det är ju toppen att göra det när maken ändå är hemma.

Det här blir också bra nu! När man byggde om källarplan och gjorde arbetsplatser här, så tog man även upp en dörr till innergården.
Och här, precis i hörnet när solen ligger på blir det toppenvarmt!
Idag hann jag inte, men i morgon ska jag banne mig sitta där på fikat! :-) Underbart!

 Jag var lite lätt stressad i måndags, min att göra lista är milslång. Men, jag har varit grymt effektiv och hunnit med så mycket på två dagar!
Bara det att få sitta på kontoret och inte behöva åka ut på möten som vi gjort sen januari, gör att jag hinner massor.
Så nu är jag inte så stressad längre. Inte ens över att jag ska bort två dagar nästa vecka. Jag är i fas!
Nu är det bara att jobba på resten av veckan, så att jag slipper känna stressen.
I morse hade jag planerat att träna, men när klockan ringde, gick det bara inte. Helt omöjligt.
Men i morgon, då jäklar.
Ett tidigt morgonmöte har blivit inställt, så jag behöver inte vara inne så tidigt. Plus att jag behöver ta bilen, så det finns inget att skylla på alls.
Jag vet ju att i tider när stressen är som väst, är träningen som viktigast.

Idag dök mitt reapaket från Cellbes upp. Härliga färger!
En aning av sommar!

Jag som tidigare aldrig handlat något där, har nu hittat massor! Och det är "tant" varianten, för plötsligt funkar storlekarna! :-)
Köper 38-40 och det sitter perfekt. Och det är prefekt pris för mig som gillar ombyten och mängd.
Nu har jag dock inköpstopp ett bra tag.
Men jag längtar efter att kunna ha kjol och klänning. Pumps.
Jag är så trött på vinterkläder.

Det är tur att min värsta jobbperiod snart är över, för i vanlig ordning blir maj lite lätt rörig privat.
Så är det ju alltid, men just nu händer det löjligt mycket med alla ungdomarna. Lite ketchupeffekt.
Och det påverkar ju mig. Går det bra är jag glad och går det mindre bra är jag orolig och ledsen, för deras skull.
Och det är ju alltid lite upp och ner. Idag fick jag trösta en, som var lite ledsen och ett par timmar senare yla "yesssss" när nästa barn ringde och var lycklig.
Det är härligt på så många sätt och barnens respektive blir ju "mina" också. Så då oroar jag mig ju över dem med... :-)
Jag har ju haft väldigt lite stöd när jag var i samma ålder, av många orsaker. Främst för att jag bytte land tidigt och har klarat mig själv.
Det finns fördelar med det - få klarar att stå på egna ben som jag gör. Men samtidigt har jag ju ofta känt mig ensam och utelämnad.
Och det vill jag ge mina barn. Stöd och kärlek så mycket jag bara kan. Dom ska vet att jag finns i med och motgång.
Det ska alltid kunna ringa mig. Kan jag hjälpa så gör jag.

Utöver att det är mycket i görningen är det ju en massa röda dagar och klämmisar. Man hinner ju knappt jobba. :-) En vecka blir det bara två dagars jobb, med kläm måndag, röd tisdag och flexledig fredag.

Och nu, är det snart helg, igen!