Sommaren är här.

Så kom sommaren igen! :-)
Helt underbart! Hela veckan har varit fantastiskt fin. Det har känts som att vara utomlands.
Det bästa är att kunna gå barfota. Jag gillar ju skor, snygga skor, men skulle  helst gå barfota jämt!

Det inte heller dumt att kunna sitta ute och jobba! :-) Det gör jag så ofta det går och jag kan.
När man inte är helt säker på hur länge värmen stannar, då gäller det att ta alla möjligheter att njuta! :-)

Det är bara två skoldagar kvar till skolavslutning, vilket ju är jättemärkligt.
Och det kommer att bli en känslosam avslutning, även om vi är jätteglada och trygga med att barnen byter skola i höst, så har vi ändå tillbringat fyra år i nuvarande skola.
Och dom har alltid så fin avslutning.
I morse när vi kom till skolan stod allt som ska ingå i musikalen utomhus och man skulle öva med mickar och musik.
Minimes klass skulle ha vattenkrig och hon var rustad med badkläder, handduk och vattenpicka.
Kul att dom gör något kul ibland.

Vi var på informationskväll i nya skolan i början av veckan och träffade alla lärare och elever. (och föräldrar förstås)
Och det kommer att bli så bra! Det känns direkt man kliver in där.
Jag hade velat jubla när jag såg vilka fröknar Minime får. Två som jag känner sen tidigare och gillar.
Tydliga pedagoger. Som kommer att ha ordning och reda.
Sen två som jag inte känner, där den yngre är 23 och den äldre 57! :-) Jag tror att kombinationen blir jättebra!
Lilleman får tre manliga lärare! Jag träffade två av dem och kände direkt att det här blir bra.
Den ena av dem kommer Lilleman att gilla jättemycket.
Så, det kändes fantastiskt skönt.
Allt är ju nytt för oss och vi kommer att behöva skolas in även vi vuxna eftersom vi nu går över till helt ny pedagogik och allt blir digitalt.
Men, vi har fått så fin kontakt med flera av de som jobbar i skolan och det känns som att det är "vårt"projekt på något vis. Inte skolans eller föräldrarnas, utan vårt, att barnen ska trivas och bli bra människor.
Och vi är ju rätt "digitala" människor så jag tror att vi lätt glider in i det där...
Alla har godkänt i förväg att man får fota våra barn och lägga ut på diverse sociala medier.
Inget nytt för oss! ;-)

Det finns många för och emot tex Facebook.  Jag tror inte att någon missat att  jag älskar det! :-)
En av de roligare grejerna är återblickarna man får tycker jag.
Vad som hände för fem, sex år sedan. Och förra året. Det blir som en miniblogg.
Det är så kul, för själv glömmer man och tappar tidsuppfattning.

Det har hänt så galet mycket senaste åren. Det har varit full fart på alla områden och vi har själva inte riktigt fattat hur snabbt det har snurrat.
Senaste tiden har det hunnit i fatt oss när vi fått uppdateringar som visar händelser för drygt tre år sedan.
Vi stannade upp och tänkte på det en stund.
Tre år sen? Är det inte mer??
Hur är det möjligt?
Flera händelsen var startskottet för en ren dominoeffekt.
Vilket vi inte visste då.
Men det är händelser som började med att ett möte vi hade inbokat ändrades pga sjukdom.
Sen blev vi inbjudna till ett annat möte där vi träffade en person som jag haft ögonen på ett tag. Eller inte personen, utan organisationen.
Men det mötet gav oss möjlighet att göra en föreläsning för en kundgrupp där det inte blev så stort utfall på själva kundgrupper men dock organisationen som facetterade föreläsningen.
Slurp så hände det grejer!
Allt på en gång och ett tag senare dök det upp ett annat möte, som halkade in på helt andra saker än det mötet skulle handla om och jag fick ett samtal efteråt -ring! Lös det akuta problemet!
Vilket nu är på väg att landa i något riktigt bra.
Det är i stort sett klart nu, men inga papper är underskrivna och innan dess håller jag ju andan lite. :-)
Som den "från" person jag är.
Men det är otroligt roligt att se dessa tillbakablickar och tänka på vad som hänt och när och vad det resulterat i.
Vi pratade om det för ett tag sen, den där vanliga frågan man brukar kunna ställa sig.
"om vi hade vetat då..." Vilket man ju aldrig gör.
Men hade vi vetat, då hade vi gjort massor annorlunda. Men, nu är det som det är och tack vare att vi gjorde som vi gjorde, är vi nu väldigt nöjda med hur läget är just nu.

För första gången på våra 13 år tillsammans så har vi landat nu och har balans på det flesta sätt.
Det känns bra.
Jag ser fram emot en rolig sommar och en höst som blir otroligt spännande.
Det är slut på att jaga "nästa" bra grej nu.
Nu ska vi göra det bästa av det vi har. För första gången på otroligt många år.

Och idag, drar vi iväg till landet för att njuta av tre lediga dagar!
Det ska bli spännande att se om rådjuren festat loss och vad som blommar.