I morse när jag susade till jobbet (ja, på cykel susar jag verkligen, för det går neråt heeela vägen, så jag trampar ytterst lite... ;-) )stannade jag och la ett par brev på lådan.
Nu, väntar vi bara på ok att få påbörja rivningen av detta hus. Det ska bli så skönt att få påbörja det!
Huset ser ju inte så eländigt ut på bild, men när man kliver in är det inte mycket att spara.
Jag hoppas att man förstår det och inte tycker att det ska renoveras. ;-)
Det kommer att bli en helt annan tomt när huset är borta och man kan se över hela tomten.
Även om det kommer upp ett växthus ungefär här, så är ju det i glas och man kan se igenom.
(Vi kan inte ansöka om bygganmälan och bygglov innan detta hus är borta, det tillåter inte detaljplanen)
Det ska ju hända en hel del under åren som kommer och det gäller att tänka till bra innan vi gör något alls, både gällande markarbete och för att det ska bli rätt med vatten och el bland annat.
Och vi behöver ställa upp ett litet förråd, där vi kan ställa in sådant ur huset som ska rivas som vi vill behålla.
Sen ska vi bevara mycket faktiskt. Alla takpannor, hela skorstenen och lite annat "löst".
Delar av köket ska sparas och göras till ett utekök senare och vedspisen som står i köket ska vi också behålla och återanvända.
Det är så oerhört skönt att fått igång det här nu som vi funderat på så länge.
Vi har vetat hela tiden sen vi köpte stället att vi måste göra något, men vi har inte riktigt kunnat bestämma vad och hur.
Hittills har vi bara underhållit och gjort stället lite mysigare. Vi har inte heller riktigt orkat samtidigt som vi haft små barn, flera företag och under de första åren även renoverade huset vi bodde i då.
Vi har ju även renoverat lite i radhuset.
Men, nu har vi ju äntligen tagit beslutet att det är där vi ska vara och där vi ska investera. Och där vi ska bo!
Det är en oerhört skön känsla att ha bestämt det och att vi nu har en realistisk plan. Stället kommer att vara en byggarbetsplats i flera år framöver men det gör inget.
När det väl är klart, då kommer jag ju inte att vilja åka därifrån, så då är det ju lämpligt om det gått några år. ;-)
Härliga tider är det.
Kalla tider är det dock fortfarande. Lite tjatigt, jag vet..men alla pratar väder nu för det är ju för jäkla tråkigt väder. :-(
Idag regnade det så det stod härlig till, men slutade som tur var precis när barnen skulle hem.
Det har jag fortfarande inte vant mig vid, att barnen är hemma när jag kommer hem! :-)
Jag njuter för fulla muggar.
Och det är ju lite deja vu över det hela.. Det känns inte alltför länge sedan som en annan son kom knatande från tåget med lillsyrran i släptåg. :-)
Det är verkligen nya tider i huset nu på så många sätt både bokstavligen och bildligen.
Idag fick jag även en liten, ska vi säga, återblick från det förflutna.
En person som jag inte tänkt på under lång tid hörde av sig till en annan person med lite allmän info.
Och det har ju blivit precis som jag trott på vissa håll.
Man kan säga att det var tur att man drog öronen åt sig ganska tidigt och bara övergav skeppet.
Ibland dyker det ju upp chanser som man bara måste ta, vilket också hände och gjorde det lätt att bara hopp av.
Men det är ändå tragiskt att höra att det blev så illa som vi trott och att ytterligare personer fått brända fingrar.
Obehagligt hur vissa personer bara kan bränna skepp igen och igen och utnyttja folk. Usch.
Nåja, sånt är livet.
Nu hoppas jag verkligen, verkligen att livet blir lite varmare och soligare! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar