Sidor

tisdag 23 maj 2017

Den som väntar, finner?

Så var veckan igång.
Jag känner mig lite trött och småförkyld, men det är svårt att veta om det är pollen eller något annat.
Sen är det ju också så att jag nu kan känna doften av semester, sådant gör en trött. ;-)

Jag sov dock rätt dåligt i natt, låg och vred och vände och märkte att jag tänkte på dagens möte.
Det har legat under ytan ett tag utan att jag egentligen förstått det.
Nåja, mötet gick bra. Jättebra. Nu känns det så tryggt och som att man vet vad man pysslar med.
Det tar verkligen musten ur mig att gå och oroa mig.
Ingen förstår riktigt hur mycket energi det tar av mig, för att inte prata om personen i fråga.
Men, nu är vi på banan på riktigt och kan åka på semester med lugn i bagaget.

Dagens andra irritationsmoment gör att jag bara garvar, för det är sådana petitesser, egentligen.
Om ens nära och kära mår bra -om barnen mår bra, då spelar inget annat någon roll.
Och det finns personer, som borde ha en hel drös barn att oroa sig för, för att sluta springa runt och skapa intriger.
Men, det får man ju inte säga, så det sa jag inte! :-)
Som alltid gäller det att hålla sina vänner nära och fienderna ännu närmre, det är tydligt.
Nu har jag inga ovänner, men ändå.
Jag har länge sagt att det finns människor man inte ska vända ryggen till, eller säga speciellt mycket till.
För det vrids till och det intrigas nåt helt hejdlöst.
Och personen som nu har en agenda, har gett sig på lite svagare individer tidigare, och lyckats, men nu vet ju många vad som är på gång, så det kommer inte att gå lika lätt.
Att ge sig på någon som redan är svag och ledsen, är ju bara fegt.
Personen i frågan har ingen aning om vem den ger sig på nu...

Men, jag är övertygad om att den som spelar renast vinner på slutet. Personen som är mest på kommer att trassla in sig till slut så att folk förstår vad hen pysslar med. Det är jag övertygad om.
Jag spelar inga spel, jag står för vad jag tycker, säger och gör och det finns det fler av som tur är.
Min morfar sa alltid att man ska ha otroligt bar minne om man ljuger, så det är lika bra att bara vara ärlig.
Sen är det lite kul att personen i fråga inte har en aning om vad jag vet. Personen vet inte heller vad andra vet vilket kan bli otroligt roligt.
Så, jag lutar mig tillbaks och ser vad som händer och håller huvudet kallt.

Och - idag, finns det inget som får mig darra! :-) Jag är såå nöjd och glad så inget får mig att svikta.
Som att vinna på triss! :-D

I morgon blir det ingen lång dag heller. Jag kommer iofs att hoppa igång jobbet rätt tidigt, men här hemifrån. Maken ska iväg ovanligt tidigt, så jag väntar in barnen och ser att dom kommer iväg ordentligt.
Huvudsaken att jag hinner till 8:30 när jag ska sätta mig på kurs fram till lunch.
Sen blir det lite pyssel fram till att jag ska susa (cykla, minsann!) till barnens skola på vernissage.
Och så lite barnträning på det.
På onsdag lär jag väl vara ensam på kontoret.

Idag fick jag även tag på dessa rackare! Batterier.
Som jag har väntat på dessa!
De ska sitta i tanken på landet, så att den ska kunna indikera när tanken är full.
Jag efterlyste ett batteri för ganska länge sedan. Leverantören åkte ut för att byta batteriet, men fick med sig fel, så han skulle skicka rätt batteri till mig.
Tiden gick, jag träffade på honom i ett annat sammanhang och han lovade att svänga förbi och lägga ett batteri i receptionen på jobbet.
Sen glömde jag bort det, men kommer ju på det varje gång vi kommer till landet och jag ser att lampan på indikatorn lyser rött.
"just det, batteriet!"
I veckan mailade jag leverantören och undrade vart batteriet tagit vägen.
Jo, det visade sig att han hade träffat på en kollega till mig, som sitter i ett helt annat hus.
Hon hade lagt batteriet i deras reception.
Va fint!
Bättre hade det varit om han berättat för mig att han lämnat batteriet, eller att kollegan hört av sig att hon lagt det i repan. Eller att repan hört av sig att det låg där!
Men näe. Jag hade ingen aning.
Kollegan svarade "ja det skulle ligga där tills du hämtade det"..Bra! OM jag hade vetat om det ja!
Skitirriterande.
Igår råkade jag var på plats i huset på möte och passade på att fråga i repan och dom fick leta länge innan dom hittade det.
Mitt namn stod inte på det kan jag säga.. :-(
Men nu så, x antal veckor senare.

Man ska alltså aldrig lite på att någon annan gör det den ska! :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar