Den här helgen sitter verkligen som en smäck! :-)
Fredagen var bra, jag hann i kapp en massa och tillät mig faktiskt att ta det lite lugnt.
Stora sonen kom förbi och åt middag. Hans sambo jobbade kväll och vi njöt av hans sällskap.
Barnen ville se en film så vi hyrde Dumma mig 3 och så låg vi i en hög i soffan.
Jag hade planerat att träna i morse, men när telefonen påminde mig om det, så stängde jag av den och somnade om!
Jag tänkte "jag har nog liiite ont i halsen om jag känner efter".....
Sen kunde jag inte riktigt somna om ändå, så jag tassade ner och gjorde en stor hög med kesoplättar. Minime brukar alltid vilja ha, men inte i morse, så jag fick snällt äta upp hela högen själv. Vilket ju inte är ett problem. ;-)
Sen var jag lite osäker på vad jag skulle göra idag. Maken, som är piggare, pluggar hela dagen, så han tyckte inget.
Jag kände att jag behövde duscha, men att göra det utan att träna innan kändes lite bortkastat, så jag drog på mig träningskläderna och gick ner i gymmet.
Tanken var att gå lite lugnt i 40 minuter. Men, efter 10 minuter kändes det så bra, att jag sneglade på ett av mina intervallpass....och plötsligt så klev jag på passet vid 10:45...
Det ÄR ett underbart pass! Toktungt, efter en minut så svettas man som en gris!
Någonting händer i kroppen helt klart, för man får en sjuk kick!
När jag var klar, gick jag lite sakta en stund, men kände att jag orkade lite till, så jag började om och körde 10 minuter till.
Sen var jag helt färdig!
Efter duschen gjorde jag lunch till barnen och åt lite själv också. Sen ville Lilleman gå ut.
Jag har lovat honom länge, att när vi är här någon helg, ska jag följa med till "hans" skog vid skolan.
Där bygger massor med barn hyddor och kojor med allt dom hittar.
Så, vi drog på oss och gick ut. Så härligt! Frisk luft och inte så kallt!
Men - det visade sig att för att komma till kojan, så skulle vi klättra över ett berg! Ok. Det var inte så skönt att göra det efter mitt intervallpass! :-)
Men det var jättemysigt!
Vi gick förbi flera bäckar som porlade så fint och det var massa is överallt...
Jag kunde inte låta bli att tänka hur härligt det kommer att bli där nu under våren, när allt slår ut och fåglarna kvittrar.
Det blev en rätt lång promenad och jag var helt slut när vi kom hem! :-)
Men så skönt med luft och ljus.
Det är ganska skönt att ha en "hemma helg" ibland. Komma i kapp med tvätt och vikning.
Röja lite och städa.
Det gror ju lätt ihop när vi bara är hemma och vänder.
Jag är ju hemnätknarkare och tittar på hus hela tiden. Och ibland känner jag ju hur det drar i mig att vi ska sälja båda boendena och köpa ett stort... igen. :-)
Men det faller ju hela tiden på att barnen då skulle behöva byta skola och det går ju inte.
Den här "vänta" känslan som jag bär på hela tiden är inte helt sund. Den tar min energi.
Och det är tragikomiskt att så mycket i mitt liv är väntan på "sen" när det är den frustrationen som tar mest energi. :-)
Vi har två boenden som är lite för små för att vara optimala. Saker står inte där dom ska, för att dom står på vänt liksom.
Så, det ska bli oerhört skönt när det två nya husen på landet är klara, så att vi kan inleda projektet "var sak på sin plats" och alla barn i rätt rum! :-)
Snart så...
Och under tiden surfar jag runt på fina hus och suckar....
Häromdagen kunde jag inte låta bli att vara lite otrevlig. Där jag jobbar, jobbar flera projektledare, som har sjuka mängder jobb och dribblar stora projekt som innebär miljonbudgetar, samtidigt som dom har ganska små barn, med allt vad det innebär.
Det är en full cirkus förstår man. Men dom gnäller sällan.
Sen har vi en person, som inte har något större ansvar. Personen är runt 50, bor i en lägenhet i stan och har inga barn. "Bara" en sambo.
Men. som. det. gnälls. Över stress! Hela livet är sååå stressigt, tydligen. Personen är den försiktiga typen, som tom går långsamt.
Men häromdagen när det kommer "jag önskar att jag skulle hinna lägga fram mina kläder redan kvällen innan...som i högar för varje dag...så att det slapp bli så stressigt... "
Jag suckade inombords. Och då kom frågan "hur gör du? Lägger du fram kläder varje kväll?"
Och jag fick ju erkänna att ja, det gör jag. Till mig. Men- min största önskan är att jag någon gång ska se botten på mina tre tvättkorgar.
Personen fick stora ögon och frågar "har du TRE tvättkorgar?".....Hur ofta tvättar du?
Jag: i stort sett varje dag snurrar det en maskin, så att jag har en stor hög att vika i slutet av veckan...
OM inte något måste akuttvättas som träningskläder eller så.
Alltså jag fattar inte. HUR kan man vara stressad???????
Om det bar vore mig och maken. Vad skulle jag göra med all min tid?
Hur kan man gnälla över att man inte får sova.... hur kan man gnälla över att man inte hinner träna.
Det är ju helt omöjligt.
Ibland får jag frågan om jag inte mins hur det var innan jag fick barn, att jag ändå fick tiden att gå.
Men jag gör ju inte det iom att jag bara var 22. Livet hade ju precis börjat.
Jag säger inte att man inte kan fylla livet utan barn, absolut inte. Men vissa personer som lyckas gå runt och gnälla när man vet att det bara handlar om prioritet...ah....då får jag kliande utslag.
Nåja.
I kväll börjar mellon vilket är mysigt!
Det är på något vis så att när det börjar, då vet man att när mellan är slut, då är det vår! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar