Sol och fågelkvitter.

I fredags fick vi hämta bilen! Wiii!
Det har gått förvånansvärt bra att ha bara en bil, men jösses så skönt att ändå hämta min "vita fara".
Och- det visade sig att den extraförsäkring som vi fick med som en provförsäkring när vi köpte bilen, var riktigt bra!
Man får ju ofta en provförsäkring av något slag när man köper bil, för att man ska fortsätta att ha den (ofta orkar man inte säga upp och byta när den går ut och man får erbjudande att fortsätta...smart drag! ;-))
Den här gången så satte vi bilen på det bolag vi har, men behöll den extra vilket visade sig vara grymt bra!
När vi fick problem hade vi precis fått erbjudande att fortsätta att ha den, vilket vi gjorde då.
Nu, tog dom hela kostnaden för självrisken!
Så, sprillans ny motor i bilen utan att kosta oss en krona! DET hade vi inte räknat med.
Så den enda kostnaden vi haft nu är hyrbilen ett par dagar, annars inget.
Ovanligt att man verkligen får ut fullt på försäkringarna.

Under tiden maken joxade med att få ut bilen, satte jag mig i receptionen och tittade på nyheterna.
Man hade löjligt sköna möbler!
Jag, hade dock sån träningsvärk att det gjorde ont att sätta sig i dem! :-)

När vi åkte, hade ju maken fått en ny kompis i den äldre man som haft hand om bilen. Jag är inte förvånad, det blir oftast så! :-)
Så nu fick vi ett visitkort och en handskakning och fick snällt lova att ringa honom så fort någon av våra bilar får problem.
Skönt.
Det var inte många själar på jobbet i fredags. Jag undrar varje gång var alla är?

Nu är det helt fantastiskt, för vid lunch skiner solen rakt in i köket, trots att det är en innergård i vägen.
Då är det vår på riktigt, när markisen fäller ut sig. 

Det märktes redan på morgonen att dagen skulle bli fin. Solen reste sig som en stor guldboll över hustaken.
Underbart.

Jag hämtade barn och åkte hem för att packa, det var nämligen äntligen dags att åka till landet.
Nu, börjar den tiden när vi är mer på landet än hemma nästan. Varje helg vi bara kan och alla långhelger som snart kommer.
Jag ska jobba måndag - onsdag veckan som kommer, och maken tisdag, så vi kan inte stanna hela veckan tyvärr.
Men vi kan åka hem sent på söndag, i och med att det bara är jag som ska upp på måndag och vi åker ut igen på onsdag kväll.
Vilket är bra. En hel vecka här ute när det fortfarande är ganska kallt, blir lite långsamt för barnen.

Jag vaknade av mig själv vid 8 i morse och försökte ligga och dra mig, men det gick inget bra, så jag tassade ner för att dra igång en brasa och göra frukost.
Kesoplättar åt mig och Minime. Mums. Jag får aldrig nog.

 Och det gjorde ju inte ont att sitta vid köksbordet och titta ut över den vita snön och se hur solen sakta gick upp.

 Jag kunde inte låta bli att ta med mig kaffet och gå ut. Vi har ju tagit ner en del träd mot grannen på baksidan och nu på vintern märks det!
Solen kan titta fram lite snabbare än innan.

 Jag tog en filt och en kaffe och satte mig i solen. Och den värmde!
Så najs att sitta där och bara njuta. Ah...
Då finns inga bekymmer, inga större tankar. Man bara är.
Ljudet av fåglar som kvittrar, suset ifrån träden.. en och annan såg som går, en båt långt borta.
Det ÄR min plats på jorden.

 Vi åkte iväg för att fylla kylen och lite andra skåp. Vi behövde fylla på med både tvål, schampo, tandkräm och städgrejor.
Dollarstore är inte dumt. Fyra kassar för dryga tusenlappen, det går ju ingen annan stans.
Så nu har jag fulla skåp hela våren och sommaren troligen.

När vi väl gjort det och ätit lunch, tog vi med oss mätband och gick ut för att tänka, mäta och drömma.
Det visade sig att jag missförstått maken och helt tappat ett hus!
Vi får bygga två små hus till, plus växthuset.
Så, nu har vi funderat, stegat och funderat. Och det kommer att bli jättebra!
Vi har också mätt de 15 kvadrat som vi vet att vi får bygga ut huvudhuset med om utifall att det inte blir några nya detaljplaner.
Dessa kvadrat kommer vi att lägga på kök och vardagsrum. Sisådär 3 på själva köket och resten på vardagsrummet.
Sen, blir ju även vårt sovrum aningen större då, som ligger ovanpå vardagsrummet, vilket kommer att gå till garderober.
Blir fint det! :-)
Så nu vet vi vad vi ska lägga våra pengar och vår tid på närmsta 12-15 åren! :-) Så lång tid kommer det nog att ta, innan vi har allt på plats.
Denna sommar ska huset målas och det gamla gästhuset tömmas.Förhoppningen är också att fortsätta med insynsskydd längs vägen i form av staket och blommor.  Mer än så hinner vi nog inte.
Sen blir det rivning av gästhus nästa sommar och förhoppningsvis växthus.
Sen med lite tur de två små husen åren efter.
Det är ju inte "bara" att bygga dessa hus. Vatten, avlopp och el måste flyttas ganska rejält samtidigt.
Men vi har i alla fall en plan vilket känns skönt!

När solen gick ner bakom träden blev det ganska kallt, så då flyttade jag mig in och städade badrum och kök.
Det gäller att fixa inne nu när det är ganska kallt ute, för jag vet att när värmen kommer är jag inte inne alls. :-)
Och- när vi åkte ut igår hade jag långa och fina nagla.
Efter ett par timmar hade jag slagit av tre naglar på höger hand! :-)

Så det var bara att fila ner alla naglar. :-) Jag får börja om helt enkelt.

Idag fyllde jag även på ljuslagret! Jag lägger alltid upp ett lager med gravljus som jag ställer i alla mina lyktor! :-)
Knasigt kanske, men dom brinner ju mycket längre än andra ljus!

 Mysigt när det är mörkt ute.

Men det märks redan att det är betydligt längre ljust än när vi var här senast.
Det går fort nu! :-)
Och vi kommer att somna ovaggade i kväll, efter den friska luften och solen på näsan.

Location, location, location.

Vilken märklig vecka det har varit!
Plötsligt ramlar saker på plats som ett dominospel.

Jag har mått mycket bättre och varit allmänt gladare. Tränat flera vändor, fast jag egentligen inte haft lust eller känt att jag haft tid.
Men jag har gjort det ändå och mår så bra av att ha träningsvärk! :-) Och jag längtar efter att bara dra på mig skorna och ge mig ut. Jag är snart där igen!

Sen hände en annan lattjo grej.
Vi har ju länge fundera på vilken väg vi ska slå oss in på. Nu, när vi har stabila jobb (dvs inte behöver anpassa allt efter det som ska funka när man driver företag, vilket är mer än ett heltidsjobb, vilket i sin tur gör att allt privatliv kommer längst ner på listan, efter jobb, jobb, jobb och barn...) så har vi haft möjligheten att lyfta blicken och tänka lite framåt.
Vad vill vi göra och var vill vi bo?
Det finns ju två, eller tre, milstolpar. lite beroende på hur man ser det.
De två små barnen, blir stora och klarar sig mer själv. Det är den ena. Dom ska bestämma vad dom vill plugga och var.
Ska dom bo hemma eller någon annan stans. Hur som, händer det grejer när Minime blir 18 och vi kan rusta henne med en bil.
Sen, kommer ju vi att gå i pension, så småningom. Exakt när är svårt att säga, men 65 känns inte som ett mål. Alls.
Så vi spar som dårar, tar hand om vårt pensionssparande och hoppas kunna gå innan. Men sånt vet man ju inte förrän om just sisådär 10 år det heller. Så milstolpe ett är om 10 år.
Sen, hoppas jag ju på en hög med barnbarn och dem vill man ju vara nära för att kunna hjälpa till i vardagen.

Sen kan man ju kanske undra varför vi behöver ha sån stenkoll på det då.. men sådana är vi.
Vi vill planera, mål och strategier. :-)
Sen är det ju även så, att utan mål och strategier, så kommer vi inte att kunna göra det vi vill.
Saker händer sällan "bara sådär". Vill man ha pengar vid en given tid, får man snällt spara ihop till dem. Sällan kommer dom fallande ur skyn.
Samtidigt, så är vi smärtsamt medvetna om att livet kan ta slut i morgon, hur väl man än planerar "sen".
Så det gäller att kunna njuta av nuet. Här och nu. Verkligen leva och uppleva.
Vilket vi också har en plan för. Tillsammans med barnen, ska vi uppleva ett visst antal saker per år.

Nåja. Vi har funderat ett tag på vad som blir bäst. Ska vi sälja båda husen och hitta "det" nya huset?  Och förutom huset även hitta platsen.
Eller ska vi satsa på landet, där vi inte är nöjda med själva fastigheterna, men platsen älskar vi!
Det är fantastiska grannar, lagom långt från service och lagom nära till stan. Men ändå "på landet".

Och det är som man säger, det som står på en plats kan man förändra, men aldrig själva platsen.
Location, location, location!
Jag har en kollega som jobbat som mäklare och hon säger alltid det. Strunta i hur huset eller lägenheten ser ut (nåja, planlösningen kan vara avgörande om det inte går att ändra) tittar runt er i stället.
Var har ni solen? Var finns tåget? Är det bullrigt osv. I stort sett allt annat går att ändra.
Och- där är vi nu!
Maken hade häromdagen ett möte med en person som kan massor om både området, men även alla lagar och regler.
Så nu vet vi förutsättningarna och det var bättre än vi trodde!
Nu vet vi vad vi får göra fram till att VA dras till området och vi vet på ett ungefär vad som kommer att hända sen, när det är draget om man mest troligt gör planändringar i området.

Och när maken haft mötet, ringde han mig och berättade. Och där och då, blev jag alldeles, alldeles varm inombords.
Precis sådär som när man djupt inuti känner att man älskar någon. Inte är kär eller förälskad utan när man verkligen känner att man älskar någon.
Så var det!
Det bara klack i mig att det är ju där jag vill vara! Vi har redan lagt ner både tid, pengar och svett på stället - det är ju där vi ska vara!
Så precis som med jobbet, så har vi försökt gå över ån efter vatten. Trott att det kanske varit grönare på andra sidan staketet, när vi haft det precis under näsan.

Så nu har vi en plan.
Huset ska målas.
Sen ska "gästhuset" tömmas och rivas. Vi har alltid känt att det står så fel på tomten. Mitt på.
Det ska väck.

Sen ska en ett sånt här litet och sött hus byggas med baksidan mot grannen. Han har redan godkänt att vi får ställa ett Attefalls där, på gränsen till honom, som även ger honom insynsskydd. (bygglov måste vi ändå ha.)

Och, där gästhuset står nu, kommer vi att ställa ett växthus, modell större.
Vi vill kunna både odla, men även sitta i det under vår och höst.
Det är det vi kommer att få bygglov för just nu.

Sen, fick vi veta att vi även skulle få bygga ut huvudhuset med 15kvm redan nu, men vi känner att det är lite överkurs, för vi vill bygga ut mer än så, sen.
För, när nya detaljplanen görs vid VA utbyggnaden, då kommer vi att kunna bygga ut huvudhuset betydligt mer.

För att kunna bo permanent, behöver vi bygga ut köket och vardagsrummet. Vi behöver ett sovrum till på bottenplan, för att kunna göra det minsta sovrummet till garderob.
På övervåningen behöver vi ett sovrum till för att kunna ta en del av det som finns nu och göra ytterligare ett badrum.
Plus att vi vill ha takkupor. Kuporna får vi göra redan nu om vi vill.
Men det är för trångt att göra badrum nu, tror vi. Vi får mäta lite. :-)

Så, nu har vi en plan! Och det känns så skönt!
Det ska göras lite grejer här i radhuset, för att öka värdet på det. Sen är det vår ruvningsbostad, där vi väntar in att barnen blir större.
Men hjärtat och själen, den finns på landet och nu kan vi verkligen lägga ner vår själ i stället.
För, där ska vi bo!

Den där smällen som jag behövde...

Veckan började med en rivstart och har hittills varit löjligt..händelserik!

Vi har ju fortfarande bara en bil, vilket är lite utmanande får man säga. :-) Tur att barnen kom på att de ville gå hem själva innan det blev tvunget kan jag ju säga.
Man kan ju tycka att vi borde klara oss med bara en bil och det gör vi ju också. Grejen är ju bara att när man är van att kunna åka som man vill, blir det lite spännande att varje söndag behöva sätta sig och gå igenom kalendrarna ännu mer detaljerat än vi brukar för att se hur vi ska lösa dagarna.
Jobbet får lösa sig.
Där vill man ju att vi helst ska åka kommunalt, även om det tar mycket längre tid. Så då får det göra det.
Tåg, buss eller till fots.
Lämning funkar oftast också genom att maken fixar det.
Sen blir det lite meck med Lilleman träningar, men hittills har det löst sig det med.  Och annat som får man planera till helg osv.
Nåja, i måndags åkte jag på morgonlämning vilket inte var planerat och sen fick jag lämna bilen hemma och gå till jobbet.
Lite onödigt stressigt.
Men, när jag kom till jobbet satt det en lapp på min dörr.

Under fredagen, när jag inte var på kontoret, så hade man "alla hjärtans dag tema" och två kollegor hade suttit och skrivit 80 olika lappar och satt upp på alla dörrar! :-)
Hur gulligt som helst!
Och toppen att få en måndag morgon!

Farmor hämtar på måndagar och matar även barnen, så då passade jag på att gå direkt till gymmet och köra ett pass.
Det blev 30 minuter intervall på bandet och komplexfemman.
Så skönt!!
Jag behöver ju det här mer än jag själv fattar ibland!
Det har varit en sån period när mycket har snurrat och humöret har varit rätt lågt. Då, efter 25 minuter på bandet så kickar det ju igång i kroppen.
Najs!

I helgen, blev jag ju akut vårsugen och satte massor med frön!
Mitt lilla växthus som stod på balkongen har blåst sönder, så nu kör jag inne i vardagsrummet.

 Så nu får dom stå där i solen och vattnas lite då och då.

 Det har ju varit värsta vårkänslorna ganska länge, men nu fick vi så att vi teg!
Massor med snö, en hel del blåst och slask.
När solen sken igår var det såå vackert!

Idag mer slask och inte alls lika mysigt.
Jag tar mig ju numer runt med tåg oftast och jösses vad man får motion!
Inte alls dumt! :-)

Senaste månaderna har varit märkligt tunga. Många tankar har farit runt.
Jag har haft ett par riktiga bottennapp.
Det är mycket på gång och ganska stora omorganisationer igen. Kollegor är sjukskrivna och arbetsuppgifter blir halvdant gjorda..
Saker blir akut lösta och det är lite kaotiskt. Uppförsbacke.

Men, idag rann de över åt andra hållet. Jag fick liksom ett uppvaknande som jag behövde!
Där man minst anar det!
Jag var iväg på en nätverksträff, vilket jag gillar. Det är mitt element. :-)
Vi fick även lyssna på en kort föreläsning. Jag ha hört den förr och även jobbat med det som förelästes om.
Det var inget nytt i upplägget, dock - en påminnelse! Där och då slog det mig att jag ju är precis där jag ska vara!
Jag vet ju varför men har glömt bort det! Jag har blivit hemmablind och bortskämd!
Jag har glömt hur det var! Jag har blivit bekväm och helt tappat vad det var jag kämpade för så länge och så hårt, nu när jag har det. - Och uppskattar det inte!
Som en käftsmäll slog det mig. Vad gnäller och deppar jag för? Det är ju bara dumt.
Håll käften och njut!

Så. Hela vägen hem, med tåg, tänkte jag på det och kom på mig själv med att sitta och le.
Jag mötte upp en kollega för att vi skulle vidare till nästa möte. Han kom susade i en pytteliten elbil som vi har som tjänstebil.
Hur söt som helst! 

Men, när jag satte mig i säger han "jag tror inte att den är fullt laddad. Jag skulle kanske ha tagit den andra när vi ändå ska en bit"...
Ok....Men vi åkte... Hade vårt möte som gick jättebra.
Åkte hem igen och när vi kom en bit säger han "du, de lyser en lampa nu"....Ok...?
Hm.. Hoppas att vi kommer ända hem, säger jag.
Efter ett tag säger han "du, nu lyser en röd lampa!"... Sen, kommer vi inte så mycket längre och bilden tvärdör!
Strax innan en liten rondell. Där blir vi stående och bakom oss blir det väldigt snabbt en kö... av bland annat lastbilar.
En tutar lite ilsket, men vad fasen ska vi göra??
Jag kliver ur (samtidigt som jag skrattar så jag nästan kissar på mig, för att det är så dråpligt och så typiskt...) och kollegan ringer jobbet, som konstaterar att han ska ringa bärgare och någon kommer och hämtar oss.
Vi kommer på att vi nog måste putta iväg den lilla bilen så att den inte står så jäkligt i vägen och då stannar en hantverkare som snällt undrar om vi behöver hjälp.
Med hans hjälp kan vi putta bilen så att den åtminstone inte står i vägen.
Vi fnissar ju hejdlöst, för bilen är ju stripad med vår logga! Det går inte att undvika att se vilka vi är.
Piiiinsamt!

Nåja, en av våra vaktmästare kommer susande och hämtade mig. Kollegan blev kvar och väntade på bärgare.
Väl på kontoret letade jag upp chefen och informerade henne om läget. Vi står i postrummet och skrattar så vi inte får luft.

Nåja, jag tänkte hinna jobba lite, men när jag kom in på mitt rum säger kollegan "du, det kan du glömma.. vi har fått in virus!"
Och mycket riktigt.
Vi har fått in ett virus och i stort sett allt på datorerna är big no no. Uppmaningen var att bara "gå hem"
Troligen är det lika illa även i morgon, så chefen uppmanade mig att ta sovmorgon!
Sedärja!

Så det är där jag är. Nu känns det faktiskt jättebra.
Jag har varit där de andra jag träffade var. Där varje dag var en kamp. Man skulle jaga och jaga.
Varje minut var dyrbar.
Alla mål måste uppnås eller så sket det sig. Det gick inte att skjuta upp något, det gick inte att äska mer pengar.
Och det var ju det jag var så in i själen trött på.
Det har ju varit det, som gjort att jag senaste åren kunnat landa och andas.
Göra det jag gör riktigt, riktigt bra, men slippa jagandet. Presterat men inte överpresterat.
Kunnat rekommendera andra och tussa ihop andra, utan att själv behöva något.
Njuta av att vara anställd.
Av att få lön varje månad, även om vi kanske inte uppnått ett satt mål. Njuta av att faktiskt ha ett intressant och utvecklande jobb. Njuta av massor med semesterdagar, som jag dessutom får ta ut!
Jag har massor mer att lära. Jag är inte klar.

I stället för att stånka och stöna över det som inte funkar, ska jag njuta av det som faktiskt funkar -vilket är mycket.
Det finns så många fördelar! Många fler än nackdelarna.

Jag tror att jag varit i lite limboläge mellan att ha landat, att barnen nu är så stora att jag plötsligt fått tid, som jag inte haft på många, många år och att det händer andra saker som hör till livet, men som påverkar mig. 

Hur som, jag är på banan igen.
Nu ska jag ner i gymmet och njuta av att jag kan gymma. Mitt knä håller!
Barnen klarar sig själva! Jag är frisk! Och jag har sovmorgon i morgon! :-D

Vårkänslorna kommer sakta...

En lång vecka är slut. Lång, men har gått fort och har varit löjligt innehållsrik!
Det har varit full fart och lite extra då vi har en sjukskriven kollega.

Veckan började också med en riktig dip för mig. Där jag började undra vad fasen vi håller på med. Vad jag håller på med. OM jag kanske ändå skulle ha tackat ja till det erbjudande som jag fick inte bara en gång utan tre gånger för inte så länge sedan.
Jag har undrat om valet har varit rätt. Om jag är på rätt ställe, gör rätt saker.
Det är ju lite så, the honeymoon is over!
Saker som jag liksom trott skulle lösa sig, så småningom, är vi fortfarande på ruta ett med flera år senare. Saker vi flaggat för men fått nej, har plötsligt blivit jätteviktiga och vi fått lite skit för att vi inte löst!
Saker vi flera gånger redovisat, blir vi ifrågasatta om igen. Och igen.
Så när jag fick ett mail sent en kväll, blev jag skitsur. Riktigt på riktigt skitsur.
Min chef var lika sur och det känns ändå bra att vi ser på saken likadant.
Men, sen pratade vi ihop oss lite, var arga en stund och sen garvade vi så tårarna rann. Sen gick det över! ;-)
Plus att det blev otroligt dråpligt dagen efter, när det som bara inte skulle kunna hände och chefen fick lite lätt panik och när vi tittade på varandra och liksom båda förstod det komiska i situationen så bara bröt vi ihop. Vi skrattade så att vi grät.
Som tur är, så gör vi det ett par gånger i veckan..
Jag fick även ett hysterisk skrattanfall av min kollega, när vi satt bland 80 personer och skulle vara lite allvarliga.
Hon är så sjukt skruvad ibland att jag inte vet vart jag ska ta vägen. :-)
Sånt gör att allt tungt liksom vägs upp.

Och jag har konstaterat att jag måst anpassa mig helt enkelt. Det går inte att jobba motvind och motströms hela tiden. Jag måste inse att det är så här det är, anpassa mig eller gör något annat.
Jag måste paddla med floden och se till att segla med vinden eller ställa mig i lä.
Alla andra gör det. Så varför ska jag försöka göra något annat? Det är bara dumt.
Det finns otroligt många fördelar, som jag njuter av, så det är bara att bita i det sura äpplet och inse det.
Och faktiskt, hur sjukt det än låter, sluta vara så ambitiös hela tiden!
Jag är ju dålig på det, men har insett att jag måste tagga ner lite. Jag har irriterat mig på en del kollegor sen jag började, men har nu insett att dom har rätt!
Det sved kan jag säga när jag insåg att dom hade rätt och har haft hela tiden. Men, det gör ju livet lättare när jag väl kom till den punkten. Det finns orsaker till att det som varit med länge, gör på ett visst sätt, men det tar ett par år att förstå det.
Så, nu känns det bra igen! :-)

Veckan innehöll ju även en alla hjärtans dag!
Den firar vi ju alltid.
Man kan tycka vad man vill om det, men vi gillar det och maken skulle nog bli jätteledsen om han plötsligt inte skulle få gå all in! :-)
Röda, långskaftade rosor, som sig bör! ;-)

Och- något han letat efter länge och velat ge mig ända sen julafton när jag gav honom en ny klocka.
En gearfit som är kopplad till hans telefon.
Han har "allt" i den och har varit helt lyrisk sen dess och ville att jag skulle ha en också.
Men jag tyckte att de har varit för klumpiga.
Nu hade han hittat en till mig, som egentligen inte längre finns, men som han hittat i Tyskland, tror jag.
Så, nu har även jag "allt" i klockan! :-)

Ett av årets större projekt gick av stapeln i veckan.
Jag har varit löjligt lugn inför det. Inte ett dugg stressad även om andra har varit det. :-)
Frågat flera gånger om allt _verkligen_ är på banan.
Och ja. Jag förbereder alltid allt som går att förbereda långt i förväg, för att slippa stressa dagen innan.
Men, något är det ju alltid som brukar trassla strax innan, det får man räkna med.
Dock gick det jättebra nu.
Lite småsaker, sånt som bara jag vet om.. Men i det stora hela gick allt fint.
Dagen innan var jag och ställde i ordning och vi vi höll till i en frikyrka.
När jag klev in i rummet vi skulle vara i, tittade solen in genom ett fönster och det var ju magiskt!!

Och det var ju härligt när jag gick hem vid 17 och det var fortfarande ljust.
Det är så härligt!

Dagen gick som sagt bra och jag hann fixa undan allt under eftermiddagen, så att jag bara behöver fixa en utvärdering och sen lägga det åt sidan, för detta år.
SEN gick luften ur mig.
Morgonen efter var det ett frukostmöte, som jag inte gjort annat än bokat lokal och tilltugg till, i övrigt fick jag bara sitta och lyssna...
Skönt!

 Sen hastade jag iväg till tåget för att dra till grannkommunen.
Min bil är ju fortfarande hos doktorn, så det blidde tåg. Fördelen är att jag får motion! :-)

 Det var riktigt skönt att kunna delta i en heldag och bara delta! :-)
Många trevliga och nyttiga samtal och flera föreläsningar av bland annat Carolina Klyft. Hon var bättre än jag trodde faktiskt!
Jag blev sugen på att köpa hennes bok, men orkade inte köa just där och då.

 Tanken var att maken och jag skulle ha en liten alla hjärtans middag på kvällen, men barnvakten kroknade.
Så, han hämtade barnen och kom sen och fiskade upp mig och så åkte vi på Pizza Hut i stället.
Och, bredvid ligger ju Blomsterlandet så jag tog en sväng dit samtidigt.
Lite jord, några små drivhus och lite fröer.
Nu ska det kännas att våren är på gång!

 Krasse, krasse och mera krasse!

 När vi kom hem, var jag jättetrött!
Jag la mig i sängen och skulle "bara vila lite". Jodå, jag vaknade klockan 8 i morse! Typ 12 timmar drygt har jag sovit!
Galet.

Det var härligt fint väder idag och vi packade ihop oss och tog en lång promenad till ett naturreservat.
Vi tog med oss lite fika och satte oss i solen och fikade.
Det låg mer is på sjön än jag hade trott att det skulle göra.

 Men, det gäller att verkligen sitta i solen för i skuggan är det kallt.
Det var jätteskönt att promenera i godan ro och prata med barnen. Livskvalitet på hög nivå!

 I kväll kom stora dottern hem en sväng.
Hon behöver både äta och sova! :-)
Det blir dåligt av båda i studentrum. Men, hon har nu kommit på själv att hon måste framförallt äta och se till att få i sig järn.
Annars orkar hon inte plugga.
I kväll gjorde vi hemlagad pizza, vilket är gott och lite nyttigare än köpt. Och jag skar upp mängder med grönsaker till.

 Lagom till mellon, åt vi hallon, blåbär och jordgubbar, med lite glass, vaniljkräm och grädde.
Löjligt gott!

Men alldeles för många kalorier.
Men, det är ju lördag! :-)
I morgon blir det träning i gymmet igen. Jag har verkligen fuskat med det i veckan som gått.
Inte bra alls.
I morgon blir det bandet. Och kesoplättar till frukost!
Och kyckling till middag.
Tillbaks på banan.
Sen, är det en vecka där saker ska fixas till, liksom knyta ihop säcken. Förbereda nästa stora event, som jag hittills lagt en massa planering för, men inte jagat på folk. Nu är det dags för blåslampa i rumpan! ;-)
Och lite annat trassel.
Men det blir en kontorsvecka, viket är ganska skönt. Jag tror att jag ska jobba lite både hemma och på drop in stället.
Och - snart är det dags för sportlov! yey!
Barnen ska vara ledig hela veckan och jag två dagar.
Då, blir det landet för hela slanten!
Som jag längtar.
Det ska städas, fixas, mätas och planeras.
Och jag ska njuta.

Jag blir bättre och bättre på att njuta. Av här och nu.

Våren finns runt hörnet.

Vad gör man varje vinter i typ januari - februari? Jo, man jagar löss!
Bläh!
Nu går det i Minimes klass och jag sprayar hysteriskt med prevent. Och så kammar vi och kammar.
Som tur är så kom hon på att hon får jättefint hår, när vi kammar med luskam. Så nu kammar hon flera gånger om dagen, själv.
Najs!
Jag tvingar henne att ha håret flätat varje dag, eller i tofsar. Tyvärr så skiter andra föräldrar i det och i stort sett inga barn har flätor! :-(
Jag kan ge mig sjutton på att dom inte luskammar heller..

Veckan har rullat på bra. Gått rätt snabbt.
Jag har väntat på att förkylningen skulle bryta ut och försökt ta det lugnt.
I tisdags skulle Lilleman börja på sin träning, men när jag kom hem och fick se honom ställde vi in det.
Han hade fått en isboll rakt i ögat och såg inte så kul ut. Och där vill man ju inte ha ännu en smäll. Inte för att de brukar slå mot huvudet på träningen, men har man ont någonstans kan man ge sig attan på att man får en mits eller någons handske i ögat.
Men, då blev det träning för mor! :-)

I torsdagskväll kände jag hur det kröp något i kroppen, jag var såå trött och lite snorig, så jag somnade vid 21!
Och bestämde mig för att om jag kände mig minsta hänging på fredagen, så skulle jag stanna hemma.
Men jag var mycket piggare när jag vaknade!
Och vilken himmel vi hade!

Jag älskar dessa morgonhimlar som går i guld och rosa.
Fantastiskt!

 Jag har som sagt tränat hela veckan, men lätt, för att inte provocera fram något, men jag har inte hållit koll på maten.
Och det märks direkt. Tyvärr. Jag blir sockersugen direkt när jag äter sämre.
Men, jag känner att jag den här gången faktiskt har en riktigt långsiktig plan, så det gör inte så mycket.
Nu är knäet så mycket bättre finns det ingen anledning att inte träna som jag ska. :-)

Men- det finns fiender på jobbet! I vår matmatskin har man nu Tupla! Min absoluta favoritgodis genom tiderna!
Helt, jäkla, galet!
Hur jag ska kunna jobba och veta att detta finns en våning ner?!
Jag som brukar åka till en speciell affär och köpa upp ett lager då och då! :-D

 I fredags kände jag inte alls för att åka till kontoret.
Det är oftast helt tomt på fredagar, då alla tar ut sina flextimmar eller jobbar hemma.
Vi jobbar ju länge på torsdagar, för att kunna jobba mindre på fredagar. Plus att många sällan har vanliga dagar må - torsdag, så fredag blir liksom en dag där det ekar tomt.
Så, jag satt mig på ett nyöppnat ställe för företagare. 
Man har fri wifi och kan dricka massa gott kaffe! ;-)

 Så här satt jag och jobbade.
Perfekt!
Tanken är att jag ska sitta här en dag i veckan framöver.

 Tanken var att jag skulle på en avtackning direkt efter jobbet, men jag kände mig lite ruggig och hade dessutom ingen bil, eftersom att jag lämnade tillbaks hyrbilen på morgonen, så jag hoppade det.
Jag tyckte liite synd om mig, som inte kunde äta något sött och sliskigt till kaffet, så jag tog en sväng via H&M.
Där hade man rea på nagellack minsann!
Så nu blev det del blingbling! :-)

 Jag kände mig både frusen och snorig, men överraskade ändå barnen med att gå dem till mötes.
Dom går ju hem själva nu, ett par dagar i veckan vilket är skönt.
Men det är ju ganska långt och Minime är inte alltför glad att behöva gå.

Hon blev jätteglad när hon såg mig stå vid gränsen till skolan. :-)
Det blev en riktigt skön promenad.
Jag är så utsvulten på sol nu.

Igår var vi iväg på kalas med mat. Jag är nöjd med att jag åt massa sallad och en liten bit paj. Och ingen tårta eller kakor.
Det är så det är när man är sockerberoende. Varje dag är ett val. Flera gånger om dagen och varje val som är bra, är jag nöjd med.
När vi kom hem blev middagen inte lika bra, men samma där så lassade jag på med grönsaker.
Till mellomyset med barnen åt jag dessvärre glass, men jag tänker att jag avstod från sockret tidigare på dagen, så det är ändå bättre än att jag ätit båda gångerna! :-)
Det är svårt att förklara för den som inte har problem med socker att det är precis så svårt.
Att det flera gånger om dagen kommer utmaningar som man måste välja bort. Hela tiden, året runt, varje dag.
Nu har jag kommit dit där jag inte ger mig själv skit för att jag har återfall, utan ser det som att i morgon är en ny dag.
Jag ska leva utan socker nu då är det inte hela världen om jag faller tillbaks ibland, men jag kan inte tillåta mig att spinna vidare, som jag brukar göra.
Liksom ge upp. "nu har jag ätit socker, så jag fortsätter resten av dagen" ...eller att jag ger mig flera socker dagar.
Det går inte.
Likadant med träningen. På banan igen även om det blivit uppehåll på flera dagar.
All träning är bra träning. Det är bättre att göra något eller inget alls.
Det är dit jag måste komma.
Nu är jag så glad över att knäet är så bra igen. Har jag bara knästöd så kan jag gå PW nu.

Jag fick också en extra skjuts på sockervägran igår, för i vanlig ordning när jag har en förkylning i kroppen så sätter det sig i tandköttet på mig!
Jag har en plats mellan två tänder, där jag alltid får ont när jag är förkyld. Så jag måste köra värsta genomgången med tandborstning, tandtråd, små borstar doppade i bakteriedödande medel, gurgla med bakteriedödande medel osv.
Och så en Ipren på det.
Numer kan jag få bukt med det på ca ett dygn. Innan jag fattade hur det funkade kunde jag ha ont uppemot en vecka!
Men det gör ju också att jag helst inte vill stoppa något i munnen.

Jag får trösta mig med blingbling! :-)
Rött och guld blev det igår. Det fina med bling naglar är att det håller så otroligt mycket längre än när man målar med bara färg.
Nu kör jag först olja, sen underlack, färgat lack i två lager, sen bling och sist överlack.
Och det håller!
Naglarna blir också hårdare och går av mer sällan.
Toppen!
Så pass långa egna naglar som jag har nu har jag inte haft på länge.

 Nu kan jag ju även lägga tid på att sköta dem själv. Förut, hann jag ju bara måla en nagel så var det något barn som behövde torkas eller plockas ner ur ett skåp.
Nu kan jag göra de ordentligt. :-)

Idag vaknade vi till strålande sol! Riktigt sportlovsväder.
Helt fantastiskt!

Man vill ju bara ut!
Vi behöde dock fylla kyl och frys, så det blev det först.
Sen efter lunch tog vi en ganska lång promenad där vi försökte gå i solen så mycket som det bara gick. :-)
I skuggan är det dock vinter, viket det ju ska vara i februari.

