Det blev sommar!

Vad hände!?
Plötsligt blev det sommar!
Häromdagen var det kallt. Visst jag var förkyld, men jäklars vad jag frös.
Idag, är det 19 grader och allt är grönt! Det som inte var grönt igår är grönt idag! BOM!
Så fantastiskt!
Jag försöker verkligen njuta av varje varm minut nu!
Att kunna gå ut på lunchen i pumps och utan jacka! Så härligt!
Strålande sol!

Visst, jag fick byta nässprayen jag använt vid förkylningen till pollenspray, men vad fasen! :-)
Jag har längtat till värme så länge att det inte är klokt.

Efter en period av rätt mycket jobb har det nu lugnat ner sig. Jag har massor med komptimmar, så jag tog en del igår och jag tog även idag.
Slutade tidigare.
Barnen gick hem själva till storasyster som jag avlöste. Bara det, att dom går hem själv! Wow! :-)
Så, nu är jag hemma och kan göra middag i lugn och ro.
Träna vågar jag inte än, förkylningen är inte helt över.

I kväll ska jag packa för landet. I morgon jobbar jag hemma på förmiddagen. Jag hade ett möte inbokat som bokades av och då bestämde jag mig för att köra hemma i morgon.
Även om jag jobbar 8-12 spar jag ju tid.  Så när barnen kommer från skolan då piper vi iväg till landet och får nästan en hel extra dag där!
Så skönt!
Jag behöver ledigheten.
Just nu är det lite vakuum.
Jag hoppas verkligen att det snart är över. Jag orkar snart inte med mer.
Eftersom jag har ett sådant "spår" i mig så kommer känslan. "jag skiter i det här" lite då och då om saker tar tid eller får onödigt motstånd.
Jag hatar att bli besviken.
Det är en känsla jag bär med mig genom livet mer än ilska, sorg, ledsenhet osv. Besvikelse.
Och jag vet precis var det kommer ifrån, jag har blivit så besviken på folk och händelser genom åren att det sitter som en hård tagg i mig.
Jag vet det och det är en av de saker jag jobbat med genom åren.
Rädslan över att bli besviken får inte göra mig paralyserad.
Just nu kan jag inte göra mer. Om ett tag kan jag det och sen är det bara att vänta.
Men. Jag hoppas verkligen att jag kan gå på semester med helt nya lugn i mig.

Idag gläder jag mig över att ha kunnat hjälpa en person som behövde det.
Jag är bra på sånt! :-)
Folk kontaktar mig titt som tätt och vill bli ihopkopplad med personer eller funktioner.
Jag kan nästan alltid hjälpa.
Idag ringde en person på morgonen och förklarade sin utmaning.
Jag tänkte lite, drog iväg ett mail. När jag kom hem idag fick jag ett meddelande att ett möte var inbokat i morgon! :-)
Så snabbt kan det gå!
Men jag tror stenhårt på att det jag ger, det får jag tillbaks. Förr eller senare. :-)