Men är du inte lite ledsen?

Det är härligt hur olika barn kan vara, även om de är syskon.
Man tror ju att syskon som är uppvuxna med samma föräldrar och samma förutsättningar ska vara rätt lika.
Det är dom inte. Vilket väl är tur! Det är ju individer! :-)

Lillman vägrade sommarfritids. Vill INTE. Usch.
Så han slapp.
Minime fick gå och jag hade räknat med att hon skulle gå i baklås när han inte behöver.
Men icke. Hon hoppade iväg så glatt så.
När vi kom till skolan, mötte vi en massa pedagoger och barn på gården. En pedagog berättade beklagande att det inte alls blivit som tänkt och planerat.
Skolan ska ju rivas ur och man har redan börjat och det gick helt enkelt inte att vara i lokalerna, så alla barn behövde trava iväg till skolan i närheten redan idag. (det var sagt från nästa vecka.)
Hade lilleman ställts inför sådan fakta på morgonen (måndag..) hade han tvärvägrat.
Det hade inte gått alls.
Men Minime hon svarar "Men vad kul! där har jag inte varit" :-)
Man kan säga att hon reagerar som sin far, när saker inte blir som tänkt. Lilleman hade reagerat som jag brukade göra.
Innan coachning! ;-)
NU skulle jag tycka att det var lite jobbigt, men jag hade fixat det.
För ett par år sedan hade jag fått jobba extrem med att gilla läget! :-)
Nåja, det blir tre dagar för henne denna vecka, sen tar farmor och storebror över.

Själv åkte jag till kiropraktorn idag eftersom mitt vänstra ben fortfarande bråkar. Knät gör ont men det sitter ju inte där.
Det sitter i rumpan mest.
Idag frågade kiropraktorn: Är du stressad? Jag:näe. Han: är du orolig över något? Jag: näe
Han: Är du ledsen? Jag: Näe.
Sen kikade han på rygg och bäcken när jag stod upp och muttrade lite.
Sen, när jag låg på rygg och han satt bakom mitt huvud, la han händerna på axlarna en stund.
Och frågade igen "ÄR det inget som oroar dig?" Jag: näe.
Han: Men varför är du då så jäkla sned?? :-)
Hela vänster sida har liksom ballat ur.
Han drog ut de korta musklerna, vred mig åt lite olika håll och sist masserade han rumpmuskeln.
Aj. som. fan.
Men skönt!
Det känns mycket bättre idag.
Men jag har fått spring och gymförbud ett tag nu. "låt kroppen vila! Drick mycket vatten, ät så lite salt du kan och stretcha!".
Så.
Jaha. Inget gym den här veckan alltså. Men jag måste stretcha och göra helt annorlunda än jag gjort hittills.
Framförallt har jag stretchat för kort tid. Varje muskel måste dras ut i tre steg och sen hållas i minst 45 sekunder.
Så det är bara att fortsätta med det. Vila och andas, typ.
Men, jag ÄR inte stressad, lessen eller oroad. Helt tvärsom!
Hade han frågat i Mars, då hade jag svarat jag på alla, men inte nu.
Livet är ju bättre än på jäkligt länge.
Men, det kanske är då kroppen reagerar? Vem vet.

Irriterande, men dock. Lite svider det, för nu har det börjat märkas på vågen. Och att gymma gör att det går lite fortare för man ökar förbränningen.
Nu gäller det verkligen att ha koll på intaget, när det inte gymmas alls. :-(
Och vara extremt strikt med sockret.
Bara att kunna gå på pw igen är mitt mål. Inte springa nödvändigtvis, men gå och bli svettig!
Sen blir det gymmet nästa vecka. Lätt överkropp. Liksom börja om igen.
Tur att jag inte ser det som en "kur" eller att jag har något mål som ska nås.
Nu har jag lagt om för livet.
Det gäller att gilla läget bara.

Nåja, nu ska väskan packas för att åka ut två dagar på landet! Yeye!
Två dagar med kollegor, vilket ska bli jättekul!
Få se om jag överhuvudtaget kan sitta, med min blåa rumpa! :-D