Äntligen träning!

Många andra gnäller när det regnar efter en solig och varm period.
Det gör inte vi.. Vi jublade över lite regn! Och - blåst!
Man kan säg att all pollen nu ligger längs backen och inte i luften! :-)

Men, lite orolig var jag igår kväll, för stora sonen med ett gäng kompisar var ute på Ålands hav efter en kryssning till Helsingfors.
Men, dom hade ju inte känt av något. Båtarna är ju enormt stora och går mest inomskärs.
Att det slet och rev i våra fönster betyder ju inte att det går vågor på stora båtar. :-)

Men det var mycket lättare att andas idag.
Tyvärr har Lilleman åkt på en förkylning. Trots att han inte var ett av barnen som badade!
I morgon ska han iväg med klassen på lite mer äventyr, så jag hoppas att han håller ihop. Sen kan han väl krokna. :-)
Det är en vecka med många spännande jobbmöten och som tur är så pluggar stora dottern hemma OM det blir lite krokiga syskon.
Även maken har en fullbokad vecka, plus lite krismöten som ställer till det.
Men, jag ska inte gnälla om barnen kroknar, för vi har knappt vabbat något alls senaste året.
Det märks att dom blir större och är lite halvhängiga utan att behöva ligga hemma.

Denna vecka är lite väntans tider. Dagarna ska liksom bara gå. :-)
Men, idag fick jag ett nytt härligt uppdrag!
Jag ska få köpa en liten, men bra kamera och ansvara för ännu mer än jag varit hittills!
Det är ofta jag som fotar, men det är inte alltid jag vill släpa med min stora kamera. Och ibland blir mobilen inte bra.
Men, nu ska jag köpa en kompakt kamera som jag ska kunna ha med överallt. Jätteskoj!

Och idag gick jag äntligen ner i gymmet igen. Jag har haft ett två veckor långt uppehåll på grund av förkylning och pollen.
Det har bara inte gått.
Men, idag blev det av och det var jättekul!
Jag fick ett riktigt sug på att träna!
Nu är jag på igen och fått ny inspiration.
Det går också jättebra att hålla mig ifrån socker. Det är en kamp, varje dag, men det går.
Men, jag måste aktivt välja bort det.
Varje dag.
Inte trilla dit. Och det blir så otroligt tydligt hur jäkla mycket socker det är överallt!
Men, jag äter det inte.
Idag tex bjöds det på jordgubbar, glass och maränger på jobbet. Jag åt jordgubbarna.
Och, det är ju inte gott egentligen, godis. Det är sött och jag går igång på det, men det är inte gott.
Jag måste programmera om hjärnan helt enkelt.
Det går oväntat bra. Förra helgen var vi på kalas och jag åt inga bullar, inga kakor och ingen tårta.
Helt enkelt.
Jag ser på det som allergi. Det går inte. Och då låter jag bli.

Dagen har också varit lite, märklig.
Det finns så mycket tragik i världen. Sorg. Kamp.
Man ska verkligen vara tacksam varje dag över det man har och att vi alla är friska.
Jag undrar ibland hur mycket en människa ska orka.
Man kan inte annat än visa sitt stöd.

Vi landade också en stund i lite historia. Om saker blir som tänkt, borde jag sätta mig och summera lite.
Det har hänt så galet mycket under senaste åren.
Vad vi har gjort mycket, träffat många underbara människor. Shit vad vi har varit med om och lärt oss.
Snacka om att gå utanför sin komfortzon.
Någon gång ska vi samla ihop det och göra något riktigt bra. Inte nu. Sen. :-)
(det som jag egentligen inte gillar att säga..Men det måste ligga och mogna...)

Nu, måste jag som sagt bara igenom dagarna. I juni hoppas jag att jag kan andas ännu lättare. :-)