Men, första kaffet på balkongen är intagen! :-) Med en filt runt axlarna var det helt galet skönt!

Nu känns det ändå att våren strå runt hörnet.
Likaså en ny vecka.
Vi har fortfarande en bil på verkstan, så nu har vi verkligen fått planera dagarna in i minsta detalj.
Men det går ju, tack vare att barnen kan ta sig hem själva.
Sen är det inte alls länge till sportlov.
Och då lir det långhelg på landet. Som jag längtar!

Trassel...

Det är märkligt, men såhär låg och less brukar jag inte vara.
Undras om det är mörkret och att man inte sett solen på veckor?
Jag skulle helst vilja ligga på soffan på landet, ha igång en brasa, läsa böcker och äta kilovis med choklad.

Bläh liksom.
Igår pallade jag inte att vänta ut eventuell förkylning, jag bara behövde endorfinerna, desperat!
Så jag ställde mig på löpbandet och körde intervaller tills svetten rann!

 Så najs!!

 Det är den absolut bästa medicinen. Mot det mesta.
Men, det var tungt i morse i alla fall.
Som jag längtar efter morgonsol!

I morse hade vi ju bara en bil, så jag skjutsade barnen till skolan och åkte sen hem med bilen.
Maken satt i telefonkö till försäkringsbolaget, så jag lämnade bilen till honom och gick till jobbet.
Friskt kan man kalla det.
Eller iskallt. :-)
Han fick tag på både försäkringsbolag och bärgare och som tur var, hann dom inte hämta den förrän framåt kvällen.
Vi hade rekordsnabbt sektionsmöte. För en gångs skull är vi liksom lite "mellan" och har en massa förberedelser men inget som är tokakut.
Jag håller på med förberedelser upp över öronen. Tre stora event väntar.
Det ÄR kul. Jag tycker det. De är "mina" bebisar, framförallt det som är om två veckor. Det projektet är "mitt" på alla sätt.
Både om de blir lyckat och om det floppar. :-)
Men, jag har just nu lite svårt att vara "peppad"....

Idag förberedde jag en massa namnbrickor och lunchbiljetter....Sånt som går jättebra att förbereda innan...men som jag nu var på vippen att skjuta på. Det som jag blir skitirriterad att andra gör, för att det sen inte hinns med och inte blir av.
Så jag muttrade och skällde på mig en stund och gjorde det sen! ;-)

 I flera veckor har jag haft ont i magen över ett projekt som bara strulat. Från dag 1.
Det är såå jobbig att rådda och blir bara trassel.
För ett tag sen blev det ju akut trassligt och jag har jobbat jättemycket med att styra upp det.
Nu har jag haft ont i magen flera veckor, för att jag gjort vad jag har kunnat, men inte fått allt på plats, på grund av att jag inte kan påverka allt.
Andra gör inte det dom ska och det blir mest bara rörigt.
Jag har förberett mig på att skiten ska träffa fläkten så småningom och att en hög, hög chef sen skulle stå där och inte komma in på eventet och inte ha plats på hotellet där alla ska bo, för att det inte gått att lösa.
Och vems fel skulle det vara? Mitt! Trots att jag inte orsakat problemet utan bara försökt lösa det.
Nåja, idag kom min chef och bad mig sätta mig ner.
"Vad är det nu med detta )"#%/%/)"%# projekt? undrade jag.
Jo, visst, den person som bokades och sen bokades av för att sen bokas på igen, med allt vad det innebär av trassel..jo, den personen ska inte med nu, trots allt!
Det var nästan så att jag dunkade huvudet i bordet!!!
Men, nu har jag inte ont i magen längre. För, nu kan det inte trassla på plats.
Dock, kommer jag att få trassel när det dyker upp en faktura, som ska betalas, trotsa att personen inte åker.
Men, det problemet, kommer att vare internt, hos oss. Inte på plats.
Så, nu skiter jag i det. Verkligen.
Det får bli som det blir.
Men vissa saker går det bara troll i! Bläh!!!

Jag knatade hem rätt tidigt, trots att farmor hämtat barnen, för att bärgaren skulle komma och hämta bilen.
Vi vågar inte köra den, ens till verkstan.
Och lite glad blev jag när jag såg denna tidning. Det är dags att så fröer! :-)
Dags att ta en sväng i helgen tror jag minsann!
Man blir alltid glas av att få jord på fingrarna.

 Så kom bärgaren och tog med sig bilen.
Han har två likadana bilar hemma och berättade att dom här kan göra sådär. Blinka och ha sig.
Toka sig och sura. Sen tittar verkstaden på den, mixtrar lite med datorn och sen är den glad igen.
Man kan ju hoppas...

 Under tiden fixade maken hyrbil.
Vi skulle inte få ihop denna vecka med bara en bil.
Typiskt också att det nu blev minusgrader, från ingenstans. :-)
Men, nu ska jag åka en liiiiten Opel ett par dagar.

Vi har sparkat igång veckan!