Jo tack.
Med sockret gå det bra! Oväntat bra.
Jag har tagit bort allt synligt socker och så mycket kolhydrater som det bara går, utan att bli för meckigt.
Jag har fått frågan "hur länge ska du vara utan socker då?". .Jo, tanken är resten av livet, precis som folk plockar bort gluten, laktos eller nötter, om man är allergisk mot det.
Jag har också fått höra "man ska inte krångla till det, ät lite av allt och motionera".
Jo, men det är lätt att säga, om man inte har problem med socker.
För har man, som jag, problem med socker så funkar det ju så att man inte har någon botten.
När jag äter socker, som i godis, så är jag hela tiden sugen på "något" och äter tills det är slut. När det är slut, äter jag annat, för att jag hela tiden är sugen.
JAG kan inte äta "lite" godis. Det går inte.
Och när jag hela tiden är sugen på "något" så äter jag ju annat då om godis inte finns.
Och eftersom jag letar efter "kicken" så är det ju kolhydrater som är grejen, för att få samma kick som av socker och så fortsätter det så, tills jag äter allt jag hittar och hela tiden och plötsligt kan jag inte ha några kläder alls och väger 10 kg mer än jag ska.
Och - det är inte vikten jag har hakat upp mig på, faktiskt. Men känslan i kroppen av att hela tiden vara svullen, ha en sockersmak i munnen. Hela tiden vara sugen på "något"..
Att ändå inte riktigt känna smak. Det är inte kul.
Det tar bara ett par dagar från att jag släpper det synliga sockret, tills jag tycker att en paprika är sååå söt och god!
Och nu efter 2 veckor, så har även hungern försvunnit. Jag äter mig mätt minst tre gånger om dagen, men jag får påminna mig om att äta.
Idag blev lunchen två finn crisp med sallad och ost. Mätt.
När det var dags för middag, så åt jag för att barnen skulle ha mat. Och då blev det stekt lök, svamp, paprika, tomat och ett par dl stekt kyckling.
Jag blir så förbaskad på mig själv, för jag försakar ju ingenting. Jag äter jättegott!
Det har hänt massor på GI och LCHF fronten sen jag åt det sist märker jag. Bloggar med jättegoda recept och även fikabröd och godis som det inte är sötningsmedel i.
Den glutenfria "branschen" har tagit stormsteg.
Sen får läkare och forskning säga vad de vill, marknaden har exploderat i nyttigare alternativ! :-)
Så, ja det går bra.
Nu ska jag bara komma underfund med hur jag ska hålla mig till det här som inte är en diet utan en livsstil.
Jag måste liksom inse att jag inte tål socker och vete. Äter jag inte socker och vete, då försvinner massor av det som tickar igång mig.
Äggnudlar går tex bra, för det är inte vete... dock är det ju rätt tomma kalorier. Men, jag räknar inte kalorier och jag väger mig inte.
Så, det känns jättebra, verkligen!
Men - jag måste få till att det går lika bra när vi är på landet och när vi har semester.
För två somrar sen, höll jag mig från socker från 1 januari tills vi åkte på semester i juli.
Vi bodde på ett all inclusive hotell och efterrättsborden var _gigantiska_.
Första dagarna åt jag frukt, men sen smakade jag en tårta. En liten bit med frukt till. Men, sen nästa dag blev tårtan större och större....
Och även när jag åt frukt med grädde till, så hade man ju socker i grädden.
När vi kom hem var jag i träsket igen och gått upp säkert 5 kg på två veckor och sen var det kört, igen.
Nu måste jag förstå att det inte går.
Jag kan inte ta "bara en liten". Jag trillar dit garanterat.
Och OM jag gör det, måste jag snart som fasen, tillbaks till nolltolerans.
Jag måste även börja säga till när man är ute eller så. "Jag äter inte socker"... jag äter inte vete. -Då får man oftast glutenfritt och det går jättebra!
Och - man kan ju faktiskt strunta i efterrätterna helt! :-)
Och - man kan be om att få förrätter utan bröd.
Till våra egna kalas och familjens, ska jag börja göra sockerfria alternativ och ta med/ bjuda på! :-)
Det finns massor!
Det är ju som vilken allergi som helst! Faktiskt.
Så, det går bra, men jag måste jobba med min mentala bit.
Det har varit kallt idag, men solen sken och man kände vårvibbar i luften!
Så härligt med sol!
Och hade jag ställt mig mot väggen, då hade jag kunnat sola!
Snart, snart kan man börja sitt och sola på våra balkonger! Yey!
Minime började vårterminen i sin musikalgrupp idag. Hon hade både ont i halsen och var lite halvhängig, men ville så gärna.
Och, dom tränar inte varje helg, så det kändes som att hon behövde vara där.
Dock, blev det nästan en privatlektion, för massor av barn var sjuka och dom var två där!
Så, influensan har slagit till hårt!
Flera av de som tränar barnen är pedagoger till yrket och dom berättade om hur få barn dom haft både på förskolan och i skolan i veckan.
"alla" är sjuka.
Tom min svägerska som _aldrig_ är sjuk, är däckad. Jag har känt henne i 15 år och har aldrig förut hört att hon varit sjuk.
Jag hoppas verkligen slippa.
Den här veckan är dock en "bra" vecka om minime ska däcka. Troligen kommer stora dottern hit ett par dagar och då kan dom passa varandra! ;-)
(Stora dottern kommer ofta hit om hon behöver plugga till stora tentor. Om hon är själv där hon bor, så gör hon en massa annat och pluggar inte... :-) )
Och jag har en hel drös med möten, men på förmiddagarna och maken är studieledig torsdag och fredag.
Så det går att pussla ihop.
Det ska bli så konstigt när han pluggar till 100% och är "hemma" mesta delen av tiden.
Livet är ju ett pussel liksom och har alltid varit.
Plötsligt kommer han att vara hemma. Skumt!
Jag passade på att synka mina kalendrar när jag väntade på Minime idag. Maken har ju gått över från jobbkalender till privat och då har alla mina inlägg försvunnit.
Det är ju ända sättet som vi kan hålla koll på varandras tider, att ha gemensam kalender.
Så nu har jag lagt in alla mina viktiga tider, där jag inte kan vara hemma, lämna eller hämta, eller är borta över natten.
Lite galet att tiden går så fort.
Det härliga med denna sommar är ju att vi kan bo på landet under en lång period och jag pendlar.
Som jag längtar till det! :-)
Att få åka "hem" varje kväll och hinna njuta av sommaren. Så najs!
Så, ja - det går bra nu! :-)
vacker poesi
SvaraRadera