Location, location, location.

Vilken märklig vecka det har varit!
Plötsligt ramlar saker på plats som ett dominospel.

Jag har mått mycket bättre och varit allmänt gladare. Tränat flera vändor, fast jag egentligen inte haft lust eller känt att jag haft tid.
Men jag har gjort det ändå och mår så bra av att ha träningsvärk! :-) Och jag längtar efter att bara dra på mig skorna och ge mig ut. Jag är snart där igen!

Sen hände en annan lattjo grej.
Vi har ju länge fundera på vilken väg vi ska slå oss in på. Nu, när vi har stabila jobb (dvs inte behöver anpassa allt efter det som ska funka när man driver företag, vilket är mer än ett heltidsjobb, vilket i sin tur gör att allt privatliv kommer längst ner på listan, efter jobb, jobb, jobb och barn...) så har vi haft möjligheten att lyfta blicken och tänka lite framåt.
Vad vill vi göra och var vill vi bo?
Det finns ju två, eller tre, milstolpar. lite beroende på hur man ser det.
De två små barnen, blir stora och klarar sig mer själv. Det är den ena. Dom ska bestämma vad dom vill plugga och var.
Ska dom bo hemma eller någon annan stans. Hur som, händer det grejer när Minime blir 18 och vi kan rusta henne med en bil.
Sen, kommer ju vi att gå i pension, så småningom. Exakt när är svårt att säga, men 65 känns inte som ett mål. Alls.
Så vi spar som dårar, tar hand om vårt pensionssparande och hoppas kunna gå innan. Men sånt vet man ju inte förrän om just sisådär 10 år det heller. Så milstolpe ett är om 10 år.
Sen, hoppas jag ju på en hög med barnbarn och dem vill man ju vara nära för att kunna hjälpa till i vardagen.

Sen kan man ju kanske undra varför vi behöver ha sån stenkoll på det då.. men sådana är vi.
Vi vill planera, mål och strategier. :-)
Sen är det ju även så, att utan mål och strategier, så kommer vi inte att kunna göra det vi vill.
Saker händer sällan "bara sådär". Vill man ha pengar vid en given tid, får man snällt spara ihop till dem. Sällan kommer dom fallande ur skyn.
Samtidigt, så är vi smärtsamt medvetna om att livet kan ta slut i morgon, hur väl man än planerar "sen".
Så det gäller att kunna njuta av nuet. Här och nu. Verkligen leva och uppleva.
Vilket vi också har en plan för. Tillsammans med barnen, ska vi uppleva ett visst antal saker per år.

Nåja. Vi har funderat ett tag på vad som blir bäst. Ska vi sälja båda husen och hitta "det" nya huset?  Och förutom huset även hitta platsen.
Eller ska vi satsa på landet, där vi inte är nöjda med själva fastigheterna, men platsen älskar vi!
Det är fantastiska grannar, lagom långt från service och lagom nära till stan. Men ändå "på landet".

Och det är som man säger, det som står på en plats kan man förändra, men aldrig själva platsen.
Location, location, location!
Jag har en kollega som jobbat som mäklare och hon säger alltid det. Strunta i hur huset eller lägenheten ser ut (nåja, planlösningen kan vara avgörande om det inte går att ändra) tittar runt er i stället.
Var har ni solen? Var finns tåget? Är det bullrigt osv. I stort sett allt annat går att ändra.
Och- där är vi nu!
Maken hade häromdagen ett möte med en person som kan massor om både området, men även alla lagar och regler.
Så nu vet vi förutsättningarna och det var bättre än vi trodde!
Nu vet vi vad vi får göra fram till att VA dras till området och vi vet på ett ungefär vad som kommer att hända sen, när det är draget om man mest troligt gör planändringar i området.

Och när maken haft mötet, ringde han mig och berättade. Och där och då, blev jag alldeles, alldeles varm inombords.
Precis sådär som när man djupt inuti känner att man älskar någon. Inte är kär eller förälskad utan när man verkligen känner att man älskar någon.
Så var det!
Det bara klack i mig att det är ju där jag vill vara! Vi har redan lagt ner både tid, pengar och svett på stället - det är ju där vi ska vara!
Så precis som med jobbet, så har vi försökt gå över ån efter vatten. Trott att det kanske varit grönare på andra sidan staketet, när vi haft det precis under näsan.

Så nu har vi en plan.
Huset ska målas.
Sen ska "gästhuset" tömmas och rivas. Vi har alltid känt att det står så fel på tomten. Mitt på.
Det ska väck.

Sen ska en ett sånt här litet och sött hus byggas med baksidan mot grannen. Han har redan godkänt att vi får ställa ett Attefalls där, på gränsen till honom, som även ger honom insynsskydd. (bygglov måste vi ändå ha.)

Och, där gästhuset står nu, kommer vi att ställa ett växthus, modell större.
Vi vill kunna både odla, men även sitta i det under vår och höst.
Det är det vi kommer att få bygglov för just nu.

Sen, fick vi veta att vi även skulle få bygga ut huvudhuset med 15kvm redan nu, men vi känner att det är lite överkurs, för vi vill bygga ut mer än så, sen.
För, när nya detaljplanen görs vid VA utbyggnaden, då kommer vi att kunna bygga ut huvudhuset betydligt mer.

För att kunna bo permanent, behöver vi bygga ut köket och vardagsrummet. Vi behöver ett sovrum till på bottenplan, för att kunna göra det minsta sovrummet till garderob.
På övervåningen behöver vi ett sovrum till för att kunna ta en del av det som finns nu och göra ytterligare ett badrum.
Plus att vi vill ha takkupor. Kuporna får vi göra redan nu om vi vill.
Men det är för trångt att göra badrum nu, tror vi. Vi får mäta lite. :-)

Så, nu har vi en plan! Och det känns så skönt!
Det ska göras lite grejer här i radhuset, för att öka värdet på det. Sen är det vår ruvningsbostad, där vi väntar in att barnen blir större.
Men hjärtat och själen, den finns på landet och nu kan vi verkligen lägga ner vår själ i stället.
För, där ska vi bo!