Är det inte det ena, så är det det andra.
Det funkade inte med mer olja i bilen. Den blinkar fortfarande, så troligen är det någon form av motorhaveri.
yey! Fan.
Som tur är så är vi försäkrade, förstås. Vi får se vad som exakt ingår i den motorförsäkring vi har, men det ingår ändå bärgare och rabatterad hyrbil.
Fint så.
Men det blir ändå jäkligt bökigt och trassligt. Förhoppningsvis, kan dom bärga den under morgondagen och ställa den hos verkstan. Så att vi får plats för en hyrbil.
Det är ju så trångt häromkring så man kan inte ha fler bilar än två stående på ens tomt.
(SOM jag önskar att vi kunde bo på landet, där man har en tomt som får plats med allt mellan himmel och jord. :-))
Man kan ju tycka att vi borde klara oss med en bil när vi bor så centralt som vi gör. Men det går inte riktigt ihop sig.
Barnen bor för långt ifrån skolan för att det ska funka. I alla fall i fyra till fem veckor, som det här lär bli.
Vi hoppades ju på när vi valde skola, att den nya skulle stå klar nu i sommar. Men, det satt ju en surgubbe stop för. :-(
Sen har ju varken maken eller jag jobb där vi sitter på kontoret 8-17 varje dag. Vi är en del ute och far och behöver bil.
Nåja, det löser sig, men är tröttsamt att det alltid är något problem som ska lösas.
Jag brukar ju alltid träna på helgerna, men nu har jag försovit mig båda dagarna! :-)
Bevisligen behöver jag sova.
Men jag tränade lite lätt igår på förmiddagen ändå. Försiktigt för att inte reta igång den latenta förkylningen.
Idag hade jag tänkt ställa mig på löpbandet, men när alla är vakna (även stora dottern var här) vill jag att vi äter frukost tillsammans.
Så, det får bli senare idag.
Dock är jag noga med att det blir av på ett eller annat sätt, för att inte halka av banan. Igen.
Det går inte.
Igår var det ju Mellodags. Då ska man alltid ha mellomys! ;-)
Jag skar upp massor med frukt och bär som vi åt med lite vaniljkräm till. Så gott!
Och mycket bättre än chips, dip och plockgodis.
Det är en lite...märklig helg.
Grått ute, ett lätt snöfall. Det vanliga med tvätt, städning, åka med grovsopor.
Maken är fortfarande hostig och dan.
Det känns lite, märkligt. Såhär "låg" brukar jag känna mig i November, när det bara är grått och mörkt.
Nu skulle jag bara vilja packa och åka till Spanien eller något annat varmt land. Eller till landet.
Inte ens riktigt glittriga naglar hjälper. Då är det illa! :-)
Nå.
Det är bara att stå ut. Det blir ju vår varje år. Tror jag. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar