Landning innan sista veckan.

Oj vad jag håller på att gå ner för landning!
En hel vecka för tidigt. Skumt.
Jag är jättetrött. Vilket troligen beror på att jag kommer i säng lite för sent (barn som sover halva dagarna går inte och lägger sig klockan 20 om man säger så...) och sen är uppe med tuppen.
Och det märks att det är tunt med folk på jobbet.
Det är lite "ät upp frukten för nästa vecka är ingen här" liksom.
Samtidigt är det lite "här kommer ett underlag, var vänlig och svara på remissen nästa vecka!" Say what!?
Det är ju bara så att folk går på semester nu. Är det inte jätteviktigt, dvs är det interna grejer, då får det vänta nu.

Jag betade av ett jobb som måste vara klart nu i veckan. Sen åkte jag hem. Jag som blev uppmanad att ta ut timmar för att ligga minus, ligger plötsligt plus! :-)
Men, det löser sig redan i morgon. Då flexar jag ut ganska tidigt.

Jag fick en glad överraskning idag, när jag gick en trappa upp och pratade med en av våra lönepersoner.
Jag har inte haft stenkoll på semesterdagar. Eftersom jag hoppat av och på olika projektanställningar, fått utbetalt i pengar, hoppat på ny anställning, börjat om med semesterdagar osv.
Men, nu när jag har en "riktig" anställning kolade jag vad jag verkligen har för dagar.
Och det visade sig att jag hade mer sparat än jag trott. Och att jag har fler grunddagar än jag trott.
Och att jag kan växla till mig ytterligare.
Toppen!
Denna sommar blir det inte så lång semester, men det är toppen att ha dagar över jul tex. Då är det ju inget ledigt alls!
Men det gör inget. Maken är långledig med barnen, så dom är lediga, det är huvudsaken.
Han tar pappadagar bla.
Nästa sommar är det lättare att planera. Då går barnen där dom ska gå och vi är där vi ska vara.
Då blir allt så mycket lättare.
Vi håller också på att avsluta lite eftersläntrare till företagen vi drivit.
Sånt som inte tar direkt tid, men energi.
Ryggsäcken blir lättare och lättare. Det har tagit tid, men snart är livet liksom bara fullt av sånt som ska vara i livet.
Det är tur att man inte vet när man är mitt upp i saker hur lång tid det kommer att ta innan man får balans.
Men nu känns det bra. Vi är på väg till ett vanligt liv. Ett 8-17 liv.
Har man haft lite lätt kaos under många år, så uppskattar man det vanliga livet något helt otroligt.
I alla fall jag gör det.
Det räcker liksom med det vanliga. Det händer tillräckligt i livet ändå. :-)
Med fyra barn, roliga och utvecklande jobb, familj, vänner och fritidsintressen, då räcker det så.

Det landar sakta men säkert i mig.
Senaste veckorna har jag haft en känsla, en sån där som jag får ibland. Ofta så stämmer den.
När saker inte är som det ska. När folk är lite ute på hal is.
Sånt som jag inte ska veta, men känner på mig.
Saker som sägs, eller inte sägs. Ögonkast. Eller bara saker som inte händer. Eller händer men lite på fel plats eller tid.
Då känner jag direkt. "ah, fasen..."
En sån grej hände i våras. Jag fick en jättestark känsla av att något var galet. Kände direkt att det gick att skära luft mellan ett par personer.
Saker hängde inte ihop. När jag sen fick det bekräftat kändes det skönt, för jag hade inte fel.
Det var något galet.
Jag nämnde det för en person som sa "jamen visst! Fasen. Jag såg ju det för ganska länge sedan och tänkte "hm..fel person på fel plats" men tänkte inte mer på det. Men nu fattar jag."
Hade jag fått den infon tidigare, då hade jag lagt ihop 3 och 4 direkt.
Nåja, ingen skada skedd, annat än irritation.
Men nu är det en mer diffus känsla.
En grej vet jag vad det är. Lite för nära, lite för "oskyldigt". Saker jag inte alls har med att göra, men tänker att det blir rörigt om det är som jag misstänker.
Men den andra känslan vet jag inte riktigt var den kommer ifrån. Men jag har alla sprön ute.
Lite extra uppmärksam.
Just nu är känslan inte lika stark som den var för ett tag sedan. Men det liksom ringer en klocka hos mig.
Och det skulle inte förvåna mig.
För nu är allt så bra. Lugnt. Tryggt. Allt har ramlat på plats och är bra.
Då skulle det ju inte förvåna mig om något ska skita sig.

Nåja, nu har jag packat för landet. Och packat för min resa. Nu ska jag försöka sova ikapp lite, det lär bli lite sömn nästa vecka. :-)
Men så kul!
Jag ska få uppleva det jag drömt om länge.
Häromdagen fick jag den uppmaningen. "dröm, önska, det slår in jag lovar!"
Så då är frågan, vad SKA jag drömma och önska nu?" :-)